Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tänker mig att man ska kunna använda denna liknelse som ett vapen i kampen mot de politiskt korrekta, just eftersom de själv är så självgott övertygade om att de precis som du skriver ser sig som de mest moderna av alla moderna människor. De är övertygade om att de är en Uppgraderad, Liberal och God variant av människa, och lyckas man retoriskt att ringa in att de i själva verket bara är moderna varianter av kristna häxbrännare så kan man så ett frö.

Även om fröet inte slår rot i de mest fanatiska, så finns det alltid tvivlare som kan få en ny tanke. Det är därför jag undrar om det finns någon som skrivit något ordentligt, genomtänkt, retoriskt skickligt, intressant i denna riktning. Någon i stil med Oskorei, kanske?

Edit: Sorry om det här blev OT, tycker dock att det i vid bemärkelse har bäring på hur mediaskribenter agerar i mångkulturella frågor. Om moderatorerna tycker annorlunda kanske det går att flytta till en ny tråd?

Detta skrev Dogdylan i denna tråd för ett bra tag sedan. Närmare bestämt 1/2 2011. Och det är, medialt sett, en helt annan värld nu. Dogdylan gjorde i alla fall där en genomgång av Sveriges politiska och metapolitiska elit. För media granskade han både MSM och internetaktörer.

Jag får idag lust att göra en liknande granskning. Men jag förbigår både realpolitik och MSM. MSM av idag är ganska stukat. Det är en skugga av sitt forna jag, av den 2011-inkarnation som Dogdylan tecknade. Att idag skriva något i MSM ger mindre effekt än förr eftersom läsarantalet gått ner. Läsarna har istället flockats till nätet. Och det är högersajter som drar trafik. Sajter som dessa:

Fria Tider
Nyhetssajt som skriver om allt samt om invandringens baksidor. I våras granskade man Husbyupploppen sanningsenligt, vilket var något av ett genombrott för sajten. En välskriven sida, med en central redaktör (Widar Nord) med en svärm frilansare: här har vi en bild av hur en framtida mediesajt kan se ut. Ingen vill betala för nyheter på nätet. Annonser kan ge en del, men idealismen är nog en stor drivkraft för en sida som denna.

Realisten
Dagligt uppdaterad sajt som är kopplad till SvP, men med oberoende redaktion. Jag skulle vilja säga att den är mer självständig mot moderpartiet än vad SD:s motsvarande sajt är. Realisten driver svensk nationalism utan att hymla. Det behövs sannerligen idag. Och SvP:s program åsido: en sajt som anser att vi svenskar finns och har rätt till detta land är en frisk fläkt. Skribenter är bland andra Björn Björkqvist, Jörgen Kromann och Stenkil Eriksson.

Avpixlat
Relativt SD-trogen sajt, dagligt uppdaterad och med stor trafik. Av skitmedia kallad "hatsajt", vilket torde vara något av en merit. Man måste höja profilen dessa dagar och Avpixlat har hög profil. Skribent är bland andra Mats Dagerlind.

Nya Tider
Nya Tider är en vecklig printtidning. Dess rapportering om svensk politik (kritisk mot invandring) samt om ekonomi, kultur och utrikes (Christer Ericssons rapportering om Syrienkriget är unik i svensk print: den är sanningsenlig) har etablerats sedan starten i december förra året. Ungefär samtidigt startade Dispatch International, men den har nu fått problem och ställer in printeditionen. Många säger nu apropå DI:s problem, "vad var det vi sa, en ny printtidning är döfött". Men Nya Tider lever än. Antagligen med god hälsa. Redaktör är Vavra Súk. Tidningen är något av ett fokus för röster som tystats i MSM. NyT skriver inte bara om högerfrågor, man skriver om allt som MSM tiger om. Och det är, som bekant, mycket.

Motpol
Motpol är ett nätverk av radikalkonservativa bloggar. Åsikterna anknyter till nationalism, svensk etnicitet och traditionalism. Här finns min egen blogg Rent Principiellt, Gautthiod (Kim Petrusson), Gudomlig Komedi (Joakim Fredriksson), Solguru, John Järvenpää, Nilrik, Arya Varta och Oskorei. Oskorei startade 2005 och har vidgat högerdebatten i detta land. Oskorei har förutom de centrala högerförfattarna (de Benoist, Faye, Jünger, Spengler) även granskat vissa lödiga vänstertexter samt pendlat djupet i den europeiska fornhistorien. Oskorei är en författare man generellt vet var man har, men som alltid förmår överraska. MSM har inget liknande. MSM:s kultursidor var ibland intressanta att läsa förr om åren, men idag är ideologiska renheten och rädslan för nya idéer så stor att allt roligt körts på porten.

Diverse högersajter
Det finns många fler högersajter idag med sammanlagt stor trafik. Mest uppdaterade är Nordfront (regimkritiska texter plus historiska artiklar om Nazityskland och svensk nationalism, sajten drivs av Svenska Motståndsrörelsen) samt Nationell.nu (väldigt radikal sajt, dock med vitsiga vinklingar och bred rapportering). Därtill har vi en hel del högerbloggar som läses av många: Petterssons, Robsten, Gotiska Klubben, 476, Exponerat, Bojkotta Aftonbladet, Every Kinda People, Cammilas Vrå, Gruvmor, Kulturkrig, Tanja Bergqvist, Merith Wager, Metakom mm mm. Vi har även "högerliberala bloggar" (= ej invandringskritiska, men intressanta ändå) som Henrik Alexandersson, Wiseman's Wisdoms och Cornucopia. Många läser dessa och dess skribenter antar rollen av regimkritiker, även om de som HAX och Wilderäng (Cornucopia) är välkomna i elitens salonger också.

Coda
MSM kanske ännu spelar roll. Jag vet inte. Jag vet bara att jag tröttnat på denna dinosaurie. Printosaurus Rex. En gång i tiden, ungefär 2011-2012, kom det en viss öppning där i form av skribenter som Janne Josefsson, Anna Dahlberg och andra plus "elitfolk" som Svante Nordin och andra som tog bladet från munnen om mångkultur. Jag kallade fenomenet "Sprickorna i muren" och skrev om det på min andra blogg. Men idag har denna ström torkat ut, mer eller mindre. MSM har skärpt sin ideologi. Se på Wolodarskis DN. Där drivs mångkultur som om det vore 1997. Dock har man inte vågat yttra sig öppet svenskfientligt. Det går inte längre. Folket har sagt nej.

MSM är irrelevant. Många av dem som förr enbart lyssnade till dess senaste åsikter flockas idag till nätet. Det är ju ändå så få som håller på med opinionsbildning i detta land. Och nu är det internethögern som är opinionsbildare. MSM har ofrivilligt överlämnat denna roll. Det är den känsla jag får idag i mediakriget om mångkulturen.

Beskrivningen tror jag är riktigt, och framtidsförutsägelsen hoppas jag på. Man bör även fundera på den historiska utvecklingen som lett oss hit, och jag tidsbestämmer denna till 1960-talet. 1968 är förstås den givna tidpunkten, men det finns en förhistoria och en effektsida. När Palme bildar regering i oktober 1969, med Geijer som justitieminister, då är det klippt. Då finns ingen återvändo, utan färden mot stupet har börjat.

För oss nutida svenskar gäller det att återställa det som en gång var - vare sig det nu är en konstitution byggd på makt delning, eller en ledande industri - och återgjuta mod och gemensamt självförtroende i svenskarna. I detta arbete kommer vi inte att ha något stöd i de döende gammelmedierna, utan måste finna andra allierade.

Det var media som påbörjade utvecklingen.


Det finns givetvis en orsak samt agenda varför de gjorde detta.

Dom så kallade journalisternas favorit politiker Gustav Littorin får idag på nyhetsmorgon i tv4 sitta och göra reklam för sin nya bok i säkert 20 minuter. Den unga kvinnliga programledaren passar också på att säga att hon tycker sd är rasister.

Undrar om Jimmy Åkesson får lika mycket tid i tv4morgon när hanns bok lanseras till hösten.

Den unge journalisten lyste av stolthet och och beundran när hon ivrigt påade inslaget med Fridolin. Med fast stämma berättade hon stolt att hon minsann hade sträckläst boken tidigare i veckan.

Här är en del av MSM som jag tycker inte vidrörs här i tråden, nämligen TV. Visserligen är det nog naturligt, de två nyhetsförmedarna, SVT och tv4, är i mitt tycke partiska till rådande dogm, men finns det andra kanaler? Minns att Axess gjort bra inslag med debatt och intervju av Jimmie Åkesson exempelvis inför valet 2010, är de kvar på banan?

Axess har tyvärr fullkomligt kastat in handduken i alla avseenden. Det såg vi redan i den förre chefredaktören Johan Lundbergs berömda "Axess är för den mångkulturella globalismen och det finns ingen svensk kultur"-förklaring. Därefter har det fortsatt utför med en väldigt påtaglig kvalitetsförsämring. Det har skrivits en del om Axess utveckling under våren i den här tråden:

https://www.flashback.org/t1771511

Du talar om moralisk rätt och kopplingar till religion. I så fall måste vi utgå från religionens funktion i samhället. I stort sett menar de flesta forskare med inriktning på religionen att dess funktion är att förneka, dölja eller i vart fall förminska sociala motsättningar i samhället och att legitimera makten såsom av Gud eller annan överjordisk natur som given. Det betyder i klartext två saker: dels att religionen inte är samhällets orsak utan dess resultat och dels att tro inte handlar om sanning, utan tvärt om att tro rätt. Att detta är förbehållet kristendom stämmer inte. Asatron benämndes ju av hedningar själva såsom forn siðr, dvs. det rätta sättet att leva. I de isländska sagorna får vi också klart för oss att kungarna var de stora kultledarna som bevakade att religionsutövningen gick till på rätt sätt för att inte irritera gudarna, ytterst att rubba verklighetens maktordning. Den hedniska kosmologin hade som grund själva ödet. Allt var i alla fall förutbestämt och människorna hade bara att underkasta sig detta innan den stora finalen i ragnarök. Kristendomens variant på detta tema är arvssynden såsom Augustinos utformade på 300-talet. Men också att huvudrollsinnehavaren Jesus offrade sig själv för människorna, vilket gör att han nu har en skuld att inkassera och kommer därför tillbaka i sista aktens epilog för att bilda ett tusenårsrike med dem som … trott rätt.

Det är dessa två tanketraditioner som är vårt arv. Politiken i ett sekulariserat samhälle är ideologin istället för religionen. Det som skiljer dessa två är att den ena har en överjordisk anknytning. I vart fall på papperet. De flesta forskare skulle nog inte göra så stor skillnad på religion och ideologi, sett ur dess funktion för samhället och legitimering av makten.

Den politiska idétradition som våra partier är uppkomna ur är en uppgörelse mellan upplysningen och romantiken, ett ämne som till stor del behandlas av Thomas Mann i hans bok Bergtagen – det är ju ändå jag som får välja - där vi får ta del av de många diskussionerna mellan Herr Settembrini (romantikern och humanisten) och hans antagonist Herr Naphta (upplysnings- och naturvetenskapsfetischisten). Huvudpersonen i boken, den unge Hans Castorp, som vistas på sanatoriet i sju år och som själv deltar i diskussionerna kommer till insikt om att ingen av dessa två herrar (båda dör) har rätt och att ingen av dem kunnat erbjuda ett hållbart alternativ till religionen, ytterst kristendomen, vilket inte betyder att man måste ansluta sig till den, men att vi trots det inte kan annat än utgå från människans andlighet när vi formar nya tankesystem.

Thomas Man var väl medveten om vilka traditioner som borgerligheten var fångna i och hur nya tidens kommunism och socialism försökte bryta trenden, men inte heller lyckades. Själva kärnan är att kristendomskritik i sig betyder ju att man är fast i religionens grepp. Det sena 1800-talet och det unga 1900-talet var en tid där det sekulära samhället befäste sin ledande roll, men samtidigt, troligtvis som orsak, en era av stor nyandlighet och moralisk utopi. Både de liberala och de socialistiska strömningarna hade efter sin kristendomskritik försökt upprätta ny moralisk utveckling av människorna och deras sociala integration i och med drömmen om det nya ”rätta” samhället. De nya rörelsernas kritik, oavsett om det var liberalism eller socialism, riktade sig till det som hämmade människornas frigörelse, men också till det som å andra sidan ledde till social splittring. Det som får samhället att hänga ihop är alltså i hög grad en fråga om livsstil och identitet. Alltså det rätta moraliska sättet att leva.

Det vi kan skåda är alltså att kristendomskritiken och upplysningen ledde till sekulariserade varianter av kristna föreställningar om den rätta sortens sätt att tänka och leva. Man bör fråga sig varför man så här långt senare i postmodern tid fortfarande enträget ältar om moral och komma tillrätta med folks felaktiga attityder? Begrepp som ”mångkultur (edens lustgård)”, ”strukturell rasism (arvssynd)” och ”den andre (Jesus? Levinas som gjorde begreppet känd var exeget)” är inget annat än att hänvisa till, om inte något gudomligt, så i all fall för oss mycket metafysiskt, mystiskt, icke synligt och något vi kan ta och peka på eller ens riktigt förstå. Bara acceptera som ett faktum. Den osynliga handen talas det om. Feminismen har sin könsmaktsordning. Det framstår med all tydlighet att politiken faller tillbaks till religiös dogmatism och deras typ av moralisk skuldbeläggelse för att styra och påverka samhället i viss riktning. Vi har med andra ord förflyttat vår underkastelse av religiös auktoritär makt från en plats till en annan. Ungefär som att servera samma soppa men i olika karotter. Den moderna människans valfrihet ges likvärdigt resultat då hon istället för helvetet döms till det så kallade drevet, utanförskap och granskning av auktoritära system.

OT: detta och andra inlägg diskuterade politiken som religion, hur politiska attityder kan likna religiösa yttringar. PK-ismen liknar ju en religion med sina tabuföreställningar och sitt betraktande av högern som kättare. Och PK-isterna själva är helgon, de har Den Enda Sanna Tron. Nu har jag startat en tråd om detta. Det handlar om politiska attityder i allmänhet som kryptoreligion, som religionssubstitut. Välkomna att debattera.

Jag brukar roa mig med liknelser i denna tråd. Liknelser för vad dagens "elit" och MSM påminner om. Och en bra liknelse för MSM av idag kunde vara Maginotlinjen 1940. Det passar också bra med bilden av MSM som mur. Jag väntade som sagt en gång i tiden på "sprickor i muren". Och de fanns. Det fanns yttranden av elitfigurer som Janne Josefsson, Svante Nordin och andra. Se länken. Jag samlade på mig yttranden och tänkte: "Ju mer sådant här som kommer, dess mer vittrar muren MSM samman...!

Men muren har ju inte vittrat. "Eliten" som helhet kör ännu på med tvångsinvandring som enda politik. PK-ism är rådande ideologi i media och sjuklöverregim. Något skred har inte skett i "eliten". Muren står ännu -- men det gör inget. För, likt de tyska pansarspetsarna i maj 1940, har muren kringgåtts. Vårt medel idag heter "informationsspridning via internet". Det är det operativa medel varmed MSM och "eliten" utflankerats och inringats.

De kan sitta där på sina redaktioner och tro att de styr världen. Men det gör de essentiellt inte. En "tipping point" har skett. MSM har sig själva ovetandes lämnat över initiativet till internethögern. Dagens "elit" sitter som fransmännen 1940 i Maginotlinjen och stirrar ut över en öde förterräng. Och den de väntar sig passerar inte förterrängen. Den kringår dem i norr och sveper ner i ryggen på dem, på denna fasta, ack-så-imponerande ställning.

- - -

Maginotlinjen 1940 kom aldrig till skott. Dess fasta artilleriställningar, utbyggda längs fransk-tyska gränsen i imponerande fort, blickade ut över öde nejder. Dess kanoner pekade mot terräng där fienden endast höll bindande styrkor på betryggande avstånd. Forten togs istället i ryggen; där kraftsamlades anfallet, inte i fronten. Forten anfölls bakifrån och där var beväpningen högst rudimentär. Något liknande ser vi hända idag. MSM är kringgånget och utflankerat.

Om bara ni andra regimkritiker, oppositionella och nätanalytiker kunde sätta er in i detta. Då skulle ni inte browsa DN.se och SvD.se med sådan nit. Då skulle ni förstå att, med Werner Aspenströms ord, "den ni väntar er passerar inte förstäderna". Det slag ni väntar er kommer inte att stå i MSM. Det står redan på nätet.

Någon Bastilj kommer inte att stormas. Och någon fästningsstrid vid Maginotlinjen blir inte heller av. Revolutionen har redan börjat och internet är slagfältet.

Dogdylan hade därför rätt när han startade tråden 2010: mediakriget om mångkulturen kommer inte att tillåtas ske i MSM. Men sedan dess har internet gått åtskilligt framåt. Nätet lever medan MSM är på väg in i den stora glömskan. Därför tycker jag att man, som regimkritiker, ska minnas att det som står i MSM är mindre viktigt idag. Visst ska man få läsa och analysera det, men det som står där har idag mindre effekt. Det har lika stor om inte större vikt att som regimkritiker själv skriva krönikor om vad man upplever, tänker och känner. Allt är idag politiskt, även vad en random regimkritiker påstår och hävdar.

Ställ er därför upp och säg, som jag: "MSM är döende, jag har sett det i min kristallkula". Det må vara subjektivt men också subjektiva bedömningar har värde. Särskilt om vi är flera som, var för sig och gemensamt, gör den bedömningen och yttrar den, klart och utan förbehåll.

- - -

Så besegrar vi besten MSM. Det är i dagens läge en gångbar operativ strategi. För "eliten" är rädda för oss. De tycker vi är viktiga...! Verkligen? Jo, för det man är rädd för tycker man är viktigt.

Det är bara ett fåtal "elit"figurer som är inne här på Flashback till exempel. Jag kan räkna till två: Adam Cwejman och AB-journalisten Kenan Habul. Resten är helt övertygade om att Flashback är ett tillhåll för cannabisrökande fascister. De skiter i oss. Och de är, mellan skål och vägg, rädda för det som pågår här: ett folk som bekräftar sin existens och hävdar det, klart och utan förbehåll.

Man kan säga: det finns ingen konsensus längre. Det finns en döende konsensus i "eliten" om att PK-ismen ska råda i tusen år, halleluja. Under tiden håller verklighetens folk på att ta tillbaks sitt land. Det är den nya konsensus som håller på att växa fram. Och det händer snabbt och det händer nu. Var därför del i denna utveckling genom att till exempel minska konsumtionen av välstädade, milt kritiska MSM-texter, och skriv istället rätt upp och ner vad ni känner inför den sammetsdiktatur vi levat i de senaste 30 åren. Gestalta något positivt och glöm MSM. Det är en förtorkad mainstream. Nu kommer sidestrem media. Delta i denna vitala ström, på nätet, gör det offensivt och gör det för all del under eget namn. Anonyma samizdat-aktörer fick ju, som Bob Whitaker påpekat, ingen nämnvärd ställning i tiden efter Sovjets fall. Trots att man gått i spetsen för att kritisera regimen.

Nåväl. Man kan vilja vara anonym av flera skäl. Men för att bekämpa dagens regim ger det mer effekt om man kör med sitt namn och sin identitet öppet. Det måste till för att fylla upp det vakuum som kommer att uppstå i det svenska media- och kunskapsskiktet när PK-ismen dör.

Uppstartandet av Aftonbladets politism.se nu i augusti vittnar verkligen om desperationen.
"Genom att låta färre komma till tals låter vi fler röster höras"

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/l...cle17056880.ab

Läser man artikeln vet man knappt vart man ska ta vägen. Det är verkligen obehagligt, auktoritärt.
http://www.youtube.com/watch?v=SYnIBxLsPAQ

Diskussioner om politism.se;
https://www.flashback.org/t2171893