Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Haft ett antal återfall (4-5 kanske) som hållit i sig i 2-3 dgr de senaste 2 månaderna. Har försökt sluta dricka sedan i våras och det känns som att motivationen hela tiden är närvarande…om än i varierande grad. Detta är en jätteskillnad mot förut…då motivationen endast infann sig när det blivit för mycket under en längre tid.
Jag är tacksam att både ångesten blir värre och kroppen säger ifrån hårdare när jag dricker nuförtiden. Tror att det skulle vara svårt för mig att sluta om inte tecknen vore så tydliga.
Nu har jag varit nykter i 5 dagar. Mitt rekord under våren/sommaren är 3 veckor. Jag har de senaste 10 åren inte haft såhär många och långa uppehåll under en såpass lång period. Är stolt över mig själv.
Fråga i tråden: kan en process att sluta se ut såhär…att man helt enkelt tar sig ur drickandet steg för steg?
Jag känner att det skulle vara skönt om det kunde funka så, för jag är extremt elak mot mig själv när får ett återfall om jag sagt - ”aldrig mer”.
Nu säger jag istället: jag ska ta mig ur den här skiten tillslut. Helst skulle jag vilja att det bara var slut en gång för alla…men jag har aldrig lyckats. Däremot har jag alltså lyckats med att bibehålla motivationen och viljan att sluta nu under en längre tid. Drickandet har definitivt minskat…med minst 50% tack vare de vita perioderna.

För er som inte läst mina tidigare inlägg så är jag en vardagsdrickare med framförallt 3,5r som huvudsak. När jag dricker så är det 6 st / vardag och ca 10 st / helgdag. Detta varvas med starköl ca 3-4 ggr / månad när det är fest eller sammankomst. Blir ordentligt full kanske 3-4 ggr / år…men inte så att jag inte tar mig hem eller får sitta i fyllecell eller liknande…bara ordentligt berusad s.a.s.

Mitt mönster är att om jag tex skulle dricka 2 st 3,5r ikväll, så är sannolikheten stor att jag skulle köpa 4 st imorgon och sedan 6 st dagen efter det. Därefter börjar rationaliserande och smygande att sätta in. Inom en vecka så kretsar 90% av mitt tänkande på de där jävla ölen…hur jag ska hålla det under kontroll, när jag ska dricka, att jag ska sluta osv. Ångesten skruvas upp gradvis och det brukar avslutas med en ordentlig fylla som sätter stopp för drickandet ett tag….oftast bara 3-4 dgr dock, sen börjar det om. Ett jävla pissliv om ni frågar mig.

Som sagt: om någon lyckats att bli fri från skiten steg för steg så skulle jag vara tacksam om ni kunde berätta hur det var för er.

Jag klarar inte att vara nykter mer än ett par dagar. Allt bli grått och meningslöst utan alkohol. Den enda gång jag mår bra och tycker livet är positivt är med alkohol i kroppen. Minsta problem eller motgång kräver alkohol för att jag ska orka med. Fan vet hur det ska gå...

Såg nu att du bara dricker öl. Jag dricker allt, öl, vin och sprit, i olika kombinationer. Bara öl ger inte längre något rus, jag måste blanda för att få någon effekt.

Ja, jag verkar ha den ”turen” att jag bara behöver ett milt rus för att bli lite nöjdare. Men börjar jag få i mig sprit så går det fort åt helvete. Ju värre baksmälla desto mer behov av ordentlig återställare…sedan är ett riktigt destruktivt ekorrhjul igång.
Känner igen det där med gråheten… Jag har så jävla tråkigt utan 0,5 promille. Hjärnan snackar sönder mig.

Det där låter väl inte så illa. Ett par öl om dan är närmast normalkonsumtion i andra länder. Ett par pint efter jobbet, typ. Men så dricker inte jag. Efter ett par öl mår jag rätt bra, men då tänker jag att en whisky till skulle få mig att må toppen. När det börjar klinga av vore det fint med en rejäl grogg, som man backar upp med ytterligare ett par öl. Sen är det kört.

Tog återfall igår. Känns sådär, men känner inget sug efter att dricka.

Haft ett antal återfall (4-5 kanske) som hållit i sig i 2-3 dgr de senaste 2 månaderna. Har försökt sluta dricka sedan i våras och det känns som att motivationen hela tiden är närvarande…om än i varierande grad. Detta är en jätteskillnad mot förut…då motivationen endast infann sig när det blivit för mycket under en längre tid.
Jag är tacksam att både ångesten blir värre och kroppen säger ifrån hårdare när jag dricker nuförtiden. Tror att det skulle vara svårt för mig att sluta om inte tecknen vore så tydliga.
Nu har jag varit nykter i 5 dagar. Mitt rekord under våren/sommaren är 3 veckor. Jag har de senaste 10 åren inte haft såhär många och långa uppehåll under en såpass lång period. Är stolt över mig själv.
Fråga i tråden: kan en process att sluta se ut såhär…att man helt enkelt tar sig ur drickandet steg för steg?
Jag känner att det skulle vara skönt om det kunde funka så, för jag är extremt elak mot mig själv när får ett återfall om jag sagt - ”aldrig mer”.
Nu säger jag istället: jag ska ta mig ur den här skiten tillslut. Helst skulle jag vilja att det bara var slut en gång för alla…men jag har aldrig lyckats. Däremot har jag alltså lyckats med att bibehålla motivationen och viljan att sluta nu under en längre tid. Drickandet har definitivt minskat…med minst 50% tack vare de vita perioderna.

För er som inte läst mina tidigare inlägg så är jag en vardagsdrickare med framförallt 3,5r som huvudsak. När jag dricker så är det 6 st / vardag och ca 10 st / helgdag. Detta varvas med starköl ca 3-4 ggr / månad när det är fest eller sammankomst. Blir ordentligt full kanske 3-4 ggr / år…men inte så att jag inte tar mig hem eller får sitta i fyllecell eller liknande…bara ordentligt berusad s.a.s.

Mitt mönster är att om jag tex skulle dricka 2 st 3,5r ikväll, så är sannolikheten stor att jag skulle köpa 4 st imorgon och sedan 6 st dagen efter det. Därefter börjar rationaliserande och smygande att sätta in. Inom en vecka så kretsar 90% av mitt tänkande på de där jävla ölen…hur jag ska hålla det under kontroll, när jag ska dricka, att jag ska sluta osv. Ångesten skruvas upp gradvis och det brukar avslutas med en ordentlig fylla som sätter stopp för drickandet ett tag….oftast bara 3-4 dgr dock, sen börjar det om. Ett jävla pissliv om ni frågar mig.

Som sagt: om någon lyckats att bli fri från skiten steg för steg så skulle jag vara tacksam om ni kunde berätta hur det var för er.