Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Första mötet kändes riktigt bra, jag kunde äntligen erkänna för mig själv om hur det låg till och dela med mig av det till andra. Jag fick första medaljen för 24 timmars nykterhet och ska dit nästa vecka igen så jag kan hämta ut den nya för att kunna visa mig själv och alla andra att nu är det andra tider som gäller och ett nytt liv där jag faktiskt kan stå ut med mig själv med.

Modigt av dig att ta detta steg! Kommer i håg hur skakis i alla fall jag var första gången. Många tror ju att AA/NA är religiöst, men då har dom inte förstått eller tagit det som en anledning att rymma och börja kröka/droga igen. Det behövs ju inte mycket för en nynykter att tycka allt är skit och ge upp igen.
Visst det finns religiösa människor där, men det är lika ok att vara ateist. Det handlar inte om religion utan att få en annan syn på sitt liv och det man ställt till med. För att kunna fortsätta sitt liv utan alkohol/droger. Bli ärlig och ödmjuk. Gottgöra det man kan, så gott man kan.
Nu uppnår du ju inte detta bara genom att gå på möten, men det förstår du ju. Ett nyktert/drogfritt liv kommer inte och knackar på dörren precis.
/Lycka till med ditt fortsatta liv! Du visar att du vill och kan.

Jag har bestämt mej för att leva nyktert, jag är alkoholist, punkt slut.
Tycker det är så stigmatiserat i samhället att vara alkoholist, det är liksom mer förståeligt att vara spelmissbrukare, shopoholic, sexmissbrukare, hoarder, matmissbrukare etc men att missbruka alkohol (eller narkotika) är stämplat som brist på moral och karaktär, skamligt, fyllt av skuld och ångest, det är nog delvis det som gjort att jag blivit expert på att dölja mitt alkoholmissbruk så länge (25-30 år).

Nu börjar den långa tuffa resan mot en normalt liv utan lögner, skam, ångest och maniskt planerande att hålla sej utom hör och synhåll för de som känner mej då jag kunde döva mina känslor i lugn och ro.

Jag har redan börjat med mitt första AA möte, tagit kontakt med företagshälsovården och primärvården, man måste själv vilja sluta och man måste själv aktivt jobba med sej själv och våga lyssna till andra och ta hjälp för själv klarar man det inte. Tro mej, jag har försökt i nästan 30 år, det går bara inte, jag är maktlös mot alkoholen.

Ni andra som försöker bli nyktra, verkligen ett stort lycka till.

Gratulerar till ett nyktert beslut. Jag vet att det kan kännas omöjligt och hopplöst precis i början men en dag i taget utan alkohol så börjar det klarna upp och livet kommer tillbaka, sakta men säkert. Problemet med oss alkisar (och många andra därtill) är att vi vill bli nyktra och "friska" NU. Eftersom vi långsamt irrade oss in i alkoholismen tar det tid att ta sig ut också, dock så är vägen ut lite rakare nu när vi inte krökar istället för vinglig och jävlig som det var på fyllan.

Skriver inte lika ofta i den här tråden längre men jag besöker den regelbundet och ger verkligen alla här som försöker få ett bra nyktert liv utan alkoholen all heder. Det är inte lätt jag vet, men kunde en totalt nersupen alkis som jag, totalt känslomässigt och mentalt kraschad, resa mig från botten och börja leva ett nyktert liv så kan garanterat du som läser detta också finna nykterheten. Tänk på att den enda som kan göra en förändring i ditt liv är du så be om hjälp och se ljuset och livet komma tillbaka. Kör så det ryker bara, det är du värd!

5 månader nykter nu det är det längsta jag varit utan alkohol sen alkohol debuten för 12 år sedan.

Bra jobbat! Vilka sidovinster har du fått under de 5 månaderna? Det brukar vara viktigt att påminna sig om dom ibland.

Det som jag har märkt mest är att jag har mycket lättare att hålla igång med träningen och jag har gått ner en hel del i vikt vilket känns helt underbart.

Förut så tränade jag på gym kanske 3-4 gånger i veckan men sen på fredagen (och ibland på lördagen) så söp jag ner mig sen ligga hela lördagen och käka pizza,chips,choklad och en massa läsk på det för att bota baksmällan inte konstigt att jag aldrig gick ner i vikt.

Det bästa med att leva nyktert är att man slipper återhämta sig psykiskt och fysiskt efter en redig fylla, den psykiska biten var den största anledningen till att jag ville sluta helt det känns helt enkelt inte värt det att ha ångest i flera dagar bara för att ha en fylla.

Blir faktiskt sugen ibland på att dricka nån ale eller veteöl bara för smaken men jag har gått den vägen förut med att enbart försöka dricka 2-3 öl max per tillfälle det funkar ett tag sen så blir det 10-12 burkar igen efter några veckor, det skapar faktiskt mer ångest att dricka lite alkohol än att avstå helt.

Stort grattis, verkligen starkt jobbat. Jag har själv haft uppehåll i perioder och nått samma resultat som du beskriver med bättre psyke och viktnedgång, men jag har hela tiden hamnat i återfall, magplask som verkligen känns i kroppen och själen.

Höll upp i 2 veckor efter senaste fyllan, sen blev det ett gäng folköl, gick bra trots allt, druckit en gång till efter det med en veckas uppehåll, den här gången också folköl, blev bara 8 st. Gick oväntat bra, fick beröm av polarna och flickvännen att jag höll mig på mattan och inte blev dyngrak (låter lite tragiskt, men är man alkoholist så är man). Ger nu upp att vara helt nykter, utan kör på med mina folköl, med målet att ha betydligt större mellanrum mellan fyllorna.

Kontakt med beroendecentrum 2 ggr i veckan, tagit kontakt med psykiatrin igen för att prova på adhdmedicinering och få psykolog.

En dålig plan, som har liten eller ingen chans att lyckas. Folköl är inte bättre än sprit/starköl. Du kommer öka pressen på dina polare och flickvän, som är medberoende.
Ger du upp att leva nykter har du nog ingen bra framtid....
Se gärna den kommande serien i SVT, Djävulsdansen, som börjar i kväll kl. 9 SVT1.

Mina ord säger nog inte mycket, då jag "försökt" kontrollera alkoholen så många gånger, och misslyckats katastrofalt varenda gång, men nu har jag faktiskt lyckats "sluta" att dricka när jag känner att jag fått i mig lagom. Dricker inte utan flickvännen, vi kom gemensamt överens om att inte dricka utan varandra, och tro det eller ej, men det löftet till min flickvän är tyngre för mig än alkoholsuget. Tar antabus varje måndag, så blir max en dags drickande i veckan. Märker jag att det spårar ur så blir det antabus på heltid, nu (för hundrade gången, börjar bli tjatigt känner jag) så är jag motiverad att dricka lagom. Köper med mig typ ett sexpack folköl och dricker bara det. Vet att det låter som att det bara kommer gå åt skogen igen, men det motiverar mig att motbevisa det.

Kommit igång med styrketräningen igen också, vilket motiverar mig till att dra ned tillfällena då jag krökar ordentligt också.

Liten chans duger för mig. Har heltidsjobb på G nu också, så det mesta går bra, har alltså ingen anledning att dricka för att bedöva ångesten, den är hanterlig nu.

Att det går bra nu är väl en anledning att inte riskera allt egentligen, men jag tar den risken Erkänner att djävulen inom mig finns kvar, och han törstar efter alkohol. Ska ta och kolla upp programmet !

Jag hoppas innerligt att det funkar men risken finns alltid att det går åt helvete. Visst du har jobb på gång men vad händer när du börjar lukta sprit på jobbet? Man tar mer och mer risker. Börjar med att man går till jobbet bakis. Sedan kanske återställare på morgonen och till slut halsar man kosken på jobbtoan. Det är en klassisk alkisfälla du riskerar att gå i. Efter en tids nykterhet/reducerat drickande tror man sig ha kontroll men helt plötsligt börjar du kröka bort hela veckor och t.o.m mer. Det är dessutom skadligt att kröka på antabus.