Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Huvudet på spiken. För Sverigedemokraterna kommer aldrig att presentera någon mirakelkur som tar oss ut ur denna mardröm. SD vill skicka tillbaka kriminella invandrare - å andra sidan är dessa SD:s livsluft. Det som ger någon anledning att rösta på SD.

Hittills är det Oyto som har presenterat nån slags hållbar lösning genom tankarna om kretsloppsmigration. I mitt tycke är det dom flyktingfamiljer som lyckats bäst som först ska återvända hem för att se till att hemlandet kan ta hand om de mindre lyckade.

Tror ni att Sverige fixar det om Alice Teodorescu, Peter Wolodarski och Katarina Janouch flyttar hem igen? Det tror jag.

Första inlägget som nämner kretsloppsmigration i tråden är av oyto 2013-11-03:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Där finns ett citat av Meiji som länkar till ett förnuftigt inslag i P1 "Godmorgon, världen". Deltagarna i programmet är eniga om att Sveriges flyktingmottagning är orimlig och hoppas på att Europa kommer att enas. Ändå gick det så snett. Det är obegripligt att Sverige drivit igenom denna orimliga politik mot bättre vetande.

”Kretsloppsmigration” är ett bra ord. Men det gäller att inte glömma att de dysfunktionella myndigheter, politiker och medier som orsakade alltihop finns kvar. Det måste till en massa nytt folk på nyckelpositioner i samhället för att kretsloppsmigrationen ska kunna genomföras.

Fast vad baserar sig din hypotes på? Ser man på hur SD utvecklat sig senaste åren så vill jag hävda att du är helt ute och cyklar. Deras försök att breda sig, att bli "vårdpartiet", visar sig snarare vara ett bevis att de inte är ett enfrågeparti. Jag har hört tal från Åkesson där invandringen knappt togs upp.
Så din hypotes finner jag som svag, tills du kan på allvar stärka den med källor.

Största problemet i denna, bitvis väldigt intressanta tråd, är att många hamnar i sån navelskåderi att i slutändan så analyserar man inte verkligheten, utan man analyserar tankegodset som framförs här, av sig själva och andra.

Jag uppfattar SD som en katalysator för mångkulturprojektet. Sett ur helhetsperspektivet blir det extra utstuderat. Kolla definitionen av en katalysator:

En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktionsväg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Katalysator

Alltså något som utan att själv förbrukas får något att hända som annars inte skulle varit möjligt på grund av för låg energi. En katalysator påskyndar också en process.

MSM och 7-klövern skulle sannolikt inte själva haft ”energi” nog att genomföra mångkulturprojektet. Men med SD som katalysator blev det möjligt. Genom att finnas och skapa lite skandaler då och då blev SD en perfekt katalysator. Detta är en hypotes som inte utan vidare kan avfärdas.

Tillägg:
Nu har förfallet gått så långt i samhället att det är en no-brainer för SD att plocka något lämpligt område för att ”bredda sig”. Jag betraktar det som ren populism. Se följande tråd för mängder av exempel på samhällsfunktioner som har ”kollapsat” mer eller mindre:
(FB) "Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Självständighetsrörelsen i Katalonien ställer till det för etablissemanget. Vilken sida är "God".
Frihetskämpar eller nationalister?

DN:s Björn Wiman gör en försök att slå ner på nationalismen i Spanien med exempel om från 1492.
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-...som-pa-balkan/

Man kanske skall tillägga följande att Osmanska riket storhet byggde på militär erövring av bland annat det Bysantinska riket. Ren Imperialism. Och att dess fall berodde på inre problem. Wiki:
"På grund av en korrumperad administration och en alltmer föråldrad militär organisation tog dock framför allt England och Frankrike efterhand allt mer över handeln i Medelhavet. Detta bidrog till den successiva militära tillbakagång och det gradvisa ekonomiska och politiska förfall som drabbade Osmanska riket"
Kan kanske bero på följande:
"Den osmanska dynastin var från början av turkisk härkomst men genom politiska giftermål och anammandet av de erövrade folkens kulturer utvecklades osmanerna snart till en mångkulturell aristokrati."

Bra exempel Wiman. Mångkulturell Aristokrati skapar problem. De löser inga problem.

Intressant tidskapsel för den dagen-efter-tänkare som Naomi Abramowicz (och varenda debattör i svensk offentlighet) att studera - det går uppenbarligen att tänka rätt, innan det allmänna medvetandet gör det. Politik och samhällsutveckling är inte så svår att extrapolera, om man bara utgår från korrekta och relevanta mätpunkter i då- och nutid.

På den tiden var det facila kappvändandet, fiskstimmets själlösa flyktighet - bara en teori. På samma sätt som SD:s potential att nå statsbärande nivåer, betraktades som fantasteri något år dessförinnan. Eller beskrivandet av Trumps populistiska framgångsrecept innan Trump, sågs som uppmaning till politisk marginalisering.

Det krävs faktiskt ingen annan magi än att ha identifierat det organiskt väsentliga och sortera bort det syntetiskt ohållbara, för att befinna sig på den våglängd där framtiden går att förutse. Där det är ett vidmakthållet status quo som blir anomalin, inte reaktionen som blir överraskande.

Detta sagt med syftet att ge historiedeterminismens hela tyngd till det som kommer vara framtidens politiska realiteter och relevanta debatt: Tribalism och demografi. Klassisk, folkrättshävdande nationalism som den starkaste politiska gravitationen, som den grundläggande förklarings- och lösningsmodellen.

Det uppifrånkommande syntetiska och inför verkligheten reaktiva håller på att formera en ny tvärpolitisk konsensus, som inkluderar SD. Både partiets fiender och vänner gör klokt i att inse att det är där akilleshälen finns och man blir död materia: Varje reviderad ritning till Babels torn är förfelad och varje förhoppningsfull arkitekt strävar mot allt syrefattigare höjder, med gravitationen mot sig. Tornet ska inte stagas upp eller smyckas ut, det ska demonteras innan det störtar.

Om nu SD flyttar in i ett något reviderat Babels torn och vi, i praktiken, får en 8-klöver blir ju allt tydligare på något sätt. Men VAD ska man då göra?

Visst har SD varit behjälplig för etablissemanget att föra sitt extrema mångkulturprojekt. Men jag ser det mer som en utveckling när makten tillåts, eller till och med uppmuntras till att vara okontrollerad. Kontrollen har istället riktats mot befolkningen, då den svenska. Det finns ingen utstuderad plan utan maktens mekanismer fungerar så här. Utvecklingen i Sverige har paralleller med många andra diktatoriska samhällen, såväl historiska som samtida. DDR har ofta nämnts i denna tråd.

Ledande aktörer inom mainstreammedia och politiken förfäras över fusket inom personlig assistans, men dessa maktmänniskor blir arg när man påpekar att de ensamkommande barnen egentligen är vuxna män. Det anses alltså värre att inhemska och gravt handikappade fuskar med timmar för att få mer hjälp, medan det anses ren nazism när man belyser att utländska och friska unga vuxna män ljuger om sin ålder och därmed bor på barnhem med riktiga barn som lider av diagnoser. Denna sorts skruvade utveckling kan bara ske när makten ser det som allt mer viktigt att beskära den egna befolkningens inflytande.

Under Kuwaitkriget analyserade många hur det kom sig att Saddam Hussein kom till makten och hur landet alls kunde fungera. Man gjorde paralleller till Nordkorea och slutsatsen var att i dessa samhällen är det bara de mest skruvade människorna som trivdes. För en sådan människa är det mycket lätt att komma till ledande positioner när vanliga människor med sunt förnuft hela tiden måste kämpa mot att härda ut galenskapen. Dan Eliasson är ett svenskt exempel men han är bara ett symptom på ett större problem. Ser vi till Aftonbladet finns det inget intellektuellt kvar. Visserligen har vi Åsa Linderborg, men hon kvävs av det identitetspolitiska bruset och Jan Guillou har inte skrivet något intressant på ett decennium. De som hörs och syns är bara sådana som Virtanen och Lindberg. Liknande utveckling har skett med DN för att inte tala om Uppsala nya tidning som verkligen är ett haveri.

Mainstreammedia och 7klövern är numer bortom all räddning. Precis på samma sätt som man inte kunde rekonstruera de kommunistiska partierna i Östeuropa till att bli demokratiska går det inte heller med Sveriges etablissemang. Ledarskribenterna på expressen, GP eller SVD ska inte jämföras med dessa tidningar som helhet. De är lika mycket organ idag för makten och dess agenda. Anna Dahlbergs kritik mot relativismen inom kultursektorn står för sig själv bortom expressen allmänna hållning. Chefredaktör Mattsson anlitar fortfarande den extrema researchgruppen och expo för att hänga ut vanliga icke offentliga medborgare med fel åsikt.

Här kommer första steget:

Exempel på andra steget:

Och tredje steget:

HUR ska man kunna tydliggöra detta för den stora allmänheten på ett trovärdigt sätt?

Det måste givetvis ske inom alternativ media. Även i social media såsom facebook. Tillsammans kallar jag det för fria medier. Utvecklingen där har ju gått väldigt fort de senaste åren.

Vi har konstaterat åtskilliga gånger i denna tråd att kritikerna till mångkulturen i mediekriget successivt låter som skribenterna här. Det omvända förhållandet beror ju på att statistik och fakta presenteras först här (och övriga fria medier) och diskuteras. När man landat i vad detta får för konsekvenser för samhället i övrigt, då skrivs det om i mainstreammedia.

I stort sett allt som Heberlein, Bali, Teodorescu, Sanandaji eller Arpi skrivit har först tröskats igenom här eller på t.ex. facebook. Låt vara att de i regel presenterar det snyggare. Men skribenterna inom fri media har ingen lön och de sitter inte i timtal med att arbeta fram ett inlägg. Istället är det sammanlagda resultatet som är behållningen i fri media.

I ett repressivt system med ett asymmetrisk åsiktskrig, fungerar det ju på ett av två sätt, beroende på vilken sida som har rätt: Antingen sätts förtryckande plåster på och det dysfunktionella läker ut. Vem vet - kanske kommer mångkulturen börja funka jättebra och Malmö-Sverige börja generera överskott och stabilitet? Kanske var det bara öppenturkiska kemaliter som var klåpare, liksom sovjeter och andra överidentitärer genom historien?

Eller så kommer opinionsbildningen ske på samma sätt som issmältning - osynlig, under ytan, tills den underminerat systemet fullständigt. Det är vad jag tror är fallet, att det redan förskjutits uppfattningar och attityder väldigt långt. Annorlunda uttryckt: Elekticiteten finns lagrad i atmosfären, det som saknas är åskledaren.

Det var det jag var inne på tidigare: Det är inte ytterligare fakta eller bevis på att Sverige är på fel väg, som behövs och efterfrågas, folket fattar och behöver inte folkbildas mer. Tomrummet är det på förslag till proaktiva åtgärder och bejakande av det människor redan känner. Paradoxalt nog är alltså det som saknas hos systemkritikerna, samma sorts positiva idealism och känslogrundade retorik som missbrukats så av förespråkarna för Babels torn.

Det är inte fel att vara visionär, bara för att visionärer haft fel. Ett felslut jag tycker många systemkritiker gör. Frågan är alltså inte hur problem och utmaningar ytterligare ska beskrivas eller dissekeras, inte hur helheten ska hållas samman - utan hur svenskt särintresse och folkrätt utan villkor ska hävdas politiskt.

Det var någon tråddeltagare som blivit kristdemokrat för att påverka systemkritiskt på en arena, vilket jag tycker är föredömligt. Vem vet - kanske kan t o m SD påverkas genom entrism och åsiktspandemi i de egna leden?

Jag är rädd för att det tar alldeles för lång tid. Dessutom tycks sociala medier bara öka polariseringen och fördumma debatten.

Många TROR faktiskt att det kan bli bra. Många tror, eller kanske VILL tro, att bara ”integrationen” kommer igång så blir allt bra. Och propagandan och desinformationen är massiv här. Folk vet varken ut eller in.

Folk ser givetvis att NÅGOT är fel. Men VAD exakt är detta NÅGOT? Folk har svårt att se helheten och sammanhangen.

För att kunna lösa ett problem måste man veta VAD som ska lösas. Nuvarande ”VAD” är för stort – INGEN mäktar med det. ”VAD” måste brytas ner i delproblem och det behöver diskuteras HUR alla dessa delproblem ska kunna lösas.

Det är främst en sådan analys och struktur som jag menar med mer information. Någon måste greppa helheten och bryta ner denna i hanterbara delproblem. Nu är allt en enda stor röra som ingen mäktar med.