Uppenbarelseboken / Apokalypsen (samlingstråd)

Samtidigt ska man komma ihåg att dagens präster undviker att prata om synd och straff, för att det inte är vad människor vill höra. Men många som inte är troende åberopar ändå på något vis den "universella lagen" som säger att det man ger ut, det får man tillbaka. "Karma strikes back". Varför resonerar t.ex så många icke-troende att man ska vända andra kinden till och inte hämnas en oförrätt? De har ju ingen religion att följa, så varför denna feghet? Som om de innerst inne vore rädda för guds straff eller något.

Intressant fråga. Men gör de verkligen det? Och hur många troende gör egentligen det? Jesus var faktiskt ganska radikal i bergspredikan.

Leva enligt den gyllene regeln är svårt nog, men vända andra kinden till, nej det gör nog inte många vare sig de är troende eller inte.

Synd är ett uttjatat Och gammalmodigt ord.
Säg som det är i stället.
Raka rör.
Språk människor förstår och använder.
Karma vet jag att är sant.
Människor vill höra sitt språk. Inget annat.
Jag går inte omkring och säger. Usch idag har jag varit syndfull!
Låter löjligt och bibliskt tråkigt.
Klä bibeln i nutidens bilder. Det tycker jag att präster skall göra.
Sätta sig bland människorna och vara inget annat än en människa som arbetar för Gud.
Inte stå där stel som en pinne med monoton röst... Fader. ..Vår...som...är ...
Och inte visar en enda mänsklig egenskap.
Varken kärlek,sorg, glädje eller ilska.
Inte ens när en präst pratar om glädje visar han glädjen.
Falskt och konstgjort.
Skulle vilja träffa alla präster och be dem bli det de pratar om.
Uppenbarelseboken drakhuvuden och trehuvade monster hit och dit blir också så långt ifrån verkligheten det bara går att komma.
Den är psykotisk.

PS. Jag vänder ALDRIG andra kinden till.

No kidding... Det finns väl ingen kristen som gör det? Förutom en och annan som är intagen på klinik..Men betänk att Uppenbarelseboken har sitt ursprung i en faktisk lärjunge till Jesus, btw den enda lärjungen som dog en naturlig död. Tog hand om Jesus mor Maria efter Jesus död. Intressant läsning, men tolkningen är svår för att inte säga omöjlig. Inte konstigt att kristna inte är ense, t ex om vad de fyra hästarna representerar. Med mycket mera.

Det kan vara alla religioner de pratar om.
Alla underliga drakar och trehuvade och skökor hit och dit kan vara alla Gudar människan skapat.
Tor, Allah ,elefantguden, Jahvwe och fan själv som förintas framför våra ögon=religionerna
Babylon . Alla sjuka samhällsuppbyggnader raseras och pulvrisera i stora svavelutbrott.
Himlen öppnas och stjärnorna ramlar ner. Hur det nu ska gå till . Stjärnor är väl gas?

Det lite intressanta är att söndagsångesten lever kvar hos folk än idag. Förr i tiden gick man ju till kyrkan på Söndagen för att ångra sina synder. Även om de fick sitta där och plågas och våndas några timmar under prästens predikan, så gick de därifrån sen som nya, renade människor, lite mer lättsamma och glada än innan.

Faktiskt tror jag att vi människor behöver någon dag i veckan när vi får höra lite allvar och fundera över vad vi håller på med och vår existens. Om man vet vad det innebär att må dåligt och ha ångest, så njuter man desto mer av de stunder när man är glad, uppspelt och har framtidstro. Eller som Alfons Åbergs farmor sa: "Om man har roligt jämt, så blir inte det roliga roligt till sist", sen kan man ju diskutera om "grisar verkligen ska ha roligt" (Emil i Lönnebergas farsas uttalande)

Kristendomens grepp sitter djupt i Svenska folket.
Mycket vi gör som är kvarlevor av Kristendomen.
Då jag var mindre var det förbjudet att leka med någon på söndagar.
Ändå var inte min familj Kristen.
Jag ifrågasatte det naturligtvis. Hopplös och jobbig som jag kan vara.
Fick till svar. Söndagar är en vilodag och då vill alla vara ifred.
Jag tror att varje individ får möta allvaret och tvingas möta existens frågor helt naturligt.
Det kommer när det kommer så att säga.
Man kan aldrig skynda på en människa sådana här saker.
Varken med hot eller predikan.
Var sak tar sin tid så att säga.
Allt bygger på den fria viljan. Hitta det själv.
Även om man inte söker kommer livet att tvinga en.
Därför förstår jag inte kaoset i uppenbarelseboken.
Den är totalt skruvad.
Tror att det var den saken Jesus påpekade och som gjorde präster rasande.
Prästen skulle ge sig ut bland människor som Jesus.
Vara det Jesus var. Den bäste predikan.
Vara bland människor, en levande kyrka.
Finns massor av människor som är mer präster och levande än prästen så att säga.
Blev OT igen nu då. Svårt att hålla sig till just det här när det ena leder till det andra.
Uppenbarelseboken beskriver väl vansinnet rejält.

Vill också passa på att påpeka att jag förstår precis vad du menar när du säger att präster och predikanter ofta inte har någon känslomässig inlevelse i det de säger/läser. Tyvärr så verkar de flesta som blir präster vara hopplösa, tråkiga och nördiga typer som rabblar "missionsmanualen" som Bogomil kallar det, utan att lägga egna känslor i det de rabblar upp.

Det är en stor brist och jag kan därför hålla med en del ateister som menar att troende är rädda och inskränkta människor, eftersom det ofta stämmer. Men så är det inte med mig. Jag har levt ett hårt liv i många aspekter och det är just detta som gjort mig mer ödmjuk inför tanken på en god kraft, en Gud och en skapare. Människor som glidit fram på en räkmacka genom livet, är bortskämda och inte behövt möta riktiga motgångar och trauman, tycker i sin högfärd att de inte behöver någon Gud, eftersom deras liv varit så tryggt och bra att de känner tillit till att deras liv kommer att fortsätta vara lika tryggt och bra oavsett vad som händer.

Varför tror du t.ex. att många missbrukare och kriminella blir troende? Jo, för att de tillhör de utstötta, de marginaliserade, de som har gått livets hårda skola. De är mer ödmjuka och tacksamma när livet ger dem en andra chans än vad en vanlig svensson är, som aldrig har prövats eller upplevt svårigheter, kriser och trauman utan har haft ett i det närmaste friktionsfritt liv.

Bortskämda människor tillför ingenting, eftersom de aldrig har upplevt livets skuggsida på samma sätt.

Så är det. Livets hårda skola gör människan andlig ganska snabbt kan man väl säga .
Just det manualliknande mässan gör att kyrkan blir falsk.
Allvarlig gubbe som inte visar en min eller känsla i det den predikar.
Jag går aldrig i kyrkan. Känns död och som att det inte finns någon Gud därinne.
Katolska kyrkan har ett varmare och mer levande klimat.
Men våra kyrkor och präster påminner mig om uppenbarelseboken.

Allvarliga gubbar som mässade i det oändliga var kanske ett problem förr i tiden, men idag går väl kritiken av i vart fall svenska kyrkan ofta ut på att det är för mycket sång och gamman och för lite allvar. Jag tror snarare att det är de som saknar allvaret som söker sig till den katolska kyrkan.

De? Jag kan inte uttala mig om andra. Men för mig är det så.
Sång och halelujah menade jag inte.
Mer att en präst står där framme . Fler tusen mil ifrån en.
På begravningar, bröllop,dop eller vad det än är så är det exakt lika men andra texter och som att prästen inte alls menar det han läser.
Folk sitter i sina bänkar. Inget prat och diskussioner om det prästen pratar om dag ut och dag in.
Ande fattigt.
En människa så långt bort och ändå skall den vara människan nära Gud och till människan
Pratar om kärlek som han pratar om hat.
Pratar om döden som han pratar om livet.
Samma verser och så vidare.
Katolska kyrkan känns mer Gudomligt.
Man behöver inte ens förstå språket för att känna närvaron.
Men Även den kyrkan saknar något.
Kyrkan och prästerna har blivit Gudar.
Själva Gud finns i bakgrunden men framträder trots allt tydligare i den katolska kyrkan. För mig.
Kyrkan är död.
Gud levande.
Känner egentligen sorg över våra döda kyrkor.
Den borde locka. Men det känns tvärtom.
Tänk om en präst kunde ta bibeln och prata om uppenbarelseboken till exempel och sätta sig bland folket och fråga.
Hur uppfattar du det? Vad tänker ni om detta osv.
Inga givna svar som jo men så står det här.....
Alla får gå hem och fortsätta att tänka själva vad de egentligen uppfattar av allt vad gäller Gud, och prästen skall vara med i det. Inte utanför.
Kommer aldrig att ske. De är köpta.

Jag förstår precis vad du menar, men för mig låter det mer som svenska kyrkan förr i tiden. Dagens generation präster är ofta inlevelsefulla och försöker lägga sig på lyssnarens "nivå". Vilket iofs kan bli tokigt - ibland låter det som om de talar till förskolebarn.

Jag tror som sagt snarare att det är allvaret som många saknar, och som får dem att söka sig till frikyrkorna eller andra samfund som RKK.