Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det får vi inte hoppas. I slutsskedet skall det gå alldeles utmärkt att hålla en patient plågofri utan att döda dem medvetet och avsiktligt, det har flera läkare vittnat om.

Det är både juridisk och moralisk skillnad mellan att acceptera döden som en oönskad men sannolik biverkning av tillräckligt stark smärtlindring jämfört med att bestämma att "den här grönsaken bör dö snarast" och göra något åt saken.

Kalium låter (jag är inte expert!) som att man siktat på att inducera ett hjärtstopp, inte lindra smärtor.

En kaliuminjektion har i princip endast ett syfte: Att ta patienten av daga genom hjärtstillestånd. Dessutom väldigt svårt att upptäcka efteråt då alla celler innehåller höga halter Kalium som läcker ut i blodbanan efter döden (och således tar bort spåren av det Kalium som injicerades).

Tyvärr verkar du enligt vissa jurister (PC och Bananchoklad iaf) bara ha delvis rätt i ovanstående skrivning enligt svensk lag.

Enligt dem verkar man falla på "likgiltighetsuppsåt" så snart man smärtlindrar i livets slutskede eftersom det ofrånkomligen samtidigt förkortar livet oavsett vad det huvudsakliga uppsåtet är.

Däremot hävdar Läkarförbundet och andra jurister i debatten att det är som du påstår.

Det ska bli intressant att se om PC eller någon annan följer upp hans debattartikel i DN eller om man fortsätter att vänta på ett prejudicerande fall.

(Detta har alltså ingen bäring på målet i tråden så länge man inte börjar glida på uppmätta koncentrationer i förhållande till given dos.)

Tyvärr är det här nog ett sådant där område där man måste ha en tydlig förbjudande regel som mildras av praxis snarare än en tillåtande regel som skärps av praxis.

Om likgiltighetsuppsåtets tolkning numera bygger på HIVmannens likgiltighet för risken att sprida HIV vid sex är det ju heller inte alldeles jämförbart med läkarens insikt i att patienten kan riskera att dö av behandlingen. Men det kan nog tänkas att BC är en redigare jurist än jag och läser klarare i arbetena. Det är till och med rätt troligt. :-)

Ett lyckat prejudikat som sorterar mellan vad som är OK och inte vore fint. Men det lär vi inte få här, annat än möjligen "inte OK". Men det visste vi i så fall redan innan.

Vad anser ni om att man idag i Sverige låter patienter med svåra hjärnskador, dö i lunginflamation idag i Sverige.

Det här är ju väldigt OT: Det du anger ovan är ju ett av de exempel där aktiv dödshjälp borde diskuteras. Istället 'nollas' patienten då det inte finns några utsikter att vakna upp ur tillståndet. Förr eller senare kommer lunginflammationen (sängliggande leder till vätska i lungorna som leder till infektion) och man väntar tills döden inträffar. Det hela är ju en ganska osmaklig historia just för att en handling som aktivt syftar till att förkorta livet på någon ej är tillåten.

Nej, om jag förstod Bananchoklad rätt hänvisar han inte till HIV-mannen?

Jag måste säga att jag tycker det är besynnerligt och tragiskt om svenska patienter ska behöva lida för att det finns en osäkerhet om det är lagligt i svensk sjukvård att smärlindra enligt internationell praxis i livets slutskede.

Om inte rättsvårdare och lagstiftare kan vara konstruktiva i denna fråga är det rent erbarmerligt.

Exakt.

Detta är ju bara en tragisk konsekvens av den låsning som verkar finnas i frågan i Sverige.

(Jag är alltså generellt annars lite tveksam till vissa former av aktiv dödshjälp.)

Jag hänvisade till ett mål som i sak berörde en HIV-smittad persons sexuella eskapader men som HD använde för att justera uppsåtsläran i Sverige.


Håller fullkomligt med. Osäkerheten i sig är nog för att lagstiftare bör ta tag i frågan omgående, vilket tyvärr aldrig kommer ske med KD i regeringsunderlaget.

Tack för förtydligandet. Det finns väl ett antal sådana

Kul att va på samma bog! Skål!

Denna händelse har en egen tråd (som jag startat) men som har legat nere ganska länge. Den är, som det står i första posten, mer ägnad åt att ge mer utrymme åt vidare diskussioner om det du tar upp:

https://www.flashback.org/t1067227

Det finns f.ö. ett juridiskt intressant åklagarbeslut som refereras i denna länk från 1999. En åklagare lade ner en anmälan från SoS, som hade misstänkt humanistisk men brottslig påskyndan (vållande) av död i 3 fall. Åkl tyckte dock att "brottsligt uppsåt anses ej föreligga". Detta ligger väldigt långt från Claessons (och hör kanske till en bättre) värld. Hoppas och tror att detta fortfarande gäller (i brist på tydligare lagstiftning):

http://ltarkiv.lakartidningen.se/1999/temp/pda19398.pdf

1 Om man skall tro den andra av de länkade inläggen (det från Rinder och Unander) så lades förundersökningen ner då de avlidna inte genomgått någon rättmedicinsk obduktion varför det inte gick att styrka nivåerna av det givna medlet och således inte möjligt att bevisa att patienterna avlidit av något annat än sin grundsjukdom.

2 Uppsåtets (vid uppsåtliga brott) nedre gräns ändrades i o m den dom från HD 2004 som tidigare refererats i tråden så om det prövats mot det (även om det talas om vållande till annans död i artikeln) så skulle en bedömning i dag kunna ge ett annat resultat. Har f ö svårt att se att man skulle lägga ner nämnda utredning i brist på straffbar vårdslöshet (och tror därför att det prövats om det når upp till ett uppsåtligt brott om de tnu inte var bevissvårigheter enl 1 som avgjorde).