Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för citaten.Jag får en flashback(!) till trådens allra yngsta dagar när det i media faktiskt diskuterades mångkultur just på det sätt som nu Sabuni drar in i debatten. Återstår att se om hon får någon efterföljare, om diskussionen tigs ihjäl eller om den kommer att gå ett varv till.

Angående just mångkultur har moderaterna tillsatt ett antal personer som ska hjälpa dem att staka ut framtidens vägval. Ett svaghetstecken enligt min åsikt. Poängen med ett politiskt parti är just att kunna driva idédebatt och staka ut framtidens ideologiska vägval utan att behöva famla efter halmstrån och dra in alla möjliga profeter när man inte själv vet ut eller in.
Som integrationspolitiska experter och rådgivare har moderaterna anlitat Hamid Zafar och Eli Göndör.
Båda är välkända profiler med starka åsikter om integration. Zafar i sin roll som rektor där han tagit itu med snällismen inom skolvärlden och fått elever att prestera genom att ställa krav och belöna gott uppförande.
Göndör genom ett flitigt debatterande med Timbro som bas. Även välkänd från denna tråd. https://www.flashback.org/sok/eli+g%...sp=1&t=1423112

Herrarna har publicerat sin analys av integration och kultur i en artikel på Timbro:
Slöjförbud kan få oönskade konsekvenser


skriver där Hamid Zafar och Eli Göndör.

Artikeln är en polemik mot det moderata kommunalrådet i Staffanstorp, Christian Sonesson, och dennes lansering av slöjförbud i skolan därstädes.

Zafar och Göndör fruktar en flykt från slöjfria kommunala skolor till slöjtillåtande religiöst färgade privatskolor.
Men inte bara det. De hävdar att själva slöjbärandet är grunden för integration och anpassning. Genom att tillåta slöjor (och kanske lite annan hederskultur) så blir kulturkrocken mjukare för de kroppar som färdas mellan nationer och kulturområden.

Flickan som tvingas ta av sig slöjan blir ett slagfält där invand hederskultur möter frigjord universalism.
Och för att bespara flickorna detta öde så ska vi låta flickorna få stanna kvar i hederskulturens trygga famn tills föräldrarna känner sig rotade i det nya landet.
Ungefär.

Ledarsidorna.se vaknade och drog en parallell med hur socialdemokratiska Tro och Solidaritet krumbuktat sig för att kunna härbärgera muslimskt homohat inom sossarna. Man accepterade helt enkelt att muslimska partimedlemmar ska kunna tillåtas att hata homosexuella då de inte kommit lika långt i sin demokratiska evolution.
Ledarsidorna skriver:


Och fortsätter:


På twitter går Hanif Bali på defensiven, försöker skademiminera och framhåller att Zafar och Göndör minsann inte är några talesmän för moderaterna.

och

Blev dock lite svettigt när Ledarsidorna påpekade att båda är medlemmar.

https://timbro.se/smedjan/debatt-slo...-konsekvenser/
https://ledarsidorna.se/2019/06/mode...ll-snuttefilt/

https://twitter.com/hanifbali/status...33861859569664
https://twitter.com/hanifbali/status...62827815202821

Maurras och hans rörelse (Action Francaise) var inte bara emot den tidens radikaler, liberaler och givetvis marxister/kommunister, de menade också att motgiftet mot dessa modernistiska krafter var knutet till en blind lojalitet och lydnad mot Ledaren, en ledare som antogs besitta närmast mytisk och irrationalistisk auktoritet. Ledaren har rätt och kan kräva blind lydnad in i döden även om tunga fakta motsäger honom. Mycket riktigt beundrade de Hitler, det var bara det att Hitler beklagligtvis var tysk.

Jag har mycket svårt att se att denna typ av extremistisk ledarmystik kan vara relevant för någon vettig nationalistisk strömning i Sverige i nutid - eller kunde ha varit det vid någon tidpunkt efter andra världskriget.

Maurras och hans rörelse (Action Francaise) var inte bara emot den tidens radikaler, liberaler och givetvis marxister/kommunister, de menade också att motgiftet mot dessa modernistiska krafter var knutet till en blind lojalitet och lydnad mot Ledaren, en ledare som antogs besitta närmast mytisk och irrationalistisk auktoritet. Ledaren har rätt och kan kräva blind lydnad in i döden även om tunga fakta motsäger honom. Mycket riktigt beundrade de Hitler, det var bara det att Hitler beklagligtvis var tysk. Jag har mycket svårt att se att denna typ av extremistisk ledarmystik kan vara relevant för någon vettig nationalistisk strömning i Sverige i nutid - eller kunde ha varit det vid någon tidpunkt efter andra världskriget.

Grav förvrängning. Att de erkände auktoritet som en ofrånkomlig faktor betyder inte att de krävde blind lydnad. Auktoritet finns och har som konsekvens att många lyder blint - på gott och ont. Ingen mystik där, det är något man aldrig kommer undan och måste ha som utgångspunkt för samhällsanalys. Hitlerister var de inte heller, Hitler stod för en borgerlig nationalism som var kvar i jakobinismen. Hitler blickade mot 1700-talet, Maurras blickade snarare mot Rom och Grekland.

Grav förvrängning. Att de erkände auktoritet som en ofrånkomlig faktor betyder inte att de krävde blind lydnad. Auktoritet finns och har som konsekvens att många lyder blint - på gott och ont. Ingen mystik där, det är något man aldrig kommer undan och måste ha som utgångspunkt för samhällsanalys. Hitlerister var de inte heller, Hitler stod för en borgerlig nationalism som var kvar i jakobinismen. Hitler blickade mot 1700-talet, Maurras blickade snarare mot Rom och Grekland.

Bullshit. Hitlers rörelse och ideologi var allt annat än borgerlig: nazismen föraktade både borgerliga ideal av alla slag (familjens prioritet före blind lydnad mot staten, tanken på en skyddad privatsfär, idéer om tankens och ordets frihet, liberalism i alla former, frihet att driva affärsrörelser, öppen debatt, religionsfrihet osv) och borgarklassens beklagliga brist på fanatism. Mot detta ställde de fanatism, envälde, offer och hård politisk och mental likriktning.

Parallellerna med Maurras är påtagliga. Att bägge rörelserna sedan attraherade en del småborgare och deklasserad f d borgerlig medelklass ändrar inte på den saken: antiborgerliga var de i alla fall.

Bullshit. Hitlers rörelse och ideologi var allt annat än borgerlig: nazismen föraktade både borgerliga ideal av alla slag (familjens prioritet före blind lydnad mot staten, tanken på en skyddad privatsfär, idéer om tankens och ordets frihet, liberalism i alla former, frihet att driva affärsrörelser, öppen debatt, religionsfrihet osv) och borgarklassens beklagliga brist på fanatism. Mot detta ställde de fanatism, envälde, offer och hård politisk och mental likriktning.

Parallellerna med Maurras är påtagliga. Att bägge rörelserna sedan attraherade en del småborgare och deklasserad f d borgerlig medelklass ändrar inte på den saken: antiborgerliga var de i alla fall.

Nationalsocialismen byggde på den tyska idealismens nationsbegrepp som var superborgerligt. Det utgick från en romantisering av nationen som en abstrakt massa, ett tänkande som direkt leder in på jämlikhetstankar och vänsterindividualism. Det ignorerar att nationen kommer någonstans ifrån, allt förblir ytligt och jämlikt.

Borgarklassen om någon är ju känd för sin fanatism, från Thomas Müntzer och Oliver Cromwell till 1700- och 1800-talens revolutioner, till feminism, 68-rörelsen, mångkulturalism, klimatfanatism med mera. Borgerligheten är materialistisk, ikonoklasisk och saknar förståelse för det långsiktiga. Pga sin individualism och egalitarism förstår den inte hur makt fungerar, och den kan därför bara förespråka ständiga "framsteg".

De här friheterna/rättigheterna du radar upp förutsätter just auktoritet för att kunna existera. De uppstår inte av sig själva, utan måste alltid delas ut och upprätthållas av någon. Här har en sådan som Maurras svar, medan den mer borgerligt lagda får ropa ut i luften efter abstrakta principer, i hopp om att någon lyssnar.

Nationalsocialismen byggde på den tyska idealismens nationsbegrepp som var superborgerligt. Det utgick från en romantisering av nationen som en abstrakt massa, ett tänkande som direkt leder in på jämlikhetstankar och vänsterindividualism. Det ignorerar att nationen kommer någonstans ifrån, allt förblir ytligt och jämlikt.

Borgarklassen om någon är ju känd för sin fanatism, från Thomas Müntzer och Oliver Cromwell till 1700- och 1800-talens revolutioner, till feminism, 68-rörelsen, mångkulturalism, klimatfanatism med mera. Borgerligheten är materialistisk, ikonoklasisk och saknar förståelse för det långsiktiga. Pga sin individualism och egalitarism förstår den inte hur makt fungerar, och den kan därför bara förespråka ständiga "framsteg".

De här friheterna/rättigheterna du radar upp förutsätter just auktoritet för att kunna existera. De uppstår inte av sig själva, utan måste alltid delas ut och upprätthållas av någon. Här har en sådan som Maurras svar, medan den mer borgerligt lagda får ropa ut i luften efter abstrakta principer, i hopp om att någon lyssnar.

Nationalsocialismen var syntesen av den gamla preussiska militarismen och det industriella folkrörelsesamhället. Tyskland under Hitler fortsatte att vara "en armé med ett land" och man strävade efter att införa skyttegravens hierarki i civilsamhället: jämlikhet över klass- och provinsgränser, villkorslös underkastelse inför ledaren och principen att var man har sin plats. Fanatikerna som förespråkade total jämlikhet och att rensa bort der Mittelstand, Junker-klassen och liknande gamla tyska institutioner dog i De långa knivarnas natt.

Det är klart att om man är så här fixerad vid tanken att inga invandrade kroppar eller själar får hamna i kläm genom åtgärder av det svenska samhället, eller ens av enskilda svenskar som försvarar svenska lagar och en överblickbar kultur, som Zafar och Göndör är, så blir det i praktiken omöjligt att driva några som helst krav, utforma några som helst integrationsmässiga styrmedel som jobbar med krav och regler snarare än morot. Varje sådant steg kommer i längden att kunna beskrivas som en grym vithetspolitik, "nästan som apartheid" och/eller vitt förmynderi. Att baaaaarnen - eller deras föräldrar/(kompisar/klanledare - inte är lika socialt etablerade i det svenska samhället som vanliga svenska familjer blir helt enkelt ett argument för deras moraliska och rättsliga immunitet, för att de ska få göra som de vill utan att någon säger ifrån.

Sverige sitter stenhårt fast i det snällistiska träsket. Grundbulten som allting snurrar kring är det antiauktoritära som drevs hårt av S när skola och familjeliv skulle reformeras. De progressiva pedagogerna fick igenom sin kravlösa skola och att barnuppfostran försvann som begrepp. Nu driver samhället rakt ner i rännstenen och de progressiva pedagogerna har tystnat. De syns och hörs inte längre men de har tagit över akademin och medierna. Som jag ser det finns det två riktigt fula ord i Sverige som inte får nämnas och det är "hierarkier" och "auktoritet". Men det räcker att gå in på en arbetsplats så ser man att det finns hierarkier. Och att auktoritet utövas. Samma har alltid gällt i århundraden tidigare inom skolan och i familjen. Ja i årtusenden. Men S trodde i sitt egalitära, progressiva nit att en ny människa kunde skapas som var solidarisk, jämlik och dög som den var. Man lyckades skrapa fram några progressiva pedagoger från USA och Israel som fick ange tonen. Dewey hette en. Faktiskt tror jag att S trodde sig kunna skapa en ny människa - vilket naturligtvis inte går. Men man trodde det och alla blommor blommade och allt kunde bara bli bättre i Sörgården-lyckolandet Sverige. Riv hierakierna - ifrågasätt och släpp fram människorna så får vi ett gott samhälle. Visst låter det bra. De vackra fraserna har bitit sig fast - framförallt hos kvinnorna - men de är ett bra recept för samhälleligt förfall.

Nederländerna, Frankrike och Danmark var på 70-80-talen lika "anti-auktoritära" och "alla olika alla lika" som Sverige är idag, men numera har pendeln svängt tillbaka en del i dessa länder. Det speciella med Sverige är väl att den här "no-rules-no-authorities"-permissivismen / egalitarianismen länge har haft uppbackning av regeringarna och den politiska eliten, mer uttalat så än på de flesta andra håll.

Ja, håller med. Jag har sista tiden börjat reagera på hur dåligt de små barnen och deras föräldrar verkar må i storstaden. Barnen håller på och spårar ur med sina tvångsmässiga rastlösa beteenden som föräldrarna försöker hantera efter bästa förmåga. Något har gått väldigt snett här men diskussioner saknas eftersom det är känsligt. I Sverige lever vi ju i den bästa av världar. Rädde sig den som kan.