Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Välkommen tillbaka! Du har ju kommit och gått i tråden under flera år.

Bra att du funnit något som hjälper dig, fast tänk på detta:
Inga piller kan bota din alkoholism. Det finns tyvärr inga mediciner som kan göra det.
Läkekonsten kan lindra och dämpa med mediciner, men inte bota.
Det du upplever är en konstgjord känsla, som kan gå över fortare än du tror.
Du måste angripa din alkoholism genom att bearbeta dig själv på ett mentalt sätt. Dina känslor, dina beteenden, dina vänner, hela ditt sätt att vara och tänka.

Du måste alltså acceptera vad du är och ändra på det du inte vill vara.
Inget piller i världen kan göra det, bara du själv med hjälp och stöd från andra som vet vad det handlar om.
Du måste VILJA bli nykter, inte bara tänka dig nykter.
Du måste lyssna och göra som andra säger, ja du måste ge upp dina egna försök.

Vill inte ta ifrån dig den bra känslan du har på något vis, grattis till den!
Vore bara trist att om ett par månader läsa ett nytt inlägg från dig där du säger att nu får det vara slut.

Lycka till!

Tack! Ja, det har börjat dra ut på tiden lite för mycket.

Nu får du ursäkta mig, men du skriver nästan hela tiden som om du vet precis hur varje alkoholist fungerar. Du har min fulla respekt för det du delger andra, men du borde verkligen tänka på att dina ofta ganska mästrande inlägg inte är särskilt hjälpsamma eller uppmuntrande.

Varför ska jag tänka på att "alkoholism inte kan botas"? Tror du jag blir mer motiverad att sluta av det?

För det första är varje nykter dag en förlängning av livet och en liten förbättring av ens allmäntillstånd, så även om man faller tillbaka har man vunnit något. Klart jag vill bli nykter. Men varför ska jag "ge upp mina egna försök"? Återigen är du där och tror att du kände precis likadant som jag känner. Du har ingen aning om hur min alkoholism ter sig för mig.

Själv är jag helt säker på att alkoholism har lika många skepnader som vi människor har olika personligheter. Det BLIR en del av ens personlighet och kommer från densamma. I mitt fall är den ett (lyckat) självmedicinerande mot ångest som sen drivit in i ett diffust beroende som nästan inte alls är fysiskt, men ack så psykiskt. Vad det beror på vet jag inte men spekulera kan man alltid.

Nu tänkte jag berätta lite mer om mina korta erfarenheter av Naltrexon som är min hjälp på vägen. Det är verkligen en märklig liten tablett kan jag säga. Den där lilla jävulen på axeln kan nog de flesta alkisar relatera till. Den del av ens personlighet som tyvärr ofta vinner över den goda ängeln på den andra sidan. Viskar små saker i öronen som man egentligen inte hör men märker desto mer. Han som styr dina steg mot Systembolaget trots att du verkligen inte vill.
Det lilla pillret verkar liksom putta bort jävulen från axeln. Jag är precis som jag är i vanliga fall fast jag känner mig en liten smula påverkad av något diffust, men det är sekundärt. Vad jag däremot INTE känner är att mina ben styr mot Systemet. Plötsligt lyder de mig istället! Jag har ingen aning om hur det går till och skiter i det.

Effekten smyger sig på och det är först efter några timmar som jag helt slutar tänka på alkohol. Jag har till och med försökt provocera mig att med flit tänka "du vet att du hinner innan klockan 19?". I vanliga fall hade den tanken ofelbart resulterat i ett ångestfyllt dividerande med mig själv om ifall jag ska eller inte, som nästan alltid slutar med förlust. Men inte nu. Två sekunder senare fortsätter jag läsa texten jag pysslar med och tänker inte mer på saken.

Jag blir såklart extremt förvånad. Så jag provar igen. "Ett sexpack folköl då, det finns ju på ICA?". Följt av "vad fan ska jag ha det till?" och en genuin, jag menar verkligen GENUIN, total ickevilja inför alkohol. Det är som flytande_argot skrev för några år sedan, att "mitt förhållande till alkohol blir som mitt förhållande till grus eller knappen på mikrovågsugnen" (fast han hade andra exempel). Ting som är fullständigt ointressanta.

Nu inser jag att detta kan komma att försvinna på sikt. Men jag är JÄVLIGT säker på att det är något här som fungerar, och det funkar bra. Väldigt bra. Därmed inte sagt att det funkar lika väldigt bra för alla andra alkoholister eller att det kommer hjälpa mig hela vägen. Läser man medicinska rapporter så är effekten knappt större än placebo men mellan raderna kan man tyda att en del påverkas starkt och andra inte alls.

Just här och nu är min vilja att dricka öl, vin eller sprit absolut noll. Jag menar det. Noll. Lika stor som viljan att tapetsera mitt nytapetserade kök. Tro det eller ej.


Edit: Jag vill också påpeka att jag känt allt detta INNAN jag läste om andras liknande erfarenheter. Jag fick heller ingen indiktation om detta av läkaren som bara sa att "det minskar alkoholsuget hos vissa".

Hållt mig i en vecka plus nu å det känns så jävla bra. Första dygnen var hemska

Det var inte min mening att komma med pekfingrar eller mästra.
Du ska ha cred för att du återigen tagit tag i ditt problem.

Vet själv hur skör man är i början, jag var väldigt skör under nästan ett år när jag blev drogfri.
Samtidigt var det då jag lyckades ta in i min nerdrogade skalle vad som krävdes av mig. Om jag ville förbli drogfri och leva ett "normalt" liv.

Du har postat i denna tråd under många år, därför skrev jag som jag skrev.
Tänkte du kunde ta in något som jag upplevt man behöver.

Vill du ha ryggdunk finns en egen tråd.

Lycka till verkligen och hoppas du lyckas denna gång!

Jag håller med, att säga att Morfar mästrar är ganska vettlöst. Få har betytt så mycket här som just Morfar. Tack för all uppmuntran Morfar, och all styrka och erfarenhet du delat med dig av.

Jag kanske överreagerade en smula. Ber om ursäkt! Jag uppskattar verkligen att du lägger ner tid på att skriva inlägg här (har läst ganska mycket utan att skriva själv). Alla råd passar dock in på alla missbrukare.

*

Jag har försökt fundera på vad det är som händer när jag tar Naltrexon. Det verkar som att den liksom raderar mitt "fysiska minne" av hur alkoholberusning känns. Jag kan inte längre relatera till hur det är att vara full i någon positiv mening.
För bara någon timme sedan gick jag några ärenden på stan och gick av en slump förbi Systemet. Stod och glodde på flaskorna genom rutan en stund. Det hade lika gärna kunnat vara saft i dem. Helt jävla makalöst.

Det bästa av allt är att jag kände en stark längtan efter att gå hem, laga mat och sen sätta mig och bara koppla av. Det har inte hänt på minst fem år. Antingen har det handlat om att distrahera mig med aktiviteter eller bara släppa taget om allt och börja dricka dagens ranson.

Nu befinner jag mig istället i ett mysigt tomrum. Det gör inget att det är tomt. Jag finns ju här!

Tre månader nu.

Stort grattis! Det var ingen dålig julklapp du gav dig själv i år.

Tack så mycket! Det är den bästa julklappen på många år. I kväll tar jag nattbussen till Stockholm, för att fira jul hos släkten i två av Stockholms södra förorter. Har en farmor som är mycket sjuk, och som kanske inte lever så länge till. Nu är det verkligen tur att jag är nykter. Går på möte i Södertälje på annandagen, kl 13.

Hej.

Jag har en storebror som är alkoholist. Han är bara 26 år gammal och har haft perioder ändå från 18 års åldern där han är nykter men faller alltid tillbaka vare sig det är månader eller år senare. Nu har han precis fallit tillbaka igen.

Nu vet jag inte om det här kanske är relevant på något sätt men det kanske är värt att nämna att han har asperger.

Vad kan vi som familjemedlemmar göra för att hjälpa honom?

Jag antar att han sälv vill förbli nykter och ha hjälp för om han inte vill det så är det tyvärr ganska meningslöst att försöka hjälpa honom. Så länge han tar återfall i parti och minut så vill han inte helhjärtar leva nykter. Om han själv verkligen vill leva nyktert och kan släppa sina egna önskemål och viljur på hur det ska gå till så kan ni stötta honom genom att hjälpa honom att få hjälp. Följa med honom till vårdcentralen, beroendecentrum, arbetsgivare, you name it. Han kanske skäms så in i helvete att han rent ut sagt är rädd för att söka hjälp och berätta hela sanningen, så var det för mej och då är det bra att ha någon som stöttar och hjälper att följa med. Ni ska bara hjälpa honom att få hjälp, inte med pengar, tvätta, laga mat osv för då hjälper ni hiinom bara att fortsätta med sitt missbruk. Hoppas du hajjar vad jag menar.

God jul och lycka till.

Passa på när du nu är nykter att hitta orsaken till din ångest, alkoholmolekylerna i sig bryter ner psyket men de finns säkert något långt inne i dig som går att bearbeta. Grejen är inte att vara nykter utan ha ett bra nyktert liv.