Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det var en stor debatt som i Sverige kulminerade omkring 2004, sök på nationalvänstern så får du en radda träffar. Fleischer sammanfattar också delar av upptrappningen i sin artikel. Han formulerar det som en kamp mellan nationalvänstern (som är ett amalgam av äldre vänsterströmningar) och den vänster som personifieras av Michael Hardt och Antonio Negri och deras bok Imperiet (som mest handlar om att få vänsterbrackor att inte fokusera på neokonservatism och liknande - de har inga egentliga alternativ, bara tabun).

Men du har helt rätt: att vara vänster handlar om att haka på ytliga trender, gärna med poppiga och pseudo-intellektuella fraser som låter fräscha en sommar eller två. Jonathan Haidt, själv vänster, har slagit fast att vänstermänniskor saknar grundläggande moraliska parametrar, som känslan för det högre, lojalitet och auktoritet. De är helt enkelt inte funtade så att de kan begripa hur ett samhälle fungerar. Historiskt har alla samhällen haft hierarkier just för att hålla den typen av människor borta från inflytande.

Hm. Googlar man på nationalvänster dyker det mycket riktigt upp en hel del artiklar som citerar just den artikeln och talar om en konflikt inom vänstern. Det verkar tidigt ha funnits ett motstånd mot identitetspolitiken inom vänstern faktiskt, men det var inget jag minns, eller ens märkte kanske.

Samtidigt var ju en hel del saker som varit fullständigt förbjudna att säga i några år, helt naturliga att prata om för 10 år sedan. Tiggarna t.ex. Så det rör sig kanske om samma sak här, att man helt enkelt glömt att det någonsin funnits en annan sanning. För min del så tänker jag mig alltid PKismen som något som funnits i åtminstone 20 års tid, men när man ser tillbaka så har det under den tiden alltid funnits saker som idag är helt tabu, men som bara 5-6 år sedan var helt naturliga. En lite obehaglig insikt.

Överallt, överallt, överallt trevar dessa rättshaveristiska vänsterextremister med sina obehagliga tentakler. Här har vi nu ytterligare en heltäckande teori om hur "högern" skamlöst utnyttjar förtryckta minoritetsgrupper för sin skändliga agenda, vilken som alltid anses syfta till utsugning.
http://www.sydsvenskan.se/2017-05-02...llgjort-snomos

Det finns uppenbarligen ingen bortre gräns för galenskapen. Ingen.

Och medan vi begrundar den oerhörda fräckheten i detta högerns stygga tilltag att befrämja folkmord meddelst bögporr firar framtidsstaden nya mångkulturella triumfer.
https://www.sydsvenskan.se/2017-05-0...n-at-flaskkott

Mer än så får man inte läsa på denna sidan betalväggen, men det behövs ju strängt taget inte heller, man får bilden helt klar för sig ändå.

Kluven till sådana här artiklar. Inte för vad som sägs utan för vad som inte sägs. Att skämma ut vår puckade trendkänsliga sk elit i utlandet är alltid bra och jag har en stor respekt för Tino.

Samtidigt så är ju inte och har aldrig Sverige varit så intellektuellt homogent som Dan Korn verkar vilja ge sken av. Utanför de vänstertyckare/judar/utvalda minoriteter och mediepersonligheter som sätter agendan så har det alltid funnits ett motstånd som producerat höggradigt intellektuell kritik av den rådande ordningen. Dessa har tryckts ner, hotats och fått sina karriärer saboterade pga deras produktion av ungefär samma saker som dagens kritiker med utomeuropeiskt invandraralibi producerar. Hade gärna sett att han lyft upp Tullberg, Ingrid Carlqvist, Merit Wager, Gunnar Sandelin, Karl-Olov Arnstberg m.fl. som är verksamma idag. Eller varför inte folkets röst på flashback. Att han inte gör det skapar en felaktig dikotomi mellan dagens politik som framställs som skapad av puckosvenskar och upplysta invandrare som visar hur fåraktigt doktrinärt puckade svennegojim är, samtidigt som hela framväxten av dagens för svenskar intellektuellt totalitära situationen undviks.

Svensk invandring är ett elitprojekt och har aldrig haft någon folklig legitimitet. Samtidigt som all saklig kritik är bra oavsett avsändare så är det livsfarligt att diskussioner om svenska folkets öde pga pk-skäl lämnas över till kurder och judar att diskutera istället för att vara en intern svensk diskussion. Riskerar att sluta som Israel-Palestina debatten i USA där ena sidan består av Israel-First-judar och den andra sidan består av vänsterjudar av Chomskystil som också är sionister men som istället förespråkar Israels gränser anno 1967, vilket ju egentligen ju bara leder till en legitimering av Israel som stat. Vad amerikanska palestinier tycker i frågan vet man knappt då de står utanför debatten. Det är viktigt att svensk cuckservative-media som Axess kommer in på spelplanen och öppnar upp för även svenska akademiker som kritiserar den svenska invandringspolitiken. Fungerar inte i längden att enbart släppa fram kritiker med invandraralibi pga att vänstern kallar alla svenska kritiker för rasister.

Axess fortsätter i samma stil och låter Adam Cwejman ge sitt synsätt. Och givetvis blir det en utifrån betraktelse från delvis Polsk perspektiv. Det han skriver är inget att klaga på i sak men att hans perspektiv är Polskt blir i sammanhanget faktiskt kontroversiellt. Får bara andra etniciteter diskutera svenskhet?

Åsa Linderborg får sig ytterligare en snyting, den här gången från Rakel Chukri i Sydsvenskan.

http://www.hd.se/2017-05-04/asa-lind...ar-en-skev-syn

Man får anta att de debattörer som "ingår i prekariatet och jobbar extra inom vård eller skola" är de frilansare som dillar om genus & vithet i Metro.

Ja, tyvärr - alla inser ju att dessa småbloggare eller halvtidsjournos som sitter och får in en enstaka artikel här och där, eller ett tremånadersvick på UNT mellan sina brödjobb som undersköterska, lärare eller städare - det är *inte* dem det handlar om. Utan de personer som är ledande i debatten och som för länge sedan har valt sida ideologiskt: Maria Sveland, Lisa Pelling, Nisha Besara, Ulrika Dahl, Ingrid Lomfors, Mona Masri, Anne Ramberg, Behrang Miri, Alexandra Pascalidou, Anders Lindberg, Henrik Schyffert m fl. Och de bor i regel i 99% kritvita områden, med stiliga portar, veganfik med affischer för "Girls" eller Konstfackutställningar och en snittinkomst över en halv miljon kr per hushåll.

Jag har inte gått tillbaka till Korns artikel för att kolla vilken tid han syftar på, men den borgerliga oppositionen var länge svag och anpasslig till socialdemokration, som bara fortsatte i tidigare starka centralmakts fotspår. Näringslivet var mycket anpassligt. Jag vet inte om det är off topic att byta till inställningen till en stor och stark stat som en meta-förklaring som även förklarar hur invandringen, som borde vara en liten fråga, kunnat bli något som hotar mångas ekonomi, personliga säkerhet och, mer allmänt, yttrandefrihet och andra negativa friheter.

Jan-Erik Larsson i Svensk Tidskrift 2016. http://www.svensktidskrift.se/en-borgerlig-idehistoria/

"1960-talets Malmö där jag började min journalistkarriär kännetecknades av en auktoritär, konservativ socialdemokrati. Svensk politik vid denna tid innehöll knappast något som helst ifrågasättande av den starka centralism som i grunden präglat vårt land sedan Gustav Vasa.

Den starka staten omfamnades av både ”vänster” och ”höger”. I samtidsdebatten ser man tecken på samma fenomen."

"I sin memoarbok ”Såvitt jag minns” (1973) skriver Leif Cassel, högerriksdagsman 1950 – 1970, mycket träffande om hur det varit tidigare:

”Det finns få saker som på mig gjort ett så rörande naivt intryck som den svenska storfinansens sätt att umgås med politiken. I nästan alla lägen försöker man stå så väl till boks som möjligt med den sittande regeringen, bara därför att den sitter där den sitter. Maktpositionen som sådan imponerar till den grad att storfinansens företrädare bockar sig som välkammade skolpiltar.

Rakare på sak kunde detta förhållande icke uttryckas än som skedde en dag på ett möte på Arbetsgivareföreningens lokaler med företrädare för högern. Gunnar Engellau – Volvo-chefen – sa rent ut: ’Jag kan inte alls begripa varför det skall behövas några oppositionspartier. Om det är något jag vill så lyfter jag på luren och talar med Gunnar Sträng och så får jag som jag vill.”
Man fick ofta det intrycket att storfinansen accepterade den sittande socialdemokratiska regeringen med samma tålighet som man accepterar det dåliga väder som alla klagar över men ingen gör någonting åt."

"Idag snarast möter vi både från vänster och höger en hård kritik mot mångfald och valfrihet. Det tecknas en bild av ett nytt och annorlunda samhälle som för mig tycks ha påtagliga likheter med det tidiga 1980-talets Malmö.

Stel, konservativ maktpolitik som kräver lydiga, väldisciplinerade medborgare.

Detta kläs ibland i vänstersocialistiska, ibland i kulturkonservativa kläder men det politiska budskapet har stora likheter.
Om en kvasimarknad skapats av politikerna kan denna alltid angripas ur någon synpunkt. Men kritiken handlar sällan om ett tydliggörande av alternativet.

Kritiken drabbar nästan alltid – från höger och vänster – de företag som verkar på kvasimarknaden. De offentligt styrda aktörerna på samma kvasimarknad granskas däremot sällan eller aldrig.
Föreställningen är på något sällsamt sätt att det som till 100% är offentligt styrt aldrig kan vara fel."

Den stora, starka resurskrävande och resursslösande staten är, enligt min mening, grundproblemet, oavsett vad den används till för politisk inriktning. SD förespråkar, vad jag kan se, inget brott från den traditionen.

Men det där verkar vara respons på en ny artikel av linderborg: http://www.aftonbladet.se/kultur/a/p...-for-demokrati


Linderborg verkar fortsätta på samma linje ändå! Visst, hon backade lite och förtydligade att hon förstås inte tyckte som Le Pen. Men hon fortsätter att kritisera PKisterna och framförallt liberalerna. Det är mycket riktigt samma sak som ägg-konton sagt på twitter, av just den anledningen att det stämmer. Eliten är emot demokrati och ser det som ett elände att obildade lantisar ska ha åsikter.

Det är intressant att hon gör gränsdragningen mellan de demokratiska och liberalerna. Det är som sagt saker som andra har påpekat många gånger, men nu är det en socialist med inflytande som gör det. Demokrati blir en egenskap hos oss kritiker, något som eliten står i motsats till.

Vilket gör Chukris svar desto intressantare. Chukri säger inte något om hur demokrati är en fundamental del för liberalismen, nej den delen avskriver hon med ett enkelt "sånt som äggkonton på twitter skriver". Angreppet mot att hon och andra liberaler skulle vara odemokratiska är liksom inte så viktigt för henne.

Det som brände till för Chukri var att de blev beskrivna som en elit, och det är det hon fokuserar på. Dels halmdocke-argumentet om champagne och gåslever, och dels påpekandet att det finns utsatta stackare inom anti-rasismen också. Liberalerna har köpt den idén om offer och förövare, och att en åsikt vinner legitimitet om den hålls av några som är undersköterskor eller liknande.

Det andra är att Chukri enbart talar om konflikten mellan rasister och anti-rasister. Hon påminner Linderborg om att de ju är på samma sida: anti-rasismen. Det är där gränsen dras; socialister och liberaler är på samma lag.

Linderborg har alltså skrivit en lång text om hur odemokratisk liberalerna är, men det som liberalen vänder sig emot är att hon inte får vara underdogen! Linderborg gör som representant för kritikerna anspråk på Demokratin, och Chukri säger "visst ta den ni, men det är vi PKister som är underdogs". Demokrati och yttrandefrihet börjar öppet erkännas som kritikernas portfolio.

Nu kanske jag går lite långt. Visst Linderborg tar klart ställning, men Chukri å andra sidan är antagligen en lättviktare. Hon verkar faktiskt inte särskilt intelligent, ens för att vara PKist. Men det stämmer med trenden för hur gränserna flyttas.

Hehe, ja, det är lustigt hur svag socio-ekonomisk ställning kan vara ett argument mot sina politiska motståndare, men ett argument för den egna ståndpunkten. Hon kanske menar att det är bra om man har en del sådana på sin sida men att det är dåligt att ha för många av dem på sin sida. Om inte annat hotas den egna ställningen om så är fallet.

Själv menar jag att personliga förhållanden inte är ett argument varken för eller emot en ståndpunkt, och att argumenten ska bedömas på sina egna meriter, om sådana framförs. Om det inte anförs några argument, så får man börja titta på sådana indicier för att gissa sig fram till motivationen. Fast jag tycker egentilgien att man inte heller ska spekulera i motiv.

Dessutom är ju drivkraften just hos detta gratisjobbande "prekariat" på Metro att en dag, genom lång & trogen rövslickning, till slut som belöning få en fast tjänst på DN eller SVT så att man kan komma in i de fina salongerna, flytta ifrån sin sketna andrahandsetta i Enskede & flytta in där fina radikalerna bor. Att få sitta med i ett samtalskök på Fjällgatan & planera någon twitterstorm om ID-kontroller eller liknande.

Därför är det oerhört viktigt för dessa nyttiga idioter att vinna gillande från Sveland, Schyffert & de andra i din lista. För man vet att det gäller att uppnå gillande & belöning från dessa makthavare, annars blir det så småningom till att flytta tillbaka hem till flickrummet i Borlänge & ta vikariat inom hemtjänsten.

Vinna eller försvinna. Vilket förklarar den desperation & frenesi som hela tiden lyser igenom hos denna armé av nyttiga idioter med medieambitioner.

På tal om det fetade så måste jag länka till den senaste kursen på den renommerade högskolan i Flemingsberg.
"Bredare sociala förändringar" är kodspråk för marxism och dess olika moderna variationer. Det här är alltså en högskolekurs (nåja) som lär ut hur man bedriver vänsterpropaganda i sociala medier. Inte ens högskolan i Östberlin skulle vågat sig på något liknande.

https://www.sh.se/p3/ext/content.nsf...se_page_1108MV