Tidningen Advokaten damp ned på mitt skrivbord idag med ett rykande färskt nummer. Har aldrig varit något direkt fan av tidningen men har under tidigare år ägnat några minuter åt att skumma igenom den när jag haft lite tid över utan några blodtryckshöjande effekter. På sistone har den dock förvandlats till godhetsgeneral Rambergs egen agendamegafon och därmed blivit helt oläsbar (annat än i studiesyfte, Till exempel för denna tråd!). Hennes ledare bär titeln Det hade kunnat vara ditt eller mitt barn och innehåller bland annat detta
"Det är ett delvis annat Sverige som vi för närvarande ser växa fram. Det är klart att vårt land förändras i takt med att det kommer människor från andra kulturer hit. Denna dynamik är dock inget nytt. De som sörjer den traditionella Sverigebilden har min förståelse. Det är dock en sorg, som inte kan jämföras med vad de ensamkommande flyktingbarnen och deras familjer får erfara. Romantiserade Sverigebilder måste ibland få vika för en ny tids realiteter. Humanismen är ett gammalt svenskt adelsmärke. Dess vårdande kan till och med kräva ett pris i form av sänkt välfärd. Avsaknad av humanism medför säkerligen ett ännu högre pris, i form av sönderfall av en anständig svensk självbild. Till detta kommer att Sveriges välfärd i hög grad bygger på människor som inte är födda i vårt land. Utan dem hade vi inte kunnat bygga välfärdsstaten Sverige. Dessa människor har på många sätt bidragit till det rika, välutbildade och entreprenöriella Sverige vi ser idag.""
Jaha, Anne har "förståelse" för min uppfattning men skiter högaktningsfullt i den. Hon inser att välfärden brakar samman men är villig att acceptera det. Allt för att behålla en "anständig svensk självbild". En godhetsapostel således.
https://www.advokatsamfundet.se/Advo...ler-mitt-barn/
Ett axplock av rubriker från senaste numret visar tydligt var fokus ligger.
Migrationsverkets handläggningstider urholkar advokaters ekonomi,
Advokatsamfundet erbjuder gratis rådgivning till flyktingar,
Advokatbyrå uppmanar kollegor att skänka pengar (gissa till vad!),
Advokater uppmuntras att bli faddrar (gissa till vilka!),
Migrationsverket ändrar praxis för åldersbedömning i asylmål (Asylanten får själv välja om han vill eller ej......).
Tidningens höjdpunkt är dock ett gästinlägg från random okänd advokat med titeln Det medmänskliga dilemmat. Vågar man gissa att merparten av hans klienter är sådana som har behov av tolk? En lätt svettframkallande pekoralorgie som tar godhetskomplexet till helt nya nivåer. Kan dock nästan rekommenderas i studiet av det mänskliga psyket. Hur är vissa människor funtade liksom?
"En dold förrädisk agenda styr mig bort från den andra människan, barnet. Den styr mig bort från den förtvivlade föräldern som tappade sitt barn i Syrien eller Somalia. Plötsligt inbillar jag mig att jag hör min egen hårda inre röst: ”Vi kan inte släppa in dem. Det är bättre att stänga, då slipper vi problemet. Jag behöver min välfärd bättre än de. Det är något fel på dem.”
Men om jag lyssnar djupare hör jag den andra förälderns hjärta klappa i mitt bröst och jag lyfter upp hans barn, som om jag lyfte mitt eget. Då är det oväsentligt för mig från vilket land barnet kommer, vilken hudfärg det har, vilken religion det är fött in i. Då har jag frigjort den rena medmänskligheten som är fri från baktankar och dolda anspråk.
De andras agenda försvinner och jag blir fri att sträcka ut min hand utan grumliga egoistiska tankar. En rikedom växer fram, som inte går att köpa för pengar."
Kan den berusande godhetskänslan uttalas tydligare? Det är denna "rikedom" som driver en sådan person till ödeläggande av en nation. Han menar inget illa. Han hatar inte Sverige och svenskarna. Han vill inte ha ett befolkningsutbyte. Han vill bara ha den inre "rikedomen" som godheten medför. Konsekvenserna är oväsentliga.
https://www.advokatsamfundet.se/Advo...liga-dilemmat/
P.S I helgen fick jag i kassakön i mataffären ett livs levande exempel på hur en mediadiskussion kan se ut mellan ett helt normalt (nybildat får man anta) par i 40-årsåldern. Diskussionen gällde huruvida paret skulle prenumerera på svenskan eller DN. Mannen framhöll att "Svenskan har ju Arpi och Gudmundsen och hon den där Livendahl. Och dom gillar vi ju". Kvinnan invände "men jag har ju haft DN ända sedan barndomen ju". Tjänstvillig som jag är stack jag diskret fram huvudet och föreslog paret att överge Wolodarski (av två onda ting...). Mannen vände sig om, tittade på mig några sekunder och sa sedan med ett visst leende "jaaaa, dom har ju blivit lite väl präktiga på sista tiden" Ha ha, up yours Wolo! Godhetskampanjen kostar på! Jag log inombords efter den mycket korta konversationen. D.S