Gated Communities i Sverige - förutsättningar?

En av tre vill bo inhägnat
Publicerad: 23 oktober 2008, 00.06. Senast ändrad: 23 oktober 2008, 00.28
En av tre svenskar vill bo i ett inhägnat område med portkod eller lås. Det framgår av en rapport som presenteras idag om svenskarnas behov och önskemål kring sitt boende. Göran Cars, professor i samhällsplanering, befarar att så kallade ”gated communities” kommer att dyka upp på flera håll i Sverige.

Svenskarna verkar tycka att det blir allt mer ok att bo i inhägnade områden. Precis som i USA. Där har det blivit trendigt med affärer bara för medlemmar – kanske är det nästa steg även här?

Till Park Slope i Brooklyn flyttar hippa Manhattaniter när de vill skaffa barn och bil men fort*farande känna att de bor på Manhattan. Med schyssta restauranger, barer och personlig tränare finns där lägenheter för de som har gott om pengar men inte så gott om pengar att de har råd att byta sina enrumslägenheter i East Village mot något större när det väntas tillökning.

Där finns också mataffären Park Slope Coop. Det är ett kooperativ, men kanske inte riktigt som konsumentföreningen här i Sverige. Där måste man vara medlem för att handla den ekologiska maten och det är ett kooperativ i den meningen att medlemmarna betalar en inträdesavgift och varje månad måste jobba minst fyra timmar i veckan.

Tanken från början var att bra mat inte skulle vara en klassfråga – men i och med medelklassifieringen i området ses affären av många som en liberal medelklassklubb för matsnobbar.

–Jag får rysningar av hela den här barnvagnsmaffian, säger min kompis Paul och skakar på huvudet när diskussionen om ”Coop-folket” oundvikligen kommer upp vid middagen.

Han hör till dem som inte *anser sig vara en del av medelklassifieringen av Brooklyn. Trots att han är vit, gay, liberal och jobbar på världens största bank. Han kommer nämligen *ursprungligen från en kalifornisk fattig militärfamilj.

För trots att den ekologiska *maten må vara billigare än i den exklusiva butiken bredvid, är det fortfarande billigare att gå till ett närbeläget fattigt område och handla din mat. Så om helgerna brukar Paul ta sin tygpåse och istället promenera till någon av de stora kedjorna Key Foods, Rite Aid eller Associated Foods. Inte för att han inte har råd att handla i exklusiv liten affär utan för att, som han säger:

–Jag vill handla min mat tillsammans med vanliga människor. Det är därför jag bosatte mig i Brooklyn. Tycker man inte om det riktiga Brooklyn kanske man ska flytta någon annanstans.

Hur ser intagningskriterierna i ditt dröm-GC ut?

Tycka vad man vill om det så verkar grindsamhällen vara en naturlig och eftersökt bostadsform i samhällen med höga inkomstklyftor, bristande offentlig sektor, och där folk uppfattar att segregationen, brottsligheten och otryggheten ökar. I dagens Sverige är det väl få som tror att vi är ett nytt Sydafrika eller USA, men desto fler som undrar vart det svenska samhället är på väg. Att inkomstklyftorna har ökat i Sverige de senaste tio åren är väldokumenterat, och för att inse att segregationen, brottsligheten och otryggheten ökar krävs inte mer än en titt i dagspressen.

Svenska grindsamhällen som Victoria Park i Malmö, Strandudden i Gnosjö och Poppel Park i Kungsbacka erbjuder bostadsägarna trygghet och livsstilsboende, med tillgång till tennis, parker, lekplatser och promenadstråk. Intressant nog påminner denna meny av livskvalitet mig om Björkhaga, det då nybyggda bostadsområde i Skanör där jag växte upp på 1970-talet. Här hade vi barn tillgång till offentlig fotbollsplan, tennisbanor, lekplatser, skidbacke (de snöade mer i Skåne på den tiden), cykelbanor som ledde oss hela vägen till skolan, ICA Göransson eller golfbanan, skogsmark för hundpromenader och trädklättring. Och all denna livskvalitet utan varken staket eller vakter (förutom en eller två av områdets pensionärer). På den tiden kunde familjen och civilsamhället, i samarbete med den offentliga sektorn, alltså upprätthålla en inre frid, trygghet och gemenskap.