Citat:
Ursprungligen postat av
stevenstills
Hon har plockat bort MP och V från middagsbordet och placerat dom ute i köket. Det är handlingskraft. Vad hon tycker om Annie Lööf kan jag bara ana. Jag tror hon avskyr den pretentiösa svenska utrikespolitiken. Ja allt som är pretentiöst och förljuget i det svenska samhällsbygget. Men Rom byggdes inte på en dag. Morgan Johansson och rättspolitiken kan bli nästa man till rakning. Jag undrar om hon inte är lite krypto-borgerlig. Var det bara jag som såg hennes varma leende mot Ulf Kristersson när de två hade en duell kring något i partiledardebatten i Agenda sist? Stefan Löfvén är nu långt borta.
Det är inte statsministern som har plockat bort Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. De lämnade av valstrategiska skäl precis som Centerpartiet har gjort. För att förklara det här. De flesta politiker som inte tillhör "knapptryckarkompaniet" vet att politik handlar om intressen och makt. Svensk utrikespolitik (och inrikespolitik) är inte pretentiös. Den är förljugen. Japans attack mot Hawaii, 1941, var ingen oprovocerad attack men japansk reaktion mot amerikansk utrikespolitik. De amerikanska politikerna däremot hävdade att attacken var oprovocerad av politiska anledningar. På samma sätt försöker de svenska politikerna tillsammans med andra eliter sälja in att Rysslands delvis begränsade operation i Ukraina är framkallad på grund av att regeringschefen är "ond" när de facto Rysslands intervention är en reaktion på framförallt amerikanskt agerande.
Det fumlande vi ser från den svenska sidan rörande svenskt NATO-medlemskap har att göra med att de svenska politikerna inte vill ha en ärlig och vuxen dialog med väljarna. Skälet till varför Socialdemokraterna stödjer kurderna beror primärt på att USA har sagt åt dem att hjälpa kurderna. Kurderna har sedan många decennier tillbaka agerat "proxykrigare" åt Washington DC. I utbyte har USA lovat kurderna att om de bara slåss för amerikanska intressen så kommer USA hjälpa dem att få ett eget land. Naturligtvis kommer inte kurderna få ett eget land eftersom Washington DC sällan håller vad de lovat. Sverige har genom "humanitära" frontorganisationer öst pengar ned i kurdisk krigsföring. Detta har gjort NATO-landet Turkiet förbannade och av goda skäl.
Det finns ingen mening för Turkiet att stödja ett svenskt medlemskap i NATO om de inte får något tillbaka. Turkiet har medvetet gjort dialogen med Sverige offentlig vilket jag uppfattar som att Turkiet förstår svensk inrikespolitik bättre än vad den svenska eliterna förstår turkisk inrikespolitik. Turkiet är tydliga med att de vill att den svenska staten skall sluta skicka pengar genom sina "humanitära" frontorganisationer till militanta kurder.
Detta är inget den svenska S-regeringen vill diskutera öppet eftersom de svenska väljarna inte förstår att den svenska "humanism" inte handlar om "humanism". Inte heller handlar det om någon omsorg för kurdisk nationalism. Vad det handlar om är att de flesta svenska partierna bär vatten åt amerikanerna och då i synnerhet Socialdemokraterna. Detta har varit svensk praxis sedan andra världskriget slut.
Det som politikerna och egentligen den svenska eliten gnäller handlar primärt om att Turkiet ställer krav som skulle leda till att de måste dumpa kurderna och det är naturligtvis inget som partier som Socialdemokraterna kan eller vill göra givet vad de har investerat i dem. Till skillnad från vad Schibsted och Bonnier hittar på så kommer USA inte hjälpa Sverige men de förutsätter att de svenska politikerna löser problemet - med antingen mer lögner eller någon form av ärlighet kurdfrågan och svensk utrikespolitisk "humanism". Själv tror jag svensken skulle må bra av att få höra att politik handlar om just makt och intressen och inte godtyckliga "mänskliga rättigheter". Det vi trådskribenter uppfattar som naivt, pretentiöst, ologiskt och korkat är egentligen uttryck för intressen som sedan befästs i väljarkåren genom en förljugen och manipulativ opinionsbildning. Ofta bär journalisterna vatten åt politikerna men inte alltid.
För att ge några exempel på den typ av opinionsbildning som pågår just nu. Just nu drivs en kortsiktig opinionsbildning som handlar om att skylla S-regeringens (och egentligen alla riksdagspartiers) problem att få Sverige på fötter på Ryssland. Den långsiktiga opinionsbildning är mer subtil. Till exempel ägnar sig Aftonbladet åt att omdefiniera arbetarklassen till invandrare och underanställda högskoleutbildade. Det senare verkar de hämtat från Jacobin Magazine som menar att den framtida arbetarklassen är minoriteter och högskoleutbildade underanställda "unga" som tjänar minimumlön på att servera kaffe till journalister. Varför omdefiniera arbetarklassen? Tja, det framgår i artikeln under att "vänstern" uppfattar högskoleutbildade som mer liberala än den traditionella yrkesutbildade arbetarklassen.
https://www.jacobinmag.com/2022/05/college-educated-working-class-labor-starbucks-amazon
En kanske mer positiv form av opinionsbildning är att någon "där uppe" har beslutat sig för att Expressen ska opinionsbilda för att skolan skall bli bättre;
https://www.expressen.se/ledare/gladjebetygen-ar--rena-korruptionen/
Artikeln är också taktisk skriven eftersom den inte nämner att svensk läroplan och lagstiftning tillåter lärare att hitta på betyg men kommer med förslag som kraftigt skulle undergräva lärarens möjligheter att dra betyg ur röven. Vilket förövrigt friskolor har utnyttjat för att maximera resultat. Om något är detta ett uttryck för att någon högre upp förstår att något måste göras i svensk skola för att förbättra innan svensk konkurrenskraft på allvar hotas.
Hur som helst. Jag har drivit för långt från ditt inlägg. Jag tror att S-ledaren ogillar Annie Lööf. Jag tror att alla politiker i riksdagen ogillar Annie Lööf. Centerpartiet gör inget annat än att bära vatten åt kortsiktiga ekonomiska särintressen. De är också villiga att sticka de andra partierna i ryggen. Jag tror att statsministern och Ulf Kristersson har mer gemensamt privat och politiskt än de har med Annie Lööf och hennes Timbro-befläckade parti. Inte för att jag tror att Ulf Kristersson och Magdalena Andersson är två positiva krafter för Sverige men mer positiva än Annie Lööf och nya L-ordföranden Johan Pehrson.