Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det gör att man kan undra över debattens, eller debatternas, egentliga möjligheter och begränsningar. Många parallella och insulära röster i ett sammelsurium. Många pratare men desto färre lyssnare? Och de som lyssnar kanske är statsmakternas åsiktspoliser? Om inte annat kan den fria rösten få fortleva som "det läkande samtalet"; man har fått sätta ord på sina tankar och kanske har någon lyssnat, alltid en tröst. Desto värre med åsiktskorridorens tabun och statsmediernas propaganda; tankebakterier och lockpåläggande som orsakar växande bölder och systemkollaps. Stora bölder ska som regel incideras och dräneras; kanske kan det bli en normal procedur även efter den växande försöksverksamheten inom MSM, när det nu står klart att alternativmedierna är syret och skalpellen.


Detta är exempel på den lomhörda vänsterismens argumentationsmässiga rotation och reprisering, dess skräniga Gatlingkulspruta; nog finns det många tillskyndande färskingar beredda att ställa sig bakom och mata kulsprutan med beprövad ideologisk ammo.

Nils Lundgren, ekonomie doktor, med reservofficersbakgrund och förmodligen mest känd som representant för numera insomnade Junilistan:

Invandringen – vår tids största politiska fråga



Nils Lundgren hänvisar till Paul Collier som stöd för sin uppfattning. Eller som någon läsarkommentar skriver: det räcker med sunt bondförnuft. Lundgren förundras över varför Colliers bok Exodus så sällan nämns i den svenska debatten, honom veterligen endast nämnts av Ivar Arpi. Kan det vara så att akademiker och samhällsdebattörer helt enkelt inte deltagit, endast jublat, mimat eller tigit kring multikultievangeliet? Kan det vara så att Arnstberg, Sandelin och Tullberg förtigits eller pestmärkts?

Frågan är vilka sakargument som krävs för att vinna debatten, mot en lomhörd ideologisk kulspruta med två sorters ammunition som byts med jämna mellanrum, för fortsatt massimmigration: "ekonomisk vinst" respektive "humanitär plikt". Sker det ens ett möte mellan de stridande parterna? Enstaka halvhjärtade möten och styrkedemonstrationer, ett relativt stillestånd, men mest förutsägbara slag i luften, alltmedan massimmigrationen fortgår och den sociala tilliten samt välfärdsstaten försvagas. Även om den ideologiskt fixa bunkerpolitiken blir mer isolerad genom dess konsekvenser på samhället och opinionsmässiga bakslag så fortgår den. Mycket prestige och pengar har investerats i de värdelösa moralterminerna som förfallit till leverans och betalning. Det finns givetvis en fysisk och ekonomisk gräns även för ideologiskt svammel; notan ska betalas och det kommer att kännas för svenskarna.

Hade Lundgren varit lite smartare hade hans parti kunnat vara där SD är nu. Så här svarade Lundgren 2005 i en aftonbladet-chatt ang eventuellt samarbete med SD i EU parlamentet (inte oväntat).



unvis.it/http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10676847.ab

En typisk feg etablissemangsnolla; varför i helvete sa han ingenting nar han och partiet hade en plattform och verkligen var på tapeten medialt. Han kan brinna i PK-helvetet.

Jag väntar just nu på en blocköverskridande samlingsregering. När den tillträder så lär det bli slut på de rådande sötebrödsdagarna för oss dissidenter. Man kommer att slå stenhårt. Stenhårt! Kanske med hjälp mycket repressiv lagstiftning som i Spanien.

När det gäller Mats Svegfors glömde jag hans tid på SVT. Ber om ursäkt för det, Mats.

Vilket slags regering vi kan tänkas komma att få är väl egentligen utanför trådens ämne, men om jag ska säga nåt så tror jag inte på en diktatorisk samlingsregering som sätter dig och mig i fängelse. Så gör vi inte i Sverige. Här använder vi andra metoder. Gärna under en nödtorftig täckmantel av jounarlism och värdegrundsarbete.

Även om vi inte kommer att få en samlingsregering, vilket vi givetvis kan komma att begåvas med, så kan det i mediakriget börja dykja upp nya strategier från den mångkulturalistiska sidan. Ett angreppssät som jag tror inte använts hittills är att börja plädera för, att med hänsyn till rådande omständigheter som krisen för Euron till följd av Greklands agerande, konflikten i vårt relativa närområde Ukraina, de högernationalistiska rörelsernas återkomst på många håll i Europa, sett tillsammans med vår egen allt mer prekära situation med ett växande sverigevänligt politiskt alternativ, vår bostadsbrist, skolkollaps oich fallerande sjukvård, så måste vi alla lägga våra konflikter åt sidan och samlas för att gemensamt rädda om inte världen, så i vart fall Sverige.

Det som kan börja dyka upp i media är då allt från öppna hot till vädjanden, om att nu måste vi verkligen arbeta tillsammans, höger som vänster, svenskar som utlänningar, för att avvärja den riktiga kris som uppenbarligen rycker allt närmare. Och i denna krissituation, med sjunkande levnadsstandard och allt mer farlig nationalism, så måste yttrandefriheten och andra friheter stryka på foten. Givetvis bara tillfälligt.

Så tror jag att en del av mediekriget kan komma att gestalta sig i framtiden. Och det anslaget från etablerad media parat med statliga informationskampanjer om det dåliga med nationalism och det fina med mångkultur och så vidare och et cetera, kan mycket väl leda fram till just inskränkningar i yttrande- och andra friheter, som vi i dag i vart fall till nöds njuter i Sverige.

Jag tror att det var en avgörande förändring i de svenska tidningarnas roll när "den gamla långdebatten", den som kunde rasa under flera veckor på ett par kultursidor och ledarsidor (särskilt kultursidorna) med tjugo eller trettio inlägg, och som fick ta den tid och plats det tog, i tysthet motades ut från spalterna. Idag ser man i princip aldrig sådana debatter, inte med den sortens krav på intellektuell precision, stringens och att skriva problemdrivet i st f ego-drivet, eller med den redaktionella ambitionen att det är tungviktarna som ska yttra sig och inte främst ett gäng anställda krönikörer och posörer. Inte i Sverige i alla fall.

Samtidigt kan man Inte bli annat än förbluffad hur dåligt pålästa MSM är?! Sitter de bara i Malmö och på Södermalm och stryker billig öl ur hippsterskägget?

Visst, de äger MSM just nu men de skiter i fakta och argument precis som DDR gjorde innan muren föll.

Hur kan man kriga mot några som Inte ens fattar att det är krig? De sitter trygga i sina förskansningar uppbackade av 7 klövern och resten är rasism...

Nyhetsartikel i DN om Ungern och landets populäre premiärminister Viktor Orban:

Orban: ”Europa åt europeerna”



En intressant parallell beträffande stängsel är det öppna Sveriges brokigt skimrande mångfaldsjuvel och ständigt subsidierade, kommunala sorgebarn Malmö, där fastighetsägare, hyresvärdar, företag lägger ner mer pengar i rent defensiva åtgärder; staket, för att hindra intrång, passage, stök, nedsmutsning, slitage och annan åverkan. Den gränslösa öppenheten har sin reaktion på det lilla planet, där människorna lever och tillbringar sin tid. Rättigheten för utlänningar att röra sig fritt balanseras av medborgarnas frihet att freda sig från objudna gäster.

Jag tror att jag skrev det tidigare här i tråden, men det tål att upprepas: många svenska politiker och journos drömmer om att Stockholm ska bli som Chicago, men har ingen realistisk uppfattning om hur en sådan stad blivit vad den är, inte heller om Chicagos mörka skuggsidor - ibland dussintals mord i veckan, de flesta då svarta som skjuter svarta, rasism, usla skolor, korruption och eländiga bostadsförhållanden i delar av staden.

Jag tror att jag skrev det tidigare här i tråden, men det tål att upprepas: många svenska politiker och journos drömmer om att Stockholm ska bli som Chicago, men har ingen realistisk uppfattning om hur en sådan stad blivit vad den är, inte heller om Chicagos mörka skuggsidor - ibland dussintals mord i veckan, de flesta då svarta som skjuter svarta, rasism, usla skolor, korruption och eländiga bostadsförhållanden i delar av staden.