Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Idag på morgonen råder multikulturell tystnad på P1. Gökungen Kvinnoregistret har knuffat alla regnbågskycklingarna ur boet. Kvinnoregistret kompletteras istället med mördade pakistanska barn och smågrisar som kastreras utan bedövning. En trebent nyhetsmorgon som utmärkt väl klarar att fylla kravet på absurditeter, helt utan multikulturellt inslag.

En sak slår mig när jag lyssnar på rapporteringen från terrordådet i Pakistan, och vill därför framkasta följande:


Några exempel: Stor fokus på offren i Pakistan. Extremt stor fokus på svenska offer för tsunamin. Inget fokus på offren i Australien. (Hörde någon Epstein/Nordegrens direkt osmakliga snyftande om gärningsmannen där? Direkt kräkframkallande.). Judiska barn mördas i Frankrike av muslim. Snyft om muslimen, barnen förblir anonym kanonmat.

Varför är det då så här? Jo, vrede över mänsklig ondska uppstår ur sympati med offren. För att du och jag inte skall bli vred över vad media anser vara fel saker, så försöker man minimera våra möjligheter att känna sympati med offren, genom att helt enkelt göra dessa anonyma och ointressanta och inte minst diffusa och obesläktade med oss. Det är ett spel och manipulerande med människors känsloliv.

Tino bör nog vara väldigt försiktig framöver. Man kan utgå ifrån att Expo & andra rotar i hans sopor, avlyssnar hans mailtrafik & liknande, för att hitta någon skit att kasta på honom.
För hans argument & siffror har man ju inte lyckats motbevisa, så då återstår ju den postmarxistiska dekonstruktionen & smutskastningen för att täppa till truten på honom. Speciellt nu efter att han gått ut med att det kanske kommer en bok.

Jag skulle bli mycket förvånad om det inte redan sitter flera stycken på heltid & jobbar med detta.

Min erfarenhet är att det säger framförallt människor som inte har bott i en smutsig förort än, och en vidare reflektion är att om alla kommer fortsätta ha den inställningen kommer vi en dag alla att bo i en smutsig förort där en annan, troligtvis den arabiska, kulturen är hegemon. Oavsett om vi så bromsar invandringen med 90 % till 2016, det absolut snabbaste realistiska scenariot, eller inte.

Jag känner flera människor som efter att ha bott i den mörkaste förort fått en ny uppskattning för den svenska kulturen. Då menar jag inte att de blivit storsvenska rojalister som vill vifta med svenska flaggor i tid och otid, men de känner instinktivt att de vill bo omgivna av den svenska kulturen (Sen om det är assimilerade italienare eller svenskar spelar mindre roll) och ja, kanske till viss del svenska folket. Man vet inte vad man uppskattar förrän man förlorar det, ungefär, och helt plötsligt har man somaliska barn springande ute på gården till klockan halv ett och det tidigare lugnet över nejden vid nio-tiotiden är som bortblåst.

De som absolut inte tänker på det är medelklass/övre medelklass i 45-årsåldern med gott om pengar som gillar att resa/äta ute/heminredning/träna/golf/segla och är ständigt upptagna med att köpa prylar till sitt hem i sitt mycket svenska villaområde eller exklusiva innerstadsområde och som därför aldrig hinner ens föreställa sig att det inte behöver vara så många år kvar innan de som julpyntar trakasseras (Ni hör ju hur sjukt det låter, men fundera en stund på om det är otänkbart?) i Sverige. Även de här människorna kan dock få ett uppvaknande när de konfronteras med arabisk/musllimsk kultur inpå knuten.

Jag tror att väldigt bryr sig om svensk kultur, de vet bara ofta inte om det än, förrän den framstår som så självklar.

Och då är det nog inte svensk kultur i form av små grodorna runt en lövad stång de saknar mest, den saken är ju rätt lätt att ordna en gång om året, utan hela andra saker. Saker som vi tar som så självklara att vi gör misstaget att ta dem för universella, vilket de inte är.
Jag tänker på viljan att hålla rent och snyggt kring sin egen bostad, inte störa grannarna, passa tider i tvättstugan, köa som svenskar i butiker, lösa saker med ord och inte våld, respektera djur, natur och andras husdjur och att kunna ha sin egendom ifred även om man vänder bort blicken. Saker som sitter rätt djupt rotade i svensken men som inte nödvändigtvis gör det i andra länder.

Malin Björk asså...

Hur är det ens möjligt för ett parti (V) att inrymma så många dårar?

Nu ska hon avskaffa rasismen i Holland genom förbud mot att klä ut sig till deras högt älskade julneger.

Det där stämmer säkert, men å andra sidan är det inte där som SD växer (deras tillväxt är inte viktigast i hela världen men nu handlade diskussionen om det). Svennar som är fast i multikulti-betongförort har väl röstat på SD i evigheter, Almgården röstar typ 40% SD, mer verkar svårt att klämma ut - har man inte fattat ens när man bor där så kommer man aldrig att fatta. SD växer som mest på platser där omvandlingen är i ett mycket tidigare skede och där den egna kulturen inte upplevs som så utmanad att det börjar bubbla nationalistiska tankar, det är mer kvar på hur ska det gå med bostäder och välfärd, hur ska det gå med kriminaliteten. Därför riskerar nationalistisk retorik att landa snett, den tilltalar de mest drabbade av multikulti och som redan röstar på SD medan de nya som än så länge bara vill värja sig mot invandring i förebyggande syfte tycker det låter lite läskigt och 1930.

Det liknar republikanernas besvärliga balansgång mellan att entusiasmera väljarbasen och att attrahera nya. Väljarbasen vill bli matad med "Heja Jesus! Förbjud aborter!" annars hotar den med att stanna på sofflocket, men det kan alienera nya väljare som råkar slå på TV:n och undrar om de hamnat mitt i ett väckelsemöte i bibelbältet.

Så rätt, så rätt. Min konservativa sida säger mig att jag borde respektera äldre generationers erfarenhet, men i detta fall så kan jag inte känna mycket annat än besvikelse och sorg över det öde 30-, 40- 0ch 50-talister gav oss.

Kultur är dåtid, nutid och framtid. Floskeln att vår kultur förändras är helt sann. Den är en floskel därför att den yttras av idioter i ett oärligt syfte. Accepterar man att kulturen alltid är stadd i förändring, att det är en dynamisk och inte statisk process, så kan man börja använda nya verktyg: Går en kultur mot eller bort ifrån att vara hållbar och samhällsbyggande? Här har vi precis det som är problemet med betongförorten. Det är inte en hållbar, samhällsbyggande kultur. Den har mer gemensamt med ett palestinskt flyktingläger i Libanon än med den tämligen etniskt homogena svenska kultur, som under 1900-talets första hälft lade grunden till ett industriellt välfärdssamhälle, självförsörjande på både praktisk färdigheter, akademisk förmåga och både populär- och finkultur.

"När ett samhälle lämnar klangemenskapen och blodshämndens norm till förmån för lag och rättsväsende, läggs en grund för tilltro till en opersonlig rättvisa, som inte begränsas av släktskap, korruption och rang. Detta leder till att lagar och samhällsnormer internaliseras och att man övergår från ett traditionellt samhälle präglat av vad som kan kallas ”het tillit” till sin släkt eller klan (och misstro mot resten av världen), till ett modernt samhälle som präglas av ”sval tillit” även till människor man inte känner. Sverige och de nordiska länderna har gått mycket långt i denna utveckling."

"Den svenska tilliten har också underlättats av att befolkningen har varit homogen, och den bygger på en historia präglad av samförståndslösningar och kompromisser. Detta har lett till ett samhälle där man förväntar sig att andra följer lagar och normer och har lett till en kultur präglad av självdisciplin och just tillit."

"Resultaten kan hänga samman med att på orter med större etnisk mångfald tror invånarna att andra agerar som ”fripassagerare” i större utsträckning. Olikheter inom befolkningen gör att det är svårare att upprätthålla gemensamma normer, varför man har lättare att uppleva misstro – och det leder till att man själv blir mindre benägen att bidra till det gemensamma."

"Tillit är som sagt en seg struktur, och exempelvis nordamerikaner med skandinaviska rötter har efter flera generationer i USA fortfarande högre generell tillit än andra amerikaner."

"Unga i Sverige visar dock mindre tillit än äldre, enligt en studie vid Göteborgs universitet. Detta är inte en så kallad livscykeleffekt, där yngre personer alltid är mer osäkra och mindre tillitsfulla, utan i stället en generationseffekt, vilket innebär att de som är unga i dag faktiskt har mindre tillit än de som var unga för tio år sedan. De som är födda på 1980-talet eller senare har alltså lägre tillit än vad tidigare generationer hade vid samma ålder." [Eller så beror det på svenskar är underrepresenterade bland ungdomar jämfört med befolkningen i helhet.]

http://fof.se/tidning/2014/8/artikel...n-lita-pa-folk

Sakine Madon kommenterar Björn Söder, men lämnar vidöppet för sjävmål eftrersom hon själv är etnnationalist.
http://norran.se/asikter/ledare/inte...-web-product=1

Mikael Jalving skriver i Jyllands-Posten om en nyutkommen satirroman som kan sägas vara en modern version av Voltaires Candide. Författaren är svensk (pseudonymen Candida Olsson) men förlaget är danskt. Romanen häcklar i likhet med förlagan den överdrivna optimismen och naiviteten, och udden är förstås riktad mot svensk invandringspolitik, multikulturalistisk ideologi, humanistiskt självbedrägeri och godhetsfanatism.

http://www.jyllands-posten.dk/premiu...ide-i-Sverige/

I den mån möjligheten finns väljer man medborgarskap av praktiska skäl. Jag känner exempelvis en finne som när han var bosatt i Sverige valde svenskt medborgarskap för att hans barns skulle bli svenska medborgare och för att ha lättare att få jobb eller något sådant. Han bytte senare tillbaka till finskt medborgarskap när han fick kallelse att delta i repövningar (vilket Finland inte krävde av utomlands bosatta finnar). Han definierar sig sannolikt som finne och absolut inte som svensk, trots att han i hög grad delar svenska erfarenheter och värderingar och pratar felfri svenska.

Det är ju storartat, vilken snubbe.

"Jag håller inte med dig alls", säger programledaren nervöst utan att fatta ett dyft.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=1120