Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Fast skiljelinjen går om man tycker att Israel ska få finnas eller inte få det. Anser man att Israel inte ska få finnas så är varje handling Israel gör, oavsett vad, moraliskt förkastligt. Blotta existensen av Israel är så att säga omoralisk. Om man säger så här: Israel var redan så jävlig som tänkas kan redan innan de gick in i Gaza. Därför blir begreppet moral svårt att diskutera utifrån den konflikten.
Känns inte det här resonemangets form bekant?
Att diskutera Israels agerande är omöjligt om sinnelaget (judehat) är fel. Den som är mot det som sker i Gaza har Israels utplåning som intention, varför moralbegrepp inte är applicerbara på Israel.
Jämför:
Att diskutera invandringen till Sverige är omöjligt om sinnelaget (rasism) är fel. Den som är mot det som sker har rasism som intention, varför invändningarna inte är applicerbara på invandringen.
Kanske en instrumentell fördel med sinnelagsetiken för Meiji att fundera på som skäl till dess eventuella popularitet?
Det är ju praktiskt att ha tillgång till en mekanism som på förhand exkluderar all kritik mot Israel/invandring genom att avfärda dem som diskvalificerande judehat/rasism!
Samma princip som när Popper-liberaler på förhand bestämmer vilka beslut som ingår i "vår demokratis" beslutsdomän (inte invandrings omfattning, t ex). Det går heller inte att diskutera judisk makt över Väst, eftersom det bara är något nazister vill göra och nazister tolereras inte i en tolerant demokrati. V.S.B.
Den här typen av Moment 22-mekanismer är något man inte kan klaga över när man själv råkar ut för dem och sedan själv använda sig av. Inte med bevarad hederlighet, åtminstone.
Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Regimens hantering av detta är att tala om skattebetalare och företagande i stället för svenska intressen. Den ställer upp en dikotomi där oppositionens förslag är att byta ut oss mot utbildade sydostasiater, och där de enda icke-ekonomiska problemen med invandrare är när de inte är liberala och sionister.
Etik- och moraldiskussionen är f.ö. missriktad från början. Både ethe och mores betyder seder, och både etik och moral är i grunden bara andra ord för sedlighet - dock med konnotationer till att sväva iväg i filosofiska abstraktioner. Seder är varken subjektiva eller objektiva, utan handlar om en grupps källor till mening och erfarenheter av faror. Motsatsen till sedlighet är inte övergrepp utan rotlöshet.
Alla de bästa filosoferna har förr eller senare landat i att poesi är mycket viktigare än filosofi. Heidenstam var vår största moderna moralist, som trådrelevant nog, i sin missförstådda Ett folk-cykel, konfronterade Gamla Testamentets folkmordsmotiv (ej att förväxla med nationalism; att kalla sionism för en nationalism är som att kalla judendom för en variant av kristendom). På ett lika subtilt som aggressivt sätt vände Heidenstam på profeten Nahums moral och identifierade sig med Nineve, vars förstörelse och krossade seder hebréerna firade, jämförbart med hur sionister idag firar palestinska förluster. På så vis kan dagens svenska nationalistiska poiesis förstås i direkt motsatsförhållande till sionismen, som i stället följer Nahums och Josuas ethos.
Profeten Nahum talar så
till Ninive, till Assurs konung:
"De sova dina styresmän
och dina hövdingar, du förste,
bo var för sig och ligga stilla;
på bergen skingrat är ditt folk,
som ingen stämma längre samlar."
...
Mitt folk, din hand är kall, men frossan,
som isar dig, är gryningstimmens.
De sova dina styresmän
och dina hövdingar, mitt folk,
bo var för sig och ligga stilla.
Habermas har en egen distinktion mellan sedlighet och moral som jag tycker fångar något väsentligt med avseende på hur människor, men särskilt hur olika folk kan tänkas interagera med varandra. För honom handlar sedligheten om etikens sökande efter ett gott liv (för individ och grupp), medan moral handlar om något allmänmänskligt förnufts
grundande och därför allmängiltigt, objektivt. Moralen är s a s
förutsättningen för förnuftigt sanningssökande; om man inte behandlar varandra "som folk" så handlar det ju per definition inte som att övertyga någon rationellt. Bara om makten att utöva sin vilja.
Det kan alltså betraktas som osedligt att som svensk vara sionist (om man inte kan göra sannolikt att sionismen är bra för svensk ingrupp), medan det som sker i Gaza samtidigt är omoraliskt eftersom det är förnuftsvidrigt, omänskligt (om man betraktar människan som unik bland djuren i kraft av sitt förnuft).
Sedan håller jag med om att filosofiska abstraktioner inte i sig kan motivera, men däremot kan fungera trollbindande på en viktig kategori av rationella människor.