Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag tillhör kategorin som inte kan sluta dricka när jag väl börjat, vill bara ha mer o mer...

Disciplin och karaktär i all ära men att som alkis sitta på en middag med 1 eller 2 glas öl/vin och bara längta tills man kommer hem så man får stilla sitt begär=hälla i sig alkohol tills man slocknar.
Alternativt att mycket tankeverksamhet, kraft och energi går åt till planerandet när man egentligen inte har tid att slinka in på bolaget, se till att det aldrig är tomt hemma på sprit eller att se till att dricka upp allting man har tillgång till.
Jag har varit där och jag vill aldrig tillbaka!

Kram till er, fortsätt kämpa och ta en rejäl funderare över om det är värt att supa bort så många dagar av ert liv.

Vaknade igår kväll klockan 21.00 att jag var så hemskt sugen på och dricka, lyckades somna om vid 22.00 och vaknade 06.00 imorse av att jag ville ut och dricka. Sitter nu med riktig sug efter att bli full, precis som alla smokers vill ta sin wake n bake vill jag ta mig några öl för att börja dagen. Krogen har inte ens öppnat ännu (vilket är tur). På en vecka har jag bränt över 7000:- på krogen och alkohol och jag är bara en gymnasie-student. Jag har tagit av mina sparpengar som jag ska ha om en månad när jag åker utomlands 3 veckor, för att bli full och tänkt att "jag kommer lösa problemet" på något vis. Jag är en problemlösare, men min vinst på allt jag gör (becknar, jobbar, köper&säljer saker) går till krogen och festande.

Jag har grov ångest idag också och vill leta upp något som gör att jag blir av med den idag, jag har Atarax utskrivet men det gör så jag börjar sluddra och blir trött och är mer eller mindre helt värdelöst för mig, tar o kastar i mig lite 5-HTP nu så får vi se om det gör något. Jag behöver något och bli glad över, tänkte ta och sola solarium iaf så fort solariumet öppnar. Resterande av dagen vet jag inte vad jag ska hitta på för att tappa detta "alkoholsug" (som jag hela tiden försöker intala mig om är placeboo).

Det viktigaste är att man omedelbart aktiverar sig på något sätt när alkoholsuget/ångesten kommer.

Själv går jag en rask promenad. Det låter väldigt simpelt. Men det är förvånande hur effektivt det "rensar hjärnan". Både alkoholsug och ångest minskar väsentligt.

Att bara sitta hemma och tänka på sitt alkoholsug är det absolut värsta man kan göra.

Jag fick nog i tisdags förra veckan och bestämde mig för att bli nykter och det har gått hur bra som helst. Får lite småsug efter ett par öl då och då men då är det bara ge sig ut på promenad eller dra iväg och fiska som är underbart avslappnade, går på antabus och tänker köra på det första månaden och sedan se hur det funkar, Men jag har gett mig fan på att jag inte ska dricka det mängder jag druckit de senaste åren utan att försöka hålla mig till 3-4 öl en lördag kväll med sambon då och då, Lite tråkigt känns de allt att sambon tar studenten den 12 juni men jag skäms inte för att säga att jag inte dricker, får säkert konstiga blickar utav folk men jag väljer en stor plånbok framför en stor ångest varje dag och en söndersupen lever innan jag fyllt 30...

Hej allihopa!
Har bestämt mig för att haka på resan mot ett nyktert liv. Visserligen har jag lovat mig själv att "dra ned" på alkoholen lika många gånger som det finns lördagar på ett år. Men det har oftast misslyckats bara efter några dagar. Samtidigt hoppas jag att detta, mitt första inlägg, ska hjälpa mig på vägen.
Min historia började för fem år sedan då jag flyttade till Södermalm. Det blev genast mycket afterwork bland stadsdelens stora utbud av pubar. Efter ett tag insåg jag att det började bli för mycket. Men istället för att sluta dricka började jag köpa hem öl från bolaget istället och började dricka hemma. På så sätt kunde jag spara skitmycket pengar resonerade jag. Men givetvis eskalerade drickandet och under veckans sju dagar söp jag mig nu dyngrak i fyra och var bakfull i tre. Efter tre år flyttade jag ut från Södermalm till en närförort. Och då var det första gången jag lovade mig själv att det skulle bli bättring.

Minns inte exakt hur länge jag klarade av att vara nykter, men det var med säkerhet inte längre än 10 dagar. Ölen flödade därefter mer än någonsin och bakfyllorna började mer eller mindre kännas som en normal del av livet. Jag har nu i princip helt slutat dricka socialt utan sitter helst ensam framför datorn och super. Är jag bjuden på nån fest förfestar jag hemma ensam och dricker ganska måttligt på festen bara för att längta hem till de iskalla ölen jag har hemma. Det är så jävla tragiskt beteende att jag måste skratta åt eländet.

Min jobbsituation är att jag tjänar gott med pengar. Trivs med det jag gör. Men alkoholen har gjort mig till en zombie som bara går efter minsta motståndets lag. Jag gör inte ett skit mer än jag behöver och knappt det. Min slutlednings- och analysförmåga har helt klart blivit sämre i takt med alkoholintaget. Och fortsätter jag så här är det bara en tidsfråga innan jag blir upptäckt som den jävla bluff jag har blivit.

Har läst stora delar av den här tråden och är grymt imponerad av det ni gör. Det är dags att följa med er på resan mot ett nyktert liv. För, ärligt talat, så pallar jag inte mer av den här skiten. Fem års mer eller mindre konstant tillstånd av fylla/bakfylla får vara nog!

Må väl!

Jag blev oerhört berörd av vad ovanstående offert69 skriver. Jag var i en liknande situation,
till slut orkade jag inte mer. Jag hade redan fattat beslutet att inte dricka mer men efter
2 dagar utan en droppe insåg jag också att jag inte fixar det ensam. Jag hade hamnat i vägskälet mellan att leva eller sakta men säkert supa ihjäl mig.
Det var egentligen en ren slump att jag pratade med arbetsgivaren och bad om hjälp. Det
var bland det värsta jag varit med om, att visa mig så jävla svag, ynklig och behöva be om hjälp, jag som är så duktig och alltid har klarat av saker och ting själv.

Alla dagar är inte bra men ofantligt mycket bättre än den bästa dagen när jag söp.
När man lägger ner supandet blir det ett stort tomrum som man vill fylla (haha) med något, vissa börjar träna som galningar eller spelar.
Våga be om hjälp, för de flesta klarar inte av att göra den här resan ensam.
Idag har jag varit nykter i 2 år, 9 månader och 3 dagar

Kram till alla som kämpar och ta ett litet steg i taget och tänk att det
alltid finns någon som tror på dig.

Då var det dags igen. Nu ska jag vara drogfri i 1 månad för att få perspektiv på skiten =)

Det är inte lätt, Men nu ska det fan gå och jag ska sysselsätta mig med andra saker och prova på nya aktiviteter. Det jag är mest trött på är att dagen efter försvinner. När man gör en kalkyl på hur många gånger man varit bakis så är det x antal år. Fy fan det borde ju vara motiverande nog att ge upp det dyra rävgiftet .


Lycka till ni ute som kämpar =)

Har ni lyckats hålla er från alkoholen, hur gjorde ni?

Det finns massor utav tips i denna tråd om du bläddrar igenom lite, men ett bra knep är att aktivera sig med något man gillar, ex träning, musik, film, läsa o.s.v. för att fylla ut det hållet alkohol skapar!

Hej!

jag är i kategorin där folk som jag inte kan ta "en kall öl" utan efter den ölen så åker telefonen upp och jag hittar fest vilket leder till redlös fylla! har varit nykter i 29 dagar nu men inte bara för att komma ifrån alkoholen utan att jag även fått diagnos adhd och vill inte blanda min nya medicinering med alkohol, så den har hjälpt mig med! trots jag saknar festandet så kämpar jag på!

jag ger er mina ord, och jag kämpar på och vill att ni andra gör det med! vi klarar detta eller hur? varje dag är en ny dag även om man får kliva upp ur sängen med "baby steps" We can do it!

Måste bli nykter nu.. druckit 1 vecka från morgon till kväll, kan inte gå normalt längre, skulle ut med soporna och kände mig som en gammal gubbe och är inte ens 25 ännu. alkohol är gift.

Dricker i regel 3 ggr i veckan, och äter benso dom andra dagarna. men nu har det istället börjat bli dagligen efter jag fick slut GHB hemma. värker i hela kroppen och skakar som en rädd valp.

Det värsta är att jag inte har ett sug att dricka eller orkar inte, men lik förbannat sitter man där med vindunken eller 10-12 7,2or.

Dricker inte socialt, utan trivs bäst ensam eller med 1-2 vänner.. för när jag är ute på krogen kan jag ibland tro att folk sitter och viskar och pekar på mig.

Social fobi av alkoholen kanske? Känner igen mig kraftigt, kan kännas så när man går på stan. Det handlar inte om ett sug utan att "må bra" igen. Man vill bara reparera sig själv....

Men tack alla som skriver i tråden och delar med er era erfarenheter. Jag är också där och har insett att jag måste ändra mitt liv.