Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Känns skönt att varit nykter i 2 år snart.. Aldrig mer ska jag dricka mig full!

Det är när tankarna om det här kommer som det är nära att skita sig för mig. Tankarna snurrar och man undrar om det verkligen är ett bättre liv man lever. Självklart vet jag att det är så men jag har ännu inte lärt mig att behärska tankarna och impulserna fullt ut.

Idag var det extremt nära ett återfall men det redde ut sig som tur var.

Ångesten har minskat så att den numera är klart hanterbar. Det är mer en ständigt gnagande oro. En rastlöshet. Vad fan ska man göra på kvällarna om man inte dricker? Jag håller mig lätt sysselsatt när det är ljust men såhär års är det bara några timmar om dan. Sen sitter man i mörkret och har inget att göra, om man som jag saknar familj och vänner.

Jag drack lite över jul men betydligt mindre än vanligt. Hade helt enkelt ingen lust och har det inte nu heller. Men jag fattar inte vad jag ska ha tiden till. På sätt och vis var det nog dumt att ta ledigt över jul och nyår. Kvällar på arbetsdagar kan jag (tydligen) stå ut med, med hjälp av medicinering. Till och med sömnen funkar ganska bra!

Varje dag ägnar jag mig åt fysisk aktivitet som både håller kroppen igång och motar bort oro och dåliga tankar. Men man kan ju inte vara aktiv varenda vaken timme. Det går inte, varken praktiskt eller fysiskt.

Ensamheten är inget vidare. Möjligheten att aktivera sig ökar med nykterheten, det går ju att köra bil dygnet runt. Många finner nya kompisar på AA och länkarna. Själv gick jag en kurs och köpte en MC som gav mig nya nyktra vänner.

Ja du känner igen dig. Det är nu som det verkligt svåra börjar. Har man som du krökat i så många år, så är det väl inte konstigt att det känns tomt.

Det är långsamt länge efter man blivit nykter, det kan nog vi alla som varit där skriva under på.
Härda ut, för vad är alternativet?

Ja du vet vad alternativet är just nu i ditt huvud: KRÖKA!

Ta till dig tips du fått i stället, är mitt råd.

Hej alla!

Är en tjej på 27 bast som har alkoholproblem..

Läst här i tråden ett tag nu och har ständigt haft fliken med denna sida uppe sen jag hittade den. Tänk att jag ska skriva någon gång. Denna "gång" är väl nu som det ser ut. Känns jobbigt dock för samtidigt som jag skulle kunna skriva en halv bok om min situation känner jag också att jag inte riktigt orkar gå in på det egentligen.

Känns bra att läsa om andra i samma situation (även om jag inte önskar någon det såklart), ni som kämpar som jag (just nu har jag dock gett upp, igen..), ni som lyckats.. Samtidigt kan det tyvärr även trigga mig att vilja dricka på något vrickat sätt. Men vad kan väl inte det, å andra sidan?

Jaja.. Tänkte lämna ett litet spår här iaf och säga till er som lyckats att jag helhjärtat är så glad för er skull och GRATULERAR till ett bättre liv, och till er som fortsätter att kämpa LYCKA TILL och ni är jätteduktiga!

Själv känner jag mig misslyckad och som samhällets bottenskrap.

Trevlig kväll till alla!

Hej själv!

Du har ju tagit ett litet steg åt rätt håll genom att skriva här.
Alkoholberoende kan drabba alla, rik som fattig. Kvinna som man. Alla kan bli alkoholister.

Absolut inget att skämmas eller känna sig misslyckad över.
Det viktigaste är att inse att problemet finns, sedan att göra något åt det.

Själva beroendet kan bero på många saker. Ibland bakomliggande problem. Ibland har det "bara blivit så".

Är du väl där måste du ta tag i problemet, för ett liv i missbruk är ingen framtid.

Ta till dig av vad du läst här ibland trådarna och bestäm dig för vilken framtid du vill ha.

Nykter eller full?

Valet är enbart ditt, bara du kan göra något åt saken. Vill du inte kommer inget kunna hjälpa dig.
Vill du, finns det hjälp att få.

Ta den hjälpen, ensam är inte stark i detta!

Jag tror de flesta som hamnat i någon form av beroende känner sej ensam, misslyckad och som samhällets bottenskrap, jag gjorde det också. Alkoholismen är ensamhetens sjukdom i flera bemärkelser, man skäms, man drar sej undan, man känner sej ensam, man tror att man är ensam om problemen och skammen i sin bekantskapskrets osv. Det är så fel det kan bli, var femte person i sverige har ett beroende, var tionde är alkoholist. Du är inte ensam.

Lyssna på morfar, han har hjälpt mej och lita på honom vad han skriver om, jag gjorde det och jag följde hans råd och jag har nyss firat 100 dagars nykterhet efter 30 års alkoholism. Ja, jag var fan alkis redan i 15 års åldern, så illa är det.

Lycka till, ta hjälp, lyssna på de som gått före dej i sin kamp till att leva nyktert, det går även om det är kämpigt och hjärtslitande men vinsterna att leva nyktert är fantastiska (kommer efter något år eller kanske tidigare för vissa) och det är livslångt så länge man lever nyktert och inte hoppar in i något annat beroende.

Självkänslan är viktig. Jag levde i tron att den perfekta familjen, jobbet och prylarna var det viktigaste och när det hela krackelerade var självkänslan i botten.

Efter ett tag i nykterheten kommer helt andra värden fram och jag började tycka om mig själv och uppfattar att omgivningen gör det också.

Jag lever enbart för att må bra i själen och tar en dag i sänder, sedan är jag inte vaccinerad mot elände och ångest men det går över efter några dagar eller veckor.

Jag är tämligen less på dina råd, Morfar. Du fortsätter att skriva folk på näsan trots att du bara har ditt eget före detta missbruk att relatera till. Som sagt så uppskattar jag och många andra att du bryr dig, men det blir ofta alldeles för uppfostrande för att man ska ta det på allvar.

Jag är inte annorlunda nu mot hur jag var innan jag började dricka. Precis samma person och missbruket tycks inte ha gjort något särskilt med mitt psyke. Vilket kan tyckas märkligt. På vissa plan har det hjälpt mig (mot depression och ångest) och på andra plan har det stjälpt (fysisk ork och ordentlig sömn).

När jag nu förhoppningsvis slutar är jag i samma sits som när jag började. Livet var tomt redan då. Fast då fyllde jag tiden med tevetittande och annat som jag numera tycker är meningslöst, av anledningar som inte har ett jota med alkoholen att göra.

Jag är inte ung längre och har inte råd att slösa med tiden. Men du kan ge dig fan på att jag inte alls "vill KRÖKA". Alkohol är bara ett sätt att få tiden att gå när inget annat finns att ta till. För mig är det nästan omöjligt att fatta hur folk missbrukar när de har en relation eller till och med familj och barn. Själv har jag ingenting.

Förmodligen skulle jag (och många andra) må jävligt bra av ett kärvt, slitsamt och enkelt liv. Ett liv där det inte fanns "dötid" utan att man var tvungen att kämpa, alla sina vakna timmar. Men nu är det inte så. Man arbetar sina åtta timmar och har sen minst lika många till att göra av med när man inte sover. Varje dag.

En del drömmer om att ha mer fritid. Jag drömmer om att ha mindre fritid. Jag drömmer om ett liv där jag är sysselsatt. Där jag måste kämpa och där jag kan få glädje från vad jag uträttar. Kärlek, vänskap, diskussioner, prestationer.

Jag vill inte kröka. Jag har inget intresse av att kröka. Det har jag lagt bakom mig för många år sedan. För visst är det så att jag har anlag för att gilla alkoholruset. Annars hade jag inte varit där jag är. Lyckligtvis har jag ändå aldrig levt i förnekelse. Jag vet att jag är alkoholist och kan acceptera det. Jag vet också att jag kan vara nykter. Jag får inga fysiska besvär av att sluta rakt av.

Frågan är bara vad jag ska fylla min tid med istället, när man är en misslyckad pajas som ingen vill vara med.

En blind kan inte leda en blind. Om man skall hitta en väg till nykterhet, så behöver man hjälp av någon som har hittat vägen dit. Om man inte vill det, så är förstås Morfars inlägg provocerande.

Själv skall jag på nykter nyårsfest i Oslo i morgon. Det blir trevligt. Skall ta med lax.

I natt har jag 100 dagar.