Efter att Malcom Kyeyune härom dagen fört in ressentimentsteorin i diskussionen kring mångkulturen (
https://kvartal.se/essaer/aawylu27vw...7mxqgthl832x7z), börjar jag alltmer luta åt att detta fenomen inte är något som är isolerat till vissa invandrare och invandrargrupper. Snarare tjänar dessa nytillkomnas svenskhat och bitterhet som en spegelbild av de politiska krafter som vänt landet på ända de senaste decennierna. Varför har ressentiment gentemot det svenska släppts in i landet? Därför att den politik som drivs är en
ressentimentspolitik. Nu skulle man förstås kunna invända med att säga att politikerna är välbesuttna och därmed måste sakna sådana impulser. Men går man tillbaka till filosofen Nietzsche, som drev tesen om ressentimentet, så talade han mycket om kristendomens och prästerskapets ressentiment, alltså onekligen om en dåtida, dominant maktgruppering. Ressentiment är inte knutet till en viss social position utan den är en mentalitet, en stark och kanske irrationell känsla av underlägsenhet gentemot någon part. För Nietzsche manifesterades den i
slavmoralen, som han såg i kristendomen och avskydde.
På något vis har den här känslan krupit in i den svenska politiken och det svenska partisystemet, och efterhand alltmer manifesterats retoriskt och i praktisk politik. Jag tror man kan finna mängder av exempel på det här från den politiska klassen. I utmobbningen av SD har den blivit övertydlig. Man har verkligen avskytt SD på ett helt igenom irrationellt sätt, som setts på med förvåning i våra grannländer. Vi har att göra med något särpräglat för vårt land här. Detta går bortom politiska meningsskiljaktigheter. Detta lutar mer åt blint hat, förakt, desperat motvilja från det politiska etablissemanget. Men det går som sagt säkerligen att spåra de här tendenserna av antipati mot det svenska folket och allt som representerar det, mycket längre tillbaka än så.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jagvioss
Det riktigt komiska var när Lotta först använde samma definition av "svensk" som "verklighetens folk" använder, dvs för personer som ingår i den svenska nationen.
Dvs svenskar. "En person en invandrare skulle kalla för svenne". Detta förstod den intervjuade mannen, trots sin bristfälliga svenska.
Men sedan hände något komiskt, för att saltsjöbadenuppvuxna Lotta skulle kunna rädda sitt mångkulturella skinn, var hon tvungen att mitt i intervjun byta sin definition på "svensk" till "tunnelbanedefinitionen"
https://www.youtube.com/watch?v=_y0inZBBW3U
dvs alla som befinner sig i Sverige, möjligtvis förutom turister.
Här (min fetning) har vi ett exempel på det ovan nämnda. Vad är en svensk? Vem är svensk? Finns svenskar? Sådana frågor har vi fått uthärda i många år nu. För 30-40 år sedan var det ingen tvekan om saken. Men nu? Nu finns inte längre en positiv definition av svensken, bara en negativ: en person som en invandrare skulle kalla för svenne. Sådan har förskjutningen varit. Den Förste har blivit Den Andre. Vad vi alla just nu genomlever är en omvänd rasism, sanktionerad från högre ort att döma av hur samhällsdebatten länge har förts nu. Jag kom att tänka på detta när jag läste avslutningen av Kyeyunes text:
Citat:
Att läsa om gruppvåldtäkter, eller grooming, eller invandrargäng som rånar pensionärer för alltid med sig risken att man börjar känna sig svag, och upplevelsen av svaghet kan tyvärr lätt härskna och förvandlas till något mörkare. Det är faktiskt inte svårt att föreställa sig svenska killar som i grupp våldtar flickor i slöja, som misshandlar eller dödar vanliga förbipasserande människor med utländskt utseende utan någon annan anledning än att bevisa att svenskarna är starka och invandrarna är svaga.
Tro inte för en sekund att ett sådant samhälle skulle se annorlunda ut. Vi lever redan i ett samhälle där det ressentimentsstyrda våldet och dess sjuka logik tillåts erövra fler och fler delar av offentligheten utan att det görs seriösa ansatser att på djupet förstå och hejda utvecklingen. Vi har vant oss vid granater, vi har vant oss vid skjutningar, vi har vant oss vid bomber och vi har vant oss vid automatvapeneld i bostadsområden.
(Min fetning)
Citat:
Skulle någon av oss ens hinna märka om färgen på näven som höll i nästa handgranat eller kökskniv var en gnutta ljusare än den förra? Om den nästa nedhuggna unga mamman råkade ha påbrå från en lite annan del av världen än den förra nedhuggna unga mamman? Detta är en fråga vi alla borde fundera på, medan vi fortfarande har tid kvar.
Vi låter ressentimentet växa och grassera för att vi inte ser det. Det kan ju bli en till raden av historiska ironier, att den dag då vi får ser de första angreppen på invandrare så är det bara skörden av det som redan såtts. Vi har då misslyckats med att hindra utvecklingen mot ett sådant
svenskt ressentiment, helt enkelt därför att vi under lång tid har osynliggjort det ressentiment som har kommit in utifrån och därför inte kunnat vidta åtgärder. Genom att tysta rasister och "rasister" har det skapats fler rasister. Genom den bristande insikten att
ressentimentet är problemet, har det fått spridning och riskerar till slut att elda upp hela samhället.
Dit är vi på väg, men vi behöver ändra kurs så snabbt det bara går. Problemet är mångfacetterat och existerar på flera nivåer. Den politiska är kanske den viktigaste. Vi måste driva ut företrädarna för ressentimentspolitiken och förändra den kultur som har skapat den.