Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Svenska journalister skapar en hårt vinklad bild av den brottslighet, som svenska politiker importerar med entusiastiskt bifall från den svenska journalistkåren. Aftonbladet låter (i sin TV-sändning):

• (polisen och forskaren) Amir Rostami framföra och med eftertryck upprepa, att den senaste dödsskjutningen i Göteborg (av Arap och Shoy*b, * = e) är "en naturlig utveckling" (03.30).

• *Svenske* Patrik är inbjuden som ett representativt (ironi) exempel på en typisk gängmedlem.

• Ahmad Alsagoff (beskrivs som boende i området) intervjuas och framhåller, att 17-årige Arap var "väldigt omtyckt", "väldigt sympatisk", "väldigt trevlig", "alltid glad" och med en "särskild kärlek till motorcyklar".

Ahmad Alsagoff efterlyser bristen på lokaaal... det är (enl. Ahmad) bristen på lokaaal "som gör, att det blir otryggt i vissa sammanhang", när gärningsmän utan lokaaal pga förtvivlan över lokalbristen avlossar sina automatvapen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17418451.ab

-----

Tror knappast att Svensson längre köper svenska journalisters berättande...

Hon ville alltså offra två generationer barn för att sedan få ett dåligt samhälle? Ja, jag anser inte att ett jämlikt samhälle är paradiset på jorden.

Men det är bra att dylikt kommer fram. I Sverige talas det så mycket om hur viktiga barnen är ("vår framtid") och att man måste ta sitt ansvar som förälder. Det är knappast att ta sitt ansvar som förälder att låta sina barn gå i dylika skolor. Det är inte att ta sitt ansvar för landet heller, ty landet behöver välutbildade medborgare - inte jämlika dumskallar.

Nej, numera är MSM närmast en karikatyr av sig själv. Ju allvarligare man försöker ta sig själv och de ämnen man skriver om, ju mer satir gör man på sig själv. Jag slås av denna jämförelse:

Den 7 oktober firar DDR sin 40-årsdag med grandiosa parader av Nationale Volksarmee: https://www.youtube.com/watch?v=Zv5KHbXqtAg

Den 9 november faller Berlinmuren: https://www.youtube.com/watch?v=s3FjYRRCMdE


En annan reflektion är att till och med en vänsterjournalist som Peter Kadhammar har slagits av all den PK-smörja som i skriven (och ibland talad) form produceras inte minst av hans (fd?) kollegor inom journalistik- och informatörsskrået.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle17405055.ab

Han och hans tidning har i decennier försökt att avskaffa både nationen, bron och försvaret, så vad klagar han egentligen över? Att ingen saknar kon förrän båset är tomt?

Får en att tänka på den lille pojken Elias vars föräldrar använde honom som ett mångkulturellt experimentdjur: http://www.swedenconfidential.info/2...sister-i-oslo/

Bilden av "den gode journalisten" har nog förändrats över tid.

Äldre uvar som några av dem som refererats till i den här tråden vill nog fortfarande känna sig befryndade med Watergate, med skjutjärnsjournalistik, med den där hårdkokta BILDEN av den makttrotsande, rättrådige, självständige journalisten.

Det är en pose, åtminstone. Skytte och Ulf Nilsson vill nog känna sig som orädda, med integritet. Riktiga karlar. Inte som fullständiga pussies som skriver den text de blir åthutade att skriva. Ändå är det vad de är - pussies, som kommer bli hågkomna för vad de INTE skrev. När de ställdes inför valet att göra sig det minsta obekväma inför chefernas agenda vek de ihop sig som en strandstol.

Dagens yngre journalisttjejer av båda könen tror jag inte ens har den där ambitionen att skriva obekväma sanningar, att utmana makten. De har förlikat sig med att de är kuggar i ett propagandamaskineri och kanske försöker ursäkta det med att makten är god och förtjänar att propageras för. De är naivsluga flockdjur som navigerar sin karriärväg genom livets twitter-skolgård genom att försöka tillhöra rätt mobbningsklick.

Man undrar om det finns en liten sorg, en inre saknad och önskan hos en Ivar Arpi eller Adam Cwejman att närma sig bilden av manlig, rakryggad integritet och klarspråk? Enligt den där twitterkonversationen som Andraandningen citerade så ser de ju sin roll som tigande, smygande sovjetmedborgare.

Samtidigt finns ju ett helt jävla Europa där PK konfronteras, kritiseras i media. Tänk att vara bland de första att sticka kniven i en redan dömd diskurs i Sverige! Ska man som råtta inte ta och hoppa i snart, så att man inte dras ned med skeppet?

Jag gissar att det fanns en del krönikörer på Pravda som i kommunismhyllande ordalag vävde in lite opportun systemkritik när Sovjets fall närmade sig. Jag gissar också att dessa sågs som överspelade, irrelevanta kommunistvurmare när verkligheten sprang förbi dem.

Multikultidårarna, etnoseparatisterna i förorten, islamisterna, globalistkommunisterna - alla kommer de att ha en röst i framtidens Sverige. Inte de försiktiga nyanskritikerna. Deras plats kommer - med all rätt - att tas över av alternativmedia, alternativbloggare, Flashbackskribenter. Den dag Schibsted ser profiten i att ge det svensketniska intresset röst är det ju här de rekryterar bäst.

Vem behöver en kryptisk Ivar Arpi då?

Idén att man ska offra det rådande för den framtida utopin är en syn som mina pk-vänner brukar anamma. De är smarta och vet om ganska mycket av våldsproblematiken och den ekonomiska kostnaden men anser att problemen på lång tid kommer försvinna och därför inte lönar sig till att bry sig. Låt det bara rulla på och bekämpa "rasismen" så är det fixat genom magi om några decennier. Min syn är som känt annorlunda då det historiskt ej brukar utvecklas så och jag vill behålla en svensk dominans i mitt land.

Den tokiga vänsterhäxans åsikter påminner ganska mycket om en artikel jag läste i amerikanska Slate:
http://www.slate.com/articles/double...o_private.html


Vad hela artikeln egentligen handlar om är ras. Det säger hon aldrig rakt ut men det är det som har drivit den amerikanska skolseparationen. Hennes idé är att vita liberaler ska sätta sina ungar i ghettoskolorna då det enligt hennes syn är det enda sättet att göra dem bättre. Kvittar om själva utbildningskvaliteten går ner för ens ungar då det sociala projektet är viktigare.

Tyvärr hittar jag inte den Danska artikeln igen. Men när jag läser din länk så är det uppenbart för mig att den Danska tanten har plankat delar av den text i Slate som du länkar till.

Den här inställningen (offra det rådande för den framtida utopin) omfattas av många (de flesta? alla?) motståndare till friskolor i Sverige. Det är *där*, som skon verkligen klämmer hos friskolemotståndarna! Inget svenskt barn - utom deras egna barn - ska ha någon möjlighet att vara mångkultursmitare, anser de.

PK-folket brukar som regel tala i termer av, att "vi" ska/måste, Sverige ska/måste ... vilket konkret brukar betyda, att *familjen Svensson* - men INTE de själva (eller deras egna barn) - ska utsättas för importerat våld och skadegörelse, få det allt magrare i kassan, tvingas ha barnen i kaotiska skolor, få sänkta pensioner och sämre äldrevård samt få en allt sämre tillgång till sjukvård och annan offentlig service.

De finns skrupelfria PK-föräldrar, som offrar de egna barnen för att realisera sina egna ideal - men de flesta PK-människor är hycklare, som inte lever som de lär.

Visst är det så, det har varit en ganska flitig debatt i Danmark om detta, nu inför en ny politisk uppgörelse om privatskolorna (som det heter i Danmark). Detta är extra laddad i Danmark eftersom föräldrarna får betala extra för att ha sina barn i privatskola.

Extra festligt när sossen Mette Frederiksen, som skarpt har kritiserat föräldrar som sänder sina barn till privatskolor, själv skickar sin dotter till privatskola.

De vet väl hur det går för vita ungar i kulturberikade skolor. Vem skulle vid sina sinnens fulla bruk skicka sina kära till en sån miljö.

Den hycklande vita medelklassen finns i alla delar av skandinavien, så även norge.
De som gör det blir även de till slut varse hur det slutar:
http://www.youtube.com/watch?v=0ilNa4bNcyk

Som tur är inser vissa åtminstone sina misstag:
http://www.youtube.com/watch?v=GxTlpBjzKg8

Verkar som att vissa inte förmår sig agera proaktivt helt enkelt. De måste gå på en mina för att förstå att det är inte är bra. Så låt dem göra det.

Detta är ett klockrent exempel på Reinfeldts prat om "övergång" från en typ av samhälle till ett annat. Elias lott i livet är att leva mitt i övergången och får helt enkelt offras till förmån för ett mer "spännande", chokladbrunt multikultisamhälle som ska realiseras någon gång i en avlägsen framtid. Undrar vad Elias tycker om att hans enda liv riskerar bli en enda lång "prövning"? Det är en vidrig människosyn som Reinfeldt uppvisar.

Ett paradexempel är ju importen av slavar; det löste sig inte trots att det gått 100-200 år. Att grupper som importeras för att arbeta med enkla jobb (precis som Sveriges importerade flyktingar etc inte håller sig på plats ( i den outtalade överenskommelsen att de får vara här om de håller tyst och tar de enkla jobben, samt inte hotar maktordningen) är ju regeln, inte undantag om man tittar runt i historien. Så är det värt det? Först måste man ju först inse dessa enkla mekanismer, framför allt bland gemene man (eller iaf medelklassen) - som initialt kan synas tjäna ekonomiskt på importen. Ska vi ha stort inflöde av arbetskraft är det bara tillfälliga arbetskraftstillstånd som kan lösa situationen - allt annat leder till att vår etnicitet och samhälle går under i en långsam men oundviklig process.