Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, det är inte demokratiskt.

Svenska s.k. journalister är antidemokrater, då de har vilselett (och fortfarande vilseleder) väljarna och därmed kan driva politikerna framför sig som en skock får. Detta är centralt:


https://www.svd.se/vad-ar-det-for-fel-pa-svensk-forskning

Citerar den norska statsvetaren i Elin Ørjasæter (i en artikel i SvD).

Svenska s.k. journalister har medvetet satt den demokratiska processen ur funktion.

Just frånvaron av kritiska frågor är upprörande med tanke på det journalistiska uppdraget. En stor del av närverket #vistårinteut består av människor som på olika sätt har ett ekonomiskt intresse av att cirkusen kring de ensamkommande fortsätter. Som gode män eller ägare av familjehem etc.

Detta kanske?:

https://youtu.be/-TEj_PCkNok?t=4m44s

Lärde vi oss inte i höstas från #NyaTiderGate att det är Peter Volodarsky som styr Public Service? Familjen Bonnier äger en så stor del av den svenska mediemarknaden att de i princip också kontrollerar den del av media som inte ägs av dem direkt. Det inkluderar Public Service.

Jajamensan, exakt rätt! Tack. (3 år bakåt från 2015 = 2012)

Lyssnade vidare tills Per Svensson började prata om hur smått Anna tänker, och att Sverige ska vara ett "bålverk" mot "fascismen i Europa". När man ser figurer som Svensson och andra dogmatiska liberaler i ljuset av Susanna Birgerssons text om hur vänsterliberalismen har ersatt religionen blir det ganska tydligt att de ser sig själva som missionärer och präster som företräder invandringskyrkan. Det är ingen tillfällighet att världens mest sekulariserade land också kom att bli det mest extrema i de här frågorna. I övriga Europa där religionen levt vidare i större utsträckning finns inte ett lika stort andligt hål att fylla. Därför utvecklas inte sydeuropéer till bindgalna asylpredikanter.

Att skylla på att man inte visste, enbart följde order eller kände sig tvungen att spela med känns bekant. Det provades i Nürnbergrättegångarna & det höll inte som försvar, man blev dömd ändå. Från hög till låg. Bland annat så försökte ju Julius Streicher sig på detta försvar, utan framgång. Han får väl betecknas som sin tids Wolodarski.

Inte endast journalistkåren. För drygt ett år sedan blev Lena Adelsohn Liljeroth dragen i smutsen av både Kinberg Batra och media (Expressen och SVT bland annat). Hennes brott? Hon läste "fel" media. Än en gång, Adelsohn Liljeroth läste media som inte är godkänd av sekten. Hon blev kölhalad av både politiker och MSM. Personer i toppskiktet är samstämmiga, detta godtas inte av etablissemanget.


https://unvis.it/aftonbladet.se/nyheter/article22479345.ab

https://unvis.it/expressen.se/kultur/adelsohn-liljeroths-harresande-mediesyn

https://unvis.it/medievarlden.se/2016/11/gomorron-sverige-falls-inslag-om-adelsohn

Jan Helin från SVT går i DN (var annars) till ett upplåst försvar medias sätt att hantera invandringg/integration. Media har inte felat och måste hålla fast vid sin linje. Att folk blir allt mer missnöjda med medias rapportering beror på att de indoktrinerats av populister.

"Misstroende mot medier är nu programmatiskt drivet som del av en populistisk politisk retorik sedan flera år. Vi ser det i Sverige, i Europa och i USA. Sedan Donald Trumps chefsstrateg Steve Bannon öppet deklarerat att "media är vårt oppositionsparti" är detta inte bara en analys gjord av publicister, utan en verifierad politisk taktik av världens mest framgångsrika politiska populist.

Den har sin rot i en auktoritetstroende, etablissemangsföraktande populistisk politik som inte längre är en underström utan själva vinnarhålet i dagens politiska landskap. Det är en politik som vunnit förtroendet att sköta världens mäktigaste ämbete och som i sin världsuppfattning hyser en radikalt annorlunda syn på medier än den klassiskt liberala synen om oberoende medier som omistlig del av demokratin.

Det vore konstigt om denna massiva, fleråriga politiska retorik mot medier inte skulle synas i förtroendemätningar av medier liksom det syns i valresultat."
.....
"Men hur ska detta förtroende vinnas i en tid där förtroende inte längre självklart ges den som envisas med faktabaserat sökande av sanning? Populistisk politik får inte smitta seriösa mediers journalistik. Om vi hamnar i ett landskap där valet står mellan sanning eller förtroende måste publicisterna förmå välja strävan efter verifierbar sanning och ge hela sanningen"
Helins avslutning är grotesk ställd mot hur inte minst SVT skönmålar integrationen.

Man behöver inte ens var särskilt minnesgod för att återkalla vårens debatt om Tino Sanandajis bok Massutmaning. Emedan den var så genomgripande fick den, och han, en hel del hugg och slag. Seanst var det två nationalekonomer som tog sig före att ge sig på boken, med ett tämligen svagt underlag.

Paulina Neuding på SvD har intervjuat en av Sveriges genom tiderna främste nationalekonom, Assar Lindbeck, och han säger så här:

https://www.svd.se/lindbeck-ygeman-bor-lasa-massutmaning/om/ledare-kolumnister

Det intressanta här är inte Lindbecks stöd för boken och Tino, utan att Neuding på ledarplats väljer att göra en sådan intervju och presentera densamma. Det är som jag ser saken, en tydlig insats för att anlägga moteld mot de inom medie- och politiketablissemangen som försöker motverka adekvata beskrivningar av verkligheten. Det blir tydligt i sådana här situationer att en av de viktigaste frontlinjerna i mediekriget utgörs av striden om sanningen, liksom av beskrivningen och tolkningen av densamma. Inte minst är det i dessa postmodernismens skakiga dagar viktigt med frågan om det överhuvud taget finns någon sanning, och det tycks, Paulina, Assar och Tino anse och hävda framgångsrikt.

I intervjun som Bali gav till Nyheter Idag sade han att det var just Valstugereportaget som gjort M så besatta av rädslan att framställas som onda.


Det insåg redan Tocqueville för snart 200 år sen. Se också min signatur.

Men eftersom det handlar om att argumentera med progressiva missionärer med religiösa övertoner på den sanna tron är det svårt att använda sakliga argument. Det blir som att förklara att gud inte finns för en troende. Det fungerar inte för att hela deras föreställningsvärld utgår från att Gud finns. Det är väl därför Tinos bok förbigås med tystnad av så många för att den utgör mer en hädelse än en sakframställan.

Hur avprogrammerar man då en sektavhoppare?

Här är svaret:
Var? I DN givetvis.....
http://www.dn.se/insidan/psykologen-sa-hjalper-du-avhopparen-pa-basta-satt/

Det slår mig att en religiös radikal väckelse har skett världen över. I USA med den religiösa och rent av fundamentalistiska högern. I Muslimska länder med allt fler som blivit fundamentalister.

Men i det i huvudsak ateistiska Sverige har samma fundamentalistiska trender landat i ett fundamentalistiskt multikultikramande.

Det ökade suget efter en tro har tagit sig olika uttryck i olika länder beroende på varje lands kultur.

Vi landade i att bli en humanitär stormakt och missionerar medborgarnas underkastelse inför världens alla fattiga. Tidigare generationers synder på grund av hudfärg skall förlåtas genom att offra våra barns framtid.

Muslimer missionera underkastelse inför Gud. Men det verkar vara i grund och botten samma ologiska men uppenbart allmänmänskliga behovet av att tro på något som orsakar detta kaos.
Gärna med underkastelse synd och straff.

En korsning mellan new age och vilsen vänster som gått i helt vilse i verkligheten.