Usch, det börjar bli ett evigt tjatande om min vikt för tillfället!
Igår kom det upp igen på familjemiddagen och påpekade så snällt att jag än så länge lyckats klocka in på 90.7 som lägst men allt som oftast är omkring 95kg vilket trots allt inte är några flugvikter. Jag äter alltid som en häst när jag är där för att tysta dom men det räcker inte, nu är jag tydligen snart sjukligt smal!? (antar min vidd jag börjar få omkring axlar gör min midja smalare, för så är tyvärr inte fallet!)
Värt att notera är att min "plastsyrra" på 11år lider av anorexia/ätstörning så förstår att frun i huset är orolig (hon som tjatar mest). Men just av denna anledning äter jag alltid vad som serveras där oavsett hur mycket flott och socker det är, för det sista jag vill är att dra fram en kvargburk pga att jag är rädd om kalorierna och infektera syrrans syn på mat än mer!
Inte nog med det när jag klev in på jobbet idag säger en av kvinnorna något i stil med "men gud, vi har fått en ny kille här på jobbet. Känner ju inte igen dig snart, du är ju sååå smal. Men nu får det väl ändå räcka!!??". Kul att höra när man känner sig som ett vrak efter helgens äventyr och allmänt pluffsig av carbloaden, då skulle hon se mig naken helt tömd!
Men snart börjar jag fundera på vad man ska göra åt saken, att jag fullständigt ignorerar dom och kör mitt race är självklart för detta tjat har hållit på i snart 15 kg, så stoppar inte mig! Men måttligt roande när dom inte inser att jag mår bra av att träna? För inte nog med att jag är för smal så tränar jag såklart för mycket! Thank god för att jag är singel och bor själv, för hade fan inte pallat detta tjat 24/7 just nu i slutet på deffen!
Så, nu var det ventilerat och idag ska det köttas bröst+triceps på gymmet som aldrig förr!
Igår kom det upp igen på familjemiddagen och påpekade så snällt att jag än så länge lyckats klocka in på 90.7 som lägst men allt som oftast är omkring 95kg vilket trots allt inte är några flugvikter. Jag äter alltid som en häst när jag är där för att tysta dom men det räcker inte, nu är jag tydligen snart sjukligt smal!? (antar min vidd jag börjar få omkring axlar gör min midja smalare, för så är tyvärr inte fallet!)
Värt att notera är att min "plastsyrra" på 11år lider av anorexia/ätstörning så förstår att frun i huset är orolig (hon som tjatar mest). Men just av denna anledning äter jag alltid vad som serveras där oavsett hur mycket flott och socker det är, för det sista jag vill är att dra fram en kvargburk pga att jag är rädd om kalorierna och infektera syrrans syn på mat än mer!
Inte nog med det när jag klev in på jobbet idag säger en av kvinnorna något i stil med "men gud, vi har fått en ny kille här på jobbet. Känner ju inte igen dig snart, du är ju sååå smal. Men nu får det väl ändå räcka!!??". Kul att höra när man känner sig som ett vrak efter helgens äventyr och allmänt pluffsig av carbloaden, då skulle hon se mig naken helt tömd!

Men snart börjar jag fundera på vad man ska göra åt saken, att jag fullständigt ignorerar dom och kör mitt race är självklart för detta tjat har hållit på i snart 15 kg, så stoppar inte mig! Men måttligt roande när dom inte inser att jag mår bra av att träna? För inte nog med att jag är för smal så tränar jag såklart för mycket! Thank god för att jag är singel och bor själv, för hade fan inte pallat detta tjat 24/7 just nu i slutet på deffen!
Så, nu var det ventilerat och idag ska det köttas bröst+triceps på gymmet som aldrig förr!
) samt vad som är vår drivkraft och vad vi vill uppnå.
Så passade på...


Har provat träna på 24h fasta så absolut ingen fara på taket för hälsan som det känts då iaf!