Citat:
Ursprungligen postat av rumpbalsam
Jag har tidigare försökt att bara hålla mig till att festa med vänner då och då (och har då klarat av att dricka i måttliga mängder), men har det senaste året börjat dricka 7 dagar på rad (på ett ungefär),för att sen vara nykter 7 dagar när jag har min son boendes hos mig.
Är nog vad många skulle kalla en periodare.
När jag inte dricker så har jag inga problem med att hålla mig borta från alkoholen när det gäller ett rent SUG efter alkohol men jag har bara så jävla tråkigt att jag måste supa,och när jag väl börjar supa så kan jag inte sluta förrän jag verkligen MÅSTE (då jag ska ha min son hos mig,dricker inte en droppe när han är här).
När jag inte har min son så känns livet så jävla trist och jag sitter hemma själv och super mig skitfull och har även ett beroende av zopiklon sen 4 år tillbaka ungefär, och har även xanor utskrivet mot panikångest (har haft dom sen i höstas och har klarat av att inte ta dom alls ofta men dom senaste veckorna jhar jag verkligen börjat blanda dom med alkohol för ofta).
Märker att panikångesten börjat bli ännu värre när jag är nykter eftersom mitt psyke lär ta mkt stryk av all alkohol. Nästan börjat utveckla lite social fobi.
Vet bara inte hur jag ska göra för att bli kvitt tristessen så att jag inte börjar dricka igen när jag sitter hemma själv, försöker få ett jobb vilket skulle underlätta mkt, har haft några ströjobb dom senaste åren och under dom perioderna har jag klarat mig utan alkohol.
Handlar nog mest om tristessen som sagt och det har blivit så mkt på sistone så då känns allt som är nyktert tråkigt för att jag jämför det med hur det skulle vara med alkohol inblandat.
Känner mig så patetisk. Har alla mina nära vänner boendes väldigt långt bort och jag får inte tag på lägenhet nån annanstans,sitter ensam i en stad där dom enda vännerna jag har här är dom jag dricker med.
Vad ska man göra för att slippa tristessen??? Och få småsaker som att se en film,roligt igen utan alkohol. För det har fan gått så långt att till och med såna småsaker som att se en film känns så jävla tråkigt för att det är mkt roligare med alkohol i kroppen. Min enda passion jag har i livet är min son och när jag inte har honom hos mig så har jag ingenting känns det som.
Vill träffa folk och känner även att jag skulle vilja ha en flickvän (har alltid trivts med att vara singel förr) men vet inte vart man ska träffa nån då jag bara är van vid fylleragg i princip. Har ju inte nåt "Nyktert kontaktnät" här så då är det svårt.
Vill verkligen sluta dricka på det sättet jag gör, vill vara helt ren ett tag framöver sen vill jag kunna ta några öl med vänner utan att det slutar i en 7dagars fylla. Vad har ni för tips & råd.. Förlåt om allt är luddigt skrivet men jag är inte på topp idag. Mkt text blev det. Aja tack för mig iaf
Är nog vad många skulle kalla en periodare.
När jag inte dricker så har jag inga problem med att hålla mig borta från alkoholen när det gäller ett rent SUG efter alkohol men jag har bara så jävla tråkigt att jag måste supa,och när jag väl börjar supa så kan jag inte sluta förrän jag verkligen MÅSTE (då jag ska ha min son hos mig,dricker inte en droppe när han är här).
När jag inte har min son så känns livet så jävla trist och jag sitter hemma själv och super mig skitfull och har även ett beroende av zopiklon sen 4 år tillbaka ungefär, och har även xanor utskrivet mot panikångest (har haft dom sen i höstas och har klarat av att inte ta dom alls ofta men dom senaste veckorna jhar jag verkligen börjat blanda dom med alkohol för ofta).
Märker att panikångesten börjat bli ännu värre när jag är nykter eftersom mitt psyke lär ta mkt stryk av all alkohol. Nästan börjat utveckla lite social fobi.
Vet bara inte hur jag ska göra för att bli kvitt tristessen så att jag inte börjar dricka igen när jag sitter hemma själv, försöker få ett jobb vilket skulle underlätta mkt, har haft några ströjobb dom senaste åren och under dom perioderna har jag klarat mig utan alkohol.
Handlar nog mest om tristessen som sagt och det har blivit så mkt på sistone så då känns allt som är nyktert tråkigt för att jag jämför det med hur det skulle vara med alkohol inblandat.
Känner mig så patetisk. Har alla mina nära vänner boendes väldigt långt bort och jag får inte tag på lägenhet nån annanstans,sitter ensam i en stad där dom enda vännerna jag har här är dom jag dricker med.
Vad ska man göra för att slippa tristessen??? Och få småsaker som att se en film,roligt igen utan alkohol. För det har fan gått så långt att till och med såna småsaker som att se en film känns så jävla tråkigt för att det är mkt roligare med alkohol i kroppen. Min enda passion jag har i livet är min son och när jag inte har honom hos mig så har jag ingenting känns det som.
Vill träffa folk och känner även att jag skulle vilja ha en flickvän (har alltid trivts med att vara singel förr) men vet inte vart man ska träffa nån då jag bara är van vid fylleragg i princip. Har ju inte nåt "Nyktert kontaktnät" här så då är det svårt.
Vill verkligen sluta dricka på det sättet jag gör, vill vara helt ren ett tag framöver sen vill jag kunna ta några öl med vänner utan att det slutar i en 7dagars fylla. Vad har ni för tips & råd.. Förlåt om allt är luddigt skrivet men jag är inte på topp idag. Mkt text blev det. Aja tack för mig iaf
Är i exakt samma situation! Livet blir ack så tråkigt när man inte har ansvar eller sitt barn(förmodligen det sistnämnda). Vet inte om man ljuger för sig själv eller om saknaden efter "svensson liv" är så stort. Har stora problem med alkoholen men dricker enbart när jag är själv(vilket jag är tacksam för). Ja, just nu har jag inte min dotter....
Edit: Jobbar heltid.
