Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Som Ottokar säger så finns det rätt mycket statsvetenskaplig forskning på området. Det mesta i termer av protokoll och avtal är som Ottokar säger helt öppet för dem som är intresserade. Den här boken (finns många uppdateringar) är en statsvetenskaplig/förvaltningssociologisk klassiker om hur den amerikanska eliten opererar. Mycket är som sagt helt öppet för den som är intresserad.
https://en.wikipedia.org/wiki/Who_Rules_America%3F
Det som skett är att den boken från 1967 inte längre är aktuell. Trots uppdateringar.
Verkligheten har förändrats.
Den liberala revolutionen är till ända.
Bästa beviset är just Trump. Det har hänt väldigt mycket sedan 67 . Det har hänt så mycket att till och med Trump vinner ett val. Kanske till och med två. Det som reaktion på vad den "liberala maktelitens" revolution skapat. Själva slår de liberala sig för bröstet medan vanligt folk slår sig för pannan.
Det är i den nu nästan motrevolutionära förändringen som sker i många länder den "liberala makteliten" ruskats om och nu är på gränsen till desperation. Liberaler går samman med socialister som i Sverige. Och precis som andra bakelseätande härskare fattar de inte vad som sker. Inte förrän det väl skett. Och det otänkbara har skett. De har tappat sitt enväldiga grepp om makten och sanningen.
Boken är intressant men är nu bara en historiebeskrivning. Likt Marx teorier har bäst före datum passerats sedan länge.
Det paradoxala är att det är det liberala etablissemangets käpphäst, mångkultur, som får det liberala etablissemanget på fall. Ett episkt politiskt självmål. Men väldigt vanligt ty REVOLUTIONEN ÄTER SINA BARN. Också de liberala barnen.
Det märkliga är att de ändå släpper makten för denna fråga. Vilket leder till att jag tror det kommer en kraftig omsvängning i just mångkulturfrågan från globalt liberalt håll enkom för att försöka behålla makten och problemformuleringsprivilegiet. Frågan är om det är försent.
Mål och medel. Makten är alltid målet för etablissemanget. Medlen varierar.
Problemet är att det inte finns något nytt politiskt alternativ eller ideologi formulerad.
De gröna plockade upp mycket av intresset efter ny modern politisk linje med har helt gått vilse.
Risken är att väljarna plockar upp något annan gammal politisk teori som inte heller den passar in i samtiden. i brist på moderna alternativ. Men också hard core liberaler har gått vilse och letar efter en ny politisk kompassriktning. Och kanske nya profeter likt Blair, Bill Clinton och Obama. Macron var hoppet men blev kontraproduktiv för den globala liberalismen.
Den globala liberalismen förlitar sig på gamlingar som H Clinton, Soros, Merkel och May. Alla över 60.
Vi är i en brytningstid. Och det liberala etablissemanget saknar både affischnamn och idéer.
Det är väl därför de svenska liberalerna är så glada i Annie Lööf. De har inga andra förebilder.
Och det är egentligen tragiskt. För dem.