Hoppas verkligen att Andersson lyckas forma en gemenskap likt den som Irland, Ungern eller Island har. Som har kul att spela tillsammans och som verkligen spelar som ett lag - "11 Freunde sollt ihr sein" - "11 vänner ska ni vara" som man brukar säga i Tyskland.
Hur mycket jag än tycker om Zlatan som spelare så har fokusseringen på honom skadat både honom och landslaget. Det var nästan sektliknande: Zlatan, kungen, guden, Führern som alla andra spelare (även Hamrén

) skulle tjäna och underordna sig till.
Det var nog inte bara hans fel utan även tränarnas, framför allt Hamréns fel som helt saknade auktoritet gentemot honom (och rent generellt).
Jag är glad att det nu tar slut och hoppas innerligt på att han inte gör comeback.
Jag ser fram emot ett mycket yngre landslag som spelar snabb, kreativ och modern fotboll. Som inte utmärker sig med att ha minst skott på mål och det trögaste anfallsspelet i hela turneringen.
Och som framför allt spelar som ett lag, en gemenskap!
Då tror jag att vi kommer att ha ett landslag som vi kan vara stolta över, även om "guden" som själv kan avgöra en match saknas. Men guden behövs inte om en stark gemenskap finns.
Tycker att Isakssons avgång smärtar mer än Zlatans, en underskattad målvakt som verkligen hade kunnat hjälpa ett ungt landslag med hans erfarenhet och lugn. Blir svårt att ersätta honom...
Hejdå Zlatan, Anders och Kim och tack för allt!
Dags att börja en ny, spännande era inom svenska landslaget.