Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Nästan varje dag i ett års tid. Ibland bara ett par folköl, eller ett par glas vin. Ibland två flaskor vin.

Jag var nog där du är för drygt ett halvår sedan. Drack normalt ~4-6 starköl alt. 6-8 3.5:er (eller motsvarande mängd i annan form) måndag-torsdag, bara för att orka med. Fredag och lördag var det "all in" med rejäl fylla och till söndagarna såg jag alltid till att ha ~6 starköl eller cider för att landa inför måndagen. Det gick på repeat det där under lång tid.

Har precis som du gjorde nu inatt legat med ångest och abstinens inför nästa dag, kallsvettig och med hemska mardrömmar som väcker en hela tiden. Dragit mig upp och in i duschen när klockan ringer, skrubbat så gott det går i duschen och borstat tänderna noga för att få bort så mycket det går av bakfylle-stanken. Men det håller inte i längden, du behöver göra en förändring nu.

Kan du snacka med din partner om saken? Annars kan jag bara rekommendera att du söker hjälp på vårdcentralen snarast, boka in en tid till imorgon och beskriv dina alkoholproblem. (Obs! Om det är barn inblandade kommer detta resultera i en orosanmälan till soc, bara så du är medveten om det.)

Tack för svar! Shit vad folk är snälla här. Jag skäms så mycket över mina alkoholproblem, vågar inte prata med min partner om det. Jag gick på AA för ett par år sen och drack inte en droppe på ca 2 år. Sen kom jag in i en period där jag mådde jättedåligt, och tänkte att ett glas kan ju inte skada. Ett glas blev till ett återfall i ett års tid. En alkoholist ska aldrig ta det första glaset. Jag har inga barn som tur är. Jag ska nog ta mig iväg på ett AA-MÖTE imorrn? Tycker inte vården erbjuder någon hjälp.

Inga problem, här brukar alltid finns schysst folk som varit med om samma eller liknande saker (utanför trådar som handlar om politik, aktuella händelser osv.)

Förstår att du skäms, det gör jag också. Jag var aspackad när allt rasade samman för mig, jag pratade med min fru och skrev även ett brev till mina föräldrar. Hade aldrig klarat av att berätta för dem annars (nykter alltså).
Att släppa ut katten ur säcken var förstås oerhört ångestfyllt men samtidigt så himla skönt att det äntligen blev sagt, så man slapp låtsas om som att allt var bra. De flesta i min närhet visste förstås redan (eftersom jag måste luktat fylla när vi träffades) och din partner vet ju förstås också om att du har problem (antar jag?) även om ni inte pratat om det rakt ut.

Har aldrig varit på AA-möte så jag kan inte svara på om det är en bra idé. Funderade på att gå dit men det blev aldrig av, sökte hjälp på vårdcentralen istället. Fick prata med läkare som hjälpte till att skriva ut sömnmedicin/antidepp och även prata med psykolog ett par gånger. Båda dessa faktorer (medicinsk hjälp och psykolog) förbättrade mitt mående avsevärt. Inte för att jag och psykologen fick speciellt mycket uträttat, men bara att sitta ner med någon man inte känner och berätta allt det man haft inom sig i så många år är skönt - katarsis.
Men jag tycker du ska göra det som känns mest rätt för dig. Om du känner mer för AA så gå dit! Beskriv gärna här sedan om du vill hur det var.

I vilket fall tycker jag absolut du borde göra slag i saken och söka hjälp imorgon. Det är nog ytterst få som klarar av den här skiten själva. Kämpa på!

Jag är så himla knasig och tänker att min partner inte vet om något. Men det är väl klart han anar något eller? Alltså jag var ju på en släktfest där det bjöds på fördrink, sa till direkt att jag inte dricker alkohol. Men ett halvt glas kan du väl ta ändå frågade dem: jag mådde ju dåligt då med, precis blivit singel, mitt i sommaren. Hade ingen att umgås med, sov typ bort min semester. Och ja jag tog ett glas. Som sedan slutade med typ 7 glas den kvällen minst. Sen var jag igång med att supa igen. För jag mådde så bra med alkohol i kroppen, alla problem som bortblåsta. Jag är rätt ensam. Har social fobi. Äter medicin som gör att jag inte vaknat med ångest varje morgon längre. Men jag kan inte säga att jag mår bra eller är lycklig

Jo, han anar nog. Försöker du dölja ditt drickande för honom?

Min fru kanske är lite "hårdare" än genomsnittet, men hon påtalade flertalet gånger genom åren att jag drack för mycket och alldeles för ofta. Hotade med att gå isär om jag inte slutade dricka på detta vis och i perioder så drog jag ner på det. Men efter ett tag eskalerade det alltid och tyvärr blev mitt drickande normaliserat med tiden (eller om hon tappade orken att fortsätta tjata efter 10+ år). Men när jag nådde botten i tidigt i våras så var hon nära på och ta barnen och lämna mig, det har hon berättat såhär i efterhand.

Usch, din berättelse om släktträffen var inte rolig att höra. Kan tänka mig hur lätt det är att trilla dit, om dagsformen är fel och tillfället "rätt". Speciellt om folk tjatar och trugar! Fyfan, då måste det vara jävligt svårt (omöjligt) att stå emot om man inte är öppen med att man har alkoholproblem.

Bra att du ändå får medicin för ångest, men det känns ju som att du behöver mer hjälp än så. Typ samtalsterapi och hjälp med social fobi. Men AA kanske kan vara värt ett försök i ditt fall? Blir ju så att säga både en liten övning i att överkomma social fobi men även att erkänna för dig själv och andra att du har ett alkoholmissbruk och lyssna på andra i samma situation.

Du måste i stort trappa ner detta över en vecka alltså! Du kommer må fruktansvärt annars är det risk för och i worst case scenario så kan man dö, men eftersom det inte rör sig om brutala mängder varje dag så är det ju lite förmildrande åtminstone!

AA är så olika beroende på vilken ort du bor på. Vissa grupper är helt fantastiska medan andra kan kännas väldigt stela, tråkiga och flyktbeteendet inom en vill egentligen bara dra. Det kan absolut hjälpa med AA då man har privilegiet att kunna spy ut allt som man bär inom sig. Få förunnat då ens partner/vänner ofta inte orkar med att höra på skiten varje dag.

Så ge det en chans och gå dit flera dagar i rad (om du bor i en större stad) annars får du gå en eller två gånger i veckan. Bestäm dig inte efter första mötet då det alltid känns lite konstigt med nya omgivningar.

Du kommer även kunna reflektera dig i det andra delar med sig av och ibland kommer du känna igen dig och ibland känner du att det finns så många olika sorters problem och alla har drabbats olika hårt när det gäller negativa konsekvenser.

Annars är ju en psykolog A och O för att få ordning på sitt liv men svårt hitta rätt person. Har haft tre olika, varav en mycket bra, en klart kompetent och sen även en som jag känner inte kan hjälpa mig på det sätt jag behöver.

Uppsök främst vårdcentralen, möjligen får du remiss till psykiatrin/beroendecentrum. Men be om hjälp. Klart man kan klara sig på egen väg men den vägen är tuffare! Enklare att ta en helikopter upp till en bergstopp än att traska hela vägen upp!

Alltså jag har dolt det med att ha små spritflaskor i handväskan, gått in på toa och druckit osv.

På vilket sätt nådde du botten?

Ja men jag vill inte skylla ifrån mig på någon då det var jag som ändå förde glaset till munnen och drack.

Tack! Har du ett nedtrappningsschema?

Nedtrappning för kanske snitta runt en vinflaska per dag i ett år, är det ens troligt att man åker på DT eller allvarliga abstinens besvär?

Jag drack under 4 månaders tid VARJE dag mellan 8-12 långburkar. Detta motsvarar 2-3 flaskor vin i alkoholmängd.
Sista veckorna drack jag också en kvarting + mina öl.
I övrigt åt jag bra om dagarna, eller helt ok, tog alltid vitaminer.
Jag trappa ner en följande:

Spridde ut ölen under hela dagen dvs nådde aldrig hög promille:
Dag 1 8 långburkar
Dag 2 6 långburkar
Dag 4 4 långburkar
Dag 5 4 långburkar

Sen bröt jag helt. Och som sagt 4 ölburkar motsvarar en flaska vin.

Mådde aldrig dåligt.

Sök på HAMS tapering, där står det väldigt mkt bra som funkar, jag gjorde det betydligt snabbare och kände nada.

Hm, skrev ett inlägg men det blev något fel när jag skulle skicka svaret. Men jag tror nog din partner har märkt det, på lukten om inte annat. Det är något jag märkt nu som nykter, det luktar verkligen om folk som druckit, hur väl de än parfymerar och tvättar sig.

Min botten kom när jag och frugan skulle köpa hus. Har dragit på mig en massa skulder hon inte kände till (som jag supit och spelat bort), så jag visste att vårt lånelöfte vi fått av banken inte var vatten värt. När vi väl skulle "slå till" och började buda på ett hus visste jag att det var kört, allting skulle komma fram samma sekund som banken tittade närmare på min ekonomi. Hade som sagt druckit i princip dagligen länge (mer än ett års tid), men nu eskalerade drickandet ännu mer. Hade möjlighet att jobba hemifrån, så jag öppnade första ölen så snart frugan åkt iväg med barnen. Satt med ölen i handen och väntade på ljudet av att ytterdörren slog igen typ 07:45, en sekund efter knäckte jag första ölen. Drack dagarna i ända, hämtade barnen från skolan bra dragen (tror nog inte en halv ask Läkerol dolde det..) Sömnproblem hade jag haft i många år men nu sov jag nästan ingenting på nätterna, 1-2 timmar kanske. Tills slut gick inte det längre, erkände allt för frugan. Tänkte att eftersom jag förstört vår framtid ihop skulle hon lämna mig, planerade att avsluta mitt liv. Men hon ryckte upp mig och gav mig en sista, villkorad chans: 1) sluta drick och 2) jobba av dina skulder.

Åkte ner till vårdcentralen två dagar efter detta hände och berättade allt som hänt, hur jag mådde och om min alkoholproblem. Fick rätt bra hjälp, prata med både läkare och psykolog. Fick Mirtazapin utskrivet vilket hjälpte mig mycket. Slutade "cold turkey" med alkoholen, kanske inte var så smart. Första dygnen var inte trevliga, trodde jag skulle gå under. Men sedan vände det, tack och lov. Fick mycket stöttning av frugan.

Funderade även på att gå på AA-möten eller liknande, men har som sagt inte provat ännu. Men jag tror jag måste hitta på något nytt nu, för jag märker att jag börjar tappa fotfästet lite.