Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du gör det för enkelt för dig Edgerton. Fastighetskrisen i USA som sedan döptes om till finanskrisen orsakades av att Bush den yngre ville köpa minoriteternas röster genom att använda affirmative action lagstiftning och tvinga bankerna att låna ut till minoriteterna. Mot slutet gick det så långt att de fick räkna in bidrag som inkomst. Bankerna fick å sin sida möjlighet att dumpa sina krediter på statliga institut som Freddie Mack och Fannie May. När allt höll på att rämna och de statliga bolagen inte kunde lösa in fler etniska krediter så förpackades de om till säkerhetspaket som såldes till internationella investerare. Sen sprack fastighetsbubblan men döptes om till kreditbubnla eftersom nen blivande presidenten Obama varit aktiv hos en etnisk organisation som tjänat miljarder på de etniska lånen.

Resten är historia.

Större än vapen - olja - narkotika?

Nu är vi grovt off-topic men såna här falska utsagor ska inte få stå orörda.

Privata banker skapar de pengar dom lånar ut. Man lånar inte från centralbanken och lånar vidare.

Här har du vetenskaplig empirisk forskning från professor i nationalekonomi Richard Werner:
https://www.sciencedirect.com/scienc...57521914001070

Vilket intygas av svensk professor i nationalekonomi Martin Flodén:
https://ekonomistas.se/2012/12/04/hur-skapas-pengar/

Även Sveriges Riksbank intygar:
https://www.riksbank.se/sv/betalning...vad-ar-pengar/

Samt Storbritanniens centralbank Bank of England:
https://www.bankofengland.co.uk/-/me...modern-economy

~97% av den totala penningmängden är bankkrediter. Och enligt egen inneboende logik behövs mer lån för att upprätthålla systemet.

Bankerna är vår tids kyrkor och vi gör allt för att dyrka denna helighet. Till och med vill vi att svarta pengar ska bli vita för att upprätthålla kreditbubblan på finansmarknaden. Vi till och med importerar 30-åringar paketerade som baaarn för att upprätthålla detta finansiella pyramidspel.

Ja, Obama löste ut bankerna men det har inget med att göra med krisen. Även andra företag fick hjälp av staten så som GM. Själv tycker jag att staten inte skulle ha gjort någonting och låtit alla företag gå samma väg som Lehman Brothers. Tyvärr tenderar politiker att ta emot pengar från bankerna. Det var dock inte bankerna som orsaken finanskrisen men Centralbanken och där med politikerna. Det är politikerna som skall hållas ansvariga för krisen - inte bankerna.

När man pratar om "to big to fail" så pratar man mer om deras inflytande över politiker som hjälper dem om de gå i konkurs. Som jag har sagt tidigare skulle staten inte ha gjort någonting och låtit bankerna falla. Det samma gäller Sverige på 1990-talet. I slutändan är problemet Centralbankerna - det är där problemet ligger.

Du har noll koll på senaste finanskrisen och de mekanismer som bidrog till kraschen. Jag föreslår MIT-professor i ekonomi Andrew Lo:
https://youtu.be/urWbl6sHAlw

Han har dock fel i början om att banker är mellanhänder, banker är centrala i hela finansekonomin och centralbanker finns därför att banker ska kunna ha en Lender of last resort i tider av kris. Kreditsedlar - som sedermera skulle bli det rådande Fiat-valutasystemet är förövrigt en svensk uppfinning, se Palmtruschka banken/Stockholm Banco.

Men Lo kan CDOer, MBSer och fan o hans moster.

CDOer fungerar som så att man paketerar ihop flera lån och säljer till stora pensionsfonder, hedgefonder och dylikt. Dessa paketerade lån var väldigt dåliga och felrankade vilket skapade en slags bankrusning som orsakade svallvågor på hela världsekonomin.

Vidare kan du se denna dokumentär som förklarar dessa finansiella produkter som orsak till krisen. Detta är upphovsmakarna - quants - till dessa produkter och som ger sin syn på varför krisen hände:
https://youtu.be/ed2FWNWwE3I

Om man hellre gillar populärkultur så kan man kolla på spelfilmen The Big Short.

Du har även grovt missförstått vad too big to fail är. Professor i ekonomi Peter Englund får förklara för dig:

Riksbankens och andra myndigheters åtgärder är fortfarande en förutsättning för att marknaderna ska fungera.

Utöver de olika formerna av allmänt likviditetsstöd har dock Riksbanken också gett riktade lån (”nödkrediter”) för att rädda två enskilda banker, Kaupthing Bank Sverige och Carnegie. I en krissituation tenderar finansiell stabilitet att bli liktydigt med stabilitet för de viktigare finansiella institutionerna. Mycket stora banker anses normalt ha så stort betydelse för det finansiella systemet att konsekvenserna om de skulle gå under
ter sig omöjliga att överblicka. Oavsett det formella regelverket är de ”too big to fail”.

Det blev snabbt mycket dyrare, i vissa fall omöjligt, för företag att finansiera sig på värdepappersmarknaderna och, inte minst väsentligt, bankerna själva drabbades av samma problem som vanliga företag.

https://www.riksbank.se/globalassets...n_pv2010_1.pdf

Att säga centralbanker är problemet är att göra alldeles för lätt för sig. Centralbanker och stater är en förutsättning tillsammans med slipsgangsters. Stat och kapital i samma båt i cronykapitalistiska färger så socialistgrisarna och carpediem-liberalisterna till plebejer är nöjd.

Globalister talar om fria marknader men kräver folklig skattekraft och stater för sin existens. Är inte det ironiskt.

Hela det finansiella systemet är ett monster som kräver finansiell tillväxt och ekonomisk aktivitet för sin existens. Det innebär sysselsättning och tillväxt med hjälp av invandring till och mångkultur i Sverige. Avdelning: att sälja sin själ till djävulen.

I huvudet på en progressiv vänsterliberal som vrider sig på värdegrundskroken. Hur förmår man välordnade vita föräldrar att offra sina egna barn till förmån för främmande rasifierades barn? Dagens bibliska fråga att grunna på, för det de progressiva vänsterliberalerna nu kräver av den vita medelklassen är ett offer av samma magnitud som när den hebreiske guden krävde av patriarken Abraham att denne skulle offra sin son Isak av det enda skälet att den hebreiske guden krävde oomtvistligt bevis på Abrahams underkastelse. Den hebreiske guden hejdade Abraham från att mörda sin egen son i sista stund, frågan är om progressiva vänsterliberaler kommer att göra detsamma.

Noah Berlatsky - en alldeles särskilt präktig progressiv vänsterliberal med alla tänkbara godkända kosheråsikter - bekänner på ledarplats att han inte är riktigt hundra procent god. Berlatsky gläds stolt över den egna späda sonens formidabla antirasistiska påverkansoperation i sin skola. Den späde sonen tar initiativ till och lyckas vinna gehör för att skolan han går på ska byta namn på den nationellt högtidlighållna Columbusdagen till Infödingsdagen. Det finns dock smolk i den annars så faderstolta bägaren - sonen går på en liten, privilegierad och privat skola närmast utan rasifierade inslag. Noah Berlatskys val att vara en god förälder har samtidigt gjort honom till en ond människa.

We sent our son to a school that taught and encouraged anti-racism. But teaching people to be anti-racist doesn't necessarily address the structure of racism itself. In fact, racist structures often determine who does and does not have access to these kinds of educational opportunities. One of our ongoing societal challenges will be figuring out ways to move beyond individual education and address the root issues of inequality — and our role in upholding them.

Margaret Hagerman, a sociologist at Mississippi State University, talks about these difficult contradictions in her book, “White Kids: Growing Up With Privilege In a Racially Divided America.” Hagerman spent two years with 30 families in a midwestern city observing affluent white parents and their children and interviewing both groups about race and racism. She babysat, took kids to activities and listened in the car as they gossiped. Some kids claimed that black students in their schools sold drugs and were dangerous. Others talked about ways in which black friends were unfairly singled out for punishment, or even had their bathroom access restricted.

Vita barns berättelser om farliga svarta drogförsäljande barn är förstås inget man behöver fästa sig vid. Nej här är den viktiga saken att vita barn upprätthåller rasistiska strukturer genom att helt enkelt befinna sig, och det dessutom utan att ställa till problem för sig själva eller andra. Vita barn är så förbannat frekventa i offentligheten att de egentligen borde tigas ihjäl men en viktig brist är oanständigt underrapporterad.

After all, the vast majority of children's literature is about white kids. But, Hagerman told me by phone, "while there is a lot of writing about white kids, there is not a lot from a critical race perspective.

Horribel neglekt. Här får de vita ungarna drälla omkring utan att deras vithet tillbörligt kritiseras. Och föräldrarna! Det visade sig finnas konservativa föräldrar som underlät att uppfostra sina barn till high alert rasmedvetenhet. På grund av dessa otillräckligt progressiva föräldrar - absolut inte som resultat av massiv raspropaganda - visar sig de arma barnen i ras- och genusforskarens studie helt neurotiska. Om det nu inte i själva verket var tvärt om. I slutet av artikeln formulerar sig den gode Berlatsky som om det faktiskt är ungarna till de galna SJW-föräldrarna som blir rasneurotiska.

Some parents, Hagerman found, preferred to keep race unspoken. Families she interviewed in a wealthy, conservative suburb, for example, tended to avoid the topic of race with their children. "They adhered to a color blind way of thinking," Hagerman told me. "They would say that race doesn't matter, or that we're beyond race." One girl told Hagerman that in her school, they weren't even allowed to say the word "racist" — it was on a list of forbidden words that also included homophobic, sexist, and racist slurs.

Kids from these families were so worried about being labeled racist that they were reluctant to identify people as black or white. Yet, obviously, the children could see racial differences — and when pressed they would sometimes say things that were racist. Hagerman reports white children telling her that black children got in trouble in school because of the way they were raised. One 12-year-old white child told Hagerman that police treat white people worse than black people — an argument contradicted by a mountain of evidence.

Margret Haberman drog sig tydligen inte för att pressa de arma barnen för att i sin "forskning" kunna påvisa rasism även hos de mest timida av välanpassade barn. Föga överraskande var vänsterliberala föräldrar mer engagerade i godhetssignalerande rasmedvetenhetsfostran av sina barn.

Many of these parents identified as specifically anti-racist, and were determined to teach their kids to work against bigotry and inequality. Parents encouraged their kids to do charitable work, for example, both in their own communities and on (expensive) overseas trips.

Dessvärre är dessa ansträngningar inte nog. Tråkigt nog finns det där besvärande hyckleriet som försvårar den totala integrationen. Och så blir det error i systemet hos barnen som både tvingas se sina vithetsprivilegier och samtidigt upprätthålla dem. Det här med välgörenhet är också ett tveeggat svärd för hur ska man kunna se den som är föremål för ens välgörenhetsgärningar som en jämlike? Jobbigt.

Children were sent to private school, or when they went to public school benefited from private tutors or enrichment classes. Even community service can reproduce racist ideas. It's hard to see people as equals when you always have power over them, or when your primary experience with them involves giving them charity.

The spectacle of well-intentioned people working, half unconsciously, to solidify and perpetuate their own power is not an encouraging one. "I feel like my findings are pretty dismal," Hagerman admits. "When you have people who have a lot of wealth alongside this racial privilege, they're ultimately making decision that benefit their own kids, and I don't know how you really interrupt that."

Här krävs uppenbarligen ett tyngre batteri av ideologisk indoktrinering. Den vita medelklassen måste på ett eller annat vis förmås att villigt låta sina egna barn "ta smällarna". De måste likt Abraham tvingas till underkastelse, inte under den hebreiske gudens, men under den progressiva vänsterliberalismens krav.

As for white adults, Hagerman says, if they really want a less racist world, they may need to rethink how they approach parenting. "Everyone is trying to do the best for their kid," she says. "But I actually think that there are times when maybe the best interest of your own kid isn't actually the best choice. Ultimately, being a good citizen sometimes conflicts with being good parents. And sometimes maybe parents should decide to be good citizens over being good parents." That could mean voting to raise taxes so to better fund public schools. Maybe in our case it should have meant choosing a public school rather than a private one.

Här kommer en formidabel u-sväng på hyckleriets allfarväg. Plötsligt är det inte längre "vi" som upprätthåller "rasismen", det är "dom andra".

Of course, as a parent, you want the best possible future for your child. But the best possible future should include a society that isn't organized around racism. Hagerman's book is a careful, painful and convincing argument that when white people give their children advantages, they are often disadvantaging others. Racism is so hard to overturn, in part, because white people prop it up when they work to make sure their children succeed.

https://www.nbcnews.com/think/opinio...tem-ncna953951

Möjligen tillhör denne Noah Berlatsky själv någon spännande minoritet som gör att han inte behöver bekymra sig så mycket över att avstå privilegier för egen del, eller behöva befatta sig med offer av den egna sonen. Men oavsett, dessa fanatiska liberaler är uppenbart naturvidriga och totalt livsfarliga.

DN kör vidare med sin glasnost. Idag är det Hanne "som mörkade afghanernas masstafsande under We are Stockholmfestivalen" Kjöller som moraliserar över de människosmugglingsdömda SVT-medarbetarna. Det är inte, förkunnar Kjöller, okej att utföra moraliska stordåd på andras bekostnad.

Men låt säga att bevekelsegrunden var strikt medmänsklig. Att det var moraliskt omöjligt för dem att lämna gossen i Grekland. Borde i så fall inte påföljden bli en annan?

För om man tycker att det är viktigt att hjälpa just denna pojke – då är man väl beredd att ta konsekvenserna? Ett fortsatt försörjningsansvar förefaller som den enda rimliga påföljden. Jag skriver ”påföljd” och inte ”straff” eftersom jag inte tycker att det är något straff att ta ansvar för minderåriga som man fört till landet.

När adoptivföräldrar hämtar hem sina barn är det ju ingen diskussion om försörjningsplikt. Inte heller för den som vill få hit sin familj. Varför ska försörjningsansvaret vara svagare för den som tar hit någon utan släktband?

I argumentationen mot fri invandring finns två huvudlinjer. Där finns rasister som tycker att en topprankad eritreansk hjärnkirurg är lika illa för Sverige som en arbetslös analfabet utan mycket till chans att någonsin bli självförsörjande. Och där finns en grupp som ser en konflikt mellan oreglerad invandring och välfärdsstat – i alla fall med nuvarande regler på arbetsmarknaden.

Om de tre SVT-representanterna hade ålagts att sörja för att den insmugglade pojken hade fått ett hem, kläder och mat på bordet hade rasisterna ändå varit missnöjda. Men säkert hade många, åtminstone delvis, känt respekt för hur tre individer följer sitt samvete fullt ut – i stället för att som nu tvinga andra att följa deras.

Förutom det journalistiskt problematiska bryter filmteamet mot två överordnade principer om maktdelning. Dels den om reglerad invandring, där Migrationsverket och domstolarna tolkar riksdagens beslut om vem som får stanna och inte. Dels den att det är dessa beslut som ligger till grund för hur mycket vi medborgare ska betala för att upprätthålla asyllagstiftningen.
[...]
Det är inte Sveriges folkvalda, någon myndighet eller domstol som bestämt att vi ska försörja pojken från Grekland. Det beslutet har fattats av SVT:s utsända. Med en sådan journalistisk hållning blir det fel att kalla medierna för den tredje statsmakten. Vi blir den första.

Och jag blir beklämd att så många kollegor inte ser problemet med att journalister agerar som aktivister. Både för kåren som helhet. Och för demokratin.

https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoll...or-15-aringen/

DN:s nya linje är tydligen att fördöma asylaktivism bland de sk journalisterna. Själv är Kjöller uppenbarligen helt utan skuld till den aktivismdrivna invandringskrisen även fast hon ju själv i allra högsta grad agerade journalistisk aktivist då hon skaffade undan den obehagliga informationen om hur afghanmännen betedde sig mot unga flickor. Det var ju viktigt att inte spela Sverigedemokraterna i händerna. Då. Nu tycker sig Kjöller, för DN:s räkning, kunna kosta på sig att bli "beklämd att så många kollegor inte ser problemet med att journalister agerar som aktivister."

De är ta mig fan inte kloka. Frågan är om inte den här typen av groteska utspel blir det som får verklig fart på mediekriget. Det måste ju finnas en hel drös sk journalister som fogligt spelat med i den migrationsaktivistiska farsen som nu blir fly förbannade på Wolodarskiarméns svinhugg.

Även Smålandspostens läsvärde Fredrik Haage svingar mot de fanatiska vänsterliberalernas totalitära anspråk som är på god väg att kväva varje normal livsyttring och definitivt varje möjlighet att få vara "olika". Ämnet är techbolagens allt mer vidlyftiga censuraktivism som nu också letat sig in bland de rena finanstjänsteföretagen. Sargon of Akkad har blivit blockad av Patreon och Robert Spencer har nekats nyttja Mastercards tjänster. Nu formerar sig en rad namnkunniga dissidenter till motåtgärd.

Som Jordan Peterson framhållit visar Mastercard med detta vägen mot en mardrömslik framtid. Om inte endast sociala medier-företagen utan kreditkortsföretagen börjar sätta politiska (godtyckliga) ramar för sina kunders beteenden, hur blir en reell yttrandefrihet i så fall möjlig? Det moderna livet bygger på förutsättningen att banker och kreditinstitut behandlar sina kunder helt apolitiskt.

I Sverige har nätverket #jagärhär firat flera triumfer med massanmälningar på Facebook mot folk med åsikter de inte gillar och fått dem avstängda. Det är ett grepp som den amerikanska vänstern satt i system på sociala medieplattformar och även mot företag vars tjänster är nödvändiga för en persons försörjning. Detta sker i kombination med en redan etablerad tendens hos high tech-företagen att blockera åsikter till höger om mitten. I ett pressat läge medgav Twitters vd Jack Dorsey öppet att hans företag lider av slagsida åt vänster.

Vart tänker sig vänstern att gränserna går? Även om tjänsterna är privata har de karaktären av kollektiva nyttigheter. Skall folk med påstått olämpliga åsikter få ha telefon eller skall Telia säga upp den kund som pekats ut av något nätverk som bestämt sig för att samordna en protest?

Utvecklingen borde få håret att resa sig inte bara på högern utan alla som över huvud taget värdesätter yttrandefrihet. Vem tror vid eftertanke att den censurkultur som nu sprider sig hos multinationella bolag kommer att göra halt vid personer som av vänstern anklagas för det tänjbara begreppet ”hat”? Naturligtvis öppnar sig i detta en avgrund som kommer att svälja urskillningslöst.

Västvärlden står inför ett nytt slags hot mot friheten men få politiker reagerar. Att det inte är staten som spelar den totalitära huvudrollen såsom i tidigare dystopier är måhända förklaringen till att så få principiella liberaler verkar ha uppmärksammat scenförändringen, men det förklarliga är inte längre ursäktligt.

Och här i Sverige går vi vidare mot målet att bli världens mest kontantlösa och digitaliserade land.

http://www.smp.se/ledare/frihetsfana...rgon-of-akkad/

Something is happening, but you don`t know what it is. Do you Mister Jones?

Givetvis en slump.
En annan artikel av honom från i höstas handlar om diasporans vikt att bejaka Judisk nationalism, Zionism, för att bekämpa fascismen och nationalismen i värdländerna.

ISRAEL DOESN'T SHOW US HOW TO FIGHT FASCISM—BUT THE DIASPORA CAN
Is it really wrong to have ties to a community based in a shared vision of God, justice, and hope, rather than in land and blood?

As a child, I was expected to donate 20 cents to Hebrew school every week. The money, we knew, didn't go to charity in our community, or to our own temple. It was earmarked for Israel. By giving, we affirmed our commitment to the Jewish state and tacitly invested in our own future there
...
Israel has always justified itself ideologically as a response to the Shoah; Jewish nationalism, the line goes, is a rebuke to, and a refutation of, Nazi ideology.
...
Zionism responded to the spread of nationalism in Europe by imagining, and then creating, a Jewish national identity. But there were other Jewish responses that ceded less ideological ground to the presuppositions of fascism. The socialist Bund movement in Eastern Europe, for example, was a "deeply internationalist and universalist current, the bearer of secular, emancipatory, rationalist values," according to Alain Brossat and Sylvie Klingberg's Revolutionary Yiddishland: A History of Jewish Radicalism.
...
The Bund and other Jewish socialist movements used Jewish diaspora internationalism as a springboard to socialist internationalism, and vice versa. Rather than seeking a Jewish homeland, Jewish socialists and communists had a vision of trans-national equality, in which workers of all nations would be liberated.
...
Back there in Hebrew school, I always understood that "never again" didn't just refer to the Holocaust, but to faith in the diaspora. We could never trust any homeland but our own again.
...
Maybe we can see value in our neighbors, wherever they come from, whatever their history, simply because they're our neighbors now. Our existence in the diaspora is anti-fascist. That's something to be proud of, and to build on.

https://psmag.com/social-justice/isr...e-diaspora-can

Mångkulturen är alltså till för att bekämpa nationalismen. Ja förutom den Judiska förstås.

Hyckleriet saknar gränser.

Michel Houellebecqs nya roman Sérotonine verkar bjuda på uppfriskande kritik av den gränslösa nyliberalismen.

Aftonbladets Olle Svenning tvingas medge att Houellebecq faktiskt har vissa poänger i sina sympatier för Donald Trump.

https://unv.is/aftonbladet.se/kultur...la-undergangen

We are all living in America - US Grand Strategy


Ja ett sätt att de på våra problem är att se dem som ett resultat av Amerikansk imperiepolitik som handlade om att implementera USAs modell av global liberal hegemoni i hela världen. Den fick sitt klimax under Barrak Hussein Obamas presidentskap och innebar att hela den av USA dominerade delen av världen skulle i rekordfart bli mångkulturell.

För något år sedan så lyfte jag fram denna föreläsning från John Hopkins universitetet av Walter Russel Mead där han förklarar USAs Grand Strategy från teori till praktik såsom den förkunnades under tiden innan Trump. Han inleder naturligtvis beskrivningen med ett stycke historia om egendomsfolkets flytt från Amsterdam till New York.



https://www.youtube.com/watch?v=Mpl8TjlJPG4

En utmärkande del av den stora strategin för att implementera the Global Liberal World Order är att olika privata initiativ utgör en del av imperiepolitiken. Man förstår att den gode Mead leds av visionen att USA agerar som en hegeliansk världsande som krossar nationer och mindre imperier för att fullborda den slutliga liberala världsordningen som ju innebär historiens slut.

Svend Dahl konstaterar mångkulturella självklarheter samtidigt som han ställer omöjliga frågor.



Detta är ju ungefär vad Oyto brukar framhålla, hur sammanhållningen i den egna ingruppen förstärks då majoritetsställningen hotas.

Nu till den omöjliga frågan.


Ja, hur förena den mångkultur som politiker förespråkar med den assimilering till svensk kultur som svenskarna efterfrågar? Det låter sig inte göras är mitt korta svar. "Identitet trumfar ideologi" som Oyto framhåller. Min undran är varför Sven, som ju uppenbarligen inser den inneboende paradoxen, avslutar med att konstatera att


Vilket magiskt trollspö tror egentligen Sven att politikerna kan svinga för att övertrumfa den mänskliga naturen? Små förbättringar på marginalen kan givetvis tänkas men den grundläggande problematiken (om man nu ser det som ett problem) kommer alltid kvarstå. Ju mer mångkultur desto större etnisk sammanhållning.

https://www.gp.se/ledare/det-%C3%A4r...B6r-1.12030597