Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Collectively, the employees described a workplace that is perpetually teetering on the brink of chaos. It is an environment where workers cope by telling dark jokes about committing suicide, then smoke weed during breaks to numb their emotions. It’s a place where employees can be fired for making just a few errors a week — and where those who remain live in fear of the former colleagues who return seeking vengeance.

[...]

The moderators told me it’s a place where the conspiracy videos and memes that they see each day gradually lead them to embrace fringe views. One auditor walks the floor promoting the idea that the Earth is flat. A former employee told me he has begun to question certain aspects of the Holocaust. Another former employee, who told me he has mapped every escape route out of his house and sleeps with a gun at his side, said: “I no longer believe 9/11 was a terrorist attack.”

Visst har det handlats med svartkontrakt och fejkade lägenhetsbyten förr, särskilt i attraktiva områden i storstädernas innerstäder. Men de senaste två, tre åren har det hänt något, konstaterar Marie Öhrström, chefsjurist på branschorganisationen Fastighetsägarna.

– Det här är en ny typ av svarthandel, handel med andrahandskontrakt och så kallade madrassplatser. Det har nått även till ytterstadsområdena och drabbar ofta de som står allra längst bort från den ordinarie bostadsmarknaden. Trångboddheten och den osäkra boendemiljön är en allvarlig utveckling, inte minst eftersom barnfamiljer drabbas, säger hon.

Problemet finns över hela landet.

– Det är det som är det nya. Det har spritt sig till hela landet, och man tar mycket betalt för kontrakten. Många som flyttar in känner inte till sina rättigheter och är i desperat behov av bostad.

Bostadsbristen gör att kontrakt har blivit en handelsvara, till och med i andra eller tredje hand. Folk betalar för att få själva kontraktet, och tror sig ofta ha köpt en riktig bostad. Men så fungerar det ju inte med andrahandskontrakt i Sverige, konstaterar hon. Därför råkar de som köpt de olagliga andrahandskontrakten ofta illa ut, berättar hon.
[...]
– Tyvärr har vi få domar om svarthandel och låg anmälningsgrad, så det är väldigt liten risk att åka fast. Ofta drabbar det dem som står längst ifrån bostadsmarknaden, till exempel nyanlända.

Det är också vanligt att hyra in sig som inneboende på en madrass, och det gör trångboddheten extrem. Flera familjer kan bo så tillsammans. Det gör situationen väldigt svår, särskilt för barnen, berättar Marie Öhrström.

– Vi hör att man kommit till Sverige och inte har någonstans att bo, och att detta utnyttjas av personer som ser en möjlighet att tjäna pengar, säger hon.

Kristian Halldin, samordnare mot organiserad brottslighet hos polisen i Stockholm, bekräftar bilden. Det är en helt ny form av svart bostadsmarknad som vuxit fram, med betydligt mer utsatta människor som offer, som nyanlända eller arbetskraftsinvandrare.

– De som kommer hit har ingen erfarenhet av svensk bostadsmarknad med rättigheter och skyldigheter. De blir lätt offer när de luras att köpa det som ser ut som ett riktigt kontrakt, fast det är i andra eller tredje hand, säger Kristian Halldin.

Han berättar också om de så kallade madrassboendena, där massor av folk hyr in sig som inneboende till skyhöga priser och stentuffa villkor.

– Det finns en organiserad brottslighet bakom det här. De etablerar kontakt med bostadssökande, de får in många boende och de kan också få ut folk som inte betalar.

Det är inte de gamla vanliga svartmäklarna som sysslar med detta, berättar han, här handlar det om en tuffare typ av hyreshajar.
[...]
Men den svarta bostadsmarknaden möjliggör också en rad andra brott. Genom att folkbokföra sig på fel ställe kan man till exempel felaktigt plocka ut både bostadsbidrag och andra ersättningar, enligt Kristian Halldin. Myndigheterna använder nu alla metoder som står till buds för att spåra svarthajarna, säger han.

Collectively, the employees described a workplace that is perpetually teetering on the brink of chaos. It is an environment where workers cope by telling dark jokes about committing suicide, then smoke weed during breaks to numb their emotions. It’s a place where employees can be fired for making just a few errors a week — and where those who remain live in fear of the former colleagues who return seeking vengeance.

[...]

The moderators told me it’s a place where the conspiracy videos and memes that they see each day gradually lead them to embrace fringe views. One auditor walks the floor promoting the idea that the Earth is flat. A former employee told me he has begun to question certain aspects of the Holocaust. Another former employee, who told me he has mapped every escape route out of his house and sleeps with a gun at his side, said: “I no longer believe 9/11 was a terrorist attack.”