Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Även en annan prostituerad kvinna, Theresa Trygger, drogs så småningom in i hu- vudförhandlingen genom initiativ av chefsåklagaren Helin. Det var nu fråga om ett helt nytt åtal mot Teet Härm vilket väcktes när huvudförhandlingen pågått i ett par veckor och anmäldes som inkommet av tingsrättens ordförande vid sammanträdet den 17 juni för behandling den 22 juni. Theresa Trygger mobiliserades inte som vittne angående mordåtalet utan som målsägande för misshandel. Denna skulle ha utförts mot henne i en trappuppgång på Östermalm i september 1983 av en man som hon nu identifierade som Teet Härm. Åtalet blev ogillat i domen den 8 juli.98

Noteras kan att det var Theresa Trygger, som var målsägande i det fall av påstådd misshandel från Teet Härm som ingick i kammaråklagare Torsten Wolffs beslut den 18 juni 1986 att lägga ner förundersökningen mot honom för mord och misshandel.

Nu, två år senare, fann chefsåkla- garen Helin det tydligen vara lämpligt att till mordåtalet mot Härm lägga även Theresa Tryggers anklagelser. På grund av den nytillkomna målsägandens osäkra levnadsförhållanden som prosti- tuerad väckte dock handläggningen av det nya åtalet ovisshet vid tingsrättens sammanträde den 21 juni. På fråga av rättens ordförande förklarade chefsåklagaren ”att man för närvarande inte fått kontakt med målsäganden i det sist inlämnade åtalet” och att ”ansträngningar görs för att an- träffa henne, men de har hittills varit utan resultat”. Theresa Trygger kom dock till tingsrätten den 22 juni och anmälde att hon önskade höras i Härms utevaro; han fick avlyssna förhöret från ett annat rum.

Med tanke på Teet Härms hörselskada noterades i protokollet också att advokaten Jan Karlsson ”uppger att han kommer att berätta för Härm vad som sägs under förhöret samt att vid behov bandet från förhöret kan spelas upp”.

Fallet med Theresa Trygger var, vid sidan av Marianne Seppälä, det första exemplet i domstol på oriktiga anklagelser mot Teet Härm från prostituerade kvinnor vilka tidigt tillgodogjort sig tros- föreställningen, att ”obducenten” hade mördat i varje fall Catrine da Costa och kanske – eller rentav sannolikt – också flera andra prostituerade kvinnor.

Ett belysande, senare exempel på att Teet Härm blivit rätts- och fredlös är fallet med Marie Skog (behandlat av Nacka tingsrätt och därefter av Svea hovrätt genom beslut 1994-11-08 i mål B 2931/93). Denna prostituerade kvinna hade polisanmält Teet Härm, som hon uppgav varit kund ”runt åren 1979-81” och som hon kände till hade varit åtalad i da Costa-fallet. De skulle 1992 ha åkt hem till Skogs lägenhet. Han hade haft med sig ett par vinflaskor och väl i lägenheten hade hon utan framgång sökt onanera åt honom.
När han fick redan på att hon känt Catrine da Costa, hade han slagit henne medvetslös och försvunnit. Hon polisanmälde Teet Härm och var sedan berusad vid förhör. Även Teet Härm förhördes innan utredningen mot honom lades ned. –

Dessa händelser föranledde åtskillig publicitet om de nya misstankarna mot ”obducenten”. Teet Härm sökte att denna gång freda sig genom att vid Nacka tingsrätt (ordförande lagmannen Grönwall) väcka skadeståndstalan mot Marie Skog för falsk angivelse.

Teet Härm förlorade i både tingsrätt och hovrätt eftersom ord stått mot ord, en knappast självklar rättstillämpning vid fråga om angi- velse för brott.

Dessa händelser föranledde åtskillig publicitet om de nya misstankarna mot ”obducenten”. Teet Härm sökte att denna gång freda sig genom att vid Nacka tingsrätt (ordförande lagmannen Grönwall) väcka skadeståndstalan mot Marie Skog för falsk angivelse.

Teet Härm förlorade i både tingsrätt och hovrätt eftersom ord stått mot ord, en knappast självklar rättstillämpning vid fråga om angi- velse för brott.