Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Något inom dig gillar inte att du dricker, se det som något väldigt positivt.

Jag har för mig att det kan ha med gaba systemet i skallen.

För mig blev det inte längre den där goa mysiga behagliga känslan när jag börja klunka..... Utan ett mer olugn som inte la sig, en nervig fylla. Lika bra det, inget att sakna. Jag bestämde mig för att acceptera, och ser det typ som nåt jag är allergisk mot, alkohol alltså...

Allt annat är roligt nu istället.. Trots att jag inte la av för alls länge sedan.. Men det har varit på gång länge o jag har varit trött på skiten jättelänge..

Bara befrielse att släppa alla tankar för all framtid på alkohol.

Hur går det för er nu idag på påskafton? Varit nykter dock torska jag idag. Lyckas ni hålla er nyktra eller blev det en sväng till bolaget iallafall?

Står gudskelov på antabus, vill ju tro att det inte blivit Bolaget i torsdags annars, men handen på hjärtat; 50-50.

Alla ni som tar återfall: återgå i nykterhet efter Påsken! Ge inte upp! Gå inte på snacket om att man "kastat bort X månader av nykterhet". För en alkis är varje dag av nykterhet en vunnen dag!

/Sorry för bror-Duktig tonen i posten, men vill väl.

Klart du vill alla väl. Håller med att spelar ingen roll om du dricker eller tar något även fast du varit nykter i 1 år, halvår, några månader eller någon dag. Varje sekund räknas!

Jo - får fortfarande spunk vid tanken om att leva ett nyktert liv... ...det är väl den tröskeln man måste över, I guess...

Vi får försöka tänka positivt. Nyktert liv låter både tråkigt och läskigt. Jag tror att det gäller att se fördelar, exempelvis att man inte bråkar, kommer ihåg gårdagen, göra saker som inte blir fel och så vidare. Jag tror på dig och alla i tråden!

Jo... jag har haft fyra svåra dillen senaste åren, det näst sista (skriver "sista" - fan inte "senaste"!!!) trodde jag att jag skulle bli grönsak. Prylen är att alla negativa erfarenheter inte släcker törsten, den ligger likförbannat där och pyr...

Självfallet har du rätt, summerar man plus och minus hamnar måhända icke-alkis-Svensson på plus som kan njuta av en eller möjligen två whisky, och sedan är det bra. Vi andra hamnar självfallet på minus, men att säga det till alkoholistdjävulen på axeln... fan inte lätt..

Nej det är inte lätt. Var ju också så för mig att först var det rätt mycket plus när man drack. Mitt största problem var att jag aldrig fick lära mig hur jag skulle kontrollera mitt drickande. Fick alltid en platta öl och folk ska bara ”drick på du” så jag har aldrig vetat vad kontrollerande supande betyder.

Hör hör. Och kämpa på med nykterheten alla.
Fy fan vad alkoholen och det som följer är ovärt, ovärt berusningen. Gäller andra berusningsmedel med, för alla med denna tråds grundproblematik.

Är det någon annan som kämpat med alkoholen som känner att andras beteende legitimerar erat supande? Jag brukar se det som att är jag stökig så är jag åtminstone inte personen som nitar någon från sidan utan förvarning. Skriker jag så beror det på någon annan, är jag ledsen så finns det alltid någon anledning att gräva fram. I slutändan undrar jag om bagaget tillåter en att vara en idiot och svaret till mig själv är alltid nej, ändå fortsätter jag. Är lika trött på att be om ursäkt som att få dom.

Ja visst lindrar tanken att man (för en gångs skull) inte var "värst", eller att hitta på rättfärdigande anledningar till diverse pinsamt och anti-socialt beteende på fyllan. Allt sådant är dock bara irrelevans, självförnekelse och kosmetika. Det påverkar inte den oundvikliga resan mot avgrunden, som problematiskt drickande medför, över huvud taget.

Jag la ner det när jag insåg att min fru och närstående bryr sig 0% om att någon annan minsann var fullare än jag eller mina oändliga ursäkter/påhitt/rättfärdiganden. De lider lika mycket ändå.