Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Folk måste tvingas välja mellan välfärd och flyktingmottagande, eller båda delar och rejält höjd skatt.

...// att göra det till en rättighet för alla individer, oavsett ursprung, att söka sin utkomst och finna sin boplats varhelst hon önskar. Det är en filosofisk-politisk ståndpunkt som vältaligt propageras för av Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i boken ”Migrationens kraft”, och som också utvecklats av Lena Andersson i DN. Jag tycker själv den är tilltalande och på mycket lång sikt i grund och botten det enda rimliga. Men som var och en kan förstå skulle dess konsekventa genomförande få enorma konsekvenser för både rättsväsende och välfärdsstat, vilka båda i allt väsentligt ännu är rotade i nationalstaten. Så det går inte över en kafferast.

Sverige har en reglerad invandring. Detta konstaterande är i sig själv en gränsdragning. Det är heller inget onormalt – alla länder har reglerad invandring, åtminstone i teorin.

Det är de folkvaldas ansvar att lägga ribban på en nivå som medborgarna accepterar. Vilken nivån ska vara är föremål för demokratisk debatt. Den kan flyttas uppåt, och den kan flyttas nedåt. Förslag i endera riktning kan inte avfärdas med att migrationen är en naturkraft, lika lönlös att försöka styra som vinden. Var ribban hamnar spelar stor roll. Olika länder skickar olika signaler med sin migrationspolitik, signaler som leder till antingen ökat eller minskat inflöde. Migranterna läser signalerna och tar sig fram därefter.

Migrationspolitiken är förvisso i stor mån styrd av internationella konventioner. Men bara skillnaderna inom EU visar att det finns stor variation i tolkningarna av konventionerna. Exempelvis stramade Norge åt invandringen under det rödgröna styret med socialdemokraten Jens Stoltenberg i spetsen.

Ett (äldre) svenskt exempel är det så kallade Luciabeslutet 1989, då den socialdemokratiska regeringen plötsligt beslöt att enbart bevilja asyl till konventionsflyktingar och till dem med ”särskilt starka skyddsbehov”, vilket stöddes av Moderaterna och Centerpartiet.

När Tobias Billström och hans stab påstår att det inte finns någon gräns eller något stopp frånhänder de sig ansvaret i en av vår tids svåraste moraliska frågor. Alla kan se misären i världen runtomkring, och alla måste väga den mot nationella förmågor och intressen. Vad man kommer fram till varierar självklart – det finns inga givna svar – men det är ofrånkomligt att beslut måste fattas och att ansvar måste bäras.

Skånepolisens register över tusentals romer har använts i migrationsärenden. Det säger Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens ordförande Sigurd Heuman efter en inspektion i Lund på måndagen. ”Det tycks mer och mer ha gått mot att bli ett 'bra-att-ha-register' när det gäller romer”, säger Sigurd Heuman. ...

Han är avvisande till polisens försäkran om att det inte handlar om registrering på etnisk grund.

– Registret avser ju i princip bara romer, och personer som gift sig med romer, säger Heuman.

Sigurd Heuman, ordförande för kontrollmyndigheten SIN, justerar nu delvis sina uttalanden i tisdagens DN om att det romska registret skulle ha använts i migrationsärenden. ...

Sedan har två enskilda personer åsamkat hela debatten mot Sverigedemokraterna stor skada. Så stor skada att det inte längre går att debattera arbetskraftsinvandring, integration eller migration och flyktingpolitik på ett rimligt och sansat sätt. Den ena är Mona Sahlin, den andre är Anders Lindberg på Aftonbladet. Lindberg var innan han kom till Aftonbladet Mona Sahlins ansvarige för just omvärldsbevakning så det är ingen slump att de har samma anslag i debatten. Det finns ingen tvekan om deras patos, de brinner verkligen för den kampen mot främlingsfientlighet på samma sätt som jag men vägen de båda har valt, att trumma in för läsare och väljare att en Sverigedemokrat är ett encelligt djur med barbariska drag, har visat sig vara kontraproduktivt. Vare sig Mona Sahlin eller Anders Lindberg vill numera stå för att den logiska konsekvensen är att 12,8 procent, var åttonde, manlig LO-medlem i sådana fall är en person misstänkt lik en neanderthalare men med en manets intellekt. SD har varit i valrörelse sedan tio månader, tio månader längre än alla andra partier och med fokus på europaparlaments- och riksdagsvalet. Kyrkovalet var ointressant för dem då de dessutom fortfarande har svårt att rekrytera valbara på lokal nivå. De är i olika roller ute på arbetsplatser med stor personalomsättning och i områden med stor social påfrestning och säljer in sitt budskap. Och de som dyker upp på arbetsplatser där en S eller LO-företrädare dagarna innan fortsatt trumma in det Sahlinistiska budskapet visar sig vara en alldeles normal människa. Ofta, till skillnad från andra företrädare från andra partier, lyssnar de mer än de talar. Och de ställer frågor, är nyfikna på just din vardag. Och de har sina svar om du skulle komma med motfrågor.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar förblir arbetslösa efter två år och måste försörjas med social*bidrag. Visserligen lovade regeringen i veckan att ta över betalningsansvaret, men det ger ändå en bild av utmaningen. De människor som nu söker sig till Sverige - majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan - har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner.

Om detta måste vi börja prata. Som det är nu finns det bara två positioner i debatten - Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och vänsterns krav på en ännu mer generös flyktingpolitik. Rädslan för att ge SD svängrum har skapat en förståelig beröringsskräck inför ämnet.
Men det måste vara möjligt att skapa ett utrymme i debatten mellan dessa positioner. Utgångspunkten bör vara att mångkultur och öppenhet är något gott, men att dessa värden måste förenas med en realistisk politik. Jag har inte svaret på vilken väg Sverige bör välja - låglönejobben eller en stramare flyktingpolitik. Men det går inte längre att blunda för att flyktingmottagandet inte fungerar. Och vi kan inte låta SD hindra oss från att diskutera den saken.