Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

NU har jag flippat REJÄLT och det betyder att jag kastat ut saker från mitt fönster för ett halvår sen som jag fick en varning för av Stockholmshem och det ledde i sin tur till att jag blev ÄNNU mera frusterad och stressad så nu flippa jag oredentligt och eldade upp ett skrivblock i trappen så min granne polisanmälde mig och nu kände jag förra helgen efter att jag hamnade på BAS (försökte komma in på psyk) att nu får det vara stopp men LIKAVÄL sitter jag här nu och DRÄNKER mina sorger i sprit!!!

Jag VILL ju bli FRI från skiten MEN när jag såg alla glada ungdomar fira halloween och vara glada i hågen så gick jag ju och köpte folkisar och tänkte att JAG OCKSÅ vill ju vara glad som dom!

VAD SKALL MAN GÖRA???

Ta ett beslut! Vill du fortsätta flippa och bli utan bostad osv. Antabus och Naltrexon kan ju vara en början. Sitt inte själv hemma och längta efter fyllan utan gör något tex träna gå på bibloteket häng med polare.
Jag har gjort liknande grejer som du när jag flippade ur. Hitta det som fungerar för dig.

Lycka till

Sluta dricka har jag gjort många gånger förut. Även bestämt mig för att aldrig mer dricka alkohol igen.
Det svåra kommer efter någon månad, när man inte längre minns att man inte kan hantera alkohol.
Men det är väl bara att försöka göra sitt bästa...

Lycka till kompis.

Kram!

[quote=
Jag VILL ju bli FRI från skiten MEN när jag såg alla glada ungdomar fira halloween och vara glada i hågen så gick jag ju och köpte folkisar och tänkte att JAG OCKSÅ vill ju vara glad som dom!

VAD SKALL MAN GÖRA???[/QUOTE]


Antabus?

Hej, finns d nån bra sida man kan beställa antabus ifrån?

Nån som testat detta?:

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=146940&l=sv

Jag kan bara göra mitt bästa. Men jag börjar dricka redan efter ett par dagar. De flesta av mina anhöriga orkar inte bry sig längre.

Jag avskyr antabus, det sliter hårt på levern och då kan man lika gärna dricka.

Antabus sliter hårt på kroppens organ såsom njurar o lever, har jag läst.
Själv har jag varit nykter några dagar nu, har fortfarande ångest.
Blev nyligen dömd för rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik. Blir nog av med körkortet snart.
Det är bara att bita ihop och leva på, så gott det går.

Fredagskväll med kaffe, chips och vatten. Men suget finns där. Nästa helg firmafest, då sätts man på prov.

Nu har jag snart varit nykter i sex månader. Livet har förbättrats dramatiskt. Trodde fan aldrig att det kunde bli så här bra. Hade jag vetat, hade jag slutat för länge sedan. Dock så är det väl lätt att sitta här nu och vara efterklok. Allt har väl sin tid här i livet.

Man reflekterar och försöker förstå vad det var som hände egentligen. Varför man tappade bort sig själv här i livet. Tycker jag hanterar den processen ganska väl samt försöker ta ansvar för mina handlingar. Många saker gör väldigt ont när man dissekerar sig själv och sitt beteende. Men det är nödvändigt. Det går inte att stänga av längre. Det var ju fördelen med att dricka. Man slapp känna saker.

Dock så har jag ett stort problem som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. När mina tankar kommer till människor i min omgivning så blir jag riktigt besviken och jävligt ledsen. Det har ju varit så jävla uppenbart att jag inte har mått bra och att jag inte klarar av att hantera alkoholen. Men ändå så är det ingen som har reagerat. Folk har bara skrattat åt mig och nedvärderat mig bakom ryggen på mig. Inte EN enda har sagt till mig(förutom pikar på förfester och dylik) rakt upp och ner i nykter tillstånd att jag borde sluta dricka. Inte ett samtal där något uppriktigt har frågat hur jag mår.

Så min fråga till er där ute är således om någon känner igen detta och kanske kan skriva några kloka ord? Är ovanstående självömkan från mig? Vanliga insikter? Eller vågar inte folk agera?