Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Detta påstående är i sig helt korrekt. När hon 1988 skrev ner hennes minnesbild av KS-besöket 1983, mindes hon helt enkelt fel. Hade hon i själva verket skrivit det som en "vanlig dagboksanteckning", så skulle det sett helt annorlunda ut. Seppälä har ju själv sagt att hennes dagboksanteckningar ibland skrevs ner i efterhand några dagar senare, om hon inte hade tillgång till dagböckerna just då, etc.

Marianne var drogfri vid tillfället, så att det skulle röra sig om en hopblandning på grund av något sådant är uteslutet. Hade detta varit skrivet vid det tillfälle som påstås, antingen samma dag som dagen i fråga (2/6 1983) eller någon dag efter, har man inte fel på en så stor detalj. Oavsett om det skrevs samma dag eller några dagar senare - "minnesproblem" kan uteslutas.

Det fanns papper på när de skrevs in, respektive ut.

Jag besvarar här nedan några frågor utifrån ditt inlägg.

Varför tog Marianne upp KS-besöket i dagboken?
Händelsen, att Marianne och Catrine träffats fanns på papper. Detta var tillfället de "återupptog" kontakten. De tappade kontakten i perioder, bl.a. då Catrine rest till Portugal. Catrine hade varit i Sverige i sex månader när de av en slump träffades på KS månadsskiftet maj/juni 1983, där båda var inlagda för äggledarinflammation.

När hon 1988 satt och skrev dagboken insåg hon helt enkelt att hon var tvungen att ta med KS-vistelsen, eftersom det var då hon skulle ha återupptagit kontakten med Catrine, och det var då Catrine börjat berätta om en läkare som skrev ut tabletter, och som hade en dotter som var lika gammal som hennes pojk. Att det är samma person som senare förekommer som stryparn/jack the ripper framgår ju av att hon ju i en dagboksanteckning ett helt år senare spontant skriver "så glad att jag inte tog läkarns nummer".

Det var en principiellt viktig händelse, det var här allting började. Men framför allt - det fanns alltså på papper. KS hade papper på att de varit inskrivna samtidigt, så att de skulle träffats kunde styrkas av KS journaler.

Varför skulle hon vilja ljuga om detta?
Hon ljög inte medvetet om att hon blev utskriven före Catrine. Marianne ville inte ljuga om detta. Hon mindes helt enkelt fel när hon 1988 satt och skrev dagbok om de påstådda händelserna 1983 och 1984.

Är detta det enda beviset på att Mariannes dagboksanteckningar var förfalskade, och skrivna i efterhand?
Nej. Detta är bara en i raden av omständigheter. Hade hon kollat upp händelserna lite bättre när hon 1988 satt och skrev dagboken, hade hon skrivit att Catrine skrevs ut först, precis som det skedde i verkligheten.

En omständighet i raden alltså. En omständighet i raden som fick Bertil Salin i en promemoria att skriva: "Det får anses klarlagt att Seppäläs uppgifter framstår som rena falsariet."

Jag vill minnas att Borgnäs har letat upp en av de fd. anställda i fotobutiken och den personen gav stöd åt fotohandlarparet och deras story, detta ska stå i Sanningen är en sällsynt gäst om jag inte missminner mig.
Och vad gäller systern så ska hon tydligen ha varit sjuk dagen då den mystiske fotokunden besökte butiken i Solna centrum.

Ingen har sett bilderna eftersom den mystiske fotokunden tog med sig dessa och ingen har sett röken av dom sen dess, inte speciellt märkligt med tanke på att dom var groteska (enligt fotohandlarparet då och varför ska vi ens betvivla deras story, dom hade absolut noll anledning att ljuga)
Bilderna är lika spårlöst försvunna som Catrines huvud, genitalier, ena bröst, inre organ plus hennes andra anteckningsbok (säkerligen intressanta namn i den) som låg i hennes handväska som också är försvunnen.

För att fotohandlarparet hade ingen som helst anledning att ljuga om sin obehagliga upplevelse den där junidagen 1984, dom har pekat ut allmänläkaren som kunden som lämnade in den hemska fotorullen och det gjorde dom ca 3,5 år senare, mannen var visserligen lite tveksam vid utpekandet men kvinnan var bergsäker.

Däremot så undrar jag varför polisen misstänkte att styckningen kunde ha blivit fotograferad ?
Var det bara lösa misstankar eller hade dom fått ett tips ?

Glöm för guds skull inte bort detta i hastigheten:


Justitiekanslerns granskning av rättsprocessen ledde i mars 1989 till delvis upprättelse för tingsrätten i den första rättegången. Såväl den lagman som ersatte Birgitta Karlholm (Carl-Anton Spak) som hovrättens intervention i ärendet kritiserades och nämndemännens uttalanden i medierna kunde enligt JK inte anses vara ett grovt rättegångsfel som skulle leda till ny rättegång

http://sv.wikipedia.org/wiki/Da_Costa-fallet

Läkarna blev ju som bekant fällda i den första rättegången och JK:s granskning av rättprocessen året efter (-89) ledde alltså till delvis upprättelse för tingsrätten i den första rättegången

Genomgick läkarna någonsin RPU förresten ?

Sju olika tingsrätter fällde de oskyldige Sture Bergvall för 8 mord.
Så ta din tingsrätt o flyg ut i cosmos....

Det var ett förhör, inte flera förhör. Och du tänker såklart fel, igen. När förhöret hölls i februari 1985 var både Vincent och fallet kalla, det är så det fungerar. Ett spaningsfall är inte fräscht i ett halvår, särskilt inte om man misstänker mord på en prostituerad knarklangare med röriga polare och flera fiender, alla mer eller mindre kriminella. Om Vincent nu var skyldig eller kunde vittna (ingen kan klart bedöma hans status idag), om han hört eller sett ngt, så var chansen att få ur honom något vettigt mikroskopisk i februari 1985. Ett halvår, jösses, en evighet. På ett halvår hinner alla snacka ihop sig, man kan byta golv, dammsuga, moppa, tvätta fönster, tapetsera om, byta mattor, slänga möbler, sälja bilar, skrota bilar, måla om bilar, bränna kläder, supa bort ångesten, hålla sig borta, hota folk man tror ska skvallra, muta folk med knark och pengar, byta bostad osv. Nu råkade ju Vincent både fly från snuten, skrota bilar (2 st) och överge sin adress, allt mkt nära Catrines död, men det var väl en slump ...

Jag har klargjort allt i detta ämne för dig, i våras. Det heter inte "obducent". Det heter rättsläkare. Härm arbetade med en kollega (Grundin vill jag minnas han hette), under full insyn, och förfaringssättet försvarades senare av chefen för rättsläkarstationen. Och du kan absolut inte påstå att du vet vad som var rimligt och inte, vad som krävdes under en specifik obduktion i början på 80-talet. Du är inte läkarutbildad och röntgenutbildad, och förvisso diskuteras en massa fackämnen i denna tråd, trots bristande förkunskaper, men vissa saker kan hanteras med sunda förnuftet, men det du ger dig på här kräver specifika fackkunskaper. Du kan inte avgöra vad som "lätt" kunde ha gjorts för 30 år sedan ...

Quick-skandalen är en utmärkt parallell till Styckmordsskandalen. Quick började svamla om sina hemskheter nästan precis efter att justitiemordet fullbordats (Quick började kratta manegen 1992 om jag minns rätt), och liksom Styckmordsskandalen visar Quick-skandalen hur oerhört snabbt ett fall korrumperas, hur det förgiftas av sekterism, personliga vendettor, tunnelseende och myttänkande.

Ja, Quick fälldes för 8 mord, utan tillstymmelse till bevisning, sammanhängande historier eller vittnesmål, och liksom på 80-talet jobbade alla baklänges, inklusive Quick. Man utgick från att han talade sanning, och sedan manipulerade man, förnekade aktivt sanningen, utredningsgruppen slöt sig mot omvärlden, och man grävde till och med fram ett sk tekniskt bevis, som påminner om de där träflisorna som påstås komma från Krisiti kors, eller relikskrinen i medeltida kloster, för benbiten visade sig vara av masonit!

På 80-talet jobbade man lika intensivt, baklänges, man fick för sig att Teet och Thomas var monster, och när man exponerat läkarstoryn i flera år, i teve, radio och tidningar, då drogs diverse märkliga vittnen till fallet som getingar till saft, och ngt annat var inte att vänta. Från början hade man inte ett skit, ingenting som pekade mot Teet och Thomas, men när läkarmyten växte i folkmedvetandet skrapade man mödosamt ihop diverse tramsiga storys, och glömde på vägen bort att de krävs färska, oförorenade vittnen, tekniska bevis och indicier för att fälla ngn för ett brott.

Quick-skandalen kostade ca 200 miljoner under 20 år har jag läst. Undrar vad det kostade att krossa 2 oskyldiga läkare, skydda de inblandade och försvaga förtroendet för polisen och rättsväsendet på 80-talet? Om man manglar ett fall i sex år och blandar in en hel armé som består av läkare, poliser, häktesanställda, psykologer, jurister och byråkrater under denna tid, hur många arbetstimmar, hur mkt stålar går åt?

Vore intressant att höra en vettig bedömning, om det är möjligt att göra en alltså. Fallet har ju tagits om och tagits om, en ny utredning har väckts och kollapsat, man har rivit ut varenda grej i Solnamannens badrum, man klafsade runt i hans sunkiga 2:a i Solna i flera veckor, 15 år för sent, och ingen har producerat ngt vettigt alls. Om Quickskandalen kostade 200 miljoner borde väl styckmordssåpan ha kostat runt 50 miljoner kanske ... jag har ingen aning faktiskt, men en hisnande summa måste det vara

Quick-skandalen har absolut noll med Da-Costa fallet att göra, karln erkände ett flertal mord och hade han inte gjort det så hade den cirkusen aldrig tagit fart.

Ni mediemordsvänner hoppas givetvis att läkarna och Da Costa fallet kan åka snålskjuts på Quick-skandalen men det är tyvärr bara en fåfäng förhoppning, dessa två fall har inget med varandra att göra.

Och apropå fyndplatserna för Catrines kvarlevor, när jag häromdagen promenerade igenom Karolinska institutet på Tomtebodavägen och Scheeles väg så slog det mig hur nära den första fyndplatsen faktiskt är.
Rättsläkarstationen befinner sig nästan mitt emellan de båda fyndplatserna, man kan fråga sig om de båda fyndplatsernas placering har en symbolisk betydelse ?

Nej, du känner ju inte ens till Quick-skandalens början Quick började inte alls med att erkänna en massa mord; han började med att sondera terrängen, han pratade i allmänna ordalag, om ngt "hemskt", som han kanske gjort, och sedan följde 20 år av dravel och taskspelarkonster, uppmuntrade av media, polisen och diverse flumpsykologer. Quicks berättelse och myten om honom växte fram i sampel, under lång, lång tid.

Precis samma sak hände på 80-talet. Allmänheten och vissa nyckelpersoner svarade på ett behov, ett behov av vissa utsagor, bekräftandet av en myt, och myten om Obducenten och allmänläkaren och den stackars tvåbarnsmamman Catrine, det bräckliga offret som nöjesslaktades av de fina herrarna, den myten växte fram under lång, lång tid. Detta är uppenbarligen 2 parallellfall.

Quick-cirkusen slutade med att Quick hade erkänt en massa mord. Den började inte med detta, och det är en helvetes skillnad, som du förhoppningsvis begriper. Nu är alla Qucik-domar upprivna, och som du ser betyder inte en massa domstolars åsikter att sanningen är huggen i sten eller skriven med eldskrift på himlen. Domstolar kan ta fel, de kan ta hisnande fel, vilket både Styckmordet och Cirkus Quick visar smärtsamt tydligt.

Och det finns förvisso fler parallelfall, och den som vill få perspektiv på Styckmordet kan läsa om Joy Rahman, Södertäljeflickan, Monstret i Florens (fallet är nästan en exakt kopia av styckmordssåpan) och Dreyfusaffären. I von Geddas bok Bortom allt rimligt tvivel finns också massor av intressanta paralleller, och i boken avhandlas bla Styckmordet. Bokens avslutande kapitel är ytterst intressant, och visar hur oerhört lätt det är att döma för tidigt, att låta sig styras av sina fördomar och fixa idéer ...

Bosse - jaktkunnig och utbildad styckare

Bosse är mkt intressant på många sätt, och jag ska samla ihop fakta om honom och posta, det finns en hel del, men jag börjar med ett kort inlägg, och jag vill visa på några mkt intressanta detaljer. Bosse har ett olyckligt täcknamn, lätt att blanda ihop med Uffe/väktaren. Bosse bodde bredvid Uffe/väktaren i Solna 1984, i porten precis bredvid.

Bosses personlighet, brottslighet och allmänna beteende gör honom intressant, men det finns också tänkvärda uppgifter som kommer från Bosses familj, den han hade 1984 alltså, nu bor Bosse långt från Stockholm och har en ny partner.

Det som slår mig när jag tittar på information om Bosse är att det finns en personkoppling, en koppling mellan Bosses och Uffes bostäder. Till att börja med så bodde Catrines nära väninna VB ofta hos Uffe, och det är intressant, men Bosses ena dotter besökte tydligen Uffe, och Catrine verkar på ngt sätt ha varit känd för den ena dottern.

Den ena dottern (vi kan kalla hennes JA) tyckte sig veta att Catrine ibland bott i Uffes lägenhet. JA:s syster hade tydligen varit på besök i lägenheten under 1984 vid något eller några tillfällen, när prostituerade vistades där, men JA var inte säker på om Bosse varit i lägenheten. Hon visste inte heller om Bosse haft kontakt med prostituerade.

Man får förmoda att en ung flicka inte springer hem till en vilt främmande, medelålders kuf som Uffe utan vidare, och frågan är hur mkt Bosse och hans fru visste om Uffes lägenhet ...

Bosse var en mkt problematisk man. Han dömdes för incest, var ofta otrogen, samlade på trosor, anklagades för systematisk verbal elakhet mot sin ena dotter, och det finns uppgifter om att han slog sin fru på 80-talet. Bosse var utbildad styckare, hade jakterfarenhet och jobbade i en livsmedelsaffär ca 5 km kilometer från hemmet.

Jag återkommer när jag fått ordning på papperslapparna ...

Eremona, har du reg.nr, chassinr eller liknande på bilarna som Vinof skrotade hösten 1984? Vet du vem som skrotade bilarna? Det är inte ovanligt att skrotade bilar inte har skrotats.