Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som sagt, det är samma som att vi inte bör förkasta nationellt egenintresse bara för att Turkiets ledare åsyftar turkiskt nationellt egenintresse.

Vi bör vara intoleranta mot intoleranta medeltids-aktiga klanfolk som flyttar fram sina positioner.

...Vad hände med ordmagi och allt det där?

Det måste finnas legala spärrar för det politiska maktutövandet oavsett om regimen är demokratisk eller av annat slag. Det insåg man redan under antiken. Tar man bort dessa spärrar så återstår bara barbariet.

Liberal demokrati, i dess ursprungliga betydelse betyder bara folkmakt med konstitutionella begränsningar för maktutövningen. Det är detta Popper argumenterade för och som han nu kritiseras för så onyanserat i tråden.

Detta får mig osökt att tänka på följande korta filmsnutt med en man som lakoniskt redogör för sin uppfattning om demokrati.Torde ligga nära den uppfattning som även eliten i Sverige, såväl som i de flesta länder, har.

https://youtu.be/QFgcqB8-AxE

Var fanns dessa tänkta spärrar under antiken, menar du? Var har de funnits de senaste decennierna när Sverige blev mångkulturellt, trots att folket aldrig vid något tillfälle ville det? Vilken makt är det som begränsats?

Kritiken mot Popper är inte alls onyanserad utan grundläggande och beskrivande för vad det är som satt demokratins alla "spärrar" ur spel, i demokratins namn. Efter sina egna kriterier sysslade Popper med pseudodemokrati, eftersom det inte finns några objektiva, falsifierbara kriterier som det går att åberopa om någon t ex säger att "intoleranta rasister ska inte få politiskt inflytande". Det finns ingen objektiv, fast punkt att stå på och till slut handlar allt om vem som har makten att sätta demokratins gränser.

Din syn hade möjligen fungerat om det hypotetiskt fanns en allsmäktig, ofelbar Gud eller AI som satte dessa gränser och definitioner (och inte ens då hade det väl varit fråga om demokratisk fri vilja). Men nu är det ett fåtal felbara, partiska människor som tar sig rätten. Detta är per definition inte demokrati, utan oligarki.

Grejen med de lagiska "spärrar" du hänvisar till är att de aldrig får laga kraft utan människor som lever i solidaritet med varandra. Det är solidariteten och inte orden som beskriver solidariteten som är det primära.

Det kan ligga sanning i detta, det är ju inte som det popperska vi:et är mindre efterblivet i sin politik. Eliternas låga standard är kanske rentav en följd av deras ärvda privilegier och aristokratiska degenerering och det som krävs är nya eliter via en fungerande, öppen demokrati.

Alldeles riktigt. Det är en passivaggressiv luddighet. Användandet av uttrycket "den demokratiska högern" kommer från "medmänniskorna" i tråden som förkastar denna - därav en passivaggressiv användning. Nu var det ett tag sedan men alternativen skrevs faktiskt ut. Och det var... ja, ungefär eller exakt som i Nazi-Tyskland. Jag får ge Nix-registret att han faktiskt argumenterade för att detta är sann demokrati: Ett gäng som helst enkelt deklarerar att de företräder folket och om folket via allmänna val inte håller med så blir det inga val. I ett sådant system kan någon meningsfull opposition, må den ha rätt eller fel, inte tillåtas.


Vad för "makt" kan avses här - som av någon anledning inte skrivs ut? Vi vet alla vad denna retorik handlar om.

Fel. "Den demokratiska högern" är en suspekt självidentifikation som oironiskt användes av någon så sent som i den senast raderade diskussionen där jag ju gjorde en relevant betraktelse av dig som ett tjattrade superego som försöker normera det självständiga tänkandet.

Vad är det förresten som animerar dig?

Nej, uttrycket "den demokratiska högern" används av de som förkastar den. Ursprungligen var det stevenstills som använde det uttrycket i en sorts positiv mening ("suspekt" enligt dig) och sedan dess används det bara passivtaggressivt i negativ mening.

Du säger självständigt tänkande men jag har demolerat varje uns av nazistdravel som kommit upp på sistone och låter sällan någon lögn, t.ex. den om "imperiet", passera förbi utan patrull. Min sågning av nazisten "Keith Woods" exempelvis - det finns ingen som har något argument att anföra mot denna. Det "självständiga tänkandet" som försiggår här klarar sig inte om någon kritik framförs mot det. Av denna anledning så föreslogs av "trådgiganterna" styrelseskick som hanterar sådana problem utan några diskussioner.

Jag påpekade vad du menade med "överflödande ofjättrad makt som är alltigenom odemokratisk" - du vet vad jag menar - och du säger inte emot.

På fråga A kan jag tipsa om att studera den väldigt invecklade konstitutionen i Sparta, med två kungar och en massa andra församlingar som var och en hade sina roller.

På fråga B så är det ju snarare så att det har funnits för få begränsningar för den oinskränkta folkmakten då det är demokratiska regimer som har genomfört massinvandringen. Jag anser att det ska finnas paragrafer i grundlagen som reglerar detta. Typ: varje beslut som syftar till eller har till följd att den etniska sammansättningen utgående från den sammanställning som rådde 1970 förändras, är olaglig.

C tycker jag redan jag har svarat på.

Finns dock ett problem med att utnämna någon som intolerant. Länge ansågs ju Sd som fascister och nazister. 2012 sade erkända forskare på just nazism och fascism att SD inte var det. Ändå menade Löfven så sent som 2017 att SD är fascister. Vänstern och miljöpartiet gör det än idag. Detta avspeglas också rent allmänt att SD utesluts för att de har fel värdegrund, alltså är fascister.

OT:


Jag hann träffade honom hemma vid Skånegatan i Göteborg innan han dog. Den källkritiska skolan var viktig då, man gjorde historievetenskapen mer seriös, men det är fel att hela den källkritiska skolan enbart bygger på det vi faktiskt vet. Det var en metod för att granska källor, men när man gjort det kunde man komma med rätt så långtgående spekulationer. Både Curt och hans bror Lauritz var dessutom rätt så lokalpatriotiska, för deras del att man gärna framhöll Skåne och Halland. Curt hade svårt för teoretiker som dem inom Frankfurtskolan och franska postmoderna tänkarna överlag. Hade han levt idag är jag övertygad om att han skulle ha fördömt den kulturmarxistiska traditionen inom forskningen med samma metoder som han använde mot romantikerna, som han istället sa om de bombastiska historiker som då verkade.

Och här tror jag då att Popper genomskådat Boström och tackat för sig. Men där har vi olika uppfattning. Möjligheten att "byta ut" var kärnan i metoden, som på snirkliga vägar ledde till det minst dåliga resultatet.

Problemet med hegemoniliberalerna är inte att de är liberaler, eller att de självrättfärdigt söker hegemoni, utan att de lyckats sitta kvar så länge vid makten med sina vidskepelser om allas lika värde och tro på att mångkultur åt alla lycka bär.

Det realt existerande demokratiska systemet i Sverige har alltså varit dysfunktionellt, när vidskepelser inte korrigerats, utan tillåtits dra ut i årtionden.

Är det en "oinskränkt folkmakt" som lett till massinvandring, trots att folket aldrig velat ha den? Det går ju inte ihop.

Vi kan fundera på Lykurgos lagar om vi vill, även om det kanske inte riktigt kvalar in som demokrati. Eller alla invecklade lagar som romarna bokstavligen skrupulöst följde - tills de inte gjorde det längre. Och fundera på varför dessa eller andra konstitutioner bara verkar fungera ibland, för vissa och aldrig för alla, alltid.

Varför hittade romarna inte på en ny, bindande republikansk konstitution när det stod klart att den nedärvda kartan inte längre stämde överens med det "mångkulturella", oligarkiska landskapet ? Hur kunde det komma sig att grekiska stadsstater "blev" demokratier från första början och bestämde sig för att skriva ned sina egna regler?

Vad kommer först och är demokratins sine qua non: den solidariska gemenskapen eller gemenskapens regler? Vad är reglerna värda utan gemenskapen eller de valdas kontinuerliga underordning folkets suveränitet?

T o m Håkan Boström förstår alltså att det finns en motsättning här mellan "Popper/Lööf" och en fungerande demokrati utan underskott. Det börjar bli väldigt anakronistiskt att fixera vid spökbilden av "den nationella majoritetens oinskränkt laglösa diktatur" i den värld vi lever. Det var länge, länge sedan som faran verkligen låg i den riktningen. Idag är det sedan länge de europeiska majoriteterna som är rättslösa och när de hamnat i minoritet så är det ingen som ärligt tror att deras rättigheter kommer respekteras på grund av lagparagrafer.




Ja, men det kokar alltid ned i att han i bästa fall inte sagt något alls, egentligen, som inte sagt tidigare och bättre av pragmatikerna, utan den antidemokratiska skitkorven i punschskålen. Ett slags inkrementellt, ödmjukt preliminärt sanningssökande där det inte är Sanningen utan det bäst fungerande som värderas. Jaha, bra. Men inte om det bara är ett säljjobb för det som t o m G-P-liberalen Boström känner börjar ligga fel i tiden, med facit i hand.

Det intressanta är sedan att beroende på hur man läser Boström så kan man tolka in att han är öppen för någon slags exkluderande demokrati för personer med skin in the game, hans skriver ju att det fanns goda argument mot den obegränsade rösträtten. Det är väl en konst i sig att vara vag.