Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Zaremba fortsätter påpucklandet som ni säkert noterat i multipla andra trådar. Kontentan är att moderaterna är dubbelplusgoda och leder färden bort från Förintelsen och dödsnazismen, medan Åkesson är en ny svensk Führer, och hur VÅGAR sossarna inte buga inför Reinfeldt, är de nazister? Som Åkesson? Va! Va?

Ja, det är nu tydligt att detta är spinnen. Det enda återstående är att försöka ta vänsterns godhetsgloria från dem. Följden torde kunna bli ett praktfullt käbbel om vem som luktar allra, allra godast. På köpet får man möjligheten från båda sidor att kalla SD för så fula saker man kan komma på (Zaremba har förstås bördsrätt att dra Förintelsekortet och det viftar han för säkerhets skull med redan från början). Ett högst internt litet kackel i ankdammen alltså. Fram med popcornen!

Haha, ISIS, Putin och Åkesson; en komplett soffa, av HAT!
Det är fascinerande att man kan vara så här efterbliven. Fallstudier för psykologistuderande. Hur gammal är den här liraren? Ibland tycker jag att det bästa vore att höja åldern för rösträtt till 50. Det är för mycket unga själar som snurrar runt där ute, med viss talang inom olika områden, men noll vishet.

Idealbilden: En halvcirkel av grånade män i ringbrynja som med bister min lutar sig mot pommeln på bredsvärdet och under långa överlägganden fattar sunda, manliga beslut. *ronk ronk ronk*

I eftermiddagens Studio Ett i P1 diskuterades de senaste dagarnas märkliga utspel från Sjupartiet om regeringsbildning, vem som ska stödja vem och hur olika tänkbara scenarier såg ut. Det handlade om val av statsminister och att klubba budgeten med stöd -eller frånvaro av stöd- från vilka och vem som behöver alliera sig med vem för att få majoritet.

Intressant nog var PROBLEMET att SD skulle få många röster. Hur skulle det gåååå, liksom? Vilka ska regera om SD är vågmästare och hur ska någon kunna regera om det sker med stöd av SD? Man försökte rent av skrämma lyssnarna att inte rösta på SD, för då kunde det bli kaoz med instabilitet, höga räntor och svårt med regerandet.... SD, som alltså är det enda parti -mig veterligt- som tydligt aviserat att man är beredda att stödja vem som helst, utmålades alltså som Den Store Söndraren av den trygga och stabila svenska parlamentariska modellen... Passa er, Svenne Pung! Röstar ni SD så går räntan upp på 20% på villalånet, ungefär.

Märkligt; så vitt jag vet var det aldrig någon journalistjävel som ens andades om att sossarna regerade med passivt stöd av KOMMUNISTERNA större delen av 60 och 70-talet. Det var tydligen ok att regera med stöd av ett parti som fick pengar från Moskva och vars högre företrädare återkommande samverkade med kommunistpartier i Sovjet, DDR, och Kina, exempelvis!

Sveriges Radio är så jävla vidriga att det bara är för mycket! SD borde anmäla detta till Granskningsnämnden, för det vsr typ en hel timme om att RÖSTA FÖR FAN INTE PÅ SD FÖR DÅ BLIR DET KAOZ!

Där är ju kanske den enskilt viktigaste starten på ett "riktigt" krig inom media: SVT:s avpolitisering.

Jag tror att blotta terrorn för att en framtida trygg tjänst i public service kan vara i fara om 4, 8 eller 12 år skulle kunna stämma till eftertanke i en verklighet där journalistyrket är under avveckling.

Det SD borde göra är att klargöra att om public service ska ha en plats i en framtid där partiet har makt så måste en haveriutredning kring bevakningen av mångkultur lik den som skett i BBC genomföras. Budskapet bör vara frankt: Den som inte sköter sitt jobb och är neutral och allsidig ska i framtiden räkna med sparken.

Som vanligt kan man förstås invända att oytos idéer är orealistiska, "SVT och SR är STIFTELSER som politikerna inte styr direkt" osv. Men då har man inte förstått maktens hävstångseffekt: Genom att efter ett valresultat en god bit över 10% börja tala om att bli Sveriges största parti redan i nästa val och att man i framtiden kommer minnas sina ovänner, så projicerar man en självförverkligande makt.

Finns en gnagande rädsla för ett statsbärande SD innan den egna pensionen eller bolånens slutbetalning så finns motvillig respekt och finns respekt så kommer övertrampen och smutskastningen minska. Vilket leder till bättre PR, vilket leder till växande opinion, vilket skapar än större rädsla. Och så vidare.

Anpasslighet, feghet och opportunism är förhärskande i svensk offentlighet, något som verkligen inte behöver vara av ondo i framtiden.

Journalisterna är äckel som vanligt. Någon borde påpeka för dem att när Belgien i över ett år saknade fungerande regering så förbättrades ekonomin. Det finns inget enkelt samband mellan politisk kaos och ekonomiskt kaos, ibland är det tvärtom mot vad man tror.

Men i svenska journalisters hjärnor är frånvaron av politiker - som de kan domptera - det samma som ekonomiskt haveri. Det behöver man inte alls vara säker på.

Man bör absolut göra som Du säger, även om jag ogillar tanken på "statsbärande partier" vilka jag ser som ett demokratiskt problem, när ett parti för starkt identifierar sig med ett permanent innehav av politiskt mak. Jag tror att detta är ett problem för M, som efter segern 2006 sett sig som det nya statsbärande partiet, med ty åtföljande ilska mot SD som berövade dem sin majoritet i Riksdagen.

Men man skall alltid minnas oförrätter och ovänner. Långsinthet är mest en bra egenskap. Det är klokt att på förhand meddela att det kan bli andra bullar en gång i framtiden, när det tillsätts en sanningskommission och ansvar skall utkrävas.

Jag är ju heller ingen vän av tanken på SD som en monolitisk maktapparat, både av samma principer som du anför och misstro mot partiets interdemokrati. Det enda sättet som en demokrati kan fungera väl är ju genom någon sorts idé-kapitalistisk konkurrens där minst två parter bjuder över varandra i en önskvärd riktning.

Det är ju denna överbudslogik vi ser en perverterad, svenskfientlig version av nu när man idogt tävlar om att skada de egna medborgarnas intressen. Jag vill se pendeln slå åt andra hållet, även inom SD. En Jimmie Åkesson som fortsätter förneka att det finns etniska svenskar eller arnstadister inom partiet bör störtas i god demokratisk ordning för att bättre serva sina chefer och uppdragsgivare: partimedlemmarna och medborgarna.

Men det hindrar ju inte att BILDEN av en ny sorts socialdemokrati på ohejdbar frammarsch mot parlamentarisk dominans är den bästa murbräckan in i en public service som är lika ideologiskt korrupt som medarbetarna är rädda att bli av med de enda riktigt säkra journalisttjänsterna som finns kvar i landet.

Det är möjligt att denna hårda partistyrning är nödvändig i det politiska läge som råder, men det bäddar för problem i en framtid när partiet blir mer normaliserat och behöver avvikande röster även inifrån. Det är alltid en risk att den som sår vind får skörda storm.


Japp! Kan SD etablera denna bild så kommer man både att gjuta liv i sina sympatisörer och sätta skräck i fienden - inte minst den mediala fienden.

Ett råd till Tobias Goldman är att ta upp frågan internt. Det är bara att ta kontakt med Spectre från Paideia, Posner-Körösi från Centralrådet, SKMA, EJC, samt alla övriga engagerade aktivister och organisationer.
Om den nuvarande utvecklingen inte längre är riktigt "bra för judarna" (TM), så måste givetvis politiken läggas om.

https://www.youtube.com/watch?featur...vcpItxQ#t=8794 Om invandringsfrågan för ganska exakt 20 år sedan, från Ny Demokratis Vivianne Franzen, sändes i SVT under slutdebatten under valet 1994. Vilka funderingar och synpunkter genererar detta historiska inlägg i diskussionen idag från Flashback?

Det var ord och inga visor, som skulle låta klockrena än idag. Jag avslutar klippet så snart Gudrun Schyman kommer till tals. Det mest skrämmande i det hela är väl att de relevanta frågorna som Vivianne Franzén reser är än idag, tjugo år senare, lika tabubelagda, medan Schyman än idag spökar vidare... Man kan misströsta för mindre, men kämpa på allesammans, låt inte vår tids galna mode, trend och ondska vinna. Historien lär oss att dessa dogmatiska extremister förvisso kan gissla ett folk länge, men att de slutligen försvinner från scenen, dör undan.

Först vill jag tacka alla duktiga debattörer här. Tack för att ni finns och orkar!

Jag har läst på vissa ställen att "vänsterjournalisterna" påstås ha lämnat FI i sticket för att de riskerar att komma under 4%.

Men idag har vi väl sett en enastående kampanj för FI?

Allt verkar ha sin grund i en konstig beställd undersökning som kom fram till att nästan 50% av Sveriges befolkning kallar sig feminister.

Ekot hängde på. Och även om Ekot vanligtvis byter ut sina nyheter som en fjortis byter kläder, så hängde feministnyheten i hela dagen. Säkert förekom nyheten i andra program också. Det finns ju inget bättre sätt att få en anledning att låta Schyman få prata i radio än en beställd undersökning, eller hur?

Och så kom då Aktuellt. Och återigen slås denna totala icke-nyhet upp stort. Här har man istället plockat fram "dream-boy" Fridolin att företräda feministerna. Schyman hade väl blivit lite väl uppenbart?


Kan det bli tydligare hur media, i detta fallet public service, försöker sätta agendan. De kör till och med med det gamla tricket "beställd undersökning". Därtill verkar SR och SVT skrämmande synkroniserade.

Så nej, kulturmarxisterna verkar inte ha gett upp hoppet om FI.


I övrigt var det roligt att höra den "oberoende" Aktuellt-journalisten säga (ungefär) "Riskerar inte detta att gynna SD?" när hon intervjuade nationalekonomen. Hon bryr sig inte ens om att fråga "Kan det gynna...". De kunde även i klippningen lagt en röst som ställde frågan, och klippt till svaret. Men nej, i Aktuellt är SD en risk. En annan störande detalj i Aktuellt var att de hävdade att kostnaden för invandringen var 12 miljarder per är, när det är kostnadsÖKNINGEN som är 12 miljarder per år.