Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den omsvängning jag tycker mig ha sett, om man jämför med BBS-tiden & internets barndom, är att på den tiden bemöttes kritik mot PK-sidan med att "Det är bara tyckande, dom har ingen fakta".
På senare år har jag flera gånger sett PK-"manualer" för hur man känner igen en "högerextremist" & en av de viktigaste punkterna är numera att "Dom har alltid en massa referenser & länkar".

Så visst har det svängt.

Exakt.
Synpunkten att de egentligen inte är intresserade av politik har också fått ge vika. Tydligt är att dessa generellt är mer pålästa, mer politiskt insatta och har betydligt mer fakta att stötta sina slutsatser med.

Jämför med de 50% av väljarkåren som robotmässigt röstat på M eller S i evinnerliga tider. När de väl tar steget till SD beror det ofta på att de kommit till insikt och ser att de blivit förda bakom ljuset. Denna insikt väcker folk och man börjar undersöka sin omgivning och utsätta sanningar för prov.
Denna insikt ger också en glöd som gör att t.ex. SD anhängare dominerar undersökningar på nätet där man får rösta. Detta kallas sedan för konspiration och "organiserad trollning" men beror oftast på att man är mer intresserad, diskuterar politik och inte är politiska får som man kan lura vid varje val.

Det är omtvistat om polisens nolltoleranspolicy mot brott i New York City sedan 90-talet var den stora orsaksvariabeln till den minskade brottsfrekvensen i staden, men det har ofta framhållits i allmänna medier som en lyckosam policyändring (mina kunskaper om detta begränsar sig till Wikipedia, som uppger att en liknande policy prövades redan på 80-talet men med motsatt effekt); kanske kan man tala om någon påverkan men att det finns större tendenser i samhället som inte polisen kan rå på. Frågan är då vad den omvända (o)ordningen kan ge för samhällseffekter, för i Göteborg är polisen på reträtt och brottslingarna framåt; Adam Cwejman i GP:



I Göteborg, som leder årets humanskytteliga, besköts tre bussar (linje-, flyg- resp turistbuss) inatt, f ö. Uppväxande generationer tror väl att detta är normalt, eftersom det är vanligt med skottlossning. Kriminalitetens normalisering blir allmänhetens rättesnöre, en vardaglig händelse att på ett eller annat sätt förhålla sig till. Kanske är den samhällsglömska som generationsväxlingen medger, den möjlighet som politikerna kan hoppas på, sedan hoppet att konkret påverka utvecklingen till det bättre har försvunnit. Om inte folkets perceptioner kan bearbetas till det bättre medialt eller uppmärksamheten avledas genom konsumtion med låga räntor, kanske helt enkelt glömskan, generationernas succession och befolkningsutbytet kan bli politikernas räddningsplanka.


Ovanstående är daterat i april, men i maj beslutade riksdagen om ett ändrat presstöd, inte ett slopat.


http://jmg.gu.se/aktuellt/Nyheter/fu...tik.cid1287701

Reinfeldts Det sovande folket (1993) såg det som en viktig individuell resurs i framtiden att kunna tillgodogöra sig information och medier; en vattendelare i samhället mellan dem som besitter denna förmåga och dem som inte gör det. För politikerklassen som bespetsar sig på lukrativa, livslånga karriärer kan sådana individuella resurser kanske ses som en målkonflikt. Den misstänksamme känner då farhågor för ytterligare statlig propaganda genom initiativ som den statliga medieutredningen. SVT/SR är väl facit så gott som något. Det är internet som blivit det fria ordets räddning, inte nomenklaturans klåfingriga försök att behärska medierna och styra folket genom distraktioner, bearbetning av perceptioner och pur lögn. Kanske behövs det en Edit 2.0, för att slutgiltigt övertyga om att massimmigration och multikulti i svensk tappning är en succé.

Ja, man kan nästan säga att det finns hög sannolikhet att om någon är politiskt intresserad och påläst, utan att vara politiskt försörjd (eller på väg att bli det), så sympatiserar personen med SD.

Om jag inte missminner mig anför man i boken "Freakonomics" att Roe v. Wade innebar ett ansenligt bidrag till USA:s minskande brottsstatistik.

Man menar att när abort blev tillgängligt för alla föddes färre barn i trasiga hem, vilket ledde till färre antal kriminella i nästa generationsväxling.

Hur sanningsenligt detta är vet jag inte, men jag håller det inte för osannolikt att profilen på humankapitalet är avgörande för en generations framgångar i samhället.

Fast detta eventuella positiva kompenseras väl av att det mer samhällsbärande skiktet skaffar barn senare och skaffar färre barn (och har blivit mindre samhällsbärande genom att skilsmässor och ensamstående mammor ökar även i denna grupp).

På alternativa kanten: Avpixlat, Fria Tider, Nyheter Idag, Samtiden.

I mittfältets allt mer invandringsproblematiserande del: Göteborgs-Posten, Expressen, Svenska Dagbladet, Barometern, Dagens Industri, Dagens Samhälle och Folkbladet.

I en spretig mittenposition där man ibland är uppfriskande neutrala (Marcus Oscarsson m fl) men oftast sorgligt PK: SVT, TV4.

I mittfältets alltjämt invandringsvurmande del: Aftonbladet, DN, Nerikes Allehanda (Ströman), Örnsköldsviks Allehanda (Bergner), Eskilstunakuriren (Voronov) samt olika lokaltidningar där liberala nyhetsbyrån ännu får härja fritt.

På yttersta vänsterkanten: Politism, ETC, Dagens Arena.

Det är faktiskt ingen David- mot Goliat-situation längre.

Du glömde oberoende sverigedemokratiska Nya Wermlandstidningen.

NT och Smålandsposten likaså. Taktfast march utgående från i huvudsak borgerlig landsort.

Förutom media kan man också nämna jippon som Almedalen. Det råder knappast någon större tveksamhet för neutrala observatörer att SD var den store vinnaren där. I år är man också och knapprar in på Pride-festivalen. Och då genom att ha en egen. Då fungerar inte utestängningen. Den fungerar dessutom som ett legitimt skäl att köra själv.

Det kan tyckas strunt samma med egen parad om de hade 2 procent i opinionen, men nu är man långt över 20 procent - även inom hbtq-rörelsen. Då är man en maktfaktor. Det är därför Alexander Bard (som är jude) stödjer projektet. Vi kan förvissa oss om att fler än Bard inom etablissemanget lär stödja paraden. Flera elskåp hos pk-människornas huvuden lär brinna innan det här är över. Segraren blir givetvis Sjunnesson och hans Sverigevänliga folkrörelse. Det är ett nytt fenomen som kommer att växa i mediekriget.

Hört namnet förut men inte sett det på åratal. Troligen för att ingen spridit och delat, såvitt jag har sett... verkar vara ett familjeprojekt som går i arv?

Mellan 1889-1921 hade de 8 chefredaktörer som satt i snitt 4 år var. Därefter hände följande:

Ernst Ander - chefred i 18 år
Gustaf Ander - chefred i 39 år
Staffan Ander - chefred i 37 år (1978-idag)

Då får väl jag länka då:

http://nwt.se/asikter/ledare/2015/06...g?refresh=true