Citat:
Underhållning kan man alltid förlita sig på när det gäller dessa MCU filmerna. Hoppas verkligen filmen går hem hos dig. Vilka andra MCU filmerna håller du högt och hur ser du till filmerna överlag?
OnT:
Mad Max (1979)
I ett postapokalyptiskt Australien härjar ett fruktat MC-gäng. När de utnämner Max Rockantansky till sin fiende och bränner en MC-polis bestämmer sig Max för att sluta arbetet för att på så sätt skydda sin familj, men MC-gänget har inte gett upp.
Mad Max är en riktigt skön rulle. Det är det bästa jag kan beskriva filmen med, schyst rulle. Det är första filmen i Mad Max trilogin och den kanske inte är så rå som jag hade trott och inte så värst snabb eller actionpackad som jag hade trott. Men jag antar det är 2an som innehåller den bilden av Mad Max jag har i huvudet.
Det är väldigt roligt att se Mel Gibson i en av hans första långfilmer. Känns udda att se honom så pass ung här. Däremot märks det att hans skådespelar talanger ännu inte riktigt är där ännu och han fortfarande är en blomma som fortfarande inte riktigt blomstrat ut än.
En negativ sak jag har med filmen är att där inte riktigt är någon röd tråd genom handlingen. Istället känns det som att filmen består utav små delar som klippts ihop. Jag känner inte riktigt av att filmen följer en viss historia utan är lite överallt och blir inte en officiell hämnd film fören de sista 15 minuterna.
En del av detta är också att redigeringen är filmens allra största svaghet. Jag kritiserat andra 70-tals rullar om att det mest negativa med 70-tals filmerna är redigeringen då de klipper bort väldigt fort innan man som tittare hinner reagera på vad som precis hänt. Denna filmen är det perfekta exemplet på det. Det är också överlag en märkligt slags redigering filmen har som bara känns udda eller snarare "out dated" vid dagens tid.
Alt annat är ändå hyfsat bra utfört. Jag tyckte aldrig filmen höll någon sakta ton trots att det kanske inte hände så värst mycket eller om det blev lite mycket bilkörning. Filmen lyckades hålla igenom detta ganska så bra.
Däremot blev jag ännu mer sugen på 2an nu då det är nog den som jag hade i huvudet innan jag såg denna.
I sin helhet har Mad Max ett par saker som går mot sig. Bland annat att där inte riktigt är en röd tråd i dess handling utan känns mer som olika händelser som kollapsar med varandra, samt att redigeringen är filmens största svaghet.
Men jag gillade ändå känslan filmen gav mig och jag fick verkligen mer smak för Mad Max vilket alltid är ett bra tecken.
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0079501/
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=caHnaRq8Qlg
Citat:
Coffy (1973)
Blaxploitation med en kvinnlig huvudrollsinnehavare tillhör vad jag vet inte vanligheterna, men här är i alla fall en. Coffy (Pam Grier) är en hängiven sjuksköterska som tröttnat på hur mycket droger som är i omlopp i innerstaden. När hennes egen 11-åriga syster hamnar på sjukhus efter att ha injicerat orent heroin får Coffy nog och beger sig ut på stan beväpnad med ett avsågat hagelgevär för att rensa upp.
Bättre än Blacula-filmerna men inte lika bra som Black Dynamite (om man föredrar sin blaxploitation allvarlig snarare än skämtsam så är den här bättre än Black Dynamite dock).
Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.
Blaxploitation med en kvinnlig huvudrollsinnehavare tillhör vad jag vet inte vanligheterna, men här är i alla fall en. Coffy (Pam Grier) är en hängiven sjuksköterska som tröttnat på hur mycket droger som är i omlopp i innerstaden. När hennes egen 11-åriga syster hamnar på sjukhus efter att ha injicerat orent heroin får Coffy nog och beger sig ut på stan beväpnad med ett avsågat hagelgevär för att rensa upp.
Bättre än Blacula-filmerna men inte lika bra som Black Dynamite (om man föredrar sin blaxploitation allvarlig snarare än skämtsam så är den här bättre än Black Dynamite dock).
Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.
Riktigt tuff film! Pam Grier är så jävla stenhård, sen är det inte fel att hon visar tuttarna heller.
Har du sett Foxy Brown? Annars rekommenderar jag den; nästan lika bra som Coffy.
The Bicycle Thief (1948)
Efter att ha sett De Sicas fullträff Umberto D. höjdes mina förväntningar på den här klassikern om möjligt ännu mer. Tyvärr är den inte i närheten av nämnda mästerverk.
Det är en bra film och jag gillade den, men jag har verkligen svårt för att sympatisera med vår huvudperson när han bland annat trakasserar en fattig, gammal gubbe, slår sin son och bjuder honom på alkohol. Man kan argumentera för att det var en annan tid och ingenting konstigt då, men det ändrar inte på faktumet att han i mina ögon inte är en särskilt bra människa, och då blir jag inte vidare rörd.
Jämfört med Umberto D. som rörde mig mycket mer är den i min mening underlägsen. Varken karaktärerna, musiken, fotot eller klippningen (som innehåller en del jump cuts) kan mäta sig med den, även om det inte är dåligt gjort alls.
Det allra bästa med filmen är skådespelet, och då särskilt av Lamberto Maggiorani som var väldigt trovärdig i huvudrollen. Det är svårt att tro att det här var hans debut! Jag fortsätter imponeras av De Sicas personregi, så här långt verkar han ha varit en mästare på den biten. Stabilt skådespel ifrån resten av skådespelarna också.
Slutet var väldigt rörande och hjärtskärande; jag tyckte så jävla synd om ungen, och, trots att jag tidigare under filmens gång avskytt honom, till viss del även pappan.
En besvikelse. Den nämns ofta som en av världens bästa filmer och efter att jag såg min första film av De Sica så trodde jag att den mycket väl kunde vara det, men hos mig fungerade den inte fullt ut. Fortfarande bra dock och klart sevärd, både för det filmhistoriska värdet och filmens kvalité.
3/5
Edit: Rakii: gillade inte The Big Doll House, The Big Bird Cage uppskattade jag dock mycket.
Efter att ha sett De Sicas fullträff Umberto D. höjdes mina förväntningar på den här klassikern om möjligt ännu mer. Tyvärr är den inte i närheten av nämnda mästerverk.
Det är en bra film och jag gillade den, men jag har verkligen svårt för att sympatisera med vår huvudperson när han bland annat trakasserar en fattig, gammal gubbe, slår sin son och bjuder honom på alkohol. Man kan argumentera för att det var en annan tid och ingenting konstigt då, men det ändrar inte på faktumet att han i mina ögon inte är en särskilt bra människa, och då blir jag inte vidare rörd.
Jämfört med Umberto D. som rörde mig mycket mer är den i min mening underlägsen. Varken karaktärerna, musiken, fotot eller klippningen (som innehåller en del jump cuts) kan mäta sig med den, även om det inte är dåligt gjort alls.
Det allra bästa med filmen är skådespelet, och då särskilt av Lamberto Maggiorani som var väldigt trovärdig i huvudrollen. Det är svårt att tro att det här var hans debut! Jag fortsätter imponeras av De Sicas personregi, så här långt verkar han ha varit en mästare på den biten. Stabilt skådespel ifrån resten av skådespelarna också.
Slutet var väldigt rörande och hjärtskärande; jag tyckte så jävla synd om ungen, och, trots att jag tidigare under filmens gång avskytt honom, till viss del även pappan.
En besvikelse. Den nämns ofta som en av världens bästa filmer och efter att jag såg min första film av De Sica så trodde jag att den mycket väl kunde vara det, men hos mig fungerade den inte fullt ut. Fortfarande bra dock och klart sevärd, både för det filmhistoriska värdet och filmens kvalité.
3/5
Edit: Rakii: gillade inte The Big Doll House, The Big Bird Cage uppskattade jag dock mycket.
__________________
Senast redigerad av Punkliv 2015-04-25 kl. 00:25.
Senast redigerad av Punkliv 2015-04-25 kl. 00:25.
Citat:
The Bicycle Thief (1948)
Efter att ha sett De Sicas fullträff Umberto D. höjdes mina förväntningar på den här klassikern om möjligt ännu mer. Tyvärr är den inte i närheten av nämnda mästerverk.
Det är en bra film och jag gillade den, men jag har verkligen svårt för att sympatisera med vår huvudperson när han bland annat trakasserar en fattig, gammal gubbe, slår sin son och bjuder honom på alkohol. Man kan argumentera för att det var en annan tid och ingenting konstigt då, men det ändrar inte på faktumet att han i mina ögon inte är en särskilt bra människa, och då blir jag inte vidare rörd.
Jämfört med Umberto D. som rörde mig mycket mer är den i min mening underlägsen. Varken karaktärerna, musiken, fotot eller klippningen (som innehåller en del jump cuts) kan mäta sig med den, även om det inte är dåligt gjort alls.
Det allra bästa med filmen är skådespelet, och då särskilt av Lamberto Maggiorani som var väldigt trovärdig i huvudrollen. Det är svårt att tro att det här var hans debut! Jag fortsätter imponeras av De Sicas personregi, så här långt verkar han ha varit en mästare på den biten. Stabilt skådespel ifrån resten av skådespelarna också.
Slutet var väldigt rörande och hjärtskärande; jag tyckte så jävla synd om ungen, och, trots att jag tidigare under filmens gång avskytt honom, till viss del även pappan.
En besvikelse. Den nämns ofta som en av världens bästa filmer och efter att jag såg min första film av De Sica så trodde jag att den mycket väl kunde vara det, men hos mig fungerade den inte fullt ut. Fortfarande bra dock och klart sevärd, både för det filmhistoriska värdet och filmens kvalité.
3/5
Edit: Rakii: gillade inte The Big Doll House, The Big Bird Cage uppskattade jag dock mycket.
Efter att ha sett De Sicas fullträff Umberto D. höjdes mina förväntningar på den här klassikern om möjligt ännu mer. Tyvärr är den inte i närheten av nämnda mästerverk.
Det är en bra film och jag gillade den, men jag har verkligen svårt för att sympatisera med vår huvudperson när han bland annat trakasserar en fattig, gammal gubbe, slår sin son och bjuder honom på alkohol. Man kan argumentera för att det var en annan tid och ingenting konstigt då, men det ändrar inte på faktumet att han i mina ögon inte är en särskilt bra människa, och då blir jag inte vidare rörd.
Jämfört med Umberto D. som rörde mig mycket mer är den i min mening underlägsen. Varken karaktärerna, musiken, fotot eller klippningen (som innehåller en del jump cuts) kan mäta sig med den, även om det inte är dåligt gjort alls.
Det allra bästa med filmen är skådespelet, och då särskilt av Lamberto Maggiorani som var väldigt trovärdig i huvudrollen. Det är svårt att tro att det här var hans debut! Jag fortsätter imponeras av De Sicas personregi, så här långt verkar han ha varit en mästare på den biten. Stabilt skådespel ifrån resten av skådespelarna också.
Slutet var väldigt rörande och hjärtskärande; jag tyckte så jävla synd om ungen, och, trots att jag tidigare under filmens gång avskytt honom, till viss del även pappan.
En besvikelse. Den nämns ofta som en av världens bästa filmer och efter att jag såg min första film av De Sica så trodde jag att den mycket väl kunde vara det, men hos mig fungerade den inte fullt ut. Fortfarande bra dock och klart sevärd, både för det filmhistoriska värdet och filmens kvalité.
3/5
Edit: Rakii: gillade inte The Big Doll House, The Big Bird Cage uppskattade jag dock mycket.
Blev själv lite besviken på filmen när jag såg den i mitt förra projekt. Som du säger så nämns den ofta som en av "världens bästa filmer", iaf omslaget vill göra den saken gällande, men, nja, knappast. Tror jag också gav den en trea.
Planerar ändå att se flera filmer av De Sica och ser framemot Umberto D., särskilt om du gillade den skarpt men liksom mig inte blev helsåld på Cykeltjuven.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
