Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Herr programdirektör Helin bemöter SOM-institutets mätning om uselt förtroende för media när det gäller invandringsfrågor. Han lyckas med konststycket att få det till att det är den populistiska opinionens fel att det blivit så. Det är helt enkelt fake news att media mörkar om invandring. Han kan inte för sitt liv förstå vad det skulle varit som "förtigits".

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...ournalistiken/


Helin landar i att...

...allt är trumpifieringens fel, medan media skött sitt uppdrag närmast klanderfritt.

Då tar vi och skjuter ner hans ynkliga försvar med ett par snabba:

1) När EU-kommissionen år 2012 frågade allmänheten i medlemsländerna om de trodde att "diskussionen om invandring i EU är baserad på fakta och pålitliga data" svarade 59% av svenskarna nej. Svenska folket hade lägst förtroende för media i denna fråga av samtliga medlemsländer. Det är en stark signal om att något upplevs som mycket mer skevt i Sverige än i jämförbara länder.

2) Opinionen har sett ut så här länge, det började inte med de senaste 1-2 årens landvinningar för den s.k. populismen, typ Trump, Brexit etc. EU-kommissionens mätning var som sagt från 2012. SOM-institutet ställde en liknande fråga 2011; på påståendet "Svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring" svarade 41% "delvis riktigt" och 23% "helt riktigt", vilket ger 64% misstro kontra 36% som ansåg att media inte mörkar.

64% i ett läge där SD låg runt 6-7%. Nu när SD växt till det tredubbla försöker Helin få det till att det låga förtroendet är ett nytt fenomen som gått hand i hand med SD:s tillväxt.

Det här tror jag är en intressant skuldfråga: Vad vet folk egentligen?

Jag menar att det är omöjligt att ens för den värsta fanatikern att sanningsenligt hävda att den inte förstod eller visste. Kunskap är inget absolut, utan det är en gradskala av misstanke. Man väljer att bortse från eller trivialisera delar som kan rubba allt annat man tror på. Men om de hade tagit sina tvivel på allvar hade de nystat upp hela berättelsen, men de valde att inte gå den vägen.

Det är alltså ett val de gjort och något som de är ansvariga för. Det går inte att skylla på att man inte visste eller var indragen i en sekt. Man valde att inte förstå för att man njöt för mycket av den känsla av godhet, makt, eller det hat man kunde få känna mot andra, den sociala status man vunnit osv. Allt handlar om fullständig hänsynslös egoism.

Skillnaden ligger snarare i vilka handlingar man utförde. De som passivt och maktlöst lät saken bero kan dömas som fega, men de som innehade en maktposition eller rent av drev på utvecklingen, även de som enbart drev på utvecklingen genom att kalla folk på nätet för rasister, bär på hela skulden. Allt som skett är en följd av deras enskilda handlingar.

Det är en moralisk plikt att förstå vad det är man gör och vad det får för konsekvenser så långt det är möjligt att tänka. För man har alltid en misstanke i bakhuvudet som varnar.

Ibland finns ju facit: Nyss nämnde Jan Helin visste 2011 om att sexövergrepp på badhus med bland andra asylsökare som förövare var vanligt förekommande. Anna Hedenmo visste om det. Bildbevis.

Ja, det var SÅ vanligt att det inte skulle gå att skriva om annat om det prioriterades som något av nyhetsvärde för tjejer och föräldrar. Till skillnad från "skandalen" att Björn Söder länkade till Fria Tider och ungdomar kastade ägg på asylförläggningen.

Det var först efter Köln som Eriksdalsbadet lyftes av Aftonbladet med samma antal övergrepp man kartlagt på Husbybadet fem år tidigare.

Idioten Martin Aagard förklarar hur det numera förhåller sig i Sverige.


http://www.aftonbladet.se/kultur/a/a...otteri?ref=yfp

Martin Aagard vill ha kaos i Sverige, den saken är helt klar.

Varför är det så intressant att se in i huvudet på mångkulturreligiösa fanatiker? Det är ju bara att läsa vad de skriver. De tror att de lever i en nära förestående paradisvärld där allting skulle bli så fantastiskt, om det nu bara inte fanns ett Migrationsverk som ondsint satte stopp för de rättrognas frälsning. Varför får inte Berit och Ulla-Britta behålla sina små flyktingbarn som de tagit med hem från jobbet? Det är såklart djävulens verk att de inte får behålla dem.

Den sista citerade meningen innehåller inte ett enda rätt, vilket får sägas vara imponerande. Slåss IS mot talibaner? Aagård måste ha blivit lite förvirrad av nyhetsflödet de senaste åren. Han buntar helt enkelt ihop de ondaste sakerna han snappat upp och samlar det på en plats. Finns det något ondare än IS och talibaner? Ja, svensk invandringspolitik förstås.

Det finns tydligen väldigt många flitiga svensktalande flyktingbarn i PK-hjonens fantasivärld. det har vi också lärt oss. När man istället läser offentlig statistik över hur det går för invandrare i största allmänhet i Sverige inser man istället att de flesta är bidragsfällor från första dagen i Sverige. Aagård erkänner iallafall medias inflytande över invandringspolitiken, vilket är det enda bidraget journalister kan komma med till verklighetsbeskrivningen. Fast det visste vi ju redan.

Precis så är det. Den befintliga befolkningen har i undersökningar länge signalerat missnöje. I etablissemangets verklighetsfilter ingick inte bara skönmålning av massinvandring utan också förnekande av att det funnes en majoritet som inte önskar den.

Först när befolkningen har börjat straffa etablissemanget, vid valurnan och i tidningskiosken, har detsamma börjat bry sig.

Tja, det finns ett helt spektrum av uppfattningar där.

Den ena ytterligheten, som mest verkar florera ute på den ultranationalistiska kanten (menar inte Arnstads definition då, utan riktig fucking ultranazi med extra allt) är att vi lever i ett slags Truman Show där varenda liten sak som händer är förutbestämd och kontrollerad, att medborgarna bara är hjälplösa råttor i ett stort experiment, och att om man får rött ljus ofta i korsningar beror det på att någon jude har programmerat trafikljusen att slå om till rött så fort de hemliga sensorerna känner av att din vitmaktbil närmar sig. Det första man tänker är kanske att det är läge för tvångströja och Hannibal-mask, men om man krystar lite så går det att förstå den underliggande psykologin: Om någon verkligen brinner av hat och frustration så vill de legitimera det genom att maximera fönstret för skuldbeläggning och ansvarsutkrävande, och ju fler och mer avancerade machiavelliska tentakler och diaboliska planer man kan fantisera ihop och tillskriva olika aktörer, desto mer pumpad med hat får man känna sig, i eget tycke helt rättfärdigt förstås. För om det vore så att sagda aktörer faktiskt oftast bara är idioter och klåpare med dålig koll, känns det inte lika legitimt att hata besinningslöst som det gör om man utgår från att alla vet exakt i detalj vad de gör 24/7/365. Truman show-snubbarna blir därför heligt vreda om man ens flyter möjligheten att tillvaron inte är detaljstyrd av puppetmasters ner till molekylär nivå.

Den andra ytterligheten är något slags medicinerat mähä-tillstånd där man blint förlitar sig på att alla har goda och ärliga uppsåt, inte bara makthavare utan även folk som väller in över gränserna. Man köper varje fantasihistoria om förföljelse, man köper att gråhåriga halvflinta män är 14 år för att de säger det, och media talar alltid sanning om allt, särskilt invandringsrelaterade saker.

Jag ligger nog rätt nära mitten av skalan. Att politiker ofta vet oändligt mycket mer än de berättar är en no-brainer, men när det gäller journalister generellt skulle jag säga att problemet inte är att de medvetet döljer och sållar en massa i efterhand, så mycket som de gör på förhand för att de själva inte vill veta. Deras beröringsskräck sätter in på ett så tidigt stadium att storyn faller på plats ungefär som de ville höra den, utan att det finns något jobbigt att frisera bort.
Det jag samlat på anekdotisk väg angående företag, myndigheter mm från insiders genom åren kan ungefär sammanfattas som så att om folk visste vilken total jävla nollkoll som ligger bakom saker och ting som händer, skulle de gömma sig i prepperkällare och aldrig komma ut. Snarare än att ansvariga försöker ducka för ansvar händer det betydligt oftare att de försöker överdriva sitt ansvar genom att ta cred för saker som de hade lika mycket inflytande över som vädret, så att kunder/allmänhet etc får det lugnande men bedrägliga intrycket att de kan känna sig trygga med att det sitter någon kompetent vid spakarna. Den vanligaste anledningen till att folk inte får "komma in i cockpiten" för att se vad som händer där är inte att det pågår något diaboliskt ränksmideri där inne, utan snarare något ännu värre, nämligen att det inte sitter någon alls vid spakarna, alternativt styrs planet av en blind apa på crack.

Så för att återkomma till frågan "vad vet folk egentligen?" är min bedömning ungefär så här:

- Rikspolitiker inom 7K har alltid suttit på fakta som borde ha skrämt normalt funtade individer att stänga gränserna för överskådlig framtid senast c:a år 2000. De kan inte rycka på axlarna och hävda att de inte visste. Deras undertryckande av sanningen handlar om ett skitigt maktspel och paranoia över att folket skulle flippa på något sätt och gå full muslimförintelse. Riksdagsledamöter på lägre nivå kan i vissa fall med rätta hänvisa till naivitet och begränsad insyn, men statsråd och andra högre uppsatta inom partierna har inga ursäkter. Reinfeldt, Billström, Bildt, Ygeman, Ullenhag... inga ursäkter.

- Media vet mycket mindre och journalister överlag är ofta styrda av idealism, ibland lallig och blåögd idealism, ibland läskigt fanatisk dito, och till skillnad från politiker saknar de pragmatiska impulser helt. De har paradoxalt nog levt i filterbubblor långt innan vanliga dödliga kunde göra det. Apropå "...det är omöjligt att ens för den värsta fanatikern att sanningsenligt hävda att den inte förstod eller visste. Kunskap är inget absolut, utan det är en gradskala av misstanke. Man väljer att bortse från eller trivialisera delar som kan rubba allt annat man tror på" skulle jag hävda, baserat på psyk litteratur jag läst av Haidt m fl, att det faktiskt är högst möjligt att hävda att den inte förstod eller visste. Hjärnans kapacitet att tillrättalägga världsbilden och filtrera bort plågsamma fakta även om man bombarderas med den är fullständigt hisnande, och hög IQ är tyvärr inget skydd eftersom intelligentas uthållighet när det gäller att fabricera argument mot besvärande fakta är mycket mer imponerande än dummas dito. Jag tror dessutom att faktabaserad migrationsdebatt är en sorgligt mycket nyare företeelse än någon kunnat tro. Jag bedömer att ledarskribenter o dyl freestylade sig genom 90- och 00-talet i princip helt utan invandringsfakta. Vill minnas att Dahlberg på Expressen sa att det var först 2012 som hon började plöja igenom tillgängliga data i ämnet och började utveckla den skepsis som senare blev grunden för c:a allt hon skriver numera.

Amen.
Precis så är det. Det kan jag själv skriva under på.
Men maktspelet är inte längre nationellt utan internationellt. Globaliserat. Globalpolitik.

Det maktspelet har Svenska politiker och journalister inte förstått. De tror att de kan agera som humanitär stormakt i hela världen utan att detta får politiska konsekvenser av andra globala aktörer.

Som alltid är politik en paradox:
De som mest snackat om globaliseringens positiva effekter är också de som sist inser globaliseringen negativa effekter.

Sverige har bjudit in till att vara en arena för globala påverkanskampanjer med garden nere.
Ja, Sverige och svenskarna har varit naiva.

Och eftersom styret abdikerat är dessa påverkanskampanjer väldigt lätt genomförda med rätt kanaler.

Det är full möjligt att kategori nummer två kan åberopa argument om psykiska blockeringar och kognitiv bias mm. Men i sådant fall skulle även en koncentrationslägervakt eller valfri krigsförbrytare kunna åberopa samma ansvarsfrihetsgrund.

Instämmer helt i, statsråd och andra högre uppsatta inom partierna inte har några ursäkter.

Men din förklaring är imo bara halva förklaringen. Jämte paranoian hos svenska politiker över att "folket skulle flippa på något sätt" och börja slakta migranter i varje buskage.. så finns den befogade rädslan hos svenska politiker för att bli avrättad av journalistkåren och sparkad som politiker, om politikern vidgår några negativa islag i och/eller negativa konsekvenser av massinvandringen. (Tänk t.ex. på valstugereportaget.)

Jag skulle tro, att den rädslan är betydligt mer konkret hos svenska politiker.



När sa hon det? Jag har sett henne säga, att det var (september) 2012 som hon fattade pennan och skrev: "Vi måste välja väg i flyktingpolitiken."

Kan du länka till var hon skriver, att hon inte "började plöja igenom tillgängliga data i ämnet" förrän 2012?

http://www.expressen.se/ledare/anna-...tingpolitiken/

Hm. Det var inte en text, jag hörde henne prata om sin väg till upplysning i invandringsfrågan, men måste forska i var. Kan ha varit publicistklubben, kan ha varit intervju med Axess, kan ha varit en podd eller Studio Ett. Jag minns lösryckta fragment som att hon sa att hon bestämde sig för att djupdyka i ämnet där runt 2012 när hon började skriva lite försiktigt invandringskritiskt, och nånting om att mailen hon fick ändrade karaktär från typ 'bröl kräk neger jävlar SD 2010!!!!' undertecknat Karl XII, till mer resonerande tongångar à la "engagerad medborgare" som hette Kerstin eller Bengt. Ska söka.

I höstas diskuterade jag asylströmmen hösten 2015 och att det inte fanns några politiker som sa stopp och belägg. En moderat riksdagspolitiker menade att det hade varit politiskt självmord att ställa sig upp och säga att det räcker nu. Alltså kan man konstatera att det är media med Dagens Nyheter i spetsen som driver politiker framför sig som en skock får.

Är det demokratiskt?

Du glömmer själva essensen till att sekten ens kan existera, grupptryck och rädsla. Att förstå och veta är ingenting värt om du är utsatt för starkt grupptryck; vad du har i bakhuvudet rationaliseras bort. Om du dessutom får direkta förmåner och mänsklig värme, är det så konstigt att verklighetssinnet förvrängs? Du säljer hellre ut dig själv än att bli utstött från gruppen.


Av de personer som deltog i Asch experiment valde 75% två olika lösningar för att befria sig från dilemmat att gruppens (felaktiga) utsagor om en så enkel sak som linjers längd, stred mot deras egen:

1. Underkännandet av sitt eget förstånd

2. Underkännandet av sina fysiska förmågor (synfel eller dylikt)

Om alla andra i gruppen säger att linje X är lika lång som linje Y (trots att den inte är det) tolkas lögnen ändå som sann. Majoriteten av försökspersonerna ser tydligt att linje X och Y är olika långa och uppfattar att linje Z har samma längd som linje X, men väljer att döma ut sina egna varseblivningar om de befinner sig i en kontext där de litar på de andra medlemmarnas omdömen, och samtidigt utsätts för grupptryck.
http://www.mindspark.se/blog/?p=519
https://en.wikipedia.org/wiki/Asch_c...ty_experiments


Jag hoppas att någon välrenommerad journalist, på MSM, inom en snar framtid tar bladet från munnen och beskriver sektkulturen mer ingående. Hur kunde det gå så långt? Vilka mekanismer handlar det om? Självklart finns det ledarfigurer som för egen vinnings/maktbegärs skull medvetet arbetat för ett känslostyrt utopiskt hopkok av en identitetspolitisk liberalism/marxism hos MSM.

Att sekten frodas som starkast i public service kanske säger en del om var källan finns. Public service har ett stort ansvar i haveriet. Senast idag i Människor och tro, SR, snyftar Aminah al Fakir Bergman i nätverket "Vi står inte ut!" (opolitisk rörelse enligt SR). Reportern ställer självklart inga kritiska frågor. Istället öser hon idel medkänsla över den upprörda kvinnan som kämpar för att ljugande Afghanska ensamkommande "barn" som saknar asylskäl ska få stanna. En instabil känslostyrd, utmattad, människa med gråten i halsen. Svart eller vitt. De kommer att döööö! Hon har skrivit en sång som hon med stort patos sjunger:

38:10 in i programmet (som förövrigt i sin helhet dryper av MSMs ensidiga bild av verkligheten) https://sverigesradio.se/sida/avsnit...?programid=416