Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Arkitekten var bilburen och mannen i sällskap med C hade enligt JE ett "drogrelaterat" beteende. Anckers hade inte mörkt hår, på en bild 5 år senare saknar han hår, på andra har han ljust kanske vitt hår. Enligt JE dog Edwin Enquist samma dag som mötet, det skedde den 15:e juni 1984.

Ok, vi kan kanske utesluta arkitekten här men det är ändå rätt märkligt att da Costas sista registrerade besök på effektförvarningen utspelade sig den 8/6 -84 trots att JE påstod att hon var på väg till samma åt samma håll/förvaring den 15/6 men då registrerades inget besök.

Av detta kan man nästan utgå ifrån att JE kan ha blandat ihop datumen som båda gäller en fredag. da Costa var nämligen i stan den 8 juni enligt flera andra personer som avlämnade vittnesmål redan strax efter säckfynden och det stämmer också bra överens med det noterade besöket på effektförvaringen samma dag. JE i sin tur väntade dock i över 20 år med att berätta. Vi kan alla göra en bedömning här av hans trovärdighet.

Effektförvaringen låg också nära Gamla Brogatan och det känns fullt troligt att da Costa kan ha passerat denna gata på väg till eller ifrån nämnda förvaring den 8/6 och hon gjorde ju också ett besök där just denna dag.

C åkte ju med TÅ till Hamngatan i bil pga den tunga radiospelaren den 8:e juni 1984 kl 17.00, TÅ var även med och betalade för förvaringen, det mötet JE beskriver äger ju rum någon annanstans till fots. Dessutom, C hade på sig en grå musse-pigg tröja och ljusa kortbyxor den 8:e och 9:e juni enligt ett vittne, JE beskriver en lila blus och svarta jeans/byxor. Det är nog mer som talar emot en sammanblanding av datum än för.

C sade sig ha ett ärende på t-centralen, vad det var och varför hon aldrig hämtade ut fler saker förblir en gåta. Kanske planerade hon att sälja radiospelaren eller liknande, kanske såg hon personer vid t-centralen som hon inte vill träffa.

Eftersom CdC var på Hamngatan kl 17 00 den 8:e juni så fanns det med andra ord stora möjligheter att hon skulle kunna befinna sig på Gamla Brogatan kl 19 00, avståndet mellan dessa två gator är endast 400 meter fågelvägen, effektförvaringen på centralen ligger dessutom i närheten av Gamla Brogatan.

Det mest häpnadsväckande med JE:s vittnesmål är hans helt fantastiska minne, han minns det mesta från mötet trots att det gått 22 år, JE minns t.o.m vilka örhängen CdC bar trots att det gått många år och det finns ingen rimlig chans att någon person skulle kunna komma ihåg så många detaljer av ett möte 22 år senare, trådläsarna kan bilda sig en egen uppfattning här nedan av JE:s mirakulöst klockrena minne:

http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/FUP%200201-K77687-84%20da%20Costa/Jan%20Ericsson%202006/JE_zps4411be1a.jpg.html

Den där pajasen du diskuterar med har fortfarande inte en siffra rätt.

JE påstod inte att CdC var på väg till effektförvaringen, utan endast till centralstationen, och JE behöver ju inte ha berättat fel, bara för att CdC inte sågs på effektförvaringen den 15/6. JE kompletteras dessutom av Saba, som vi vet, som sa att hon såg CdC ung en vecka efter den 8/6, vid 17-18-tiden ...

Vidare: en narkoman (i Catrines ålder) har uppgett att han hade en nära relation med Catrine (de hängde ihop pga missbruket), och han sa hejdå till Catrine sent på kvällen - det ska har varit sista gången de sågs.

De svarta jeansen (som kan följas i flera vittnesmål) kompletteras möjligen av den lila blusen, som möjligen är samma plagg som en "mossgrön modejacka", som CdC hade på sig i juni.

Färgseende är ibland lite lurigt, och mossgrönt och lila kan kanske blandas ihop.

Jag har själv tjafsat om färgen på en möbel en gång, en möbel vars klädsel jag kallade brun, medan en annan person sa att klädseln var rödaktig. Orena färger är särskilt luriga ...

Vad en okänd narkoman (ingen i denna tråd kände da Costa), sexsäljare och langare gjorde för 32 år sen är omöjligt att gissa, och diverse saker kan ha hänt på vägen till centralen (om JE talade sanning förstås) ... missbrukare i storstan är rörliga och improviserar dygnet runt.

Det är ett jävla spring och babbel när alla säljer sex, slåss, luras, snattar, jagar husrum, tänder på, tänder av, säljer stöldgods och missuppfattar varandra ...

Vissa datum i NK:s förhör är tex osannolikt röriga. Det är ett myller av personer och konflikter, och i bästa fall har vi koll på 5% av da Costas sista tid, men det material vi har är nog så intressant ...

Nej, det är ju tvärtom, som så ofta när du försöker bedriva en logisk argumentation.

JE:s detaljminne är inte fantastiskt, och han minns ju bara fragment av ett allmänt samtal, och den som orkar läsa ordentligt (istället för att skumma som du) ser att JE reserverar sig - "örhängen av större modell, vad jag minns".

Detta är ett ödmjukt uttalande, och "örhängen av större modell" är ju en svepande typbeskrivning - han påstår sig inte minnas hur örhängena såg ut i detalj ...

Och du är samma lilla sorgliga lögnare som vanligt, alltid lika ivrig att smutsa ner och förvränga.

JE minns inte alls det mesta från mötet, som du påstår. Han ger ju inte ens ett utförligt signalement på Catrines polare.

Det är självklart att vi (ett gäng amatörer med urgammal, fragmentarisk information) kan vara helt fel ute, men när man hittar tre missbrukande våldsbrottslingar nära ett styckmord, och det visar sig att dessa personer satt ihop i en kedja, att en av dom kände offret och man kan lokalisera samtliga i tid och rum (Vasastan/Solna sommaren 1984), då ska det mycket till innan ens tänkande ändrar riktning ...

Catrines kompis Vinof ledde till flyttgubben Robert, som ledde till Monika, som han hade en infekterad konflikt med strax efter da Costas död (1986-1988). Konflikten gällde Roberts tidigare brottslighet, och Monika var skräckslagen i mitten på 80-talet.

Vid denna tidpunkt hade Monika missbrukat i 20 år, och hon hade också vuxit upp med en grovt kriminell förälder, och Monika hade också undersökts av rättspsykiatrin och knivhuggit flera personer ...

Jag tror inte att detta var en lättskrämd kvinna, och den "tidigare brottslighet" som var på tapeten bör ha varit anmärkningsvärd.

Och nu har vi kommit fram till att undersöka Monikas trerummare, vars klientel och geografiska läge förtjänar uppmärksamhet, minst sagt.

Vinof, Robert, Monika och hennes knarkarkvart är riktiga fynd, betraktade både som enskilda fenomen och satta i ett sammanhang.

En våldsam knarkarkvart som ligger 2 km från Talludden och 1 km från E-vägen är självklart intressant, och nu finns det dessutom en direktlänk (Robert) mellan denna otäcka miljö och E-vägen ...

Och vi har också fått mer information om Monika själv, och en av hennes relationer ska noteras.

I början på 80-talet var Monikas liv ett enda kaos, och ambulansen kom så ofta att Monika blev tjenis med personalen. Våldsamma missbrukare kom och gick, och det var kot sagt ett jävla busliv hemma hos Monika.

Men det fanns en anhörig till Monika som stod helt utanför misären, och denna person kom och hälsade på ibland, i trerummaren i Vasastan (S***gatan 17).

Denna person var väldigt välfungerande, och hade ett påbörjat ett framgångsrikt yrkesliv i början på 80-talet.

Denna person var ett av få friska inslag under en väldigt mörk, våldsam och destruktiv period i Monikas liv.

Och Monika hade - som alla andra - en öm punkt, även om hon utsatte sig själv och andra för fara och levde ett hårt liv i misär. Och jag gissar att Monika var mån om att skydda den här speciella personen från den värsta misären.

Och jag betvivlar att Monika berättade om de värsta händelserna i sitt liv för den här personen, och skulle ett riktigt grovt våldsbrott (dödsmisshandel mord dråp) ske hemma hos Monika antar jag att hon och hennes polare skulle bemöda sig om att dölja spåren - bla pga personen som jag har nämnt ...

Kort sagt kan vi skönja ett ganska begripligt motiv till att frakta bort en död kropp, istället för att ringa polisen ...

Jag är alltid beredd att backa, och det är som sagt möjligt att vi är på fel spår, men det ska ganska mkt till innan jag ändrar mig just nu ... det känns som att flera pusselbitar faller på plats nu ...

Och jag tror (som de flesta andra) att da Costa dog i en lägenhet, och med tanke på tidslinjen (avyttrandet av kroppsdelarna verkar ha varit en lång process) så hade gärningspersonen nog tillgång till välkända, egna, trygga utrymmen, och kanske också kylmöjligheter ...

I sammanhanget är S***gatan 17 (tillsammans med E-vägen som helhet) självklart intressant.

Trerummaren var Monikas, och hon bodde där i många år.

Farliga missbrukare som disponerade egna, rymliga lägenheter ett stenkast från fyndplatserna växer verkligen inte på trän ...

Enligt experten och psykiatrikern Ulf Åsgård så finns det två typer av styckmord, i den första gruppen så sker styckningen av transportskäl och den skyldige är ofta en person inom offrets bekantskapskrets men den andra lite mer ovanliga gruppen styrs av rituella skäl som ofta har helt uppenbara sexuella inslag och då är gärningsmannen ofta okänd och fallen är dessutom svårare att lösa.

Om vi sedan för in ett fall med en död prostituerad kvinna i ovanstående diskussion och väger de två olika teorierna mot varandra samtidigt som vi har i minnet att gärningsmannen i fallet CdC helt uppenbart har riktat angrepp mot mot offrets könsdelar och bröst så går det faktiskt att komma fram till en fullt rimlig slutsats att gärningsmannen kan ha varit en person som mycket väl kan ha varit styrd av ett rituellt/sexuellt motiv.

http://www.nsd.se/nyheter/experten-det-far-en-person-att-bega-styckmord-7673699.aspx

Sannolikheten för att en kunnig herre som Åsgård vet han han snackar om är nog betydligt större än i fallet med grävare på lekmannanivå här i tråden.

Men faktum är trots allt att JE minns lite väl många detaljer från ett möte som utspelade sig 22 år tidigare (!) för att att detta vittnesmål ska vara trovärdigt. Ingen normalt funtad person inbillar sig väl att ett vittne kan ha full koll på så pass många detaljer när det gäller en påstådd händelse som har utspelats för så pass länge sen? Det handlar inte om att förvränga eller smutsa ner vittnesmål utan snarare om att vi ska vara väldigt kritiska till vittnen som minns händelser på en detaljnivå som är rent skrämmande när det handlar om så stora tidsrymder. Om JE är ödmjuk i sina beskrivningar så kan vi sätta detta i relation till ett antal vittnen som uppgav helt andra saker på 80-talet, då handlade det också om betydligt kortare tidsrymder mellan själva händelsen och tidpunkten för vittnesmålet.

Det finns alltså ingen anledning att ta vittnen som JE på allvar, allt för lång tid har förflutit mellan det inkomna vittnesmålet och själva händelsen och det kan inte uteslutas att vittnet ifråga har förväxlat datumen eller rent ut sagt fått hela händelseförloppet om bakfoten? JE kan i teorin ha velat hjälpa till och hans intention med detta kan ha varit ärlig men samtidigt så vet inte vi hur kontaminerad hans berättelse var. Vi bör alltså vara väldigt kritiska till vittnen som hör av sig så pass sent och när dom levererar vad dom kan förväntas leverera.

JE var kanske påverkad av den nya utredningen som tog fart 1999 då tankar och teorier om att CdC levde efter pingsthelgen fick nytt utrymme?

Åsgård var väl bland de första som förstod att TH var oskyldig

Klädseln stämmer fortfarande inte, JE nämner ett unikt plagg, en mörklila blus och även en huvudscarf, väninnan nämner att C hade gråa slingor, men ingen scarf. C såg sannolikt ut som Theresa Trygger, här finns en rättegångsbild: https://dacostarkivet.files.wordpress.com/2016/01/trygger-helin.jpg?w=780

JE borde kanske också nämna träskor, knulps, som väninnan och TÅ noterade den 8:e.

Tyvärr slutar TÅs förhör precis när han ska nämna vad som händer efter inlämningen i det förhör som Agell lade som bilaga i resningsansökan, men C försvinner iväg och syns sedan runt kl 22.00 av folk runt TÅ. C som egentligen skulle sova hos Saba över natten har någon incident med polisen eller liknande, och dyker upp hos Korsvall den 9:e om jag minns rätt.

I de sällsynta fall som man diskuterar med en antiintellektuell rättshaverist vars empatiska centrum och finkänslighet verkar vara helt satta ur spel (att manipulera och ljuga så ettrigt som du - med en äkta mänsklig tragedi som botten - är förfärligt) är all diskussion eg meningslös - sedan flera år tillbaka papegojpratar du, vilket alla som skriver och alla som följer tråden vet ... du pratar med dig själv.

Men okej, för att det är så lätt - och för den goda sakens skull - ska vi bemöta lite igen
Tiotals gånger har du informerats om de fakta vi har att tillgå, och bäckenets öde är helt outrett. Vi vet inte om mjukdelar angreps utifrån eller inifrån, eller om de angreps alls, för bäckenet var förruttnat när det hittades, och råttor hade sannolikt gnagt på det.

Var alla mjukdelar oskadda (inkl. underliv och ändtarm osv) när bäckenet lämnades på marken så skulle det ändå inte finnas mkt kvar efter några veckor, oavsett gärningsmannens motiv och sexuella/perversa läggning (som du så barnsligt måste spekulera kring), och det vet du också

Anledningen till att brösten skars bort ska du inte spekulera kring, eftersom gärningsmannens utsagor fattas - endast han har förklaringen till sitt beteende, och i det fall där en kropp noggrant sönderdelats kan man aldrig utesluta att laddade kroppsdelar avlägsnas som ett led i en praktisk process ...

Och den som ska sönderdela en kvinnokropp är ju lite korttänkt om hen inte avlägsnar brösten - varför spara de kroppsdelar som är överlägset enklast att ta bort?

F.ö. kan man läga märke till två liknande områden: noggrant avlägsnande av mindre enskilda mjukdelar, som för tankarna till hanteringen av brösten; 1/3 av högra låret försvann helt (men benpipar lämnades kvar - klart udda), och båda höftböjarna ...

Höftböjarna är inte i vägen om man vill dela en ryggrad, och de är inte i vägen om man ska tömma buken, och hanteringen av högra låret har antagligen en praktisk betydelse ...

Troligen avlägsnades höftböjarna och högra lårets muskler som delar av ambitiös process, som inte fullbordades ... och hanteringen av brösten verkar passa in i det stora mönstret ...