Vilken film såg du senast?

"A Canterbury Tale" från 1944. En film som fått mycket bra kritik genom alla decennier. Därför förväntade jag mig lite mer. Det är ingen dålig film, men SÅ djup och fantastisk och livsförändrande är den inte!

Dock är det en ganska fin film, som väver in legenderna om Canterbury som pilgrimsmål på medeltiden med nuet (d.v.s. året då den gjordes): andra världskrigets Canterbury. Fina landskapsbilder, vacker orgelmusik, sömnig sommarstämning. En vemodig och nostalgisk känsla av det gamla England när det var som bäst - fortfarande oförstört i denna film trots tyskarnas bombningar, om man jämför med det mångkulturella moderna England som man ser överallt idag när man reser där... :-(

Ger den 6/10.

The Perks of Being a Wallflower

Var inställd på en lättsam feel good-rulle men detta visade sig vara något helt annat. Vi får följa en nybliven highschool-elev utan vare sig kompiskrets eller några vidare sociala färdigheter, besvärad av trauman från barndomen.

Inte sett många filmer med Emma Watson utöver HP-filmerna, men hon gjorde en bra insats i denna för mig mycket gripande historia. Det är dock framförallt Ezra Miller och huvudrollsinnehavaren Logan Lermans insatser man minns bäst. Mycket bra.

3/5

SSF: High Noon (1952.) Just när en pensionerad sheriff har svept en sista whiskey på sin bröllopsfest och ska ta sin unga mö till den hett efterlängtade bröllopsnatten kommer beskedet att en gammal nemesis är på väg till staden, och han har hämnd i sikte. På bara nån timme måste han nu samla en respektabel garde att möta hotet - något som visar sig vara lättare sagt än gjort.

Nä, jag har väldigt svårt för sånt här gammaldags skådespel. Överdramatiskt och plastigt, känns falskt. Den klassiska scenen där mannen rycker tag i armen på kvinnan för att vända henne och tvångskyssas är till och med med. Jag tappar intresset, börjar gäspa och förbanna mig själv för att jag inte har nåt sött hemma. Historien är inte så revolutionerande som den allmänna uppfattningen verkar vara heller. Gary Cooper sliter i en dryg timme med att finna dugliga män som vill stå vid hans sida när kulorna börjar vina, sen kommer äntligen den slutgiltiga upplösningen - och bjuder på det största antiklimax sen Mayweather vs Pacquiao.

Gary Cooper är inte heller vidare fantastisk, han går runt och mumlar sina repliker utan att till synes röra läpparna och utstrålar bara... Gubbe. Grace Kelly förmedlar känslorna mycket bättre än övriga och hon är den enda som jag gillar att se dyka upp, tillsammans med underbara mysgubben Lloyd Bridges (som alltid kommer vara mysgubbe trots att han var runt 30 här).

Den får godkänt ändå. Jag gillar trots allt fotot och den snygga regin där tiden spelar en roll, fint symboliserat av diskreta klockor. Och jag uppskattar den raka strukturen som inte svävar iväg på några onödiga sidospår. Jag förstår att det är ett stort filmhantverk för sin tid men det krävs mer än så för att fånga min uppmärksamhet. 2/5

Jag tycker att Samba var lite för långdragen, de hade gärna fått korta ner den en kvart eller så. I övrigt håller jag med dig.

Mad Max Fury Road

Efter 30 år, vår vi en ny Mad Max. George Miller är tillbaka i regissörstolen och gör ett utmärkt jobb här. Det här är den bästa actionfilmen i år (till och med bättre än Kingsmen) och är ett måste för alla actionfans där ute. Vi har allt här! Vi har muskelbilar som ser ut som igelkottar! Vi har galningar som dricker modersmjölk! Ja, vi har till och med en snubbe som spelar elgitarr som sprutar eld i filmen! På en långtradare också! Så vad väntar ni på? Gå och se den!

Själv tyckte jag att den var skön på ett sätt att den undvek vanliga westernklyschor. Folk fegade ur och vågade inte hjälpa sheriffen, vissa vände sig t.o.m. mot honom. Oftast brukar ju små samhällen ställa sig bakom och supporta sin sheriff men här bryter filmen mot den traditionen. Filmen fokuserar också mer på psykologisk anspänning/stress med tidspressen jämfört med vanliga westernfilmer vilket är annorlunda och intressant ur ett genreperspektiv.

Angående slutet:

Gary Cooper var/såg kanske onödigt gammal ut i filmen, det kan jag hålla med om, men jag tyckte mest han såg ut som en äldre stilig storebrorsa till Cary Grant vad gäller utseende och stil. (Tänkte först skriva "farsa" men det skillde tydligen bara 3 år mellan dem två.) Ser kanske fel ut att han gifter sig med Grace Kelly då det blir en stor åldersskillnad mellan dem men, ja, själv störde jag mig inte så mycket på det.

Det enda jag störde mig på och suckade högt över var:

Dessutom måste musiken nämnas då jag tycker att ledmotivet/sången fungerar riktigt bra genom hela filmen.

Ber om ursäkt om det ser ut som att jag ger mig på dig nu då jag tycker att dina recensioner är välskrivna och intressanta att läsa men eftersom jag nyss såg samma film och hade en helt annan upplevelse kände jag att jag måste svara på ditt inlägg.

Napola - Elite für den Führer (2004)

Nazityskland 1942. Friedrich (Max Riemelt) är en 17-årig kille vars boxningstalang leder till Napola. Napola är ett internat för eliten i vilket man formar framtidens ledare och som vi vet krävs disciplin, fanatisk tro, pennalism och sadistiska gymnastiklärare för att på rätt sätt leda überungdomarna in i vuxenlivet.

Att filmen jämförts med Ondskan förvånar knappast; det tar inte många minuter innan man får Erik Ponti-vibbar av Friedrich och det dröjer inte länge innan en tanigare variant av Pierre Tanguy dyker upp. Den här filmen är bättre än Ondskan men ganska klyschig och de 'tunga' scenerna är inte så gripande som de borde vara.

Jag är inte helsåld, men samtidigt så finns det knappast någon bättre arena för ungdomsskildringar än internat och uttråkad blir jag aldrig. Kan dock inte låta bli att förutom Ondskan också jämföra med Au revoir les enfants som jag såg för ett tag sedan. Den visade ett internat från en annan sida av andra världskriget och lyckades engagera och beröra på ett helt annat sätt än Napola... gör.

Men summa summarum: Ondskan + nazism = sevärd film.

3/5

Pacific Rim (2013)

Jävlar vad första timmen var svår att se. Usel och jag bara väntade på att det skulle hända något intressant. Sen när robotarna äntligen började wrestlas med monsterna blev var det väl aldrig speciellt spännande ändå. För det mesta väldigt snygga effekter (speciellt vattnet) men ibland var det helt sjukt lökigt. Gillar inte heller designen på varken monsterna eller robotarna, blä.

Filmen stinker verkligen 90-tal. Hade den kommit typ 98 i samma veva som förra Godzilla-filmen hade jag säkert älskat den. För det känns som att målgruppen är barn och de värsta Godzilla-nördarna. Det enda som lyfter filmen är de spektakulära men tråkiga fighterna som man blir ganska mätt på snabbt. Sjukt överskattad film. Sen undrar jag om det bara var jag som lade märke till att robotrösten var en rip-off på GLaDOS från Portal?

2/5

Oblivion, härlig science fiction-rulle. Den obligatoriska hollywoodkärlekshistorien mellan Jack och Julia var dock ganska ointressant.

4/5

Reasonable Doubt: http://www.imdb.com/title/tt2304953/ Med Samuel L Jackson och Dominic Cooper. Det kändes skönt att få se Samuel L Jackson göra en mer seriös roll än vad han har gjort på länge, där han faktiskt visar att han är duktig. Ganska bra thriller film. Jag ger den 3 av 5 månar

Hade exakt samma upplevelse om filmen. Det var stundom att man funderade ifall Del Toro gjort någon slags parodi så fort karaktärerna började prata med varandra. Lökigt är ordet.

Skulle såklart aldrig se en annan åsikt än min som en attack. Bara kul att höra andra folks åsikter. Och dina tankar var mycket läsvärda!