Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Precis. Man har slagit i medelklassen att man, som riktiga amerikaner, ska få tillgång till billiga städerskor, trädgårdsmästare och passopper. Audin ska man kunna få handtvättad för en billig peng och "Pedro" ska sköta poolen. I övrigt skall status quo råda.

Precis som mexikanerna i den amerikanska motsvarigheten kommer våra Mahmoud och Fatima naturligtvis i längden, och förståeligt nog, inte nöja sig med att vara ständig tjänarklass. Istället kommer de rösta på partier som tillvaratar deras intressen. Lägg därtill den religiösa konflikten som i stort sett saknas i USA.

Frågan är när medelklassen, som idag sitter och räknar hem sina jobbskatteavdrag, ska inse detta.

För att knyta an till diskussionen kring Ivar Arpi så är det väl inte direkt euforivarning på denna krönika, men det intressanta är dock att så som jag läser den så pekar Ivar relativt rättframt och i princip som ende journalist i Sverige ut det alla vet, men aldrig får nämna nämligen att när tyglarna släpps på muslimer och de befinner sig i numerärt överläge så har de en otäck tendens att gå lös på oliktänkande. Först kristna och judar och när de är slut på dessa börjar man ta livet av varandra.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...nu_8483932.svd

Har ännu inte förstått varför de svenska journalisterna känner så starka emotionella band till medlemar av denna politisk/religösa rörelse och varför massvis av dess utövares hänsynslösa beteende alltid ursäktas. Självklart är långt ifrån alla muslimer mordiska bestar, men det finns i min mening inte ett enda muslimskt majoritetssamhälle på detta klot som dessa journalister skulle kunna verka i eller för all del överleva i så varför denna iver att måla upp dess utövare i sådana grandiosa ordalag. Till och med den konservative katoliken Roland Poirier Martinsson levererar ett pärlband av superlativ i sin "åder av friskt vatten"-krönika till förmån för den religion som för tillfället idkar utstuderat folkmord på oliktänkande så fort tillfälle ges. Roland! Jag är tveksam till att Ivar håller med dig och jag är rädd för att din kärlek kommer gå obesvarad så fort dina gunstlingar når kritisk massa.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...en_7077109.svd

Märkligt inlägg av Dilsa Demirbag-Sten i dagens DN. Vet inte om det här är något hon själv funderar löst kring eller om det tyder på en ny hållning i frågan om mångkulturen. Medelklassen är "ängslig" skriver hon, både vad gäller materiell framgång men även det kulturella (bildning etc).


Svenska medelklassen är som ängsliga inavlade kurder. Lösningen på "problemet" verkar bestå i att ingen ska ha något "kulturellt kapital", eller åtminstone så lite att alla är lika obildade:


Det är den sista meningen som är kryptisk. Varför råder "mångfald" när allt är slätstruket och lättuggat? Och vad är det för fel svenskarna gör nu då? Att de är för välutbildade eller att de bryr sig för mycket i "koder"? Vi måste göra Sverige mer "lättillgängligt" för "nykomlingar". För nu är det sjukt:

Hon kanske talar för sin sjuka bror. Hennes egen position i etablissemanget är begränsad till att vara exotiskt kuttersmycke för bruningars frågor. Ingen skulle komma på tanken att bry sig om hennes åsikt om pensionssystemet eller elmarknaden.

Kan ju bero på en slags insikt om att den massinvandring hon förespråkar allt mer visar sig ohållbar, just på grund av att samhället blir mer komplicerad och kräver mycket mer av varje enskild individ. Om hon själv som ledarskribent på Sveriges mest kända tidning och med lång utbildning erfar samhällets komplexitet och att denna ökar accelererat, hur svårt ska det då inte vara för invandrare med liten eller ingen utbildning. Så långt har hon väl rätt att vi svenskar därmed sällar oss som klaner till varandra i och med att vi vägrar sänka oss kulturellt bara för att behaga etablissemanget. Det är det hon irriterar sig över. Hon missuppfattar dock det hela. Orsaken till vi utvecklat ett kulturellt kapital, ett begrepp hon troligtvis lärt sig av från sina kollegor som läst Pierre Bourdieu, beror ju på att samhället ställer vissa krav på oss.

Sakine Madon använder Svenska Motståndsrörelsens demonstration i Umeå som katalysator för att efter de vanliga flosklerna om rasism och främlingsfientlighet också lyfta fram vänstervåldet:
http://norran.se/2013/09/ledare/inga...pa-vara-gator/

Råkade se på morgon-TV på SVT & TV4, dom rapporterade från den Norska valet.

Att man omnämnde Frp som "Högerpopulistiska & främlingsfientliga" känns kanske inte riktigt som en neutral rapportering.

Men framför allt så tjatades det ständig om att "trots att Arbeiderpartiet är största parti" & det gjordes hänvisningar till att det var samarbetspartierna till Arbeiderpartiet som hade gått bakåt.
Detta är ju en ren lögn, det är enligt den senaste opinionsmätningen så att det "röda laget" tappar 13 mandat, vilket är exakt så många mandat som Arbeiderpartiet själv har tappat.

Jag ser nu att Dick Erixon gjort samma betraktelse i Expressens rapportering.

Å ena sidan: Sakine markerar i texten att det inte är OK med politiskt våld. Inte ens mot nazister. Dessutom mänskliggör hon nazisterna själva genom att påminna om att dessa också har en historia, kanske trasiga hem. Varje sådan påminnelse är hedervärd och behövlig i det polariserade och hatiska svenska debattklimatet. Att pysa lite luft ut hetsballongen inför nästa år är en välgärning.

Å andra sidan: Fortfarande finns kylan, avståndet, hyckleriet kvar gentemot svenskarna. Sakine som skrivit hur hon finner glädje och lättnad i att befinna sig i sällskap som ser ut som hon själv gör och har samma bakgrund. Som med hjärta och engagemang försvarat kurdernas rätt att själva definiera det kurdiska, som står upp för kurdernas rätt och intresse.

Å ena sidan har vi alltså en sympatisk, intelligent röst av reson. Å andra sidan en etniskt mycket väl medveten person som förstår precis vad det svenska folket utsätts för när det ifrågasätts, hånas och ständigt är på reträtt i förhållande till andra etniciteter i sitt eget ursprungsområde, det enda Sverige som finns.

Sakine som kurd och Peter Wolodarski som jude har en mycket klar insikt om glädjen och tryggheten, kärleken och värdet i en etnisk gemenskap. De har en självklar skyddsinstinkt för sina egna folks särprägel och betydelse, de vill att det ska finnas kurder och judar än om 500 år.

Om de verkligen känner tacksamhet och kärlek till oss svenskar så blir deras likgiltighet för vår etnicitet, vår kontinuitet, vår trygghet och tradition helt obegriplig. Sakine borde RASA när svenskheten ifrågasätts, eftersom hon vet vad det är att kallas bergsturk.

Så heder för det du skriver, Sakine. Och skäms för det du tiger om.

Det har som sagt blivit låst. Mer låst idag än för ett år sedan kanske...?

När Dogdylan startade denna tråd i januari 2011 var det väl så där halvlåst i media. SD hade kommit in i riksdagen. Men man mötte motstånd i media. Tämligen hårt, men inte kompakt. Det gick ännu för vissa skribenter att lyfta problem med mångkulturism. Och det gick även efter Breivik samma år, anser jag.

2012 fortsatte ljusningen med folk som Janne Josefsson, Ulf Nilsson, Svante Nordin, Herman Lindqvist och andra MSM-röster. Men nu på sistone har det ideologiska klimatet hårdnat igen. När allt kommer omkring ska massinvandring inte få ifrågasättas. SD ska bekämpas med näbbar och klor av "eliten".

Men i processen har MSM tappat läsare och internet har klart etablerat sig i debattens mittfåra. Så spelet är i viss mån förändrat. 2013 har bevittnat en lågintensiv men påtaglig game-changer i form av internethögerns etablering, trots "elitens" försök att stoppa den med lagstiftning. Och trots vissa aktörers försök med DDOS-attacker, mot ex.vis Avpixlat. Och trots försök att stoppa donationer till nyssnämnda sajt och andra.

Aktivitet pågår för att stoppa internethögern. Men jag tror inte det lyckas i längden. You can't beat the power of the internet. För vi -- alla aktörer i internethögern, i vid mening -- är överallt och ingenstans. Och en sådan sak som SD:s 10%-stöd är omöjligt att radera ut med kampanjer. Lika omöjligt som att få folk att börja läsa printmedia igen.

- - -

Vad händer annars? Det är val i Norge idag. Får Frp 15%? Blir det Höyre-regering med Frp-stöd? Inte omöjligt. Norge ser lugnare på Frp-medverkan i en regering än vad vi gör med motsvarande parti i Sverige, där SD svartmålas bortom sans och vett. -- SvD har fått en ny chefredaktör, Fredric Karén. Han tycks satsa på ett liv på nätet. Välkommen i det gröna säger jag. -- Detsamma säger jag till LO:s nätsatsning Politism.se. Print är dött, lika bra att höja sin närvaro på nätet. Då får man förstås strida mot ideella sajter som Motpol (som ligger på 1853:e plats på Alexa, Politism ligger på 3839). Men "låt tusen tankeskolor tävla" som Mao sa.

Träskvänstern var såå malliga över "vänstervågen" som svepte över Norge och Danmark och hade hoppats kunna ta stöd av den inför valet 2014. Nu tar istället Höyre och FrP över i Norge, och S i Danmark har gått så katastrofalt dåligt att de nu är mindre än DF. Så efter valen i Sverige/Danmark 2014/2015 kommer slaskvänstermedia att sitta där med norsk högerregering med starkt invandringskritiska inslag, ett urstarkt SD i Sverige samt en ny DF-stödd högerregering i Danmark. Möjligen i kombination med rödgrön regering i Sverige som kommer att bli en lika stor besvikelse som i Danmark. 2018 blir spännande.

Som ett digitalt blitzkrieg. Stannar bara upp för att tanka, fylla på med ny energi för att ta nästa position och nästa och nästa. MSM-tidningarna hinner inte ens med att omgruppera. Allt motstånd tuggas ner. Potemkin-kulisserna rasar omkull.

Har sett siffror över 2000 några gånger senaste dagarna. Tror dock att det beror på kyrkovalet. Det är många suspekta hatartiklar om SD ute nu som folk förmodligen snackar om vid fikaborden, och där finns det nog ofta nån som kan berätta andra sidan av historien och hänvisa till Avpixlat. Just Avpixlat är väl så känt också att folk går in där direkt när de ser nåt om SD för att få deras perspektiv.