Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag börjar inse att jag har ett problem, men vet inte hur jag ska sluta, eller var jag ska börja.
Mitt liv går som på repeat, jag går till mitt meningslösa jobb och det enda jag ser fram emot är nästa fylla.

Har supit friskt sedan unga tonåren, men dem senaste åren så har fyllan tagit sig en annan form, det är mitt enda intresse.
Jag har alltid druckit för att bli redigt berusad, men nuförtiden så får jag mer minnesluckor och vaknar med ännu mer ångest än vanligt.
Jag tränar inte, jag ser inte fram emot att dejta kvinnor, jag tycker inte att något är roligt.

Hur slutar man dricka? Vad gör man när helgen kommer eller när vardagen känns grå?

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Hm, skrev ett inlägg men det blev något fel när jag skulle skicka svaret. Men jag tror nog din partner har märkt det, på lukten om inte annat. Det är något jag märkt nu som nykter, det luktar verkligen om folk som druckit, hur väl de än parfymerar och tvättar sig.

Min botten kom när jag och frugan skulle köpa hus. Har dragit på mig en massa skulder hon inte kände till (som jag supit och spelat bort), så jag visste att vårt lånelöfte vi fått av banken inte var vatten värt. När vi väl skulle "slå till" och började buda på ett hus visste jag att det var kört, allting skulle komma fram samma sekund som banken tittade närmare på min ekonomi. Hade som sagt druckit i princip dagligen länge (mer än ett års tid), men nu eskalerade drickandet ännu mer. Hade möjlighet att jobba hemifrån, så jag öppnade första ölen så snart frugan åkt iväg med barnen. Satt med ölen i handen och väntade på ljudet av att ytterdörren slog igen typ 07:45, en sekund efter knäckte jag första ölen. Drack dagarna i ända, hämtade barnen från skolan bra dragen (tror nog inte en halv ask Läkerol dolde det..) Sömnproblem hade jag haft i många år men nu sov jag nästan ingenting på nätterna, 1-2 timmar kanske. Tills slut gick inte det längre, erkände allt för frugan. Tänkte att eftersom jag förstört vår framtid ihop skulle hon lämna mig, planerade att avsluta mitt liv. Men hon ryckte upp mig och gav mig en sista, villkorad chans: 1) sluta drick och 2) jobba av dina skulder.

Åkte ner till vårdcentralen två dagar efter detta hände och berättade allt som hänt, hur jag mådde och om min alkoholproblem. Fick rätt bra hjälp, prata med både läkare och psykolog. Fick Mirtazapin utskrivet vilket hjälpte mig mycket. Slutade "cold turkey" med alkoholen, kanske inte var så smart. Första dygnen var inte trevliga, trodde jag skulle gå under. Men sedan vände det, tack och lov. Fick mycket stöttning av frugan.

Funderade även på att gå på AA-möten eller liknande, men har som sagt inte provat ännu. Men jag tror jag måste hitta på något nytt nu, för jag märker att jag börjar tappa fotfästet lite.

Ja jag tror han märkt, men inte förstår
Hur illa det egentligen är. Vi bor ju inte ihop så han vet inte hur mycket jag egentligen dricker.

Fy fan vad jag känner igen det där. Öppna första cidern så fort man vaknar för att bli av med skakningarna typ och känna sig normal nog för att gå till jobbet. Ska träffa min partner i helgen, kommer inte vilja dricka något då. Och ska heller inte dricka något. Vill bli av med den här skiten nu! Men vilken underbar fru du har som gav dig en chans. Jag är rädd för att han direkt gör slut med mig om han får reda på
Hur illa ställt det verkligen är. Kan inte ha någon alkohol hemma för då dricks den upp av mig. Jag vågar inte vara själv när abstinensbesvären kommer så har tyvärr druckit lite idag, mest folköl bara för att lindra lite.

Ja jag tror han märkt, men inte förstår
Hur illa det egentligen är. Vi bor ju inte ihop så han vet inte hur mycket jag egentligen dricker.

Fy fan vad jag känner igen det där. Öppna första cidern så fort man vaknar för att bli av med skakningarna typ och känna sig normal nog för att gå till jobbet. Ska träffa min partner i helgen, kommer inte vilja dricka något då. Och ska heller inte dricka något. Vill bli av med den här skiten nu! Men vilken underbar fru du har som gav dig en chans. Jag är rädd för att han direkt gör slut med mig om han får reda på
Hur illa ställt det verkligen är. Kan inte ha någon alkohol hemma för då dricks den upp av mig. Jag vågar inte vara själv när abstinensbesvären kommer så har tyvärr druckit lite idag, mest folköl bara för att lindra lite.

Jag börjar inse att jag har ett problem, men vet inte hur jag ska sluta, eller var jag ska börja.
Mitt liv går som på repeat, jag går till mitt meningslösa jobb och det enda jag ser fram emot är nästa fylla.

Har supit friskt sedan unga tonåren, men dem senaste åren så har fyllan tagit sig en annan form, det är mitt enda intresse.
Jag har alltid druckit för att bli redigt berusad, men nuförtiden så får jag mer minnesluckor och vaknar med ännu mer ångest än vanligt.
Jag tränar inte, jag ser inte fram emot att dejta kvinnor, jag tycker inte att något är roligt.

Hur slutar man dricka? Vad gör man när helgen kommer eller när vardagen känns grå?

Hur vanligt är ilska eller humörsvängningar i den akuta fasen vid alkoholabstinens (de närmsta dygnen efter man druckit länge)?

Hur vanligt är ilska eller humörsvängningar i den akuta fasen vid alkoholabstinens (de närmsta dygnen efter man druckit länge)?

Hur vanligt är ilska eller humörsvängningar i den akuta fasen vid alkoholabstinens (de närmsta dygnen efter man druckit länge)?

Jag har nog samma läggning, blir aldrig packad, blir aldrig bakis men alkoholen (vin) är det bästa botemedlet mot min smärta och mina sömnproblem. Fungerar dagen efter men levervärdena börjar bli ett problem.