Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Trakasserier gentemot svennehoran är i stort sett outforskat territorium i den svenska debatten.

Vad få i den "antirasistiska" klubben verkar förstå är att MENA-mannens förakt mot den svenska kvinnan inte handlar om henne, utan om kvinnorna i hans egna kulturella kontext.

MENA-mannen föraktar och trakasserar den svenska kvinnan för att befästa kontrollen över sin mor, sin syster och sin dotter. Dessa hundratusentals kvinnor i livegenskap i svenska förorter som sitter inlåsta i sina lägenheter för att upprätthålla klanens heder.

Dessa kvinnor befinner sig nu på territorium där de har laglig rätt att leva fritt och enligt egna preferenser. Enda sättet att hålla dem fortsatt inlåsta är via massiv skambeläggning.

Om hon lever som hon vill beter hon sig som en svensk kvinna. Alltså måste den svenska kvinnan negativt värdeladdas. Ju lägre värde hon har, desto mindre sannolikhet att systern beter sig som henne.

När den godhjärtade antirasisten relativiserar kränkningarna mot svennehoran legitimerar hen på samma gång den massiva repressionen av förortskvinnan och därmed även den ultrakonservativa klankulturen i Sverige.

Det är hög tid att denna problematik erbjuds utrymme i den offentliga debatten, men som vanligt i mediakriget är tystnaden kompakt medans de mest drabbade offras.

Ahaa, så Westerholm har lyckats få Heberlein att skriva på sin blogg. Intressant, han har nu en gedigen och mycket kunnig stab hos sig. Sajten lär ju få allt större betydelse i samhällsdebatten. Marcus Birro nästa?

Kan tänka mig att Heberleins svängning är på samma sätt som för den tidigare konvertiten Pernilla Ouis. Även hon lektor på universitet. Det blev så att säga intellektuellt stötande att vara kvar i spelet.

Gällande Teoderescus förslag att M ska överge överenskommelsen med Mp så missar Teoderescu vad saken då handlade om. Pakten uppkom för att båda parter ville håna SD och för M:s del måste man då anamma MP:s syn på SD som ett helgjutet fascistiskt parti. Om överenskommelsen ska brytas tvingas M då ändra denna syn. Det gör man inte förrän liberal media börjar först.

De inrikespolitiska insatserna är de högsta möjliga: Ett i princip permanent slut på S som regeringsparti.

Det ligger alltså plötsligt i borgerlighetens intresse att göra SD lagom rumsrent. Inte att berömma och legitimera så att trösklarna sänks för de egna väljarna, men tillräckligt för att ett handslag med Jimmie inte ska brunkleta.

Hur sälja in detta budskap, undrar den valhänte borgerlige ledarskribenten och hoppas hitta svaret där svaren funnits de senaste mandatperioderna, nämligen här. Och - mycket riktigt:

Det är förstås grundläggande att lyfta fram de tyngre akademikerna du nämner. Teodorescu et al kan göra sig till domare mellan Arnstad och statsminister å ena sidan och Lööw, Harrisson och Johansson Heinö å den andra - och konstatera att anklagelserna är munst sagt problematiska enligt forskningen.

Detta öppnar sedan upp för steg två, det helt avgörande moraliska klandret. Den känsloladdning som Lindberg riggat måste oskadliggöras genom en kontrollerad detonation, den kan inte bara lämnas på bordet i TV-studion. Det måste inte bara bli intellektuellt jobbigt att fascistanklaga, utan känslomässigt svettigt:


"Fascisterna" var många i Sovjetunionen, det var "fascister" som dödades av Röda Brigaderna och RAF. Berlinmuren var en "antifascistisk" skyddsvall. Att vara fascist är godtyckligt luddigt, men påtagligt, blödande farligt - och att stämpla någon som sådan är alltid att utsätta för fara.

Anders Lindberg är så vorden mänskligt oanständig, förutom akademiskt undermålig - och Alice, eller vem det kan vara är en förtänksam, samvetsgrann demokrat och medmänniska.

En sublim detalj är att den som intar denna position samtidigt får chansen att adla sig själv OCH illustrera olämpligheten hos SD. Mattias Karlsson har ju gjort sig skyldig till samma demonisering och avmänskliggörande av svenska ungdomar i SDU, som Löfven gjort mot honom.

För nog är det hög tid att sluta släpa benen efter sig och istället ta ut stegen mot ett positivt något, istället för att snopet avlägsna sig från det negativa. Att inte bara hala seglen för att inte röra sig i fel riktning, utan fylla dem med vind i rätt kurs. Detta idealistiska något kan förslagsvis vara den demokratiska värdegrunden - på riktigt:


SD är ofullkomliga och suspekta, måste vara borgerlighetens budskap. Men - det är deras väljare och våra vi är demokratiskt förpliktigade företräda och lyssna in. Vi har gjort fel som satt vår självgodhet och hybris över folkets kollektiva förnuft och visdom, ett arv det är dags att göra upp med.

Du har rätt i problembeskrivningen, men fel i motmedlet.
Liberala partier eller liberal media kommer aldrig att tala väl om SD, om inte annat så för att det går emot partisystemets väsen. Det är alltid det egna partiet som är bäst, övriga är mer eller mindre dåliga. Att tala väl im ett annat parti funkar helt enkelt inte. Resultatet blir som när socialister kramar vissa socialliberaler, de blir (eller borde bli) väldigt obekväma.

ATs argumentationslinje är som SigmenFloyd skriver den enda rätta. Annars legitimeras vänsterns demokratisyn, som egentligen inte är den demokrati vi känner (lika rösträtt + parlamentarism) utan det "goda kollektivets" demokrati som reformerar (soc dem) eller omstörtar samhället (Kommunism).

Anledningen till Alliansens vilsna agerande i hur SD ska hanteras handlar om en mix av ren partitaktik och inkompetens. Allianspartierna vinner på ett minskat SD. Samtidigt kan de inte nå makten utan någon form av samarbete. Lägg till det att de fyra olika partierna har olika utgångsläge i storlek och i värderingar. Därför alla dessa konvulsioner.

Men handlingsförlämningen i Alliansen ger vänstern spelrum att etikettera och moralisera. Alliansen hamnar i defensiv. Det är det vi ser i senaste OU där SD o S knaprar procent medan Alliansen stagnerar.

Det bästa Alliansen kan göra är att snacka ihop sig ordentligt om SD. Gå sedan ut publikt och berätta. Det vore en smart och principiellt riktig väg framåt som även skulle desarmera vänsterns moraliserande.

Johan Hakelius traskar vidare i sitt härnadståg med häckleriet som vapen. Effektivt för att påvisa kejsarens besvärande nakenhet och underhållande för den som insett att den ängsliga identitetspolitiken och det dumdryga moraliserandet över svenskens högst måttliga förtjusning inför multikulturevangeliet nått det beryktade kaklet. Endast somaliern somaliska knän har? Personlig fetma en kränkning staten måste kompensera för? Normaliserad normativt normerande normkritik med absurda konsekvenser.
http://www.expressen.se/kronikorer/j...river-med-oss/

Vanligt folks återkomst. Så efterlängtat. Håna och häckla självutnämnda tolkningsföreträdare så kanske en och annan av dem t o m håller truten på sig, i förvissning om att historiens dom kommer bli hård över samtidens falska profeter.
Matteus 23:15

Jag skulle vilja uppmärksamma tråden på de pågående skriverierna kring den politiske sekreteraren i SDs riksdagskansli Alexander Fridback vars alias Tobias Lagerfeldt genererade en del kommentarer för någon månad sedan. Han hade då fått en debattartikel publicerad i Aftonbladet som förespråkade rösträtt åt asylsökande vilket naturligtvis sågs som en intressant inlaga i mediakriget om mångkulturen.

Snokande flashbackskribenter kunde dock snabbt konstatera att Lagerfeldt inte verkade vara den han utgav sig för och sent om sider förstod även MSM att något inte stod rätt till. Sedan dess har det avslöjats att Lagerfeldt var ett alias använt av Fridback som dessutom även publicerats i annan MSM under namnet Egor Putilov.

Det som nu slås upp i stor stil är att Fridback tydligen köpt ett hus av mystisk ryss som han sedan sålt vidare och därigenom gjort en vinst på sex miljoner kronor. Expressen och Aftonbladets slutsats är att Fridback i själva verket är avlönad av Putin och att han därför är olämplig för arbete i Sveriges Riksdag. ”Åkesson måste sparka Putilov” stormar Lena Mellin. Man har naturligtvis inte heller missat tillfället att än en gång påtala hur hela den europeiska sk extremhögern är sponsrad och styrd av Putin enkom i syfte att destabilisera Västs demokratier.

Låtom oss nu reflektera:

Fridback misstänks alltså för att vara avlönad av Putin som är intresserad av att destabilisera den svenska demokratin. Fridbacks destabiliserande värv har åtminstone delvis utgjorts av att under falskt namn författa debattartiklar vars syfte inte kan vara annat än att inflammera och polarisera den svenska debatten. Det är nu man önskar att det åtminstone fanns en journalist inom MSM som hade både den analytiska skärpan och den professionella integriteten att ställa frågan: Är det inte anmärkningsvärt att den som utan tvekan upplåtit sin mediala plattform åt dessa av Putin orkestrerade inflammatoriska skriverier är Aftonbladet självt? (”Aftonbladet agerar megafon åt Putins demagoger” kunde vara en klatschig rubrik för den hågade.) Därefter kunde man önska sig en diskussion kring varför Aftonbladet inte hade några problem med att publicera något som Putin uppenbarligen anser vara finfin psy-ops-ammunition. Det inte alltför långsökta svaret är att det aktuella alstret inte skiljer sig nämnvärt från det Aftonbladet publicerar dagligen på sin egen ledarsida. Slutsatsen skulle således kunna dras att mycket av Aftonbladets helt normala skriverier spelar Putin i händerna.

Som varande medelålders vit cis-man med tilltagande avsmak för det svenska politikomediala etablissemanget och som konsekvens därav när växande sympatier för de krafter som presterar någon form av motstånd mot detsamma, antar jag att jag i högsta grad tillhör den målgrupp som skall känna sig träffade när MSM utslungar anklagelser om medlöperi i Putins spel. Enligt gängse narrativ borde denna min personliga utveckling vara ett resultat av okritisk läsning av förföriska demagoger på diverse ”hatsajter” som jag antas frekventera. Vetskapen att dessa demagoger i själva verket är kontrollerade av Putin borde sålunda få mig att omedelbart tillnyktra och återvända till de rättfärdigas skara av 7-klöverröstande MSM-läsare. Problemet är att jag inte känner mig det minsta träffad. De minuter som jag tillbringat på alternativa mediasajter är lätträknade och mitt deltagande i denna tråden är ett resultat av snarare än en orsak till min förbistrade världsåskådning. Nej min radikaliseringsprocess har istället varit helt avhängig alstrena från trådbekanta såsom Fredrik Virtanen, Anders Lindberg, Henrik Arnstad, Malin Ullgren, Alexandra Pascalidou och Lars Lindström. Den dagliga konfrontationen med den typ av infantilt nonsens som dessa producerar och vetskapen att dylika individer inte bara tolereras utan även respekteras som intelligenta och modiga sanningssägare – det är vad som sakta men säkert har drivit mig mot den mörka sidan.

Slutpoängen: Om det nu är så att den av Aftonbladet publicerade debattartikeln ”Asylsökare bör få rösträtt” egentligen var en del av Putins psy-ops, så borde man kanske spana annorledes än bland Avpixlats och Nya Tiders skribenter för att hitta soldater i den ryska troll-armén. Den dagen det avslöjas att någon av ovan namngivna MSM-skribenter står på Putins avlöningslista är dagen jag första gången överväger att min misstro mot det svenska etablissemanget i själva verket är resultatet av en gigantisk rysk desinformationskampanj.

Det är också dagen jag kommer svära Putin evig lydnad eftersom en härförare med en sådan diabolisk intelligens sannerligen förtjänar att bli världshärskare.

Putilov är mångkulturalisternas räddning.
De kan nu med hänvisning till ett yttre hot, Putin, använda nationella argument för att skydda Sverige.

Helt plötsligt kan de slänga mångkulturen, internationell solidaritet och tjatet om allas lika värde i skrotbingen och istället använda SD:s och alla andra nationellt orienterades argument.

Allt beror på Putin.
Med ett yttre hot som "alla" i MSM är överens om kan man nu svänga argumentationen 180 grader.

Över en natt har MSM inklusive AFA bladet blivit nationalistiska.

Inte undra på att de älskar att hata Putilov.
Mannen som återinförde nationalismen i Svensk politik i alla partier.

Den anti-ryska retorik som under de senaste åren piskats fram tjänar flera syften. Förutom de rent geopolitiska syftena så används de anti-ryska konspirationsteorierna till att föra Sverige närmare Nato.

Därutöver så vill man knyta systemkritiska rörelser över hela Europa till Putins regim. Och det är väl just detta som har bäring på denna tråds ämne. Den västerländska regimen ser uppenbart flera fördelar med detta. Man kan väcka en pro-västlig patriotism, och på så sätt vilseleda människors ilska över globalism och mångkultur. Man kan också med detta skrämma människor från att sympatisera med regimkritiska rörelser. Kanske kan man strypa dessa rörelsers finansieringar, och kanske till och med förbjuda dem, med hänvisning till säkerhetspolitiska intressen.

Jag tror att vi bara sett början på detta.

I en svensk sitter rysskräcken djupt, allt sedan Rysshärjningarna 1718-1721. Den inneboende skepsisen mot ryssen gör det lätt för MSM att elda upp stämningen mot Ryssland.

Jag har de sista 10 åren slagits av västvärldsetablissemangets allt gällare tonläge mot Ryssland. Jag tror att det endast delvis har med geopolitik att göra. Hatet mot Putin (som ju inte kan anses vara världens mest ondskefulla diktator) är närmast religiöst färgat och motsvarar det som protestanterna kände mot påven på 1700-talet.

Ett etablissemang som i varje fiber av sin organism vill verka för normupplösning, global ekonomi, global migration, individualism och antinationalism kan inte annat än att hata Putin.

Bra och relevanta synpunkter!

Att Alliansen och/eller åtminstone M och KD kommer att bejaka stöd från SD ser jag numera som en självklarhet. Det mest intressanta framöver blir hur Socialdemokraterna och sd-hatarna inom media ska agera när även de inser att slaget är förlorat.
Senaste tiden har de utökat sin anti-sd-propaganda till oanade höjder, ett sista desperat dödsryck innan taktikbyte.

Min förutsägelse är att vi innan årsskiftet ser en helt annan debatt. Socialdemokraterna, Aftonbladet mfl kommer att fokusera på och attackera Alliansen istället för SD. Några månader innan valdagen sträcker sedan Löfven och Socialdemokraterna ut en hand till SD i ett sista desperat försök att behålla makten.
Åkesson nappar inte på erbjudandet då han vet att han, efter att SD blir största parti, kan få en bättre deal.

Edit: Men osvuret är bäst, vi lever i ett märkligt politiskt landskap.

Den dag som idag är hände något i mediekriget, i flera år har Godmorgon världens nyhetspanel på söndagarna varit en av mediehöjdpunkterna för mig. Panelen består av 3 ledarskribenter lite ojämnt fördelat mellan höger och vänster. Även skribenter populära i den här tråden som Arpi ges utrymme. Visserligen är P1 skickliga på att utnyttja panelsammansättningen för skademinimering. Det vill säga att när Arpi eller Teodoresci mfl medverkar så är ämnena oftast mindre kontroversiella.

Men hur som helst så hände det som jag länge har väntat på men inte trodde skulle ske på länge ännu,
redaktionen har äntligen insett att det nu inte är 2 block utan 3 block som som gäller. Så i dagens program medverkade Dick Erixon från Samtiden!

Kan tillägga att trots detta verkade Greider vara på gott humör och han skojade lite med Erixon

Jag har svårt att ta in det du skriver. Kan det verkligen vara sant? Får vi äntligen en debattpanel med samma tre block som i befolkningen?

Vilket ämne dryftades?