Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag har inte vart mig själv senaste tiden. Har avslöjat för arbetskamrater under fyllan om min familjesituation. Har inte vågat möta dem igen efter det.
Det har aldrig hänt innan och jag märker att jag genomgått en personlighetsförändring.

Jag är verkligen så tacksam över att vara den misslyckade person som jag faktiskt är!

Inte bara går det ut över utbildning, förhållande, ekonomi, boende, ja allt som rör mitt liv egentligen, utan även mina barn får ju uppleva hur det är att ha en pappa som är så pass rakt igenom misslyckad och som garanterat tar fel beslut när det gäller allt livsavgörande!

De kan lära sig hur man inte ska vara, och förhoppningsvis forma sitt liv till ett bättre än det skämt som mitt egna liv är

Fortfarande länge till döden, men det är nog den enda vägen ut ur ett så pass misslyckat liv går ju inte att spola tillbaka tiden och göra rätt val haha! Nu får vi se vad resten av livet bär med sig för ytterligare misslyckanden och misär!

Alltid finns det något nytt att fullständigt tappa greppet om, för närvarande är det väl mitt jobb som ligger pyrt till pga. min bristfällighet blir också en erfarenhet att lägga till i listan! Tänker mig sedan problem med att få nytt jobb, kanske sjukskrivning och problem med Försäkringskassan m.m.

Så avslutar vi i en liten hyreslägenhet på ålderns höst utan något vidare att lämna över till barnen vid bortgång. Så ska en slipsten dras!

Kanske kan du skriva till någon av dem bara för att kolla läget? Många går med dolda problem, och folk är ofta mer förstående än man tror.

Jag kan ju försöka fråga dem om de vill ta en öl. Men då gäller det att min personlighetsförändring, eller vad det nu är, har försvunnit.

Vaknar upp ännu en dag och allt är detsamma. Jag bor där jag inte känner mig hemma. Separerad sedan snart ett år, vilket gjorde alla ledsna inkl barnen. Livet är verkligen över, inget kan bli bra. Vaknar varje dag till detta. Fy fan.

Ah varför skulle just jag bli helt galet misslyckad. Tråkigt när det händer.

Har ställt mig själv den frågan hur många gånger som helst. Har tyvärr inte kommit på anledningen till varför det blir så.

Det va nåt härligt med det här inlägget. tack för slutknorren, garva gott åt det !!

men du som har sån fantasi kan väl tänka ut iallafall nånting hos dig själv som är "misslyckat" och ändra dig...

Lite ångest just nu för det slog mig precis att kanske en viss person läser på fb. Vad menar han annars med att han bla tycker att jag blivit lite missförstådd och orättvist behandlad. Eller så kan det handla om ngt helt annat iofs.
Eller nej här drar jag nog förhastade slutsatser.

Lätt att man strular till tankarna när man grubblar på dom ensam.

-----------

Haft vidrig jävla ångest hela dagen som vägrar ge med sig vad jag än gör. Inte större skillnad gentemot andra dagar med anda ord. Livet är inte värt det.

Så jävlar trött men kan inte sova. Måste vänta på att sömn medicinen kickar in. Så jävlar drygs när allt man vill är att få sova. GAAAAAAAAAH.

Alltså fy fan, är så jävla klumpig hela tiden. Skulle precis käka kvällsmat, och för trettiotusende gången så tappar man mat så den studsar på tröjan, smeker båda byxbenen i grenen och ner på en helvit matta... Blir så jävla trött på mig själv och att jag alltid lyckas skapa problem för mig själv. Ett annat exempel är när jag skulle vara snäll och rengöra kaffemaskinen på jobb, häller ut den sista halvdesin pulver-mjölk i vasken. Tro fan inte vasken proppas igen av pulvret så jag måste öppna och rengöra allt i köksskåpet. Det är inte det att jag är ohändig, utan bara att ofta när jag vill vara snäll så blir det merarbete eftersom man antingen spiller något eller välter ut något när man är igång.

Kan man gå över till att bara äta mat som man inte kan spilla? Vad skulle det då vara?