Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Relevant här är ju Thomas av Aquinos dubbeleffektdoktrin där handlingar bedöms efter vad som är en handlings (goda/onda) intention och vad som är handlingens förutsägbara(goda/onda) resultat. Det låter först som en väg ut för Israel-apologeterna (de israeliska bombernas avsikt är ju kanske inte att döda civilia?) men det finns ju den haken att Thomas förstås byggde på objektiva kriterier och proportionalitet.

Du frågade mig förut hur jag kan ha den konstiga uppfattningen att allt försvar för det Israel gör är objektivt moraliskt förkastligt. Nu vill jag vända på frågan och be dig hitta någon form av moral i Mark Timmons översikt av moralteori där det inte är uppenbart att Israel gör fel? Går det att tänka sig någon pliktetisk, konsekventialistisk eller dygdetisk förklaring som gör det som sker försvarligt? Hur skulle en rimlig motivering formuleras?

Eller måste ni hålla med om er Israel-vurm är a-/omoralisk eller relativistisk (kanske religiöst motiverat med att allt Israel gör BLIR moraliskt per definition)?

Någonstans i förlängningen av detta ligger hur någon av er strängt taget kan klandra någon för det som skett med Sverige. Med vilken rätt gör ni det om ni inte har någon konsekvent måttstock att mäta med?

Krympandets radikalisering. Men om det nu är så att moral är något konstruerat att passa maktens tillfälliga behov, så hade ju trådens alla kritiska deltagare fel om att makthavarna då var pliktförgätna? Antingen var plikten att följa (den konstruerade) moralen eller så finns det strängt taget ingen moralisk plikt och det går inte att göra varken rätt eller fel? Om makten skapar rätten, har det per definition aldrig begåtts något fel - förrän efteråt då "felet" bedöms efter nya (tillfälliga) moraliska konstruktioner.

Fast skiljelinjen går om man tycker att Israel ska få finnas eller inte få det. Anser man att Israel inte ska få finnas så är varje handling Israel gör, oavsett vad, moraliskt förkastligt. Blotta existensen av Israel är så att säga omoralisk. Om man säger så här: Israel var redan så jävlig som tänkas kan redan innan de gick in i Gaza. Därför blir begreppet moral svårt att diskutera utifrån den konflikten.

Men du (och merparten av tråden) missar helt att den offentliga makten är författningsreglerad. Plikten består i att följa lagen (vilket även uttrycks i grundlagen). Pliktförgätenhet uppstår om/när egen moral sätts över författningsreglerad plikt.

Tv-serien The Crown belyser mycket av det vi talar om här. Elisabeths roll som drottning var hela tiden att bevaka kronans vilja. Drottningen och hela hennes familj samt alla inblandade i hovet tillsammans var alla styrda av detta. Kritiken mot prinsparet Harrys och Meghans attack mot kungahuset handlar om detta.

Sett ur den synvinkeln kan vi tillämpa det på maktens och marknadens principer. Dessa principer är krafter som varje makthavare och företagare måste följa. Annars blir de utbytta. När jag säger att moralen är samhällets resultat menar jag att maktens och marknadens företrädare använder den moral som de finner bäst passad och därför blir legio i samhället. Pierces och Deweys pragmatism anammades av socialdemokraterna när folkhemmet byggdes. Idag har Frankfurtskolan haft stort inflytande för hur maktelitens budbärare, mainstreammedia, resonerar för att försvara maktelitens och marknadens vinster av massinvandring.

Hur kommer den moraliska berättelsen att fortsatt utformas för att övertyga svenska skattebetalare att acceptera en livslång försörjningsbörda för människor, som arbetsmarknaden inte efterfrågar och acceptera dagliga skottlossningar och återkommande bombdåd?

Räcker det med berättelsen, att svenska skattebetalare arbetar för att Sverige kommer att bli bra någon/några generation/er framåt?

Liksom det finns lager i det individuella psyket, finns det i samvaron. Jag håller ju med i vad du skriver, men är inte så pessimistisk att jag ser moraliska normativ som relativa kontexten. Marx historiematerialism gör säg bara egentligen tolkningsbar i det sammanhang han utför analysen, men den bygger ju på egenskaper som kan tolkas universalistiskt i människans natur. För att ta ett exempel.


Vad är samhällets orsak?


Har makten och marknaden en vilja eller är det determinerat på förhand?


Skulle du kunna vidareutveckla detta? Frankfurtskolans utgångspunkt är ju kritik mot kapitalismen, vilket också gör analysen delvis lockande ur ett högerperspektiv.

Regimens hantering av detta är att tala om skattebetalare och företagande i stället för svenska intressen. Den ställer upp en dikotomi där oppositionens förslag är att byta ut oss mot utbildade sydostasiater, och där de enda icke-ekonomiska problemen med invandrare är när de inte är liberala och sionister.

Etik- och moraldiskussionen är f.ö. missriktad från början. Både ethe och mores betyder seder, och både etik och moral är i grunden bara andra ord för sedlighet - dock med konnotationer till att sväva iväg i filosofiska abstraktioner. Seder är varken subjektiva eller objektiva, utan handlar om en grupps källor till mening och erfarenheter av faror. Motsatsen till sedlighet är inte övergrepp utan rotlöshet.

Alla de bästa filosoferna har förr eller senare landat i att poesi är mycket viktigare än filosofi. Heidenstam var vår största moderna moralist, som trådrelevant nog, i sin missförstådda Ett folk-cykel, konfronterade Gamla Testamentets folkmordsmotiv (ej att förväxla med nationalism; att kalla sionism för en nationalism är som att kalla judendom för en variant av kristendom). På ett lika subtilt som aggressivt sätt vände Heidenstam på profeten Nahums moral och identifierade sig med Nineve, vars förstörelse och krossade seder hebréerna firade, jämförbart med hur sionister idag firar palestinska förluster. På så vis kan dagens svenska nationalistiska poiesis förstås i direkt motsatsförhållande till sionismen, som i stället följer Nahums och Josuas ethos.

Profeten Nahum talar så
till Ninive, till Assurs konung:
"De sova dina styresmän
och dina hövdingar, du förste,
bo var för sig och ligga stilla;
på bergen skingrat är ditt folk,
som ingen stämma längre samlar."
...
Mitt folk, din hand är kall, men frossan,
som isar dig, är gryningstimmens.
De sova dina styresmän
och dina hövdingar, mitt folk,
bo var för sig och ligga stilla.

Nu var det ju dock inte hebréerna själva som krossade vare sig Assyrien eller det Nybabyloniska riket, de hade ingen aktiv del i den saken. Det var andra imperier som gick in och tog över kejsarkronan, eller i fallet Assur (Nineves fall 612 f Kr) en koalition av flera andra makter, om jag minns rätt, varav Babylon snabbt utgick som den ledande. Det är litet långsökt att säga att Heidenstam här skulle anspela på idén om något slags brutalt etnifierat krig för att återskapa ett svenskt imperium - snarare är det tanken på långsiktig, smygande degeneration inom ett samhälle han anspelar på med Nineve och Nahum.

Tanken att samhälllen och kulturer bär på fröna till sin egen långsiktiga degeneration var populär runt förra sekelskiftet, och när Oswald Spengler skrev sin klassiker Der Untergang des Abendlandes (påbörjad före 1914 men fullbordad och utgiven först framåt 1918-20) var det en sådan upplösningsprocess han tänkte på, snarare än en plötslig apokalyps som bryter ner riken och troner, folk och städer.

Men i princip stämmer det förstås att i varje fall den mer radikala sionismen har varit okay med tanken att det egna/nya landet skall återtas med våld och de som tidigare bott där kastas ut eller underkuvas. Det var inte en så främmmande idé då, för drygt hundra år sedan - det var ju vad de europeiiska stormakterna gjorde i sna kolonier och USA i vilda västern. Senare har man helst inte velat vara lika öppen med detta tankegods, men det finns fortfarande med.

Nej, det var genuin en fråga. Den tämligen oselekterade (och av migranterna självselekterade) invandringen till västvärlden från dysfunktionella länder transformerar västvärlden t.ex. Sverige negativt. Ett land formas ju av sin befolkning.

Invandringsentusiaster anser, att invandringen är värt priset, att Sverige blir ett farligare och fattigare land. Men då makthavarna har känt på sig, att majoriteten nog inte delar den uppfattningen, så har 1. invandringskritiker tystats och 2. det har medvetet getts en falsk bild (=brottsligheten minskar och invandringen är ett kompetensregn). Även om gemene man knappast överblickar den fulla, förfärliga vidden av Sveriges förvandling, så torde de flesta inte längre tro på den falska bild, som har förmedlats.

Det har mig veterligen aldrig tidigare inträffat under världshistorien, att ett lands makthavare medvetet har importerat en lågproduktiv befolkning med hög brottslighet och lagt en livslång försörjningbörda för den nya befolkningen på en befintlig, högproduktiv befolkning med låg brottslighet.

Därför undrade jag, om du tror, att svenska skattebetalare kommer acceptera att axla en livslång försörjningsbörda för en stor mängd människor, som arbetsmarknaden inte efterfrågar? Det finns ju ingenting att jämföra med, så det är lite svårt att förutse, vad som kommer att hända.


Undrar om det kan vara en ny utveckling. Spontant skulle jag tro, att sinnelagsetiken tilltalar kvinnor. Och då den svenska skolan allt mer präglas av kvinnliga värderingar, så kan det ha bidragit till, att sinnelagsetiken har hamnat på s.a.s. jämställd fot med konsekvensetiken och pliktetiken i den svenska skolundervisningen. Det är en ren gissning och det skulle vara intressant att veta lite mer om, hur utvecklingen har sett ut.

Enligt Nahum var det "HERREN Sebaot" som lät förgöra Nineve för att det skulle gå att "återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet".

Bibelns historicitet är oviktig när det är sed, lynne och minneshistoria (Assmann) vi talar om. Det avgörande är vad de själva påstår att de har gjort och vad de har att säga om det. Här säger judisk sed att civilisationen gick under i ett blodigt folkmord, och att det skedde för den egna höghetens skull.

I de rader som Heidenstam refererade reagerar den kanoniserade profeten genom att håna de massmördade och riktigt illasinnat gnugga in hur förnedrade de har blivit. I dikten är det mötet med denna attityd som väcker en nationalistisk låga hos Heidenstam, som får honom att identifiera sig med Nineve och bli svensk nationalistisk aktivist. Det är anakronistiskt att kalla Nahum för sionist, men det finns en genomgående sed som sionismen ger uttryck för, och nationalismen existerar i mångt och mycket i reaktion emot denna: nationalism är inte ett paraplybegrepp som innefattar sionismen.

Stämmer inte alls att europeisk kolonialism byggde på någon idé om att utplåning av folkslag är fritt fram så länge det gynnar oss. Vare sig om vi talar om kolonialism som kommersiell exploatering (de handelskompanier som framför allt var pådrivande, och när de blivit oumbärliga delar av ekonomin tvingade staterna att engagera sig för deras stabilitet) eller universalistiska läror om att sprida frälsning eller upplyst civilisation till vildarna. Det existerade inget som ens liknade det man hittar i GT och sionismen.

Jag frågade dig: Vad (?)/vem (?)/vilka (?) bestämmer, vad som är objektiv rättvisa, om det inte avgörs av en överordnad Gud?

Du svarade (tämligen avfärdande), att du "började skriva ett långt svar på detta men [du] tror faktiskt att detta leder för långt". Du får väl ta den risken och samla dig till ett svar.