Casino Royale (2006)
Denna rebooting of Bond fungerar i stort sett. Man har tagit ett övermoget koncept, pensionsmässigt redan i mitten av 80-talet, och gett det nytt liv. Sean Connery var bra, han "satte" rollen, men han var före min tid. Jag gillade Roger Moore i hans krafts dagar, var sedan besviken på Timothy Dalton och kunde tolerera Pierce Brosnan. Men med den sistnämnde blev allt, filmiskt sett, för stort och för mycket, och för löjligt.
Med varsamt applicerad naturalism och realism har man nu med Daniel Craig en trovärdig figur. Jag ska inte gå in i alla detaljer i denna film. Det är en fantasivärld, framställd som realism och gott så. Men vad man gillar i denna film är bland annat att Eva Green som bond girl. Man hade funderat på Angelina Jolie och Charlize Theron sägs det, och det var en väldig tur vi slapp det. Green är ett slags "independent film heroine" som ger filmen cred och skärpa. Hon matchar Craigs kantighet, men har också sina ljuva drag.
Filmen har realistisk aura, med en hjälte av "Bond-typ" (man har fått in Bond-legenden i stil och åtbörder även om det som sagt är ett slags reboot, en nystart) och med återhållsamhet i regin. Här är det till exempel inget juckande under täcket, vi fattar ändå att de ligger med varandra...! Sådana saker har regissören Martin Campbell klart för sig och det ska han ha cred för. Men han regisserade även GoldenEye 1995 så denna omdaning av Bond kommer inte helt ur det blå.
Det är en hel industri med att göra Bondfilm (hur man ska fixa opening credits, hur manus, scenografi, location, casting mm ska se ut). Men denna film känns ändå sammanhållen, det är inte bara coprporate bullshit. Även om Bondkonceptet är en mångmiljonindustri.
Favoritreplik. Bond kommer tillbaks in på casinot efter att ha mött döden. Bartendendern frågar om han ska ha "vodka Martini, shaken, not stirred", varpå Bond svarar:
Do I look as if I care...?
"Casino Royale" är, för att vara en Bondfilm, en mjukhård blandning av ull och sten, en mix av tradition och förnyelse. Man har velat göra något nytt men har varit böckerna, och i viss mån scenens James Bond, trogen. Man har inte kastat ut allt det gamla. Men mycket: både miss Moneypenny och Q är ju borta. Det filmiska gamla som finns med, men omdanat, är sådant som Monty Normans "Bond Theme" (kommer på slutet), "Bond sedd genom pistolmynnings räffling skjutande mot kameran" (kommer i början, med bakgrund av badrumskakel och inlemmat i berättelsen) samt Aston Martin-bilen (både en '64 och en ny). Det är, inalles, snyggt gjort.