Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Eftersom han problematiserar begreppet svenskar. Vilket var precis det som Romson gjorde och sa att det räcker med att åka tunnelbana i Sverige så var man svensk.

Man kan förstås tänka sig att etniskt utländska personer blir bärare och vidareförare av traditionellt svenska värden. Som sydkoreaner och kineser bär vidare Bachs och Mozarts musik. Många förändringar och rörelser i världen har burits fram av personer från helt andra och, i ögonblicket, helt "obelastade" härkomster och miljöer.

Men det är taskspeleri och att blanda bort korten att definiera sådant som "svenskhet". Nationers kulturevolutionära poäng och innebörd är lågenergitillståndet och de sänkta axlarna i en enkel kulturell synkonisering. Och för det krävs mer än läpparnas bekännelse och sill och potatis och små grodorna på midsommar.

Detta är psykopatens sätt att rättfärdiga saker i efterhand. Rättvisa är onödig och kostar bara, tårtan är ju redan uppäten, Humpty Dumpty kan ändå inte lagas, vad skall det tjäna till? "Mistakes were made", och?

Men sanningskommissioner, rättvisa och, why not? Vergangenheitsbewältigung är nödvändiga.

Han tycker det är jobbigt att svenskar håller på och krånglar. Kan inte svenskarna bara acceptera att koloniseringen av Sverige? Det går inte att göra nåt, det är som att bråka om årstiderna som kommer och går, att klaga på dygnets längd eller på själva tidens gång.

Det är inte längre fråga om att invandrare kommer hit, det är inkräktare som kommer. Det är inte längre fråga om invandring, det är kolonisation. Spelar ingen roll att det inte sker med vapenmakt. Och de låtsas inte längre om vad det är som sker.

Om det var så att det var främst Putin som skapade flyktingvågen 2014. Det är Machiavellian Realpolitik. Därefter har han sett till att vapen levereras till Ukraina från Europa. Han tömmer alltså Europas vapenarsenal. Därefter möjligen attackerar han något Nato-land.

Jag spekulerar givetvis. Men det låter rimligt.

Har andra dragit liknande slutsatser som jag?

(Kanske inte hör till just mångkulturen, men det ligger inom ramen.)

Läste nånstans att Nato-länderna skickat 80 % av sina vapen till Ukraina och därför är Israel försvarslöst nu när judarna måste försvara sig mot både Hamas och Hezbollah. Tydligen har en halv miljon judar redan flytt från Israel.

Hezbollah har precis släppt en propagandafilm som visar att man använt drönare för att filma militära mål inklusive kärnkraftanläggning inne i Israel. Det är inte undra på att Netanyahu sitter och skakar av rädsla i en video där han tigger om vapen och större engagemang från USA.

Har tongångarna ändrats hos lätthögern som styr propagandakriget vad man får lov att tycka?

Bra info. Förstår inte riktigt hur det här prioriteras. Jag hade i alla fall prioriterat ett rejält försvar ifall något Natoland blivit attackerat före Ukraina. Ukraina kommer ändå falla så småningom då Putin kommer köra på tills det faller.

En enklare förklaring är att USA/Israel ser både Europa och Ryssland som farliga, potentiella hot och utmanare till den egna hegemonin. Amerikanska och judiska ideologer har sedan tidigt 1900-tal fantiserat om "smältdeglar" och fritt folkutbyte som befriande och nedkämpande av nationella majoriteters förtryck. Amerikanska tankesmedjor har sedan 1990-talet skrivit suktande om prospekten för ett bulvankrig emot Ryssland i Östeuropa.

Massinvandringen är utmärkt för den som fruktar nationell organisering i Europa. Ukrainakriget är utmärkt för den som vill "krossa fascismen" i både Europa och Ryssland, utan att själv behöva offra alltför många egna människor och resurser. Ännu bättre för USA/Israel är en eskalering där hela Europa dras in och får se sig slagit i spillror. Hålen i demografin kan hyllas igen av importerade bruna människor för att skapa en politiskt impotent smältdegel av hela kontinenten. Den perfekta utvecklingen är om även Kina dras in i förödelsen.

Mycket av förvirringen kring det här kommer sig av en försåtlig retorik som klumpar ihop USA och Europa till ett gemensamt Väst. Detta är delvis ett arv från kalla kriget, delvis en förvanskning av en äldre östligt-västlig dikotomi, som handlar om världsåskådningar mer än geografi. Om vi ser till hur antikens och medeltidens författare skrev om intellektuella strömningar - filosofiska skolor, mysteriereligioner m.m. - så står Öst för tro på mirakel, profetior om att allt snart ska förändras och åskådningar där autonoma idéer står över den fysiska världen. Medan Väst står för en mer konkret syn på verkligheten, där människor består av kött och blod, fysiska platser formar sätten vi tänker på, kulturer uttrycker människors perspektiv och konflikter är realpolitiska.

Om man tillämpar detta på dagens aktörer så kännetecknas USA av östliga egenskaper, med sitt svärmande för att sprida individualistiska vänstervärderingar till hela världen. Europeiska protester emot detta kännetecknas av realpolitik, vilket gör dem västliga. Ryssland befinner sig någonstans däremellan, med ena foten i Öst (magiskt tänkande kring egna offensiver) och ena i Väst (realpolitiska utvärderingar av fienden). Om man tar hänsyn till mentaliteter på det viset - Europa på ena kanten, Ryssland i mitten och USA på andra kanten - har man en bättre utgångspunkt för att förstå den konflikt mellan kulturer och värderingar vi befinner oss i.

Kan så vara. Men både USA och Ryssland har bombat länder för att föra in flyktingar till Sverige och Europa. Jag tycker ingen av dem vill oss väl.

Jag anser förövrigt inte att demokrati är ett fungerande styrelseskick utan skulle vilja se något liknande Hans Hermann Hoppe påtalar. Någon form av elit som styr. Visst kan vi inte alla hålla med om saker & ting, men det är bra mycket bättre än att få det som Thomas Hobbes beskriver som politiskt kaos.

Visst kan man få en ledare som styr dåligt. Men det är ändå för mycket åsikter med demokrati för att effektivt få det att fungera.

Är du inne på samma sak?

Instämmer och det är mer än så.

Rojas inställning är: Kan inte svenskarna bara acceptera att ska marginaliseras till en minoritet och helst försvinna helt?

Jag ser inte demokrati som en avgörande fråga. Man får vara pragmatisk utifrån den situation vi befinner oss i och försöka förstå vad den kräver av oss.

Ser man på det historiskt så har demokratier ändå alltid fungerat som uttryck för eliter. Generellt är det väl positivt när det finns demokrati, eftersom det nånstans handlar om att eliten är i sådan harmoni med folket att den vågar lägga ut delar av styrandet på det. Det är långtifrån vår situation där eliten i stället varnar för "populism" som det stora hotet och allierar sig med minoriteter. Men i vilket fall som helst rör det sig om ett uttryck för redan befintliga politiska relationer, inte något som i sig förändrar situationen.

Idag används "demokrati" främst som ett kodord för länder som är godkända av globohomo, med liten koppling till ens ett ytligt statsskick. USA kallar sig idag för en demokrati, men har inte alltid gjort det, och har samma styrelseskick som grundlagsfäderna skapade, modellerat efter antidemokraten Montesquieus idéer. Ryssland kallas odemokratiskt men inte Ukraina. Israel kallas för en demokrati trots att det inte har allmän rösträtt; när gazaborna röstade på Hamas i ett allmänt val togs det som bevis för att de är odemokratiska och förtjänar att dö. Irans och Kinas ickedemokratiska styren utmålas som allvarliga problem, men inte Saudiarabiens och gulfstaternas. Det är godtyckligt vad som kallas demokrati och inte, annat än som uttryck för internationella relationer.

Hoppes främsta insats har varit att ge libertarianer moraliskt tillstånd att tänka i termer av eliter och auktoritet, och uppmuntra dem att börja läsa illiberala klassiker. Hans egen filosofi är dock för motsägelsefull för att leda någonstans. Han förutsätter individuella rättigheter som garant för ett uppror emot de institutioner som identifierar sig med dem: han tar för givet att den stat han pekar ut som sin fiende ändå ska ge honom de rättigheter han vill ha. Det leder bort från någonting dumt men det leder fram till ett luftslott.

Jo, men när det gäller just invandringspolitiken har vi ett flertal svenskar som enbart umgås med svenskar. Det har varit så på arbetsplatser och annat. Medierna har väl ändå haft sin del i det hela.

Men jag undrar om inte en god monark med en elit bakom sig hade kunnat sköta saker & ting snyggt.

Jag anser att en sådan som Bismarck hade kunnat mota Putin och USA med sin fingertoppskänsla. Det är egentligen sådant som Europa skulle behövt. Men nu kom den här Hitler in i bilden och ställde till det.

Ursäkta om jag svävar iväg.