Vissa brott är mer drabbande än andra. Vågen av rån på mycket unga är sådana brott. De sprider en hemsk stämning.Och kan det hända välordnade unga i ett välordnat övre medelklassområde kan det hända i alla. Om orsaken är relaterad till välståndsklyftor kan förstås inte övre medelklassegmentet vänta sig att vinna gehör för önskan om bättre skydd för sig själva och sin privilegierade avkomma. Svaret från det PK-marinerade vänsteretablissemanget blir då bara att den ordinerade medicineringen är mer socioekonomisk friktion på alla plan för alla. Detta är givetvis inget den övre medelklassen - skuldsatt över öronen som den är genom investering i relativ trygghet genom bostadsinförskaffande i områden med gynnsam segregationsprofil - kan godta. När det kommer till det egna skinnet och de egna barnens säkerhet upphör svårigheten att se den uppsminkade mångkulturella suggan för vad den är. Det är inte klassklyftor som får de mångkulturella att angripa svenska medelklassbarn, det är det faktum att den invandrade mångkulturen har rubbat maktbalansen från det svenskas fördel till det mångkulturellas. Skulle det nu ändå visa sig att det finns socioekonomiska klassfaktorer med i spelet så kommer de sig av att invandringen av kulturavlägsna folk varit alldeles för stor. Den groteska invandringen medför "migrationsstress" i systemen och skapar fattigdom och utanförskap för invandrarpopulationen.
Brottsförebyggande rådets statistik, som bland andra SVT rapporterade om i veckan, visar på en kraftig ökning av rån mot personer under 18. Förra året var ett rekordår med 1 896 anmälningar.
2019 har börjat än värre. Under det första kvartalet i år har 606 anmälningar inkommit varav nära hälften rör barn under 15. Särskilt stark är ökningen i Stockholmsområdet.
Polisen vittnar om en utstuderad och återkommande metod. Förövarna är många och väljer ensamma offer på väg till eller ifrån skolan, omringar, hotar och kräver mobiltelefon, hörlurar, jackor, skor och kod till bankkort.
Reaktionen är lätt att höra i skolor och hem. Ungdomar drar sig för att cykla eller gå till skolan och känner sig osäkra på sina egna gator. Om det händer en i klassen kan det hända alla.
Men klassklyftor har funnits länge utan epidemier av ungdomsrån. Och relativ fattigdom behöver inte i sig utlösa brottslighet. Man kan röra sig i mycket fattiga miljöer utomlands utan att riskera rån.https://www.di.se/ledare/ranen-mot-u...&loggedin=true
Då ligger det nog närmare till hands att rånen är en del av den narkotikarelaterade ungdomsbrottslighet som härskar i de så kallade utsatta områdena och som rikspolischefen larmade om i höstas. Brå släppte tidigare i år en djupstudie om gängkulturen. Den ger en mycket mörk bild av en total normlöshet och dödlig kamp om territorier, marknader och status.
De som rånar ungdomar är själva unga och polisen vittnar häpnadsväckande nog att de ofta har stöd hemifrån för sin brottslighet (SVT 24/4.)
Det är bra om skola och socialkontoren fungerar bättre. Men här krävs en stenhård markering från rättsvårdande myndigheter och en bredare migrationspolitisk debatt. Sätt in ridande polis som i Nacka. Och inse att även denna brottslighet ytterst beror på alldeles för hård migrationsstress som skapar fattigdom och utslagning. Skolor klarar inte att utbilda barn under vilka omständigheter som helst.
Vad är det i den svenska samhällsmodellen som skapar tröghet för att motverka segregation och utanförskap? En förklaring till avsaknaden av forskning är att det inom akademin länge funnits en föreställning om att sådan forskning stigmatiserar förorterna och de människor som bor där. Istället har forskningen koncentrerat sig till att lyfta fram positiva aspekter av att bo i segregerade områden.https://www.gp.se/staten-st%C3%A5r-h...pet-1.14622626
[...]
Politikerna har alltför länge inte tagit det sociala förfallet av förorterna på allvar och idag ser vi också tydliga tecken på att barn ärver sina föräldrars utanförskap. Staten har dessvärre ett sorgligt facit för att bryta trenden genom sina tidigare misslyckade satsningar som Blommansatsningen (1995-1998) och Storstadssatsningen (1999-2004). Dessa har varit kontraproduktiva och varit baserades på bidragstillförsel och därmed cementerat problemen. Att bryta den dystra trenden kräver politiskt mod och vilja. Regeringens nya myndighet mot segregation, Delmos, verkar dock inte ha lärt sig av tidigare misslyckanden då den till stor del utgår ifrån statliga bidrag och cementerandet av utanförskapet kan fortsätta.
”Hedersförtryck syns redan i förskolan”https://forskolan.se/hedersfortryck-...n-i-forskolan/
Föräldramöten på dagtid och ”könsstympnings*pass”. Det är några av insatserna som förskolor i Norrköping planerar för att motverka hedersförtryck.
Helena Hellgren, specialpedagog, har stött på hederskulturen i över tio år nu, men det är först på senare tid som hon riktigt börjat förstå vad det rör sig om när det gäller barn i förskoleålder: att vissa pojkar övervakar sina systrars lekar och styr vilka systrarna får leka med.
– Vi har blivit mer medvetna om de här problemen och därmed bättre på att hantera dem. Nu har vi förstått att man måste berätta för pojkarna att de inte behöver ha koll på sina systrar, säger hon.
[...]
Helena Hellgren har mött föräldrar som blivit upprörda över att pojkar fått vara med och klä ut sig, leka med dockor och tumla runt på mattan med flickorna. När hon förklarat att detta är en fullt naturlig del av vardagen på förskolan har en del haft svårt att acceptera budskapet, det har även hänt att de hotat att ta sina barn därifrån.
– Här är det viktigt att vi i professionen inte är rädda för kulturkrockarna, att vi står upp för våra grundläggande värder*ingar och vårt uppdrag. Och i de fall vi misstänker att barnen kan fara illa i familjen så gör vi en orosanmälan till socialtjänsten, fortsätter Helena Hellgren.
Flera gånger under samtalet kommer de in på Göteborgs-Postens granskning i fjol, som visade att ett stort antal uppringda förskolechefer i Göteborg, Stockholm och Malmö var beredda att hjälpa föräldrarna att se till så att deras döttrar bar slöja i förskolan. Granskningen blev en tankeställare.
[...]
Barnen själva kan också vara inblandade i övervakningen av mammorna. Härom året hörde Petra Blom om ett fall där mamman lät bli att ta sin femåriga son till förskolan för att hon själv hade ett läkarbesök.
– Personalen tänkte att det inte var något att bry sig om, de såg det som ett sätt för mamman och sonen att få lite tid tillsammans. Först efteråt förstod de att det handlade om pappans krav att mamman inte skulle få träffa en läkare utan att en manlig familjemedlem var närvarande.
Det har också framkommit att när familjer rest till sina forna hemländer på loven så har döttrarna tvingats genomgå könsstympning, ibland mot föräldrarnas vilja. Mot den bakgrunden har det nationella kompetensteamet mot hedersförtryck vid länsstyrelsen i Östergötland börjat utfärda ”könsstympningspass” som alla i landet kan beställa. Där framgår att svensk lag förbjuder könsstympning och att man kan dömas för brottet även om det skett utomlands.
– Vi har redan delat ut pass till tacksamma föräldrar, berättar Petra Blom.
Passen har hjälpt föräldrar att fatta det känsliga beslutet att lämna kvar barnen i Sverige när de åker hem till släkten.
– När vi förstod det här sambandet införde vi mer liberala regler för att låta barn vara kvar i förskolan på loven trots att föräldrarna reser på semester, säger Emma Lilienberg.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106