Citat:
Kan man kalla det för den mediala konspirationen? D.v.s. publiceringar och uttalanden är någorlunda genomtänkta i akt och mening att nå en politisk målsättning. Det finns en typ av strategi. En kollegial överenskommelse, inte sällan redaktionsöverskridande, mer eller mindre uttalad.
Jag tror inte riktigt det är så det förhåller sig. Istället tror jag att det mentalt handikappande virus som spritt sig inom media, public service, universitet, skola och på myndigheter, bäst beskrivs som ett state of mind. Och jag tror förklaringarna står att finna i historien - vi skördar idag resultatet av gårdagens psykologiska påverkan på barn och unga. De generationer som idag besitter inflytelserika tjänster i samhället, tillhör alla de generationer som grundligt hjärntvättades med fred-på-jorden-budskap, rör-inte-min-kompis och växte upp med allt sökarljus vänt mot omvärlden och aldrig mot våra egna angelägenheter, vår egen förmåga, vår egen framtid. De handlade alltid om andra.
Jag tror inte riktigt det är så det förhåller sig. Istället tror jag att det mentalt handikappande virus som spritt sig inom media, public service, universitet, skola och på myndigheter, bäst beskrivs som ett state of mind. Och jag tror förklaringarna står att finna i historien - vi skördar idag resultatet av gårdagens psykologiska påverkan på barn och unga. De generationer som idag besitter inflytelserika tjänster i samhället, tillhör alla de generationer som grundligt hjärntvättades med fred-på-jorden-budskap, rör-inte-min-kompis och växte upp med allt sökarljus vänt mot omvärlden och aldrig mot våra egna angelägenheter, vår egen förmåga, vår egen framtid. De handlade alltid om andra.
Man ser just det perspektivet i de två texter av Alice Teodorescu resp. Ann-Charlotte Marteus, som jag uppmärksammar ovan. Både Teodorescu och Marteus anklagar svenskarna för feghet, med argumentet att detta är till nackdel för "de människor som drabbas, människor som sökt sin tillflykt till Sverige".
I Östersundsposten uttalar sig Jan Asplund, trafikingenjör på kommunen ännu mer rakt på sak "om andra" kontra "vanliga svenskar" i artikeln: "Tältande rumäner är en känslig fråga för kommunen":
"Östersunds kommun avvaktar med att begära handräckning från polisen och kronofogden. För att tälten under Frösöbron anses vara en känslig fråga att hantera.
– Det är ju så känsligt det här. Det är så oerhört känsligt. Hade det varit en vanlig svensk då hade vi satt ner spettet direkt och jagat därifrån dem. Om vi gör något tycker folk att vi gör fel och gör vi inget så gör vi fel också, säger Jan Asplund, trafikingenjör på kommunen." (min fetstil)
http://www.op.se/jamtland/ostersund/...a-for-kommunen
PJ Anders Linder konstaterar i Axess, att idag "[saknar] viktiga delar av det offentliga Sverige förmåga att visa auktoritet och den fasthet som är nödvändig för att ett fritt och civiliserat samhälle ska fungera". Anders Linder identifierar, att det handlar om ansvarsflykt.
Citat:
Man kan kalla den olika saker: flathet, naivitet, fredsskada, oförmåga att se verkligheten i vitögat, ... Oavsett vllket begrepp man föredrar handlar det om att viktiga delar av det offentliga Sverige saknar förmåga att visa auktoritet och den fasthet som är nödvändig för att ett fritt och civiliserat samhälle ska fungera. "Landet lagom" blir alltmer extremt. I stället för att värna ordning och människor som behöver skydd låter man översittare och busar sätta agendan. Många känner sig säkert vänliga och tillmötesgående när de gör det, vidsynta och hyggliga, men det de ägnar sig åt har inget att göra med vänlighet utan med ansvarsflykt och i långa loppet samhällsupplösning. Det är outhärdligt att leva i ett samhälle där staten ska styra och ställa i detalj, men det gör inte en abdikerande stat till något eftersträvansvärt.
http://axess.se/blog/2015/6/5/sverig...t#.VXLLmka0dAj
@veronicapalm
