Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Catrine da Costas förehavanden innan hennes försvinnande

I maj 1984 bodde Catrine hos Tor Åberg i Småland. Hon blev inlagd för avgiftning andra veckan i maj, detta på ett lasarett i Småland. Hon hade dock inte lyckats hålla sig drogfri under denna period hon varit inlagd, utan hade varit uppe i Stockholm och hämtat droger. Knappt en vecka senare blev hon utskriven, hon flyttade tillbaka till Tor Åberg i Småland. Hon hade fått tillbaka kramperna men hon bestämde ett nytt möte på socialen den 22/6. Hon kom dit den 22:e med några väninnor, hon var i ganska bra skick men hon berättade att hon fortsatt haft flera kramper. Catrine hade ordnat en psykoteraput och även om hon inte ansåg att hon hade något att göra på ett behandlingshem, var hon trots allt lite intresserad av den möjligheten och hon skulle till nästa möte (4 juni) ta ställning till två olika behandlingshem.

Natten 3-4 juni spenderade Catrine nere hos Tor Åberg i Småland. Tor Åbergs dotter och pojkvän besökte sällskapet (med bl.a. Tor Åberg och Catrine da Costa) i Småland sent på kvällen den 3:e juni. Tor Åberg berättade sedan att han morgonen efter (4:e juni) körde upp Catrine till Stockholm (hon hade ju möte på socialkontoret), enligt socialsekreteraren dök Åberg och da Costa upp till mötet (de kom 12.20), men försent. Hon var dessutom i dåligt skick och såg ut att vara påtänd, även om hon själv förnekade detta. Hon blev meddelad att LVM (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) till slut skulle ansökas på henne.
-
Det kan tilläggas att denna natt ursprungligen inte fanns redovisad i den förundersökning som lämnades in till tingsrätten och delgivits berörda parter. Enligt Marianne Seppäläs dagboksanteckningar skulle Catrine övernattat hos Marianne just denna natten (mellan 3-4 juni). Och enligt Seppälä skulle hon vara barnvakt åt Thomas Allgèns dotter morgonen efter (4 juni), enligt Marianne bekräftade Catrine att barnvaktandet hade ägt rum två dagar senare.

För att Marianne Seppäläs dagboksanteckningar skulle kunna vara autentiska och förenliga med sanningen måste följande omständigheter också vara sanningsenliga:

1. Tor Åberg och sällskapet nere i Småland ljög om att Catrine övernattat där. Tor Åberg ljög om att han körde upp med Catrine på morgonen.

2. Enligt socialsekreteraren dök Åberg och da Costa upp för sent till mötet (de kom strax efter lunch), Catrine var i dåligt skick mest troligt påtänd. Catrine måste i så fall ha varit barnvakt åt Karin Allgèn på morgonen, mött upp Åberg och intagit narkotika, innan hon tillsammans med Åberg dök upp till mötet.

Och du insinuerar att Thomas Allgèn och Teet Härm är både likstyckare och mördare trots att de inte dömts för några av dessa brott.

Vad bra att du tog upp Marianne Seppälä. Du borde kanske slå en signal till Bertil Salin, det var han som i en femsidig promemoria bland annat fastslog att Seppäläs oomtvistligen uppgav felaktiga omständigheter vid förhöret i Kammarrätten 1991.

Seppälä hörde på eget bevåg av sig till polisen i augusti 1984. Hon berättade då att hon och systern träffat da Costa i början på juni. De skulle återkomma senare och fastställa datumet, något de gjorde någon vecka senare när de påmindes om att Systembolaget skulle ha långstängt efterkommande helg, varför mötet fastställdes till 8:e juni.

Möjligen var det på grund av hennes senkomna inhopp som hennes uppgifter aldrig kontrollerades mot da Costas förehavanden. Hade man gjort det "borde Seppälä aldrig kallats att vittna enär det är uppenbart att uppgifterna i hennes dagbok är felaktiga", som Bertil Salin ordagrant skrev i sin promemoria.

Utredningen pågick från 1984 till 1988 utan att hon kontaktade polis eller åklagare för att berätta om de hon kallade "stryparn och jack the ripper". Det var först när den första rättegången fallerat och det var osäkert om nytt åtal skulle väckas, som hon hörde av sig.

Hon gjorde gällande att hon befann sig i Borås, läste igenom sina dagböcker och såg anteckningar om da Costa och två läkare. När polismännen skickades ner för att hålla förhör med henne hade hon ännu inte hittat sina dagböcker, men lovade polismännen att hon skulle söka fram dessa.

Hon lyckades dock innantill läsa upp en skriftlig redogörelse, där hon bland annat försökte sig på en analys till varför så unga barn inte ljuger. Hon ville också förbehålla för att hon eventuellt kunde komma att försäga sig eller missta sig: "Sen har jag tänkt över det här, om jag verkligen klarar av att gå igenom en rättegång liksom med press från alla håll och kanter. Jag är rädd att jag kan, de som pressar mig kan göra mig så förvirrad att jag bara snurrar till det hela. Det har jag varit ärligt rädd för. Sen att, pressar de mig för mycket, då börjar jag grina och sen får jag inte fram ett ord. Sen frågar de mig, sen blir jag helt förvirrad och svarar konstiga saker i stället."

I dagboksnoteringarna för 1983 står att Marianne och Catrine var inlagda på KS under juni månad. Hon skriver att hon blev utskriven den 2:e juni, hon tog farväl av Catrine med stora kramen, de utbytte adresser, etc. Problemet var att Catrine blev utskriven innan Seppälä, och det dagen före, den 1:a juni.

Seppälä skrev i dagboken att hon var tillsammans med Catrine 3:e juni 1984, att Catrine sov över och skulle upp tidigt morgonen efter och "valla läkardottern". Ett större antal personer har vittnat om att Catrine befann sig i Ösmo från den 1-3 juni och då särskilt natten mellan 3:e och 4:e juni. Bl.a. ringde en kvinna som hade ett angeläget ärende för att nå en av personerna i sällskapet, till Ösmo 06.00 då hon fick ett klart besked om att Catrine med sällskap låg och sov.

På förmiddagen den 4:e juni fick Catrine skjuts av en manlig bekant från Ösmo till ett besök vid sociala myndigheterna eftersom hon avtalat tid där. Detta besök finns bekräftat via soc. Hon kom sedan att spendera resten av dagen med denna manliga bekant. Denna dag som hon alltså skulle ha "vallat läkardottern".

Nu var det såhär att denna natten som Seppälä påstod sig ha haft Catrine övernattandes, var den enda natt som inte fanns redovisad i polisens förundersökningsmaterial.

Övriga nätter fram till den 8:e har flera personer vittnat om att de spenderat natten med Catrine. Seppälä skrev specifikt i sin dagbok om de dagar då hon INTE varit i kontakt med Catrine. Det var samma dagar som det alltså fanns vittnesmål om att Catrine haft annat för sig.

I dagböckerna, som till största del avhandlade Catrine da Costas liv, fanns flera noteringar om att da Costa INTE hört av sig till Seppälä, och man kan ju fråga hur sådan kontakt skulle ske eftersom Seppälä i sitt dåvarande boende helt saknade varje form av telefon.

Mycket som Seppälä skriver om, "dödsrum"/"bårhus"/"stryparn och jack the ripper" och liknande uttryck har en kuslig träffsäkerhet med den rättsprocess som kom att följa långt efter det att dagböckerna påstods ha skrivits.

Som Bertil Salin själv skriver; Det får anses klarlagt att Seppäläs uppgifter framstår som rena falsariet.

Spelar detta egentligen någon roll? Varför skulle hon förresten vilja medvetet skriva fel om just detta, vad skulle det betyda? Vad skulle det tjäna till? Är det inte mer troligt att hon mindes fel, helt enkelt, om vem som blev utskriven först av de båda, när hon senare skrev ner det i sin dagbok? Hade ju varit en helt annan femma om det inte funnits några som helst KS-anteckningar om att de legat inne samtidigt. Hon har ju ändå talat sanning beträffande detta. Det har ju gått att verifiera. Så, vad är grejen liksom? Vad är poängen?

Detta påstående är i sig helt korrekt. När hon 1988 skrev ner hennes minnesbild av KS-besöket 1983, mindes hon helt enkelt fel. Hade hon i själva verket skrivit det som en "vanlig dagboksanteckning", så skulle det sett helt annorlunda ut. Seppälä har ju själv sagt att hennes dagboksanteckningar ibland skrevs ner i efterhand några dagar senare, om hon inte hade tillgång till dagböckerna just då, etc.

Marianne var drogfri vid tillfället, så att det skulle röra sig om en hopblandning på grund av något sådant är uteslutet. Hade detta varit skrivet vid det tillfälle som påstås, antingen samma dag som dagen i fråga (2/6 1983) eller någon dag efter, har man inte fel på en så stor detalj. Oavsett om det skrevs samma dag eller några dagar senare - "minnesproblem" kan uteslutas.

Det fanns papper på när de skrevs in, respektive ut.

Jag besvarar här nedan några frågor utifrån ditt inlägg.

Varför tog Marianne upp KS-besöket i dagboken?
Händelsen, att Marianne och Catrine träffats fanns på papper. Detta var tillfället de "återupptog" kontakten. De tappade kontakten i perioder, bl.a. då Catrine rest till Portugal. Catrine hade varit i Sverige i sex månader när de av en slump träffades på KS månadsskiftet maj/juni 1983, där båda var inlagda för äggledarinflammation.

När hon 1988 satt och skrev dagboken insåg hon helt enkelt att hon var tvungen att ta med KS-vistelsen, eftersom det var då hon skulle ha återupptagit kontakten med Catrine, och det var då Catrine börjat berätta om en läkare som skrev ut tabletter, och som hade en dotter som var lika gammal som hennes pojk. Att det är samma person som senare förekommer som stryparn/jack the ripper framgår ju av att hon ju i en dagboksanteckning ett helt år senare spontant skriver "så glad att jag inte tog läkarns nummer".

Det var en principiellt viktig händelse, det var här allting började. Men framför allt - det fanns alltså på papper. KS hade papper på att de varit inskrivna samtidigt, så att de skulle träffats kunde styrkas av KS journaler.

Varför skulle hon vilja ljuga om detta?
Hon ljög inte medvetet om att hon blev utskriven före Catrine. Marianne ville inte ljuga om detta. Hon mindes helt enkelt fel när hon 1988 satt och skrev dagbok om de påstådda händelserna 1983 och 1984.

Är detta det enda beviset på att Mariannes dagboksanteckningar var förfalskade, och skrivna i efterhand?
Nej. Detta är bara en i raden av omständigheter. Hade hon kollat upp händelserna lite bättre när hon 1988 satt och skrev dagboken, hade hon skrivit att Catrine skrevs ut först, precis som det skedde i verkligheten.

En omständighet i raden alltså. En omständighet i raden som fick Bertil Salin i en promemoria att skriva: "Det får anses klarlagt att Seppäläs uppgifter framstår som rena falsariet."

Jag ska förtydliga en sak i mitt inlägg:


Marianne skrev alltså att hon själv blev utskriven 2:e juni och att hon "med stora kramen" tog farväl av Catrine (som alltså låg kvar). Det finns dock papper från KS som visar att Catrine blev utskriven 1:e juni, dagen innan Marianne blev utskriven, den 2:a juni. Det spelar alltså inte någon roll om Marianne skrev fel på datumet; Catrine lämnade KS FÖRE Marianne, inte efter, som Marianne skrev.

Det fanns bara en endaste natt i början av juni som inte fanns redovisad i den förundersökning som lämnades in till Stockholms Tingsrätt, och som sedan delgavs till berörda parter.

Denna enda natt, var den enda natt som Catrine spenderat med Marianne, enligt hennes dagböcker.
(Det stod f.ö. specifikt noterat i dagböckerna vilka dagar Marianne INTE träffat Catrine.)

Nu kunde Salin och Åström ganska snabbt kartlägga även den natten, där det visade sig att Catrine tillsammans med ett sällskap sovit över i Ösmo, detta enligt flera vittnesmål, bland annat genom en kvinna som tidigt 4:e juni ringde dit och fick beskedet att hela sällskapet (inklusive Catrine) låg och sov. En äldre finsktalande man och hennes dotter åkte dit på kvällen 3:e juni såg Catrine och bland andra en äldre man, en man som sedan vittnade om att han kört Catrine till Stockholm dagen efter, där hon hade ett möte med soc (även detta finns det papper på). Han släppte sedan av henne i Stockholm.

Catrine var vid denna tiden (första veckan i juni) i mycket dåligt skick. Vid minst ett tillfälle hade hon varit inlagd på sjuhus efter en misshandel. Vid ett tillfälle fick hon kramper och tuggade på sina händer, men repade sig. Den tunga heroinmissbrukaren ska, enligt Marianne, under denna vecka, varit barnvakt Thomas Allgèns 1.5-åriga dotter och umgåtts med henne öppet i "bögparken".

Mariannes syster Eija träffade Marianne vid knarkköpet den 8:e juni. Eija framhöll senare det som helt otänkbart att Catrine två dagar innan skulle passat några barn.

Att Marianne inför domstol ljugit och uppgivit falska uppgifter framstod nu som fullständigt klarlagt. Frågan kvarstod om det var någon, och i så fall vem, som hon uppmanats av.