Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag gör ännu ett inlägg i denna tråden, tappat räkningen på hur många gånger man tittat förbi här när man känner att man borde göra något utan att riktigt veta vad. Folk har sagt att man borde söka hjälp men det har ju tagit emot. Nu har jag dock tagit kontakt med vården och haft första möte med en terapeut som verkar bra. Planen är att vara nykter en period efter lite nedtrappning, eventuellt med hjälp av antabus. 3-4 veckor helt utan alkohol känns som en stor utmaning men det ska tydligen vara ungefär då man börjar må bättre vilket jag verkligen ser fram emot.

Just nu känner jag mig både optimistisk och lite rädd. Man har ju druckit något varje dag så länge jag kan minnas känns det som, hur ska det gå att bli nykter? Kommer man palla vardagen utan att få nervsammanbrott? Samtidigt skönt med ett ljus i den här mörka tunneln man vankat fram igenom i evigheter!

Kommer kanske att följa upp hur det går, speciellt när jag kliver av helt sen. Då lär jag bli orolig och be er om tröst.

Liten update redan nu:

Har inte varit nykter ett dygn ens men det känns att jag börjat trappa ner. Känslorna har börjat yra runt och humöret svänger. Utbröt tjafs med ett ex/olycklig kärlek som framkallade den där "nu vet jag inte vad jag ska ta mig till"- känslan. Hade redan inhandlat nedtrappnings-ölen till kvällen men tog ett snabbt beslut att inte låta frustrationen slå ner mig så jag drog snabbt på löparskorna och stack ut och sprang istället. Frustrationen försvann i takt med att pulsen ökade och så här efteråt känner jag mig gladare igen, och lite nyttig för löprundan.

I skrivande stund känner jag mig inte så sugen på alkohol, känns mer värt att försöka hålla ut nu när man ändå mår relativt bra. Men humöret svänger som sagt, kanske har ändrats om en timme eller två.

Trevlig helg på er som kämpar därute!

Ett bra beslut: Ut och kuta. Check.
Nästa bra beslut: Häll ut alkoholen!

Jo jag förstår hur du menar. Dock är jag i en sits där jag inte vågar gå cold turkey än på grund av prestationskrav, därav nedtrappningsölen. Min terapeut tyckte också det verkade bra att trappa ner innan jag klipper helt, men att jag ska vara helt alkoholfri en längre period snart är det övergripande målet. Har dock gått över förväntan så jag har öl kvar som jag "borde" druckit vid detta laget enligt min plan. Känns jätteskönt att vara igång med samtalsbehandling så man får lite struktur och ser vad man behöver jobba med. Ser det som en utmaning att dricka så lite som möjligt och skjuta på det så länge som möjligt tills jag börjar ta antabus inom kort.

Även om jag är stolt över hur jag hanterade dagens svacka (helt nybörjare på detta med svartsjuka också så det är lite extra tungt) vet jag att det kan komma fler och djupare svackor och att jag kanske inte är lika stark då som idag. Abstinensen lär väl slå på mer ju längre jag låter bli att dricka. Vem vet, jag kanske låter alla öl vara oöppnade ikväll, det skulle ju vara en seger till som skulle öka självförtroendet.

Tack för svaret Morfar-52, har läst mycket bra skrivet av dig här!

Jo jag vet ju mycket väl hur du känner dig. Hur du mår och hur rädd du är inför framtiden.

Bra att du fått någon att prata med och tagit dina första steg. Allt börjar med ett steg, sedan fler och fler steg.
Varje steg har sin smärta och sin mardröm, men för varje steg kommer du framåt.

Till slut måste man möta fienden, det går inte att gömma sig eller ge den ammunition. Då blir man skjuten till slut.

Till slut måste man ta striden om man vill leva och det gör ont överallt i denna strid. Man vinner lite i taget och det går långsamt.

Ta därför ett steg i taget, ge fan i ölen i kväll även om det känns jävligt. För då har du vunnit en delseger. Du mår skit i morron också, men du har en liten seger i bakhuvudet. I stället för ytterligare en baksmälla och ångest för det.

/Lycka till hursomhelst, du grejar det!

Tänkte skriva en liten uppdatering om hur det har gått för mig sen jag först skrev här, nu var det inte jättelängesen jag skrev men i alla fall. Små steg är en bra början, eller?

Har varit nykter sen början på veckan då jag skrev så jag är nu inne på min 3:e vecka. Får helg idag och jag är jävligt sugen på att dricka, saknar den varma känslan i magen som man får efter ett antal klunkar öl eller grogg, saknar att inte ha tankar & ångest som plågar mig hela tiden, saknar att musik är så mycket bättre när man är påverkad. Saknar helt enkelt alkoholen som om det vore någonting jättestort.

Har ingenting planerat i helgen och är rädd för att råka ut för den tristess som brukade få mig att dricka förut, tiden går alltid fortare med alkohol i blodet, spelar ingen roll vad man gör.

Men samtidigt som allt det här går igenom mitt huvud så är jag rädd för att dricka, är fruktansvärt rädd för att bli aggressiv, otrevlig och en idiot. Jag brukade inte alltid bli sån, det är på senare tid som det har blivit så då alkoholen verkar ha börjat förstärka de negativa tankarna mer än de positiva.
Har förstört väldigt mycket under mina alkoholrus, vaknat med en fruktansvärd ångest och druckit mer för att slippa, förstört ännu mer och vaknat med ännu mer ångest och sorg. Det hela blir som ett oändligt helvete.

Min envishet kommer nog sätta stopp för att dricka även den här helgen då jag verkligen måste laga mig själv väldigt mycket innan jag ens kan ta en folköl igen. Alkohol drar ner en i depressioner och ångest utan att man märker det förrän man är förstörd och nykter och jag kan med ärlighet säga att jag är på gränsen till att ta livet av mig, därför kan jag inte dricka för jag vill leva, med hopp om att hela skiten blir bättre.

Jag har väl inte mycket mer att skriva just nu, hoppas ni alla som försöker sluta gör det och jag hoppas att jag inte faller tillbaka i samma spår som förr.

Nu är de ot.. Men jag känner att nu börjAr amfetAminet bli som alkoholen, pillar i mig i smyg, totalt utvidgade pupiller, inte ätit på 3 dygn,tungt, nu krävs det mindre för att bli full. Jag vill sluta, men som ni känner igen, att lämna den otroligt trygga zonen av bekvämlighet, att bli nykter på heltid, tanken är SKrämmande som fan, använder tjacket på samma sätt som spriten, bakom ryggen på de närmsta. Kan inte hantera, fan har börjat få jävla tics nykter, jag önskar att jag inte hade suget, men hur fan blir jag av med det? Uttrycket "varje drog du provar öppnar en dörär än svårAre att stänga" sitter så klockrent tyvärr, om jag bara aldrig trött sl

Det barkar åt helvete allt fortare för dig, om du nu inte visste det, men det är så alkoholismen fungerar. Progressiv tills att du slutar med alkohol och andra droger.

Ge upp nu för fan, du slåss mot något du aldrig kommer besegra. Tvärtom så kommer drogerna ta livet av dig förr eller senare. Ge dig nu och lägg in dig på behandling. Jag ser faktiskt inget annat alternativ för dig och det är jag nog inte ensam om. Sluta tjata om att du "inte kan just nu" för dittan och dattan. Jobb, kärring, hälsa och allt annat som du värderar i livet kommer du ändå att supa åt helvete.

Reviann!
Tydligen har du inte nått botten ännu, flertalet av mina vänner behövde slå i botten riktigt ordentligt (inklusive jag själv) innan vi sökte behandling och la alla korten på bordet inför familj, arbetsgivare, vänner, vården.

Det känns hemskt att bara se på hur du störtar dej själv i fördärvet men tydligen är du som många andra, du måste slå i botten ordentligt och förlora en massa (ex. vänner, jobb, familj, boende) innan du ger upp, det gör ont i mej att läsa dina inlägg Reviann.

Tänker erkänna här att jag inte klarade mitt nyårslöfte att sluta dricka, även om jag höll upp de första 19 dagarna. Jag har druckit lite sen dess.

Har dock fått mycket bättre ordning på allt, dricker väl ungefär 5-6 starköl per vecka och aldrig mitt på dagen. Sköter träningen och ekonomin mycket bra.

Egentligen är det ju suget som vinner på något sätt eftersom jag springer ned till systemet typ 2 kvällar i veckan och dricker några öl (ensam) - för att jag känner sug, trots jag vet att det är dåligt.

Har dock haft mitt längsta uppehåll någonsin från drogen som förstörde mitt liv (bensodiazepiner) - snart två månader. Känner mig verkligen som en helt ny människa.

Hur tycker ni, är det OK för mig att dricka utifrån min beskrivning, att jag känner att jag verkligen skärpt till mig trots att jag vet att det är farligt för mig?

Värt att tillägga är att jag dagen efter jag druckit tycker det var ett dåligt beslut men det är inget som påverkar alla de enorma framsteg jag gör i livet just nu.

Svaret på denna fråga kan bara du ge.

Jag kan inte dricka eller knarka mer om jag vill leva drogfri och det vill jag.

Om du kan? Ja inte vet jag och ingen annan heller, bara du. Vet du inte ännu är det väl troligt att du fortsätter småsupa ett tag till. Tills du har svaret så att säga.

Det är nog lite olika från gång till gång men huvudsaken är att jag inte dricker öl nu istället för att ta itu med mina problem, det är verkligen en markant skillnad. Skulle önska att jag kunde vara helt fri men det är svårt. Har skurit ned kraftigt iaf och har många fler nyktra dagar per månad än onyktra, till skillnad från förra året då det kanske var 1/3 av alla dagar jag var berusad av alkohol.

Drogerna har jag inte kommit ifrån ännu trots att jag knarkat i 7 år men har inte hamnat i missbruk med dem på samma sätt som alkoholen så att jag känner att det gått över styr, förutom med benso då, som jag slutat med. Har diagnoserats i vuxen ålder med ADD så amfetamin hjälper mig att må riktigt bra, få ordning på tankarna och bli produktiv, gillar det starkt, som ikväll och alkoholsuget försvinner helt. - behöver nog skaffa familj för att finna motivation nog att sluta med droger.

Möjligt att jag kommer tillbaka till den här tråden.

En sak i taget =)